GOTT NYTT ÅR!

Gott nytt år på er mina kära läsare!

Jag känner på mig att 2011 kommer bli ett superår...

Vildsvinssafari och tre pass

Tiden går så himla fort så jag har inte haft tid att uppdatera här de senaste dagarna.

Anna har varit på hemmaplan sedan i måndags så på tisdagen red jag, Anna och Karin en tur till vändplanen och tillbaka för att sedan trava lite på ängen. Vi var wild and crazy så vi bytte hästar lite emellan. Karin red Sky, Anna red Katmandu en stund och red sedan Glorih och jag provade då Katmandu en snabbis. Spännande att rida andras hästar! Det ger framför allt perspektiv på vad man jobbar på med i ridningen och en ödmjukhet. Alla har ju sina svagheter som man jobbar på då alla hästar är så himla olika.

Skönt att få lite nya ideér på hur man kan göra när problemen uppstår:)

Jag misstänker att Glorih ska till att brunsta eller något åt det hållet nu snart igen för hon var ovanligt envis för att vara hon. Massor av ideér hade hon vilket alltid är spännande,men hon är ju lite sådan... allt går i cirklar och nu är hon inne i en lite lätt envis springig period igen. Hon är lite het och ligger på helt enkelt. Blir lätt lite stark. Hon tar förhållningarna jättefint men så vips är hon där hon var innan förhållningen direkt. Så jag tjatar vidare. Anna tjatade också vidare på henne;)

1 h och 15 min.

I onsdags blev det typ samma vända i mörkret i samma supermysiga sällskap, men denna gång på våra egna springare. Denna dag blev det ett helt varv i galopp för Glorihs del runt ängen. Mysigt värre!

Jag älskar snögalopper!

Lång avskrittning av fålarna och nattning av dem, och sedan vankades det distansmys i Karins kök med kartor,tävlingsplaneringar, stamtavlor tävlingsbilder och så spanande vi in Anna och Karins träninsgdagböcker från när Sky och Kalle var i samma ålder som Glorih och Kotten.

Så jäkla mysigt och inspirerande!

Idag så har jag och Glorih varit ute på en lite längre tur med Anna och Sky.

Snön har varit plogat på småvägarna precis som om att de tänkt på just oss och gjort en träningsbana åt oss. Det var bara att lägga sig i en härlig rullande galopp ( Glorih hade ju såklart åsikter om tempot och tyckte att enbart ligga och rulla avspänd i en långsam larvig töntig mesgalopp är för gamla gubbar som Sky och inget för fräsiga små arabfröknar så det var lite diskution som sagt var om just tempot) och hästarna hade piggt spetsade öron och tyckte det var buskul.

När vi var som absolut längst hemifrån så sprang vi rakt in i en vildsvinsflock!

De var HUR många som helst! Små,stora,bamsestora och mellanstora.

Många var de hur som och de sprang i panik i från oss med svansarna som antenner. Det ser sjukt larvigt ut måste jag säga. Lite som radiobilar ser de ut?

Hästarna blev inte speciellt skrämda av dessa svarta klumpar men vi dalkullor höll på att skita spiraler.

Vi är inte vana med att möta sådana där djur i skogen även om vi vet att dessa bor även nuförtiden i Dalarna...

Turan i annars var som balsam för själen och både Sky och Glorih var oförskämt oberörda efter vår tur.

Fint att se!

Jag har helt ärligt noll koll på hur länge vi var ute idag men tippar på minst 1h och 30min.

Nu har jag ringt MASSOR av firmor och det ser ut som att jag kommer få hem min lilla prinsessa inom en snar framtid.

Hon är efterlängtad hur som i alla fall!

Boxen är ordninggjord och det är bara hennes rara uppsyn som fattas..

Härliga solsken!

Hästarna fick en varsin rejäl promenad i förrgår och gårdagen bjöd på -6,5 grad, solsken och vindstilla.

En perfekt dag att vara ledig på helt enkelt.

Jag passade på att vara i stallet så mycket jag bara kunde och dagen bjöd på två bra pass.

Första passet blev en runda ihop med stallägaren och dennes fina fuxsto.

En "ny-gammal" runda för min och Glorihs del då vi ridit bitar av den förr men inte i den formen vi red den nu. Den packade snön bjuder på ett perfekt underlag och turen blev i samtliga gångarter. Glorih var hiskeligt pigg och låg på en del och får hon själv bestämma trissar hon gärna upp tempot om hon för möjlighet till det så man får passa lite på det. Härlig tur och hon skötte sig jättebra. Det slog mig att det är skönt att hon inte är det minsta tittig. Uppskattat när man ligger och rullar i en galopp...

Turen blev på 1h och 30 min.

Sedan var det Skywalkers tur.

En rejäl uppvärming och sedan blev det lite intervaller i trav och galopp på ängen.

Snön bjöd på lite sugande motstånd men han är en fröjd att träna verkligen.

Passet avslutades med en lååång avskrittning.

1h och 30 minuter även där.

3h i sadeln en dag bara sådär.

Perfekt.

Idag skulle jag hämta hem min lilla prinsessa men fick se mig slagen av den enormt tjocka dimman.

Var ute och körde i alla fall över en timme innan jag beslöt mig för att ge upp.

Jag var jättetrött helt enkelt bara efter den lilla biten på helspänn pga noll i körsikt. En lätt övermäktig uppgift för en ensam förare helt enkelt, även om jag är allt annat än en mes, så var det med sårad stolthet och tårar i ögonen av ren besvikelse av mig själv som jag vände hemåt.

Ibland är kanske inte vintern en klar favorit ändå... sommarföre är ju lättare på många vis men det är ju bara att gilla läget.

Nu kollar jag in lastbilar istället. Det är ju ett alternativ.

Har någon tips på bra Transportfirmor?

Jag har tidigare använt Grens och varit nöjd men det finns ju fler.

Skåne-Linköping är tanken. Kanske någon som kör till Mantorpstravet?

God Jul på er mina kära läsare!

Idag kom jag åter hem efter två nätter på vift.

Jag och A var och hälsade på och firade julafton med min kära familj i kära Dalarna och tidigt i morse åkte vi till Östergötland för att fira jul med hans familj.

Blixtvisit till Dalarna med andra ord och idag är jag väääldigt seg måste jag säga av bilåkandet...

Min kissekatt fick följa med som vanligt upp men inte hästarna såklart utan där fick en stallkamrat hjälpa mig att mocka och kika till mina rara fålar på julafton.

Idag fick jag krama om dem själv:)

I morgon vankas jobb för hela slanten...

Snabb-bloggning

Under gårdagen blev det en tur för Skywalker på 1h och 30 min. Skritt mestadels a la Powerwalk men liten galopp några få enstaka ggr för att jag skulle komma igång lite i kroppen då det ju är så förbannat kallt att skritta... Sky skötte sig som vanligt jättebra.

Väl hemma hade både han och jag isiga ögonfransar:)

Börjar hitta lite knappar på honom nu så det är jätteroligt!

Idag vila för hans del.

Glorih vilade igår men idag så har hon fått en liten tur.

Hon var ruskigt pigg och jag gjorde väl kanske lite fel bettval idag då jag valde vosallet, men ibland måste man chansa lite;)

Lite trocklande och repedition kring det här med att ge efter för tryck och efter en stund blev det genast en trevligare tur. Snart kan vi ut och rida på sidepullet;)!

Kan vara en av världens bästa måndagar idag

Just idag kan jag ha upplevt världens bästa måndag. Den måste vara den bästa. Absolut. Inget snack om saken.

Hela dagen i princip har jag gått runt med ett fånigt leende och myst.

Det har varit dagen D idag, då "Framtiden" skulle veterinärbesiktigas och bakknän skulle röntgas...

Och jag kan inte vara lyckligare!

Min lilla pärla gick nämligen igenom sin veterinärbesiktningen med strålande omdöme och UA rakt igenom. Såklart. Vad skulle annars en pärla göra menar jag;)?

Nu ska det bara rekas med vem jag kan ta med mig som ressällskap och när vi kan åka..

Åh vad jag är glad!

Annars så har kvällen bjudit på en härlig kvällstur på Fröken fräken.

Blev ett pass med lång framskrittning ,vars egentliga "jobbdel" var snöpulsning.

Hon kändes väldigt nöjd med hela passet och tuffade på bra och är bara så nedrans söt med sina små, grå, ivrigt spetsade öron i färdriktningen. Härliga härliga Glorih!

Det är bara så himla roligt att träna ihop med en kompanjon som uppskattar det lika mycket som en själv!

Vi avbröt snöpulsningsjoggen i trav, när det fortfarande var som roligast och inte blivit för tungt och jobbigt. Lång avskittning.

Passet i sig blev 1h 20 min.

Sky fick vila idag men det blev istället en rejäl borstning av hela hästen och lite lättare massage med en sådan där typ bortse med mjuka rundade träpinnar.

Han verkade uppskatta det och hade tapirläpp både lite nu och då. Sky är ett sweetheart...

Jag älskar snö

Jag älskar verkligen vintern och all snö...den ger liksom tusen träningsmöjligheter och idag så fick jag och Sky sällskap av K och hennes fuxfara Kotten.

Vi hade någon typ av ambition att ta oss runt stora varvet men vi var tvungna att avstyra den idéen efter ett tappert försök. Snön var för djup och underlaget lite för förrädiskt i och med att det inte är någon tjäle i marken. Spotta i nävarna och ta nya tag och så skrittade vi tillbaka samma väg som vi kom från i ca:dm pudrig nysnö. Det blev ett pass med pulsa i snön på fälten nära stallet. Bra med flås fick herrarna upp och Sky är verkligen en supertrevlig träningskamrat. En fröjd!

Vi travade en repa,skrittade lite, travade en repa till, skrittade lite och så travade vi igen osv. Provade även lite galopp idag vilket var härligt! Eftersom vi fortfarande känner lite på varandra så blir inte passen så seriösa än så länge men det var roligt roligt roligt!

Jag är helt trygg och bekväm med Skywalker.

Blev ett pass på en bit över 1h.

Glorihs lilla rispa ser bra ut, lite sårsvullen men ingen värme så i morgon så ska hon sättas lite fart på också.

Och på tal om morgondagen... Håll tummarna säger jag bara;)!

Nu är han här!

I torsdags kom den stilige fuxen Skywalker hem till mig och vi ska vara kompanjoner i en månad ungefär.

Glorih var arg som ett bi på den nya grabben och försökte dessutom klättra några pinnhål i rangordningen nu när flocken tog som en nyvändning igår i och med den nya hästen.

Det gick sådär kan jag ju säga för henne, och hon står nu med ett lite svullet bakben med en broddrispa på.

Det är OÄNDLIGT synd om henne om hon själv får säga sitt, men jag skrattar mjugg och tycker mest att" synden straffar sig självt" och så smart är det ju faktiskt inte att mopsa sig mot de betydligt ranghögre hästarna och visa sig på styva linan.

Idag är det lugnt i flocken igen vilket såklart är jätteskönt.

Igår fick både Sky och Glorih vila, men idag har jag gjort premiärturen på Skywalker.

Jag måste säga att han är en jättetrevlig häst att rida. Väluppfostrad och lydig. Red honom idag på enbart grimman.

Man trycker in farthållaren och så sköter han sitt jobb prickfritt. Anna har verkligen gjort ett toppenjobb med denne herre!

Spännande att ha betydligt mer häst både framför och bakom sig än vad jag är van vid, men han är verkligen jättetrevlig.

Det blev 1 h och 20 min skritt och lite jogg i trav för hans del idag för att vi skulle känna lite på varandra.

För Glorihs del blev det en promenad för hand på ca: 40 minuter.

Veckorna snurrar fort

Det blev ytterligare en jobbhelg denna helg men denna gång iklädd snöjour-kostym.
En lång dag kan jag säga som började med morgonpasset i stallet vilket jag iofs tycker är väldigt mysigt sedan blev det åtskilliga timmar i traktorn igår så jag mer än tämligen sliten när jag kom hem.
Det tar på kroppen med all skottning och att vara lite spänd när man sitter och kör då jag inte har alltför mycket körvana men det gick bra och jag tycker att det är ganska roligt.

Glorih har förvandlats till The Snowracer med sina nya vinterpjucks och vi roar oss högaktigt med att rida och träna nu när vi kan.
Igår joggade vi en halvmil och skrittade hem i månskenet och jag satt mest och log hela vägen då hela turen var himla härlig: Dagen före blev det liknande tur men längre i solskenet inpressad mellan kalas och jobb. Annars så skrittar en hel del och vi har det mest bra.
Träningen flyter på bra helt enkelt.

Vad har jag mer att berätta då då? Jo!
På torsdag får jag hem A. Schubers Skywalker som jag ska hjälpa till att hålla igång under typ en månad. Kul att få förtroendet!

Och så har jag nog hittat hästen med stort H... Vi får se hur det går med besikting osv....
Huuuu! Jag törs inte hoppas för mycket men tusen fjärilar i magen...det har jag allt!
Hoppas innerligt att allt ska gå bra helt enkelt!

Det blev en jobbhelg

Som rubriken skvallrar om så har jag haft jobbhelg.
Jobbhelg innebär att jag bor på jobbet eller är i stallet och är ett helt odugligt sällskap för A i och med att så fort jag väl satt mig ner någonstans när jag kommit hem så somnar jag där. På två röda. Helt värdelöst sällskap som sagt var.
Jag har även haft min helg i stallet vilket innebär att jag varit ganska värdelös där också...jag har gjort det jag ska dvs släppt in och ut hästar och sett till att de fått i sig den mat de ska ha men allt annat som också innebär med helgpass så som det där extrafinliret med sopen och den där extra putsen rä ehm..redigt eftersatt och skaver lite i hjärtat.
Jag får helt enkelt lägga ner lite extra energi nu i veckan som kommer som kompensation mot folk och fyrfota.
Glorih är pigg och glad men halkar runt på vägarna pga sommarskorna med helt trasiga broddhål.
Helt värdelöst.
Det flöt på bra när vi hade minst -10grader och snön var sträv och alldleles för kall för att ens överväga sätta sig som klampar i fossingarna på henne, men nu när det bara håller sig vid -3grader och ner mot nollan är de plogade partierna snorhala och snön vill tendera att klampa sig.
Sibirien: vart tog du vägen? Jag saknar dig och min balaklava!
Träningen har med andra ord utgått ur sortimentet:(
Själv så dras jag med en envis halsvärk så även min egen träning är lite eftersatt just nu så känslan är att jag klättrar på väggarna av rastlöshet.
I morgon ska jag i alla fall tvätta svansen på henne igen.
Den vackra vita snön har saboterat för oss och svansen som tidgare sett jättevit ut mot den svarta leran, visar sig nu i dess sanna natur dvs pissgul med bruna slingor. Bara att tvätta och tvätta. och när man ändå inte kan täna kan man väl låtsas att man ska göra det och klippa henne en vända till;)?
Jag har för mycket tid och för lite att göra.
Skulle varit ledig i morgon efter helgen men jag jobbar istället. Sitta hemma och stirra in i väggeni brist på saker att göra kan jag göra när jag är riktigt gammal.

Vi är inte döda, jag lovar!

Bara nästan döda. Eller jag i alla fall.

Jag vet inte hur jag gör men den senaste tiden har jag varit en tickande sjukdomsbomb. Det ena har avlöst det andra. Det har varit förkylning,huvudvärk med tillhörande feber, öroninflammation, magsjuka och så vidare. Hejja mig!

Annars hade jag kommit igång bra med min löpträning och övrig egen träning igen mellan varven men det har nu på slutet mest blivit kortare promenader i sällskap med häst. Hon har fortfarande sina sommarskor och innan denna vecka har det varit helt odugligt då det varit klampsnö.

Denna sibiriska kyla som nu kommit gör mig dock lyrisk...

Jag ÄLSKAR riktig vinter med massor av snö och kyla. Nu kan jag och Glorih dessutom ta oss ut i skogen för att träna lite i lössnön trots vår brist på vinterskor på hennes fossingar och INGET slår vinterträning till häst.

Att tuffa fram i skogen i 4dm lös pudrig snö där ingen annan varelse satt sin fot.

Jag älskart!

Det är helt enkelt min tid på året.

Den tiden som jag känner mig som absolut mest hemma och tillfreds. Som att liksom hitta hem helt enkelt.

Inget kan slå en solig dag med typ -10 grader. Absolut inget:)

Lägenhetsvisning och sådana där vildar

Jag har sagt upp min lägenhet och har ikväll haft första lägenhetsvisningen.
Alla som kommit hit säger att de vill ha den och frågar typ när jag kan vara ute ur den...
Jättebra kanske man tänker då men då smäller jag upp hållhaken: vart ska JAG bo då?
Jag har som det ser ut nu igen plan B om vart jag ska flytta helt enkelt. Att bo två i en etta är inget ultimat men jag hade gärna vilja ha en egen liten fin etta men just små fina ettor i en stad med universitet växer inte på träd...
Ingela erbjöd mig att köpa hennes husvagn;)
"Det ger sig" som min moster alltid säger och jag ser bara den minskade utgiften framför mig.
Jag bor helt enkelt för stort för enbart en person och det är ju roligare att göra annat för pengarna än att bara bo.
Jag inser ju att om jag bor billigare och mindre än nu ( 70 kvadrat är ju inget måste för att bo, för en tjej som jag och en liten katt som Tristan) så har jag ju råd att leva mer.
Jag har tex råd att hålla två hästar utan några som helst problem om jag har en hyra för en etta istället för en bamsing till tvåa:)

Det kommer fler och tittar på min lägenhet både i morgon och på torsdag och som det ser ut nu så är det krig om den. Den är verkligen jättefin min lägenhet och lite sorgligt är det att jag sagt upp mitt hem men vad gör man inte för drömmen?


Dagens pass då?
Mycket spännande måste jag säga.
Jag trodde att jag skulle hinna rida innan mörkret föll men tji fick jag och jag är ju så hiskeligt larvigt mörkrädd och för att krydda till det lite extra fick vi idag sällskap av vildsvinen precis när det började skymma ordentligt.
Ett tag trodde jag att jag såg "spöken" framför oss på stigen och Glorih verkade vara inne på samma linje men icke.
Där stog de.
Ett gäng skogshuliganer med knorrade svansar och tuff attityd. Helt klart ett gäng tonåringar i täten.
Glorih stannade och körde sin Drakblås-manér men de brydde sig inte nämnvärt.
Jag gapade om FUUULA grisar.De brydde sig inte nämnvärt.
Jag beslöt att vi skulle vända hemmåt lite sådär nonchalant och som att det var vår tanke hela tiden,att vända hemmåt alltså precis där och då, men både jag och fröken fräken såg nog allt annat än nonchalanta ut när vi stup i ett kastade oroade blickar över axeln/bogen för att se om de där huliganerna fortfarande följde efter oss.
Bakom ett backkrön och kruva fick vi lov att trava x antal hundra meter för säkerhets skull.

Jäklar vad vi är både modiga och nonchalanta!

Jag hatar grisar. Och mörker.Speciellt i kombination.

Oj vad tiden rinner iväg!

Jag kom nyss på att det nästan är en evighet sedan jag bloggade nu eller i alla fall några pass sedan.

Veckan som har gått innehöll först ett hopplöst pass på ridbanan. Tänkte prova en Freeform på Glorih och även om den såg ut att sitta som en smäck och låg still under vårt lilla pass kändes hon inte det minsta nöjd alls. En Freeform är med andra ord inte något för oss. Synd för jag tycker att man sitter trevligt i dem.

Hon kändes i övrigt väääldigt pigg och kom aldrig riktigt till jobb hur mycket jag än försökte få henne att slappna av och inget som brukar fungera fungerade inte.Kombinationen med en sadel som hon inte var riktigt nöjd med och en stor portion med undertryckt överskottsenergi gjorde att jag valde att hoppa av och sadla av där på ridbanan och koppla loss tyglarna och smakcade en gång åt henne.

I minst en halvtimme så skuttade hon runt och galopperade så att hon åg i kurvorna.

Sedan gnäggade hon åt mig och travade fram till mig. Var bara att promenera av henne och stlla i henne. Hon såg nöjd ut...

Dagen efter var vi på banan igen. Det blåste onödigt mycket för att ge sig ut i skogen och så fick vi sällskap av Bj och hennes medryttare som skulle ta något skutt över ett kryss.

Vi fick ett JÄTTEfint pass på banan.

Ordnade former och hon fick röra på sig i mer kontrollerade former. Skritt, trav och galopp och flytta för skänkel och annan allmännyttig träning på ridbanan.

Hon kände mjuk och fin och skötte sig utmärkt. Kan inte gnälla på något varken på henne eller mig från passets ambitioner. Det är roligt att rida!

I fredags fick hon vila men klipptes igen. Hon skämmer bort mig så oerhört när hon är så lätt att ha och göra med när det gäller klippningen. En halvklippning dvs halsen klipps och en liten snutt på magen, tar en kvart att klippa och snygga till med lilla klipparen och hon står och typ halvsover.

Lördag morgon började med morgonpass i stallet.

Jag klippte Kotten och sedan gav jag och K oss ut på en tur i det fantastiskt vackra höstvädret med våra ädla springare. Nyklippta och fina både två.

Vi red bort till ett grustag med en liten pöl med vatten i och irrade runt lite bland stigarna där i skogen.

Mycket skritt om man bortser en liten snutt med trav bara för att underlaget var var så himla härligt. Hästarna var pigga och glada och jag njöt av att få vara ute dagtid.

En ridtur för själen!

Hästletandet är så himla roligt!

Jag har fått lite tips som är intressanta som tåls att titta på mer och jag fortsätter gärna med att få mer och fler tips!

Och regnet bara öser ner...

Idag har vädergudarna bjudit på riktigt iskallt höstregn. Hu och fy tyckte både jag och häst så jag ställde in dagens planerade dressyrpass på den vattensjuka ridbanan och gick en kortare promenad istället med min dyngsura arabhäst.

Tog in henne och bytte täcke och visiterade henne. Hennes tidigare lite lite varmare framben där hon haft sin hovböld är nu helt svalt. Så himla nice!

I morgon blir det dressyr:)

Förresten så har jag i och med det nya jobbet börja drömma igen.

Fast jobb betyder garanterad inkomst så drömmen om att kunna ha två hästar är nu vaken och i liv igen.

Chasing the dream.

Om jag ska satsa på distansen som jag vill så måste jag ha två hästar och jag måste våga drömma.

Jag är blixtsnabb på att idiotförklara mig själv när jag drömmer men denna gång ska jag våga!

Har kikat länge på annonser men inte hittat något som fångat mitt intresse men vet någon om någon pärla som står där i sitt stall, så är min emailadress: c_theander@hotmail.com

Kompakt mörker...

Huuuuuuu vad mörkt det är ute i skogen nu vid sexsnåret!
Jag är en liten mes och kan bli lite paranoid där ute i mörkret trots Silva-pannlampa (strålkastarvarianten av pannlampa) så jag sjunger hejvilt.
Jag vet inte vad jag nu tror finns där ute i skogen( troll??) som jag bör vara rädd för men lite skrajjsen är jag allt...
Jag skrålar och skränar men likförbannat lyckades jag inte skrämma bort tre rådjur som stog och tröck preeeecis vid sidan av oss vid en en liten skogsdunge, under vår lilla ridtur nu på kvällssidan.
När rådjuren måste ha kommit ur pannlampans sken så bar de iväg och jag och Glorih for iväg åt det andra hållet typ 10 meter av rena förskräckelsen.
Vi snodde runt sjukt synkade, för att se efter vad det var som hade skrämt oss så dant och vi fick syn på de där tre paren rådjursögon blinka i pannlampans ljus 80meter från oss.
Turen i sig var annars väldigt odramatisk om man bortser min taggade lilla dam.

Vi invigde förrsten våra nya reflexer från Hööks idag!
Jag tipsar om deras träns-reflexer.
Jag valde att prova fästa dem i vår Runningbear-brösta och de passar utmärkt för det ändamålet!.
Smidigt som sjutton att slippa krångla på ytterligare en reflexbrösta när man redan har en brösta på. Mjuka och smidiga var de dessutom och priset var allt annat än tokigt!
Jag är supernöjd!

My baby hurricane...

Premiärturen blev av idag och Glorih har ju laddat inför denna sedan den 10 oktober vilket ehm...märktes, kan man säga.

Hon var all over the place..

Jag brukar inte vara så imponerad när hon jassar runt och fånar sig men vad ska man göra?

Överskottsenergin liksom ligger och kokar i henne och hon var bara så himla glad. jag lät henne hållas inom rimliga gränser helt enkelt.

Så skönt att vara tillbaka i sadeln igen!

Fin-Fredag?

Jag sitter helt kraschad i soffan.

Aptrött är mitt andranamn denna kväll så att säga.

Det är fredag kväll och jag känner mig tantig för att jag längtat efter att bara gosa ner mig i soffan med en tidning framför tv. Slöa helt enkelt.

Min A spelar hockey ikväll så jag hoppas att jag får hem honom i ett stycke.

Det är superkul att de drar ihop ett gäng polare som lirar på fredagkvällarna tycker jag!

Han tyckte allt att jag var lite väl bekväm som valde att dega ner mig i soffan istället för att hitta på något med någon men ikväll väljer jag att vara folkskygg och bara göra slösaker för mig själv.

Så´n är jag ikväll helt enkelt!

Veckan som varit har gått hiskeligt fort.

En massa bra saker har hänt: Jag har fått minst ett års vikariat på mitt jobb som jag har nu så jag är verkligen jätte jätteglad för det då jag trivs så himla bra!

Vi har även fått en ny sko på Glorihs onda fot under gårdagen.

Mycket riktigt så hittades det en jättebamsing till hovböld eller rättare sagt: det som varit en hovböld. Nu är den framskrapad eller vad man ska säga och hon har en sko på foten nu och verkar nöjd och glad.

Jag tänker nu sätta igång henne på bra underlag och akta mig noga för att rida på underlag som hon kan bli öm av i foten där det nu är lite skört så att säga.

Det kommer att bli skönt för oss båda att komma igång igen.

Min tanke är att nu skritta ordentligt nu i veckor framöver och sedan smyga in lite dressyrarbete av någon form( styrketräning helt enkelt, kommer försöka varva lite cavaletti,tömkörning,markarbete och longering) och sedan kommer vi galoppera.

Jag själv ska träna bål och komma igång med löpträningen/ promenaderna men även annan styrka.Jag ska försöka vara noga med att stretcha de delar som jag vet att jag har problem med och ta hand om mig bättre. Äta bättre och fokusera på saker som får mig att må bra. Det ska handla om att bygga upp oss hel enkelt.

Vi kommer inte planera in någon direkt vila för vila får man oavsett har jag lärt mig genom åren...Snuvor och livet kommer ibland mellan ens ambitioner så vilan får man liksom på köpet ändå.

Glorih bantas för fullt och de åren med sommarbete är ett minne blott för min korpulenta dam.

Så ser vår försäsongsträning ut!

Hur ser er försäsongsträning ut?

Vi är anmälda till Distansgalan 2011.

Jag kom fram till att Distansgalan måste vara en toppengrejj att fira sin födelsedag på!

Salong Big Forest

Igår var det friseringsdax för Fröken fräken.

Hon är ju klippt sedan tidigare( ska klippas om igen inom kort så fort hon blir ridbar igen med sko på foten etc) men nu var det dags att klippa svansen i anpassad längd för att slippa den värsta leran och för att hon ska slippa stå på den när hon är i boxen och så fick hon ett nytt arabklipp bakom öronen. Ser ju lie roligt ut nu när hennes man ännu inte är så lång men det blir ju alla fall tydligare med hur mycket hennes man växer.

Just nu känns det ju bara som att det inte händer att skit med den och så blir jag bara läskigt sugen på att stubba den när jag ser bilder från tex VM.

Men....nu ska den sparas ut i första hand.

Annars är fotens läge oförändrat. Suck suck. Att det kan vara så envist? Jag fattar inte.

Hon är på G

Min kära pojkvän A var jättebäst i morse då han följde med till stallet och släppte ut hästarna. Eftersom Glorih har haft foten i omslag inatt så blev hon utplockad ur sin box för att få det bortklippt och sedan bli påklädd med easybooten.

Hon stog snällt och rart men precis som min A uppmärksammade så stog hela hon och vibbrerade. Inte pg att hon frös eller något sådant utan den där sabla understimulin och överskottsenergin kokar ur öronen på henne.

Hon gick snällt med mig ut i hagen bakom mig och på rätt avstånd men hon dansade runt där bakom. Väl ute i hagen så blev det tre jättebocksprång och någon rusch innan hon hade ro att äta sin frukost som A varit rar och burit ut åt henne under tiden jag grejjade med hennes fossing. Tramshästen!

Annars så skulle jag på barnkalas idag då A´s brorsdotter fyller 3 år, men jag ligger nerbäddad i soffan med migrän.

Den är i shack tack vare massage och tabletter men sablar vad jag har huvudvärk. Jag kan liksom inte hantera det. Huuuuu!

I morgon hoppas jag på att jag ska kunna göra något vettigt med min älskade häst.

Just nu får jag nöja mig med att ligga och titta på Sverige Springer på Tvn. Love it!

Vi kämpar på:)

Både jag och Glorih klättrar på väggarna i inväntan på bättre ordning med hovbölden.

Hon är apless på att konvalescenta och börjar skrika i hagen när hon HÖR min bil vara påväg till stallet. Hagen ser ut som VM i slidestops och hon tittar väldigt anklagande och uppfodrande på en när man kliver ur bilen. Fortfarande gnäggandes: "Hallå PERSONALEN! Någon har släppt ut mig i fel hage och dessutom är jag helt bortglömd av min ägare eftersom denne tydligen slutat rida mig. Vad då promenera för hand????Kallar ni dt för motion???? På riktigt?"

Hon är INTE nöjd med sitt liv just nu helt enkelt.

Har pratat med hemmaveterinären som även sett henne och det finns liksom inte så mycket att göra. Hon käkar Metacam för hela slanten, rör sig riktigt bra nu dvs precis som hon gjorde före böldeländet,benet blir sakta men säkert svalare för varje dag som går med det droppar ju fortfarande gojjs från hoven. Idag har vi provat ett rejält våtvarmt omslag på veterinärs inrådan. Får se om det tar död på eländet och så ska vi till hovis nu om en vecka.

Hoppas hoppas hoppas verkligen inte på att hålet där inne i foten ska vara megastort och det ska bli kattskit av alltihopa....Men jag hoppas som sagt var att det ska vara rätt ok och gå snabbt att åtgärda.

För vår bådas skull.

För så som vi har det nu är det bara coccos... jag kan liksom inte promenera bort hennes överskottsenergi och stora hagen med de andra hästarna är inte ett alternativ då hennes easyboot inte skulle bli långvarig så att säga, och jag vill inte ha upp skit där bölden suttit.

Egentligen tycker hon ju att den lilla hagen är helt ok men det är just det där med att hon inte blir ordentligt motionerad dvs regelbundet jobbad som sätter myror i både huvud och i brallan på henne.

Min lilla Duracell....

Som sagt var motionerar vi i form av promenader vilket gör henne nöjd för stunden men det blir lite som när man äter på McDonalds... det mättar bara en liten liten stund.

Jag har även skrittat en kort stund uppsuttet för att känna efter om hon verkligen rör sig så bra som det ser ut som att hon gör eller om hon går och sparar men hon kändes urfin.

Oj vad mörkt det blir!

Ramlade till stallet nästan direkt efter jobbet för att få lite ljus men oj vad förvånad jag blev när jag insåg att det nu redan vid halv sex börjar skymma och kvart över sex börjar det bli riktigt mörkt!

Jag blir lika förvånad varje höst över hur fort det går mot mörkare tider...

Idag möttes jag av en liten arabdam som kom både gnäggande och travandes emot mig. Med andra ord är hon ganska uttråkad så att säga.... Tog in henne som vanligt och tvättade easybooten ren från sådan där illaluktande vattengojs och sedan gjorde jag ren hoven. Idag hade jag i lite Jodopax i botten av easybooten. Vi får se om det ger någon typ av resultat då läget nu har varit väldigt oförändrat sedan det började rinna sådant där illaluktande vattengojjs från hoven natten till fredagen.

Annars blir hon sakta men säkert bättre. Idag såg hon helt ren ut i både skritt och trav och snuvan verkar i alla fall inte bli sämre utan snarare åt det bättre hållet och tempen är normal.

Jätteskönt att något verkar bli bättre i alla fall även om hoven vätskar sig.

Annars så ser benet torrt och fint ut dvs är inte svullet men jämför man båda fram så inser man att det ena är absolut iskallt medans det andra är lite lite varmt.

Det säger ju helt klart att det pågår något i hoven vilket man ju också ser i och med vätskandet men jag är inte orolig.

Hon rör sig precis som vanligt igen och i morgon kanske jag skrittar en liten liten trudilutt på henne bara för att hon ska få göra någonting och slutar krypa ur skinnet av att göra nada.

Men vi får se hur hon ser ut i morgon helt enkelt men det var verkligen jätte jätte jätteskönt att se henne belasta hoven precis som vanligt idag.

Vi börjar se ljuset i tunneln..

Sakta men säkert blir Glorih bättre rent rörelsemässigt.

Hon är inte hundra men litet bättre idag än igår. Nästan ohalt i skritten ( de som inte tittar på henne på samma sätt som jag gör varje dag tycker nog till och med att hon är hundra i skritten) och hon har slutat nicka i traven såg jag idag när hon kom travandes mot mig i hagen.

Det såsar fortfarande från foten så jag tvättar booten och foten varje dag.

Idag provade jag min allroundsadel på donnan för att se hur den sitter då jag sett att hon ändrat sig i kroppen en del sedan den inköptes och jag hade som ambition att rida i den istället för vår Startrekk pga jag sitter så illa i Startrekken. Alla andra sitter bra i min sadel UTOM jag. Inte rättvist...

Synd med tanke på hur bra den ligger på henne... men det hjälper ju inte för min del då mitt bäcken tippar framåt i den.

Men....nu låg inte allrounden så bra som jag skulle vilja att den skulle ligga om jag ska ut och träna mer i den än något enstaka pass på banan. Sablar också!

Jag vill vill vill inte ut i sadeldjungeln och har inte alls råd med det.

Och vad ska man ha på henne?

Jag har noll koll verkligen... lite sugen är jag på Mias Podiumsadlar men jag vettikatten om de kommer ligga bra på henne?

Bara att prova egentligen på henne men då är nästa fråga ett stort problem... TÄNK om den sitter jättebra på henne? Ve och fasa! Då MÅSTE jag ju ha en!

Jultomten kanske vet att jag varit en riktigt riktigt snäll och rar flicka detta år...

Det rullar på

Fröken fräken blir sakta men säkert bättre och min ridabstinens växer..

Ingen feber längre och nästan ohalt i skritten men spar höger fram lite nu och då ser man.

Det kommer fortfarande illaluktande vätska ut från hoven så easybooten diskas ur och gör ordentligt ren liksom hoven innan den blir påklädd igen.

Idag har vi gått en minipromenad och hon verkade tycka det var skönt att få röra på sig lite mer igen även om hon är försiktig.

Nytt för dagen var lite rinnig näsa på henne med genomskinligt/lite lite vitt snor och lite hosta.

Om man ändå tänkt passa på att vara lite krasslig ett tag är det lika bra att köra hela racet menar jag ;)

Jag själv har samma förkylningsdiagnos så vi rosslar ikapp kan man säga, haha!

The böld has left the building!

I morse fick jag morgonrapporten av min rara stallägare om Glorihs allmäntillstånd och hon skrev att hon rörde sig betydligt bättre idag mot igår.

Jag vågade nästan inte ens hoppas på att det skulle vara så bra som det faktiskt visade sig att det var med henne när jag kom ut till stallet efter jobbet.

Visst, halt är hon än men nu är hon en till en halv grad halt jämfört med två,tregradig hälta som det varit tidigare! Hon hade fått tillbaka lite av sitt driv i skritten igen och det syndes att hon både rörde på sig mer och rört på sig mer under dagen jämfört med tidigare.

Jag tog in henne och så fort jag lossade lite på easybooten slog en rejäl stank emot mig. jag kände den trots att jag återigen är jätteförkyld med supertät näsa som resultat men just den där stanken nådde till och med mina luktsensorer...

Vid inspektion såg jag att det sipprat vätska och lite blod ut från där vi karvat under gårdagen och som det luktade! Blääääääää!

Jag diskade ur och desinficerade både easybooten och hennes fot innan jag klädde på booten igen.

Tempade och idag låg hon nästan på normaltemp.

Hopp om livet med andra ord!

Jag var så glad över att min lilla sessa inte hade lika ont längre som hon haft. Vilken lättnad!

Annars då?

Jag får nu inte bort stanken från bölden från mina händer... jag har tvättat dem hysteriskt noga typ hundra gången sedan jag gjorde rent booten och hoven men blir banne mig inte av med lukten...

Men vad gör det egentligen så länge Glorih inte har lika ont längre?

Sabla böldskrälle!

Idag har vår fantastiske hemmaveterinär varit ut och tittat till min prinsessa.
Vi är typ 99,9%säkra på att hon har en hovböld i tån då hon är öm i tån med visitation med tång, men vi fann inget när det karvades lite.
Hon rör sig som att hon hade en böld i tån och ömmar som att hon har en böld i tån.
Bölderna i tårna är ju lite tråkigare än de som de kan få i trakterna då de liksom inte använder foten och kan ta hål på dem på samma sätt när de just sitter i tån så jag får räkna med att det kommer gå lite segt.
Vi har Metacam nu först i den "lilla"tappningen av flaska som hon nu ska ha hela och sedan recept på storflaskan.

Det är inte lätt att heta Glorih Theander just nu...
Hon är TOK-brunstig sedan i söndags och då menar jag tokbrunstig.
Hon tar min st 3 kisspauser från hagen upp till stallet (60m typ) då det står en riktig hunk till häst står i hagen intill. Hon ger honom låååånga trånande blickar och gör sig till. Viker ut sig som ett annat litet våp,haha!
Hon vet inte vart hon ska ta vägen med sig själv, lilla skruttan, och dessutom är det ju väldigt synd om henne nu när hon har feber och ont i foten...
Stackars liten;)

Tingstäderitten

Som många av er vet så var jag och Glorih med på Unghästbedömningen på Tingstäderitten och jag har nu många många många gånger påbörjat detta inlägg men liksom aldrig gjort klart det.
Det har liksom varit för stort för att greppa och är det fortfarande men jag ska försöka sammanfatta det någorlunda vettigt.
Min fredag morgon började med att hämta upp Karin ruskigt tidigt.
Vi lastade på häst som snällt och rart knatade rakt in och började vår resa. Hon åker bra och även färjan var lugn och fin.
Morgonen därpå började också vansinnigt tidigt som alltid när det vankas tävling men vad gör det;)?
Hon blev förbesiktigad av sin uppfödare Ingela medans jag käkade frukost och sedan var det fram ridning.
Glorih kändes lika fin som vanligt och vid start hamnade vi i ganska långt fram och vid en obligatorisk skrittstrecka strax efter starten så blev det att vi skrittade om de som var före och hamnade plötsligt först.
Ganska snart blev det som så att jag, Frida och Ingrid höll sällskap i princip hela första slingan. Glorih var inte alls pepp på att dricka någonting alls dagen till ära men åt gärna om det serverades. Kände spigg, stark och väldigt lagom. Sa jag till om en km/h långsammare fick jag det och vice versa. Väldigt lagom och bekväm att rida helt enkelt.
I grind blev vi ruuuuusikgt fort ompulsade av Frida och Ingrid.
Här märks det verkligen hur orutinerade vi är och att min lilla totto är lite väl rund om magen ( hon var lätt tjockats på anläggningen*rodnar*) .
Jag vill inte bli stillastående för länge och skickade in Karin i vetgrind så fort hon var nere på 62 i puls. Vi fortsatte vevvla en herrans massa i grinden och av någon anledning fick jag inte ens i mig någon mat alls mer än kanske lite smoothie och en chokladbit innan jag behövde sadla och vara iväg igen. Nu gick vi ut sista slingan ensamma och jag kan säga att jag har ridit på mitt livs sämsta underlag någonsin.
Jag ville lägga mig ner och gråta bitvis när hällmarken var framme och det enda man kunde göra var att ta sig över den likt bambi på hal is.
Hela sista rundan kändes stenhård,hal som sjutton och jävligt stenig.
Det var inte roligt alls.
Jag tvingade mig själv att släppa vägen för en sekund för att blicka ut över havet enbart för att säga " jaha... det var såhär det är att rida vid havet och öhm..det är nog vackert?" för att sedan fortsätta koncentrera mig på underlaget och vara ett steg före min häst som koncentrerade sig till max på underlaget. Det var lite läskigt att känna hur hon sakta men säkert ändrade sitt rörelsemönster. Spänd och väldigt kort för att kunna parera halkan men pinnande ändå på. Kämpade vidare.
Min fina lilla häst!
Vi var inte alls tränade för det här kan jag säga så jag drog ner tempot avsevärt och såg till att vi höll medelhastigheten för båda slingorna runt 13 strecket.
Jag var ganska säker på att vi skulle kanske få en etta för turga i och med att hon inte druckit något och att vi aldrig skulle kunna få ner pulsen så fort som jag kanske hade velat drömma om i och med att vi rör till det så i grindarna liksom begynnade brunst så jag vaktade lite för att inte tappa poängen för tempot.
Hon var värd alla poäng i världen för sin insats min tappra lilla häst!
Glorih fortsatte att inte vilja dricka på sista slingan och tyvärr så gjordes det felbeslutet att inte servera äpple etc längsmed sista slingan så i slutbesiktingen fick vi en etta på tarm och så missade vi såklart pulstiden.
Jag hade ju insett att det inte fanns en chans i världen att vi kommer under 54 på tio min på det sättet vi vevvlade på i grind som de rookies vi är, men jag gjorde en rövare även här och gick mot puls när hon låg på 58.
Tyvärr så blev det strul i sista veternärgrind då det blev väldigt oklart om det skulle vara vanlig pulsare eller veterinär som skulle pulsa och jag blev väldig stressad och förtvivlad över allt oklart och över att folk fräste och var sura.
Jag förstod aldrig vad jag hade gjort för fel???
Allt jag ville var att få min häst pulsad och jag gick in i den fållan som var ledig och som jag blev visad in till.
Hon hade i alla fall 60 i puls när vanlig pulsare pulsade trots allt ståhejj runtom oss och med mig som blev hyperstressad över hela situationen, och 58 när veterinären som kom hastande, pulsade. I papperen blev det pulsarens tid som noterades trots ståhejjet om huruvida vem det var som skulle pulsa och huruvida det var rätt eller fel som det blev.
Jag hade ändå inte räknat med några 54 så det var ingen direkt chock.
När veterinär Lars Roepstorff besiktade så fick jag en liten etta på tarm, och resten UA.
Vi skrapade därmed ihop 2p i och med att vi fick en etta på tarm i slutbesiktningen.
Surt sa räven;)
Vi tog alltså poäng i tempo och i rörelse men fick avdrag för puls och metabolic.
Små marginaler som gör skillnad.

Nu står Glorih som konvalecent med misstänkt hovböld ( ena sulan är det till och med hål på! Det är ju tur att man skor med sulor alltså!!) och jag är mest väldigt väldigt ledsen.
Min fina lilla häst har så ont i sin fot även om hon får metacam.
Jag är ledsen ledsen ledsen.
Det är mest en bitter eftersmak efter vår Gotlandsäventyr trots den fina CR som vi faktiskt gjorde.

Här är resultat listan: Tingstäderitten
Här är Unghästklassens lista: Unghästfinal

Inte riktigt som man tänkt sig

När blir det som man tänkt sig egentligen?

Hela uppladdningen inför vår sista CR denna säsong har varit lite si sådär.

Först hade vi ju min tokförkylning sedan hovsprickan som vår fd hovis skott på henne och så försvann ju helgen nu innan tävling till jobb.

Vi har ju skrittat och skrittat och skrittat ändå så igång är hon ju även om jag kanske hade velat ha något pass mer som varit lite längre med lite andra gångarter än skritt så att säga, men man tar det man får. Hon känns stark och pigg...

I måndag tänkte jag rida ett pass dressyr på banan och skrittade fram ute på grusvägen innan jag kom in på banan. Fröken var på allerten och både hon och jag höll på att dö när en svampplockare plötsligt skuttade fram bakom ett buskage med hörlurar på sig. Hade han varit tyst och varit lugn kanske inte blivit lika rädda men denne svampplockare blev jätterädd för oss och kastade sina svamppåse och hoppade högt samtidigt som han vevade med armar och ben och hojtade till när han såg oss.

Överasknings-moment kan vara spännande för alla inblandade så att säga.

Efter denna lilla udda upplevelse räknade Glorih iskallt med att vid varje stenbumling och buskage som svajjade i vinden innebär potentiella faror som kunde skutta fram när som helst för att skrämma livet ur oss... Hon var minst sagt på tårna och det hjälper ju inte precis att det blåst satan här nere de senaste dagarna...

Jag red hem mot banan och väl där inne hade jag en tickande bomb. Hon skuttade och for,sparkade efter skänkeln och bar sig åt men med facit i hand så kan jag säga att det var jag som var boven.

Ni vet när man blir lite rädd när de är sådär taggade och explosiva och känns som att de ska explodera vilken sekund som helst? Det är väldigt lätt att sitta och tjyvhålla då. Jag gjorde detta och resultatet blev uppåt istället för frammåt. Hon var vansinnigt frustrerad över mina dubbla budskap och jag mitt nöt fattade ingenting så jag ringde upp Karin för att hon skulle kolla på oss om vad som var fel... " släpp tyglarna och rid frammåt! NU! Ge sjutton i att tjyvhålla.. det där kommer inte leda till något vettigt i alla fall när hon är sådär laddad". Karin är klok och jag red nu bara frammåt på långa tyglar. Oj vad det gick de första varven i båda hållen men efter X-antal varv så hade vi löst grundproblemet... All spänning som vi byggt upp och snart kunde hon gå avslappnat i båda varven utan några som helst problem.

Det är alltid spännande det här med vad man vågar och inte. Jag kände mig som världens modigaste som kunde släppa tyglarna helt och hållet och bara låta henne gå. Förtroende och höga tankar om sin häst.

Det gick ju jättebra och ingen dog trots att hon var sådär super explosiv och fick gallopera.

Men så igår då... Jag hade tagit ledigt från jobbet för at kunna rida det där lite längre passet nu innan tävlingen men så blev det inte. Glorih hade slagit sig rätt ordentligt i hagen och linkade emot mig i hagen. Jag tog in och kylde och kylde och kylde.

Glorih som inte är det minsta pjoskig med sina ben när hon har sår och sådär men igår fick jag inte palpera henne. Jag ringde ut vår hemmaveterinär som lovade komma på momangen.

Jag som i vanliga fall inte är sådär jättelarvig och tar ut Vet för minsta lilla tänkte att jag skulle ta det säkra före det osäkra helt enkelt. Fortsatte kyla och smetade på kyl-lera och så in i boxen i väntan på vår Vet.

2 h efter att jag hittat henne i hagen med svullet ben och linkandes så rörde hon sig jättefint och svullnaden hade gått ner till hälften när hemma-Vet kom. SKÖNT kan jag bara säga men man vågar ju aldrig hoppas för mycket.

Senskador uteslöts,liksom andra allvarliga grejjer vilket var skönt och så fick jag en hel del tips och råd nu för att försöka se till att svullnaden skulle gå ner.

Lindor nattetid och så massor med rörelse.

Vi gick lilla rundan i snöre och efter detta hade svullnaden gått ner ytterligare och jag fick nu återigen palpera och klämma och känna precis som jag ville.

På kvällen såg hon jättefin ut.

Jag måste verkligen kommit ut strax efter att hon slagit på sig helt enkelt!

Idag har hon dragit på sig lite nya sår på andra bak men känns och ser jämn och fin ut båda bak när man visiterar.

Jätte jätte jätteskönt så nu siktar vi återigen på start även om det inte alltid blir som man tänkt sig:)

Gick nästan på det själv...

Ja...lyckades jag lura någon med att jag skulle ut ikväll och rida med pannlampan i högsta hugg efter jobbet?

Jag gick nästa på det själv men insåg att jag var helt förstörd efter helgens bravader. Det är ju lite speciellt att jobba helg för min del. Jag gör det ju så sällan så jag får aldrig några rutiner och går på helspänn hela tiden under de timmar jag jobbar. Konstant på tårna kan man säga.

När jag väl kommer hem är jag som en urvriden disktrasa och så även idag.

My lady mår bra och far runt som en tetting i hagen och visar småkillarna vart skåpet skall stå. Tukt på hög nivå kan man kanske kalla det och det ser väldigt roligt ut när hon vallar runt och mopsar sig på Chi, ett treårigt halvblod på minst 180cm i mankhöjd...

Hon tycker verkligen att han är såååå seg och såååå inte värdig hennes sällskap.

Min alldeles egna lilla 14is med innegäng och utegäng;)

Så surt!

Gaaaah! Solen strålar där ute och det är en sådan där PERFEKT höstdag.

Jag liksom kliar i hela mig för att få åka ut och rida...men....det går ju inte.

Jag jobbar i princip hela dagen idag och kommer inte komma ifrån först sex ikväll.

Surt surt surt.

Det blir att åka ut och fumla runt med pannlampa ikväll helt enkelt.

Igår hade jag planerat att rida efter jobbet men hade väldigt ont i huvudet när jag slutat jobbet så det blev mys i hagen istället med Glorih och en väldigt lugn kväll i soffan tillsammans med min A.

Het som en spis

Det är kallare i luften nu i kombination med nyklippt häst blev resultatet en häst som är het som en spis.

Glorih verkar tycka att det är buskul att bli riden på "riktigt" igen dvs med alla tre gångarter.

Vi mjukstartar nu fortfarande och joggade lite igår med de nya pjucksen .

Hon känns så fin även om hon är rejält på hugget!

Det är så himlans roligt att rida och jag morrar lite över att jag jobbar helg nu så att jag inte kan ta en lite längre runda under dagtid men får ta igen det på måndag då jag får kompa ut några timmar.

Tror inte hon mår dåligt av att få röra lite mer på sig på måndag före vi ska tävla på lördag.

Ikväll blir det ett skrittpass med Kotten och K.

Lördagsträning, 08-land och nu är det klippt!

Liten uppdatering nu igen då när jag inte hunnit med att blogga på några dagar:

Under lördagen så var jag och Glorih ute och skrittade igen. Provade nya dojjorna helt enkelt och oj vilket skillnad det är på steget nu... så vi tar det lite easy.

I lördags blev det ut att skritta och vi red lite "intervaller" i uppförsbackarna vi fann.

Fortfarande i skritt men de ökar ju pulsen lite ändå och hon tyckte det var roligt att få tugga på lite. Hon är så jäkla härlig att träna den här hästen för hon älskar det!

I söndags åkte jag A.S och Karin T till stockholm för att hälsa på Ingela och Linus och hela högen med hästar och även mysa lite med stockholmsdistansryttarna och följa VM i distansritt.

Gudars så trevligt jag hade!

Tackar innerligt för en toppentrevlig dag med härliga människor och fantastiskt god mat!

Måndag hade Glorih vilodag för jag var helt ur form på alla sätt och vis och idag så har jag klippt henne. Förra året gick det ju bra att klippa henne även om hon var spänd som en fiolsträng bitvis och ibland försökte springa ifrån mig och maskinen men i år stog som som en fura.

Hon till och med och halvsov lite då och då, så klippningen jag inte kunde uppskatta i tid hur lång tid den skulle ta gick på en nanosekund!

Härliga okomplicerade häst! Så sjukt mycket pluspoäng med att hon var så enkel att klippa!

Bilder kommer men jag har fel dator;)

Hej främling?

Idag kom vår fantastiske Lasse och skodde om Glorih.

Hon blev verkligen såååååå fin i fötterna och sprickan har tyvärr gjort så att det liksom fattas hovvägg som man ska fästa söm i, alldeles vid trakterna på foten men tre söm längst fram på den trasiga sidan av hoven och en fot i balans, så tror jag ändå att det där ska bli bra.

Och så fick hon boots på fram nu i hagen för att vara extra rädd om fossingarna nu när de äntligen är bra!

Nu låter hela den här skoningen väldigt ospännande och som att allt gick lugn till, men icke sa nicke.

Glorih som varit en klippa att sko det senaste året kom idag på att hon skulle bjuda på show av någon helt ologisk anledning, men vilken show hon bjöd på!

Hon började med att resa sig rakt upp och slog i huvudet i taklampan som gick i kras och det regnade lysrörsglas och plast från lampkåpan. Man kan ju tro att hon skulle göra sig illa men inte hon inte. Inte en skråma.

Vi bytte plats på henne och nu gick det väl bättre men hon var fortfarande inte helt nöjd med tanken på manikyr en dag som denna så hon stretade lite men det funkade fortfarande...Men så plötsligt när min prinsessa tröttnat på att stå bunden under tiden jag och Lasse pratade distans, så såg hon till att backa och rycka sönder sin grimma och göra mos av stackars Lasses hovslagarlåda. Bara sådär.

Nog är nog skulle man kunna säga.

Där står jag och kliar mig i huvudet och seriöst funderar på om jag tog fel häst från hagen, för jag är helt säker på att den häst jag pussade godnatt på mulen igår kväll inte var sådär coccos i huvudet som den häst jag precis bytt grimma på för att vår andra grimma nu var i trasor.

Aja.

Jag får hoppas att det är väldigt långt mellan gångerna hon har sådana där psykoser som hon hade idag när hovis var hos oss för jag vet i katten vad som flög i henne idag. Allvarligt talat.

Men fin i fossingarna är hon nu i alla fall.

Alltid något, alltid något.

Trevligt underlag

Idag har vi skrittat vår lillrunda och dagen till ära hade vi vår stalltjej och hennes lilla pajjsare till ponny med oss som sällskap i alla fall halva rundan.

De skulle till den fina ridbanan och vi skulle rida hela rundan och jag såg det ypperliga träningstillfället för vår del. Vi skulle få träna på rida från vårt ridsällskap och tillika hästkompis. Det här kan bli spännande tänkte jag!

Men... det var inte så mycket att träna på.

Glorih tittade lite förstrött på dem när de vek av och tyckte "jahapp, de ska dit alltså" och sedan skrittade hon vidare som jag bad henne om.

Väldigt dramatiskt som sagt var....

Älgsafari

Just nu är jag inne i en period när jag ser älg överallt... ok. Det där var en rejäl överdrift men jag har sett ovanligt mycket älg och spår av dem för att vara jag i alla fall.

Jag har sett en bamse-älg på jobbet ( vilket är väldigt underligt med tanke på att jag jobbar på kyrkogårdar och dessutom sådana som ligger ganska centralt ) och så vimlar det av älgspår som är gjorda av ytterligare en bamse-älg som håller till vid skogarna intill stallet. Slutsatsen att det just är en bamseälg och ingen liten mesälg är pågrund av sizen på spåren... Glorih har ganska rejäla fossingar men hennes spår ser ut som en fis i havet jämförelsevis.

Jag bjöd med andra ord på en redig dos av falsksång igår på min och Fröken fräkens lilla ur i skymningen under både gårdagen och dagens lilla tur.

Jag är övertygad om att både häst och älg har träffats förr så att säga, men jag har inte träffat älg på nära håll på ett bra tag nu och de är maffiga djur....så jag sjunger och de brukar hålla sig borta. Min tämligen tråkiga sångröst gör med andra ord lite nytta!

Jag är rätt fascinerad över att jag alltid blir lika överraskad när hösten och mörkret bara dyker upp bara sådär. Varje år. Verkligen varje år.

" oj! det är alltså höst nu och det blir alltså mörkt strax före åtta redan? Aha...varje år menar du???" Lite kort i kolan är man allt i vissa avseenden...

Nu i stallflytten passade jag på att kasta en massa gamla dåliga benreflexer och sådär men nu står jag ju helt utan upptäckte jag så sent som igår kväll då...

En massa måste fixas och donas med andra ord innan man är ordentligt höstrustad.

Höst-täckerna har jag i alla fall kollat över ( halleluja-moment för att vara jag) så sådant kan vi slita på i alla fall en säsong till men annat krimskrams som jag förtränger då...

Jag måste tex ta hem pannlampans batterier och ladda dem (fungerar den ens denna säsong??), min blinkande reflexväst glappar upptäckte jag så detta måste jag också åtgärda men Glorihs reflexländtäcke sitter i alla fall bra!

Alltid något!

Rent ridmässigt så skrittar vi frenetiskt vidare som sagt var. Händer inte så mycket alls så att säga, men hon sköter sig utmärkt och trampar på som sjutton.

Kameran får följa med till stallet nu alldeles strax för att liva upp denna blogg lite...

Den riktiga installningen

Ikväll har Glorih fått flytta in från logen in till sin riktiga box inne i stallet.

Hon har numera hedersplatsen bredvid polaren och tillika distanshästen Kotten och hon såg ut att trivas på momangen.

Fröken fräken mumsade glatt i sig sin mat, kollade läget med boxgrannen och kikade om vattenkoppen fungerade,hittade sin vattenhink och så fortsatte hon mumsa på sitt hö.

Såg väldigt nöjd och glad ut!

Nästan alla var i stallet samtidigt ikväll och jag måste säga att OJ! vad jag tycker om mitt stall och mina stallkamrater!

Our hero!

Lasse som måste vara världens bästa hovslagare och som verkligen förstår det här med distans etc kommer till vår undsättning nu på fredag.

Vår hjälte!

Jag tror inte jag med ord kan berätta hur tacksam jag är över detta...

TUSEN TUSEN tack Lasse för att du vill försöka hjälpa oss!

Annars så skrittar jag och Glorih just nu på vår kära hovis inrådan.

Vi skrittar för att inte tappa kondition och hon är inte halt och lytt av hovskrället så vi skrittar och skrittar och skrittar.

Glorih är ju tacksam att skritta då hon har ett jäkla driv i sin skritt och underlaget är väldigt trevligt just nu på grund av allt regn.

Det är väl vad som händer hos oss just nu...

Jag är lite glad åt att vi bara skrittar just nu måste jag säga, då jag är supder duper hysteriskt förkyld.

Sådär larvigt manligt förkyld är jag.

Det är en sorts nära döden-upplevelse är det att vakna på morgonen kan jag säga!

Det är ett himla rosslande, hostande,nysande och snörvlande på mig just nu..

Crazy förkyld och trasig hov

Jag går runt med huvudet som inbäddat i bomull och är inte alls så pigg så igår när jag kom till stallet och skulle hämta min pärla så var jag tacksam över att fuxmärrens medryttare hade hunnit ut före mig för att leta häst.
Glorih kom iofs glatt travandes mot mig när jag ropade på henne men jag slapp i alla fall gå så långt eftersom medryttaren liksom fick med sig hela flocken ändå.
Jag tog in min Fröken fräken för att visitera henne och fann då att hon börjar få en ful spricka i sin ena framhov.
Jag blev så trött så trött så trött.
Jag är jätteless på det här nu.
Jag har ändrat intervallet mellan skoningarna till 4-5v som max och hon ser ju för tråkig ut likförbannat.
I och med att jag kortat ner intervallet så har hennes utflutna bak blivit finare igen men det flyter fortfarande ut en del ena fram och det är precis när den "normala" hovväggen börjar flyta ut som det spruckit typ 2 cm.
Katastrof för vår del.
Jag törs inte träna med det i rädsla att stå där innan Tingstäde med en halv hov och jag har hört av mig till min hovis med bild till och med och oron skrivet, utan respons och frågan är om jag ens vill se honom försöka fixa det här åt oss?
Om jag har det förtroendet för honom just nu menar jag.
Någon som jag har stort förtroende för är vår förra hovslagare så jag har tänkt att vi får helt enkelt åka dit till honom om han har tid lust och möjlighet.
Annars blir det till Strömsholm eller någon annan klinik.
Varför kan inget få vara enkelt?
Det som mest är så himla tråkigt är ju att Glorih inte är en häst med dåliga fötter. Hon har aldrig haft dåliga fötter förr och ser egentligen inte ut att ha dåliga fötter nu heller men hon är dåligt skodd.
Vilka krav kan man ställa på sin hovslagare egentligen?
Det är max 2v sedan hon blev skodd nu och jag har påtalat massor av gånger att hon flyter ut och får bara inte göra det. Och så blev det såhär ändå.....
Vi har ju pratat massor om att byta men det återkommande återvändsgränden vi kommer till hela tiden är ju "till vilken då hade ni tänkt"?
Det finns inget bättre allternativ just nu vilket egentligen är stört med tanke på vilken stor hästkommun vi bor i! Men så är det.
Kanske får jag ge upp det här med att ha en hovis som kommer hem till mig och får helt enkelt börja åka till min gamla hovis för att sko om han har tid och möjlighet att hjälpa oss med det?

Ledsen ledsen och hoppas innerligt att min gamla hovis kan rädda oss!

Åt helvete för stora hagar :)

Vi har åt helvete för stora hagar kan jag konstatera efter gårdagens insläpp av häst.
Jag och A letade efter Glorih i säkert 45 minuter. I 45 minuter! Fattar ni?
Vi gick och gick och gick och inte ens en liten hästsvans så långt ögat kunde nå.
Det ropades,spejades och visslades.
Min fröken fräken brukar ju komma som den raring hon är ( eller utger sig för att vara..) men nu såg vi inte röken av varken henne eller någon av de andra och snabbt som ögat föll mörkret över oss och oron var ett stort faktum.
Havrehink var sista lösningen och något som jag verkligen inte ens tänkte på först paniken började smyga sig på... och vilka kommer inte glatt dundrandes i galopp långt långt långt från oss?
Att de ens hörde havrehinken från det avståndet som hovljudet kom från är oss ett mysterium med tanke på hur flitigt de ignorerat våra rop. Hästkräk.
In kom hon nu i alla fall vilket är jätteskönt..jag hatar den där känslan av gnagande oro..

Annars var söndagens pass precis hur härligt som helst!
Gudars vad jag älskar träningssällskapet... allt blir ju så himla mycket roligare och vår två mils långa skrittrunda i lätt smådugg var bara mysig och inte det minsta jobbigt i Kottens och K´s sällskap.

Idag är det dock mindre roligt...min hals gör svinont och jag är larvigt förkyld.
Skönt med att hon vilar idag.

Roligt!

Nu går Glorih i en liten flock och verkar trivs utmärkt.

Med andra ord gick ihopsläppet med fuxmärren och arabvalacken jättebra.

Fröken fräken tar hand om sig och visar de äldre stor respekt och får respekt tillbaka.

Ge och ta helt enkelt.

Hon kommer glatt när man ropar på henne och hon ser verkligen ut att må bra. Mår hon bra mår jag bra!

Rent träningsmässigt ser det ut som så att hon vilade i torsdags och då passade jag på att tvätta svansen på henne istället. Ni vet...jag har inte släppt ambitionen om den där Pegasusvita svansen. Nu är den ren och snygg igen för en liten liten stund i alla fall.

Fredagens tur blev en runda som tydligen kallas Åkes runda. Det är en liten skogsrunda över stock och sten och så skuttade vi lite stockar som låg över stigen. Pigga och glada hästar hade både jag och K!

Dagens tur blev galopprundan nr2. Härlig härlig häst säger jag bara. Hon tuffar på, känns starkare för varje gång vi är ute och bara en himla härlig ridkänsla.

Det är så KUL att träna den hästen!

Har ni förresten sett inslaget på Svt play om Maria Hagman och Glorihs halvbror Power?

Här har ni den länken.

Åh vad jag älskar det!

Det känns som att hösten är här och jag älskar allt som rör hösten...
Att stalla in sin häst och alla sysslor kring det.
Jag tycker att det är så HUTLÖST mysigt, så jag smurfar mest runt och liksom...myyyyyser.
Det mysigaste som finns är ju att halma sin box så att den är sådär fluffig gyllengul och ser alldeles förträffligt inbjudande ut, fixa med krafftfoder, fylla vatten och ja... allt är bara mysigast.
I love it!

Jag trivs som fisken i vattnet i nya stallet och Glorih verkar minst lika nöjd.
Idag så har vi gjort ytterligare ett ihopsläpp och nu var det med stallägarens ranghöga märr.
Hon sa ifrån rejält åt min lilla flicksnärta och Glorih fattade piken blixtsnabbt att det inte var någon idé att ens försöka mopsa mot denna fuxmärr.
Jag tycker att det är skönt att ha en häst som är mer ranghög än Glorih som annars lätt blir väl styv i korken på egen hand.. Hon är klok men ändock bara fem år gammal så att säga.
Vi kom överrens om att från och med i morgon så får Glorih gå med fuxmärren och en arabvalack och jag räknar iskallt med att det ska gå bra.
Hagarna är jättestora med betoning på JÄTTEstora så det finns minimal chans att någon häst skulle bli trängd och om hon ändå lyckas göra sig illa... ja då är det väl så.
Jag räknar med att hon är klok och tar hand om sig helt enkelt och magkänslan är att det kommer gå smidigt och smärtfritt ändå.

Premiärturen avklarad

Idag har jag och K tagit oss en fantastiskt trevlig tur i helt magiskt sensommarväder.
1,3mil blev turen allt som allt i alla gångarter på två positiva 5åriga hästar.
Bra med miljöträning i form av hästar som kommer springandes emot oss i en hage varav en av dem är helt hopplöst "på" och springer fram och tillbaka alldeles bredvid oss och blåser upp sig som sjutton. Glorih var lagomt imponerad och ignorerade helt vilket var skönt men liiiite läskigt var det när hela flocken vände på klacken och sprang bort från oss i fullfart...annars så mötte vi människor,folk med barnvagnar ( pretty exotic sådär mitt ute i skogen) ,kossor i mängder,red genom gårdar och små mini-villaområden och så alla dessa soptunnor som står lite var stans där det finns hus. Sådant som det sistnämda är ju så vansinnigt kul att fjanta sig lite inför när man är lite taggad sådär i början av turen;)
Glorih var jättefin idag om än lite lite stark ibland men å andra sidan var det så minimalt så det behöver inte ens nämnas. Hon var cool som sjutton och tog allt med ro trots att det var en helt ny tur för vår del.
Det var HÄRLIGT att få sträcka ut lite i en ordentlig galopp måste jag säga. Vi har ju tidigare mest galopperat på våra ängar som har ganska högt gräs och så passat på att galopperat på grusvägarna när tillfälle gets men det blir ju inte på samma sätt riktigt som när man likosm kan ligga och rulla utan att tänka på mötande folk som cyklar eller motionerar hundar... Underbart att bara kunna liksom sitta och NJUTA.

Glorih verkar trivas som fisken i vattnet i nya stallet med sin nya lilla bruna ponnykamrat som hon går i hage med och bor bredvid.
Även jag trivs jättebra redan.
Känner mig hemma!

Nytt stall

Nu bor äntligen Glorih i det nya stallet!
Hela flytten gick jättesmidigt och hon är en klippa att ha att göra med.
Jag var lite nojjig med hur det skulle gå med att lasta henne i L´s kärra eftersom Glorih är van att få åka lite brett men hon traskade glatt in trots att det var jättesmalt. Stog som en staty när jag grejjade med bakbommen och åka hur bra som helst och urlastningen gick även det så smidigt en urlastning kan gå...Hon väntade rart och snällt in min kommando om att backa ut och smög ut så fint så!

Ihopsläppet med ponnyvalacken som hon ska gå ihop med nu i början gick även det på absolut bästa sätt. De nosade på varandra och så var det klart!
Hon travade ett varv runt i nya hagen och började sedan käka som om att hon stått där jämt. Pärlan!

Bilderna här ovan är på vårt ihopplockade elite-träns.
Inte så snyggt kanske men det funkar helt ok.
Hon får skav av pannbandet på pannluggen så jag måste försöka motverka detta helt enkelt. Glorih är ju begåvad med väldigt mycket men en maffig pannlugg är tyvärr inget av det så att säga;)

Nu väntar premiärridturen i det nya stallet!

Jag säger bara:

Jissses Amalia!

Ja..jisses Amalia vad fort tiden går...

Har fått både ett och annat samtal från olika håll av människor jag håller kär i detta avlånga land om att det pågår ett väldigt dåligt uppdaterande av denna blogg...och jovisst kan jag inte annat än sucka och hålla med. Jag har helt enkelt inte haft tid så att det räckt att blogga lite sådär som jag brukar göra på kvällen innan jag nattar.

Men till det som folk är nyfikna på:

Det är jättebra med mig och Glorih.

Vi mår jättebra båda två och vi tränar på som vanligt.

Saker som annars har hänt sedan jag uppdaterade bloggen senast så har Glorih blivit vaccinerad av en ny toppentrevlig veterinär som jag inte träffat tidigare och så har hon fått nya skor.

Vi har även besiktigat vår gamla trotjänare till hästkärra som fick ett fett Underkänt pga den där jäkla elen som det aldrig blir någon ordning på trots att den varit inlämnad på verkstad. Elen liksom funkar en kort stund för att sedan nästa dag bara inte fungera som den ska. Fruktansvärt irriterande...Jag avskyr när det blir liksom merjobb av en sådan skitsak.

Jag har ju en ganska inrutad vardag med jobb, häst,träning och allt annat som måste göras innan man kan gå och lägga sig på kvällskanten och försöka stuva in ytterligare ett verkstadsbesök bara sådär känns bara som suck och stön och stånk...men kärran måste ju fixas så det är bara att prioritera om och planera in.

Dagen till ära så har vi varit på stallmöte vid vårt nya stall som vi flyttar till i morgon och det känns både roligt och spännande.

Jag träffade ett glatt och trevligt gäng stallmänniskor i olika åldrar och alla pysslar med lite olika discipliner så det känns inspirerande!

Var ett tag sedan jag stog i ett lite större stall ( även om detta inte är gigantiskt men vi blir ju fler människor än 3 alla fall;)) och så får vi kanontrevliga ridvägar.

Underbart!

Jag har ansträngt mig lite i alla fall den senaste veckan och tagit lite kort men har naturligtsvis förlagt sladden till kameran så det får vänta tills i morgon...

Här är det hurtigt värre!

Eller ja... det känns i alla fall så.
Jag har nämligen skrittat i 1 timme och 30 minuter i ihållande ösregn på min lilla kämpe. Hon gjorde inte en min av att jag drog ut henne i regnet.
Att det dessutom känns så förbannat mörkt ute pga dessa mörka åskmoln gjorde att jag, utan att ens tänka på vad jag gjorde, drog på mig en reflexväst och tog på min tjejja ett reflexländtäcke vilket ju egentligen bara sorgligt med tanke på att klockan bara var strax efter halv sex när vi begav oss ut.
I augusti.
Hej hösten?
Glorih tuffade på jättefint i sin skritt och provade bara någon enstaka gång om hon fick byta gångart men jag hade nolltolerans mot sådant idag vilket hon köpte rakt av.
Enda specialaren vi hade på denna trevliga men ack så regniga tur var Glorihs dust med en Tjur som stog och slickade på en saltsten.
Hon bjöd på show med svansen på ryggen och diverse drakblåsningar.
Tjuren gav henne en enda loj blick och fortsatte sedan att slicka på sin saltsten.
Tämligen ointresserad och ohotad.
Glorih utnämnde sig själv till självklar vinnare i denna dust om heder och studsade arabskutt med sväv med mig på ryggen som muttarde: "Skritt sa jag va?".
Jag är en sann partypooper.
Annars så kissade hon med mig på ryggen idag vilket kändes som den mest naturliga saken i världen. Skönt och det fortsätter så!

All denna hurtighet stannar inte där heller med att vara ute och skritta i skitväder: jag har tränat en timme pilates också!
Där ser man!

Hej migrän!

Hej migränanfallet Allan Ballan.
En hel dag som bortblåst och väck för alltid.
Som jag hatar det.

Nu ska jag försöka peta i mig lite mat och gå och lägga mig igen för att fortsätta sova.

Lufsat litegranna

Det är kvavt som sjutton ute trots regn så det är bara att bita i det sura äpplet,inse att allt man har på sig i klädväg kommer att klibba mot huden och att man kommer svettas som en finne på bastu-VM på två röda, men har man lovat att sessan ska få jogga lite idag så har man.

Sessan självt var sådär lagomt road över det här med jogga eller "lufsa i skogen" som jag gärna vill se det som, då mitt valda tempo antagligen kändes som pensionärspromenad i turbo-humlans värld...men när det kommer till kritan så är lufsa i skogen-joggen är bättre än skritt i alla fall enligt min tjej.

Hon är rar och håller mitt valda långsamma söndagsturtempo men hon kunde bara inte låta bli att festa till stämningen lite med väl valda hopp och studs i form av skyggningar från livsfarliga saker som träd, stenar och löv som låg på grusvägen.

Hon är ju inte egentligen en istadig häst så det där är ju bara tidsfördriv från hennes sida när matte är en tråkig tråkig tråkig mes helt enkelt.

Hon fick jogga 3 kilometer idag av 8 möjliga och så red jag ut över lite stock och sten vid vår lilla dunge så att hon fick tänka till lite vart hon satte fötter och använda skallen lite.

Kändes nöjd och glad på hemvägen och skrittade finfint. Stora rejäla kliv, en skritt genom hela kroppen och hon frustade sådär nöjt som bara hon kan.

Lite kraffs i krubban och så en puss på mulen och så ut i hagen till polarna.

Så var vi igång igen då!

Den här veckan som varit så har Glorih fått haka på mig på mina promenader typ varannan dag på 3,5km. Dessa har varit lagom och sköna för mig och min kropp efter ritten så jag tar för givet att hon också uppskattade dem.

En liten baktanke var att om hon fått göra något litet i alla fall under vilan kanske det tar udden av den värsta överskottsenergin men ack vad jag bedrog mig....

Jag vet INGEN häst som kan stå och se ut att vara typ hundra år gammal och halvdöd, som Glorih kan efter att man precis klätt på henne all utrustning, för att sedan förvandlas till en riktig Duracell-kanin med hur mycket energi som helst.

Min lugna lilla skrittrunda på knappa halvmilen blev till en början just en sådan, men efter ca 1,5km så växte hornen ut på henne.

Man kan säga att skritt är för mesar helt enkelt, och när man är uppvärmd ska man göra annat, och får man inte göra annat så ska man bjuda på sitt missnöjde och förtydliga sitt missnöje med hjälp av små bocksprång, minilevader och så ska man sparka lite med bakbenen bara för att.

Man får heller inte glömma att man SKA drämma ena framhoven bestämt i backen framför sig när matte ber om en halt istället för att dumheter.

Nog är nog sa Glorih och jag fick mer än ett ont öga kan jag säga.

Jag fattade vinken och lovade att hon skulle få trava lite i morgon om hon skrittade rart och fint hem, i alla fall den sista kilometern, utan dumheter.

Sagt och gjort.

I morgon ska hon jogga lite lite granna.

Så fruktansvärt skönt att vara tillbaka i sadeln igen, även om hon kan vara en riktig liten illbatting ibland:)

Jag har världens bästa hinknissar

Tingstäderitten....here we come!

Min mamma har ibland någon sorts sjätte sinne och vet vad jag går runt och grunnar på och min dags tema idag på jobbet var funderingar kring just Tingstäderitten.
Ska vi åka?
Har vi råd?
Tänk om vi gör bort oss?
Men nog allt ska vi väl åka?
Hur ska jag lägga upp träningen inför denna ritt?
Och hur ser banan ut?
Och hur funkar det där med färja?
etc
etc
etc
Ja ni ser... och dessutom får mina nära och kära och kloka i närheten sms om allt det där.
Dock blev inte min mor frågad om något....men vem tror ni inte ringer så fort jag slutat jobbet?
Jo min kära moder.
Hon har ringt och bokat färja, boende och stallplats och ja...till och med ringt och bokat min Karin.
Karin ville jag såklart ha med mig redan från början, och jag har ju frågat henne om hon vill följa även på egen hand men detta hade min kära mor dubbelkollat och dessutom har de kollat det här med ledighet på fredagen då vår färja går redan vid elva.
Då var det då klart så att säga.
Vi kommer att åka till Tingstäderitten.
Inget mer att fundera på egentligen utan bara att köra på nu då och se fram emot den 9 oktober.
Gud vad roligt!!!!!

Vi ska flytta!

Nu har jag och Glorih bokat ny stallplats!
Det kommer att bli jättebra!
Härligt mysigt gäng, trevliga ridvägar och en finfin ridbana med lite hindermaterial.
Bra träningsmöjligheter alltså, och dessutom får vi Karin A och hennes Katmandu som träningssällskap.

Jag kan inte vara mer belåten!

Isabergsritten

Äntligen kommer uppdatering från tävlingen!

Allting snurrar fortfarande i huvudet på mig när jag tänker på helgen som varit, men jag ska försöka få ner det på ett vettigt sätt.
Jag känner att jag ännu inte riktigt har smält alla intryck som jag fått men det är nyttigt!
Jag har lärt mig massor på dessa två starter jag gjort i år om både hur jag själv fungerar och hur min häst fungerar.

Jag kan berätta att vi valde att åka till Isaberg redan på fredagen för att slippa gå upp så ruskigt tidigt och slippa en del av stressen på lördag morgon och detta kändes som ett klokt beslut även lördag morgon.
Anläggningen var jättefin och fräsch och allting låg på en och samma plats. Vilken lyx!
Tävlingsplatsen var ett stenkast från stallet och ovanpå stallet bodde vi. Bara en massa plus i kanten för detta!

Jag och Glorih hade äran att ha med oss två tappra hinknissar: raraste Karin Thorén och så min mor. Mamma som bara har hinkat en gång tidigare i sitt liv hade med andra ord världens bästa hinknisse att se och lära av. Kunde inte vara nöjdare med mina hinknissar!

Själva ritten i sig var väldigt tuff tycker jag.
Hade jag kollat upp lite noggrannare hur tuff den var med sina backar etc så hade jag om ajgs ka vara ärlig valt en annan tävling helt och hållet, då jag och Glorih bor mitt på slätten.
Vi har ju inte en backe så lång ögat kan nå så att säga... men det som inte dödar härdar och nog sjutton håller jag på att härdas även i denna skrivande stund med värkande ben pga träningsvärk. Glorih är pigg som en spigg, har snustorra ben och jättefräsch i alla fall;)

Hon är en tuffing och kämpade på där i backarna.
Underlaget var lite tråkigt på sina håll. Sand blandat med makadam på en del ställen och eftersom det regnat en hel del innan så det var lite halt, sankt och väldigt blött bitvis vid stigningarna.
Ni som läst denna blogg tidigare vet att Glorih inte är ett stort fan av det här med vatten över huvudtaget så hon var sådär lagomt road vissa bitar men tuffade på.
Vi hade jättetrevligt sällskap av Emelie Ekström och hennes fina Zinndy och dessa två tjejer tuffade på jättebra i varandras sällskap.
Både jag och Glorih uppskattade sällskapet mycket!
Jag kände att Glorih blev trött efter första slingan men vet-bes gick bra.
Andra slingan kom hon in i andra andningen och var nöjd med att slippa det där hala,blöta partierna som vi hade ridit över första slingan. Hon myste riktigt när det blev rena sandvägar och ville gärna ligga och rulla lite i galopp. Fint att känna att hon kändes ännu starkare och piggare efter andra slingan än vid första.
Nollor rakt igenom hela tävlingen och hon uppförde sig jättebra.
Väldigt trött i huvudet efter tävlingen precis som förra gången och stog typ och sov vid vet-bes. Tog några meter innan hon kopplade på hjärnkontoret och kom på att hon skulle springa upp en gång till. När hon väl kopplat var det inget problem med uppspringningen, haha!

Nu har både hon och jag vila för hela slanten i en hel vecka hade jag tänkt. Vi ska bara ut och promenera litegranna någon gång nu i veckan.
Sedan... måste vi träna mer. Absolut. Den där Venjan-drömmen känns just nu lite mer angelägen.
Vi måste hur som leta rätt på lite backar.

Skrittgympa och mammabesök!

Igår snurrades Glorihs ben men de fina turksoa benlindorna som matchar hennes turkosa schabrak så snyggt på, och så gav vi oss ut på den lite hala "ridbanan" vi här.
Srittgympa för hela slanten och hon stonkade och frustade men mjuk och fin... det blev hon minsann! Hon kändes jättefin!

Idag fick jag äran att få besök av min kära mor som även ska hjälpa till och hinka åt mig på Isabergsritten. Hon hade med sig så mycket fint till mig och min häst så jag blev alldeles tårögd. Föräldrar kan vara så himla fina!
Jag har fått lite tävlingströjjor/träningströjjor och Glorih fick en påse med grimmor.
Ryktet om den akuta grimm-bristen för Glorihs del har spridit sig via djungeltrumman hela vägen upp till Dalarna och Mamma kommer såklart likt Fantomen och räddar situationen...
4st nya nylongrimmor och en alldeles ny, glänsande, supermjuk och smidig mörkbrun lädergrimma har vi fått. De är så fina må ni tro!
Jag är så glad så glad...
Massor av mat har jag fått också.
Jag är alldeles rörd... De är så fina min familj! Hela bunten!

Idag blev Humlan bara borstad och pussad på och så har vi börjat packa lite smått inför vår tävling. I morgon blir det en lite lättare tur och så ska massor av paddar etc tvättas.
Mysigt!

Kossarundan

Dagens pass gick runt rundan kring kohagarna.

Glorih var en fröjd att rida och lagom åt alla håll.

Hon kändes jättefin, lyhörd,mjuk men stark. Fokuserad helt enkelt.

Och jag...jag börjar bli RUSKIGT tävlingssugen!

"Fäbo-snygg"

Sitter just nu och kikar på något matlagningsprogram med Kalle Moraeus och sitter bara och myser.

Det är Dalmål, det är flanellskjortor, det serveras Gädda och det är timmerstugor i bakgrunden och råmande kossor. Idyll i Dalarna. Vart annanstans använder man begrepp som Fäbo-snygg?

En gammal dröm vaknade blixtsnabbt till liv: Jag vill åka upp till Venjan, till släktens fäbostuga och rida.

Ligga och rulla i en mjuk galopp mil efter mil på de fantastiska grusvägarna....

Ha henne på gården där, men frågan är om gärdsgård kommer räcka för att hålla objudet vilt så som exempelvis björn ute?

Jag vill ha vilt i skogarna och älskar alla djur vi ha i skogarna, men har man tamdjur medför detta ett ansvar. Det är upp till mig och mitt ansvar att stängsla in mitt djur så att det inte är attraktivt för rovdjur helt enkelt. Men vanligt el-aggrigat och eltråd innanför gärdsgården borde väl räcka?

Vi brukar ju inte ha något stort vilt innanför gärdsgården i vanlig fall så jag tror på den lösningen i alla fall!

Men vilken dröm...Åh vad jag vill uppleva det!

Här var det blött värre

Vaknade i morse av att det regnade helt hysteriskt mot takfönstret och mot fönstret som vätter mot balkongen och fick en släng av den sedvanliga " åh nej, varför klädde jag inte på min pålla ett regntäcke igår kväll?"-ångesten och efter frukost begav jag mig till stallet före jobbet för att klä på tre frusna flickor var sitt regntäcke och gav dem varsin kaka hö att mumsa lite på.

Jag blev helt klart en favorit för en dag;)

Efter jobbet tog jag mig en välbehövlig lill-vil ( jag är vansinnigt seg efter jobbet) och sedan begav jag mig återigen till stallet. Eftersom jag är dagen till ära favorit hos de tre så kom alla spurtandes mot mig med idel spetsade öron och Glorih stoppade ivrigt huvudet i grimman för att bli utledd ur hagen. Hon njöt massor av dagens rykt och jag passade på att massera henne lite lätt bara för att hon tycker att det är så fantastiskt skönt. Mycket uppskattat av min Humla verkade det som.

Idag red vi runt naturreservat-rundan igen då jag inte orkade utsätta oss för halkan och alla blöta nertyngda grenar i vår lilla miniskog så dagens utmaning var vattenpölarna.

Glorih är allt annat än en mesig häst men detta med vattenpölar är nog hennes Tio-i-topp hatobjekt.

Hon är ibland helt övertygad om att även den minsta lilla vattenpussen kan gömma ett stort hål som när man minst anar det, kan sluka en hel arabhäst med tillhörande bihang dvs mig.

Hon är en jäkel på att undvika att blöta sina hovar det minsta lilla men det kan bli syntax error när man råkar på en vattenpöl som liksom sträcker sig över HELA vägen. Det går alltså inte att smita förbi och hoppa finns liksom inte på världskartan så var gör man då som egensinnig arabdonna i sina bästa år? Jo man fryser fast och står där och blinkar olyckligt och slokar med allt man kan sloka med. Öronen hänger på henne som om hon vore en cocker spaniel-vovve och till och med svansen bara hänger...

När dessutom den där tokiga människan på ryggen säger till på skarpen att "nu får du minsann bestämma dig för att göra något i alla fall, rör på påkarna" så är livet bara en ren misär och efter mycket velande, blinkande och tuggande inse att man måste ta sig över det där potentiella arab-slukande vattenhålet.

När detta väl är översökat så inser hon alltid lika glatt att Hon ÖVERLEVDE!

Alla fötter är kvar, inga frätskador av det otäcka vattnet och hon är helt uppfylld av sin VÄLDIGT-Nära-Döden upplevelse och bara är sådär toklycklig.

Det liksom spritter i benen på henne och öronen är sådär ekorrpiggt spetsade igen och svansen står rakt upp på henne som antennen på en radiobil.

Ja... då vet man. Jag älskar denna lilla vimsa till häst.

Fixat och donat!

Nu är det bara en lång väntan inför Isabergsritten för idag är allt bokat och fixat och klart!

Jag och min kära moder kommer att åka redan på fredagen med min lilla Humla i släp.

Det blir alltså boende borta för oss alla tre en natt för att vi ska slippa gå upp och köra hemifrån ohyggligtt tidigt under lördagen vilket jag tror är ett smart drag då ingen av oss är tuppar så att säga...

Nervöst och pirrigt är det men ack så roligt det ska bli!

Underbara älskade!

Idag har jag och Glorih haft en sådant där toppen toppen toppen-pass.

Allt bara flöt på, från framskrittning till avskrittning. En tanke och bara sådär himmelskt sammansvetsat. Blev en tur med alla gångarter med stort leende på läpparna.

Naturreservatsrundan tre varv av bara farten.

Njutning på hög nivå!

Och Sarah F! Jag saknar din blogg innerligt!

Och regnet bara öser ner...

Jag och Glorih tog en lugn och fin liten skritt-tur på fredagen och har vilat nu under både lördagen och idag.

Tanken var att jag skulle rida idag men i morse när jag hade ambition att rida blåste det halv storm och regnet fullkomligt forsade ner. Ingen ridning med andra ord men däremot byta av täcke till ett lite varmare fleecefodrat.

Pärlan L har varit bussig och klätt på min sessa ett regntäcke igår kväll vilket jag är evigt tacksam över. Det regnade inte alls speciellt mycket när jag åkte från stallet nämligen under gårdagen och jag velade länge fram och tillbaka på om jag skulle sätta på henne ett täcke eller ej men valde bort det med orden" det kommer nog bara regna en liten stund känns det som!"

Jag fick tokångest när jag klev ut ur biosalongen igår kväll när jag upptäckte hur kyligt det var,blåste och så dessa mängder av regn.

Jag och pojkvännen konstaterade att fasiken...vi måste åka till Glorih och klä på henne!

Tror ni att man blir glad när man trycker igång telefonen och ser smset man fått av L att hon klätt på min tjej? Kärlek är det!

Billig blev återigen dyr

Min lilla sessa var på G igår på alla sätt och vis och var väldigt på tårna när vi red iväg hemifrån. Det blåste och det var väderomslag i luften och min Humla var faktiskt mer högt än lågt.

Jag klandrar henne egentligen inte alls då hon faktiskt hade vilat dagen före och var tämligen orastad så att säga, så överskottenergin bubblade ur öronen på henne. Vi tragglade oss igenom vår lilla standardrunda i alla tre gångarter och jag var konsekvent med att hon ska vänta in kommando av mig och inga andra initiativ var godkända. Sista snutten kändes hon pigg men ändå harmonisk på. Varvat ner helt enkelt.

Hon var ganska billig under gårdagen, men man kan inte ha bra dagar varje dag helt enkelt!

Idag däremot! Idag är hon extremt dyr....

Vi red samma vända som igår i princip om man bortser några extrasnuttar som jag lade till och idag märktes det stor skillnad.

Hon kändes pigg och glad såklart men på ett mer sansat sätt. Mer rastad helt enkelt. Mer nöjd.

Vi red nerför det där branta diket som jag vanligtvis brukar hoppa av vid för att jag är för feg för att rida ner och sedan upp i, men idag så spottade jag i nävarna och det gick ju jättebra!

Hon var så försiktig så försiktig och tog så väl hand om mig där på ryggen och det var inte alls läskigt! Vi kunde sedan dessutom rida förbi de där galna årsgamla tjurarna som stångades och skuttade efter oss längsmed deras staket bara 3m från oss!

Det ni!

Det är ett STORT steg för oss!

Jag och Glorih är ju inga stora fan av just kossor och tjurar och har vissa problem med tillit för just denna typ av fläckiga djur men idag bara flöt det på som om det vore det mest normala i världen att ha 10st galna tjurar skuttandes bredvid oss med bara ett tunnt staket mellan oss.

Vi hade en fantastiskt trevlig tur idag!

Vilodag

Idag har både jag och min Humla vilodag.

Jag har träningsvärk i magen måste jag erkänna efter gårdagens "dressyrpass".

Jag försöker jobba massor med min sits och jag tror det ger sakta men säkert resultat. Tror jag i alla fall,haha, men det känns i alla fall bättre!

Jag hör L´s röst i min huvud: " akta din hand nu!", "bål bål bål, du ska rida med kroppen, tänk på tydlighet!" etc.

Annars så har jag och Glorih skrotat Greenguarden. Vi får den inte att funka helt enkelt.

Hon pillar dän den, får grimman över ena örat och vips så kan hon äta likförbannat obegränsat. Hennes uppfinningsrikedom finns det ingen hejd på helt enkelt.

Nu går hon ändå inte på speciellt kraftigt bete så jag tror det är likabra att hon är utan den tills de får byta hage igen.Jag skjuter med andra ord på problemet att överlista henne med Greenguarden.

Har sagt det förr och säger det igen: hon är en jäkla Houdini!