Vi vilar..

Och snark och pust och huuuuuu så långtråkigt vi har!
Vi är tre som anser att det här med vila, det gott folk, är inget för oss.
Jag möts av symfonier av besvikna suckar när jag går från hagen efter vanlig visitation och sårvård när jag går från hagen och de ger mig låååååånga anklagande blickar som säger mer än tusen ord.
Jag är en så sjuuuuuuuuuuuuuuuukt tråkig hästägare.
En skamfläck av min sort.
Dessutom har jag mage att klampa in och pilla på sår och smeta in dem med Silonsalva ( Ja, jag vet. jag borde gå med i Anonyma Silon-salve missbrukare) på de sår just denna salva passar.

Let´s face it.
Hästar är inga smarta djur.
Jag släppte in Glorih till Theas och Busas hage efter Rimboritten.
Glorih och Grathea känner varandra.
De har gått i samma hage sedan Thea blev min om man bortser nu en månad när Glorih gått i en hage med tunnare bete.
De känner alltså varandra rätt väl...men tror ni ändå inte att det ska bli en girlfight när man släpper ihop dem?
Självklart.
Suck suck suck.
Thea blev ett svullet framknä med sår rikare, och så har hon fått ett ganska fult sår nere vid hoven som gärna blöder om man pillar på det.
Glorih har fått ett tjuvnyp över sitt ena höftben, av en liten arg arabmule.
Busa i sin tur är prickfri förmodligen tack vare att Thea har gått emellan varje gång Glorih ens övervägt att hälsa på Theas nya lekkamrat.
Så otroligt larvigt.
Hur som så ser allt ut att läka finfint och redan dagen efter så såg Theas knä ut som sig självt igen om man bortser ett litet såsande sår och så det där såret på bakbenet vid hoven då..

Idag är de såklart bästa kompisar hela högen.
Kändes det nödvändigt att slåss innan när man några dygn senare knappt kan leva utan varandra?
Nötter.


Annars så måste jag berätta att förutom mitt Silonmissbrukande så har jag blivit förälskad i magic brush-borstarna. I love them!
Jag är ju ingen borstare. Jag erkänner.
Jag har aldrig varit en sådan som gillar att borsta, putsa, fläta och pilla med sådant där kraffs. Jag vill ha en bra rejäl borste som tar bort smuts fort, som är enkel att rengöra och som hästen gillar. Magic brush har allt det där.
Love it!

T80 debuten avklarad!

I fredags packade jag in hästen och alla prylar och hämtade upp Karin.
I god tid kom vi fram till Denans stuteri där vi mötte upp min kära mor och far.
Så himla skönt att kunna båda ha hästen uppstallad och bo på samma ställe!

Hade sådant flyt att norrmannen Glenns häst stog granne med min donna över natten och dessa två hade knytit an lite över natten. Vi båda hade samma hastighetsambition dvs 12km/h då det var båda hästarnas första T80.
Jag hade ju "bestämt" lite med Elanor att jag skulle rida ihop med henne och Shahina men Elanor var tydligen sjuk och var tvungen att stryka sig så jag var verkligen jätteglad att vi fann annat sällskap!

Glenns Lafahra brunstade satan redan när hon kom och jag gick bara och väntade på att min tjej skulle börja göra detsamma...
Hur som gick starten och Glorih var het som en spis och förstog inte alls varför hon inte fick haka på tätklungan som förvsann framför oss, men nöjde sig redan efter några få kilometer att gå i Lafahra och Glenns sällskap.
Hon åt och drack bra i hinkstoppen och efter typ en mil kom vi ikapp Karin på snyggingen Elettra (jag är vansinnigt svag är Samsheik-avkommorna och denna är inget undantag) vid en lång skrittstrecka.

Vi blev en liten klunga på tre ekipage där Glorih, som alltid är lite av en chicken när brunsten ska komma igång, fick ta tät större delen av tävlingen då de andra donnorna inte direkt var modigare än hon.
Jag är ju så bortskämd med att hon normalt sett INTE är speciellt tittig, fick ta fler än ett djupt andetag när hon kastade sig för stenbumlingar och vägrade gå över träbroarna och var allmänt kacklig för att vara hon.
Det blev ett himla ner och upp på hästen igen, när jag fick skutta av henne, leda över broarna och hoppa upp igen.
När en häst stannar för något blir det lätt en fixidé i klungan och INGEN häst tänker gå förbi det den första hästen tittade på.
Hur som så flöt det mesta på smidigt och vi höll det tänkta tempot.
Nollor rakt igenom i grind och en häst med god aptit. Till och med jag fick i mig en hel del mat under dagen.

Nästa slinga red vi lite lite fortare och när vi ridit typ 2 mil av den så känner jag att Glorih är kissnödig.
Styrde ut henne i skogen men hon kom inte till ro för att kissa.
Hoppade av henne vid slingans sista hinkstopp i hopp om att hon skulle kissa då men icke.. var bara att rida vidare.
I grind försökte vi få henne att kissa igen även om pulsen var mer än väl nere men det dög inte då heller åt damen att kissa så det vara bara att knata in med en okissad häst.
Nollor denna gång med, och sedan gick pappsen en liten promenad med henne under tiden jag petade i mig lite mat.
Äntligen kissade hon och pappa såg alldeles nöjd ut över sin promenadinsatts :)
Stora tummen upp!
Tyvärr fick Glenn avsluta sin tävling här då hans sto såg ut att ha råkat ut för en muskelhälta. Tråkigt tråkigt!

Sista slingan ville jag öka hastigheten lite ytterligare mest för att kika vart jag hade min häst.. hon svarade så glatt på allt jag bad henne om.
Kändes pigg glad och fräsch tävlingen igenom så sista 5km cantrade vi in i mål.
Nemas problemas sa hon om tempoökningen.
Fint att känna att man har lite att hämta och att 80km inte kändes som en big deal för hästen.

Jag själv klappade ihop rent fysiskt vid typ 6 mil.
Ont i ländryggen och knäna vilket jag får av min sadel.
Jag försöker aktivt lösa detta problem genom att leta ny sadel.
Temporär lösning igår under sista slingan blev två olika sorters knäskydd/stöd.
Man lär sig på felen sägs det ju men måste man alltid vara så pantad att man inte kan tänka ett steg längre någon gång?
Mitt Rehbandknäskydd är en beprövad gammal vän som alltid funkat skitbra, men det andra jag drog på mig hade jag aldrig provat innan.
Blev sådär kan jag säga så nu sitter jag med att vackert ridsår i knävecket ;)

Precis innan vi skulle lasta på Glorih ställde hon sig och brunstkissade.
Told ya!

Packa packa packa, åka åka åka!

Veckan har gått riiiiiktigt fort. För fort. Tusen saker att hålla i huvudet så vi får se vad jag glömt denna gång nu när jag med team beger oss till Rimbo.
GPSen ska vara med i alla fall och det är ju alltid något;)
Det ska regna men vara varmt i morgon under tävlingsdagen så detta kommer att bli en ny upplevelse. Två regnjackor, regnchaps etc och en massa ombyten.
Jag hatar att frysa.... och jag gillar inte direkt regn, men det finns bara något som heter dålig attityd och loosermentalitet samt dåliga kläder, och vi har inget av detta så det ska nog gå vägen ändå!


Vi siktar som sagt var på en långsam ritt med enda ambition Godkänt vilket jag inte ser att det skulle bli något problem med om inget händer utmed banan.
Efter tävlingen kommer vi att chilla och sedan se till att träna ordentligt med siktet på Unghästfinalen som går sent på säsongen.
Vi har alltså inga mer tävlingar denna säsong kvar mer än Unghästfinalen på Gotland.
Känns bra även om jag inte är riktigt nöjd med att det blir tight mellan Uppsala och Rimbo men detta är den bästa lösningen för oss om man både ser till hästen och till mig.


Håll tummarna för oss i morgon! Vore så skönt att få både noviskvalet och kvalet till Unghästfinalen klart den här säsongen!

Tipsa oss om en ny sadel!

Som sagt var: den vilda sadeljakten är i full gång.
Hjälp oss med tips!

Nya joggingpjucks på

Blev en himla massa skoningar nu på slutet känns det som men vad gör man inte när skorna är slut och det är lika bra att sko mellan ritterna.
Suveräne Martin kom ut idag och Glorih blev varmskodd för första gången i sitt liv och så fick hon en ny sorts sulor runtom och Grathea blev verkad. Båda skötte sig jättebra.

Thea går nu med en väl inluddad grimma då hon fått lite skav av den när den varit "vanlig" så nu kan man kalla henne Fluffy. Hon ser för larvig ut med sitt gigantiska rosa ludd må ni tro men ack så nöjd är hon.
Anledningen till att unghästarna har grimmor på sig nu är för att de i grupp har förvandlats till huliganer som klättrar ut ur hagarna.
Om Theas yngre lekkamrat tar sig ut tar också Thea sig ut och då kan det vara trevlig att ha en grimma att fånga de små dårarna med ;-)
Nu har vi i och för sig kareta som sjutton på tråden men vi har lite is i magen en stund för att se att de verkligen lagt av på riktigt att planka ut ur hagen.
De är ju fjortisar trots allt...

Hur som, båda fått nya fina fötter och båda är nöjda och glada.

Träning, tävling och tillbaka till vardagen

Ujujuj, vad jag har varit urusel på att uppdatera men det blir väl så när allting snurrar fort runt en.
Massor händer ju hela tiden när man har semester och är för en gångs skull på "hemmaplan" men jag är så nöjd med mina två semesterveckor.
Vi var iväg och tränade med Liza och hennes fina Milos som jag förvarande om i tidigare inlägg vilket var fantastiskt roligt! Vilka träningsmöjligheter Dalarna bjuder på!
Liza och Milos lotsade runt oss på en kuperad liten runda på 2 mil i fantastisk natur... jag blir helt sjuk av att tänka tillbaka på det. Vill så gärna göra om det igen och igen och igen!
Vi tackar så mycket för denna härliga upplevelse och ytterst trevliga sällskap!
Dagen efter denna tur luffsade vi i skogarna lite närmare "hemmaplan" för min del i sällskap med en gammal vännina till familjen. PREPAREDADE ridstigar... det ni!
Jag drömde mig blixtsnabbt bort till att jag och Glorih red på tur där med Thea som handhäst.. Åh vad toppen det hade varit! Mjukt härligt sviktande underlagt som inte är tungt hade passat små fossingar utan skor som handen i handsken till skillnad från raspiga hårda grusvägar..
En annan sak var att jag och Glorih vadade över en bäck utan några större problem. Kan tyckas larvigt att nämna men ni som känner Glorih sedan tidigare vet hur pipplig hon är med vatten.
Vatten är helt enkelt inte hennes grejj..så att ta sig över ett rinnande vattendrag är en stor seger må ni tro!

Sista helgen på min sammanhängande semester firade vi genom att åka till Uppsalaritten och blev äntligen klara med våra T50. Glorih kändes stark och fin och det var intressant att känna på att rida i lite mer klunga som det nu blev i starten i denna klass.
Hästar framför och bakom och några som piper iväg fort etc.
Tyckte vi skötte oss bra ändå och så slog vi oss följe med trevliga Emelie Ekström och fina Ratero. Våra hästar trivdes bra ihop på alla sätt och vis, liksom jag trivs i Emelies sällskap.
Alltid roligt att rida ihop med Emelie!
Favorit i repris från förra årets Isaberg helt enkelt:)
Jag hade bestämt mig redan innan ritten att lägga mig i ett 13-14km/h tempo men denna dag åkte jag naturligtvis ifrån min GPS ( Panik... tror ni man känner sig naken utan sin GPS eller!?! Man lär sig på sina misstag...) men Emelie hade samma tempoambition så jag kunde inte vara nöjdare! Vi gjorde vårt race och utan att vara medvetna om det från början så blev det en varsin rosett åt oss! Kul plus i kanten och bonus!


Jag och Glorih har nu varit hemma i Östergötland nu i lite mer en vecka och jag har kastas återigen in i vardagen. Det är sjukt hur fort man glömmer bort vardagens tempo och rutiner!
Annars är det skönt att vara hemma och kunna umgås med båda sina hästar som jag så gärna vill.
By the way så har Thea fått mindre smickrande unghästvårtor på hela näsan och ser ut som en finnig tonåring. Lindrigt anfall och jag såg de första vårtorna för någon månad sedan och nu den senaste tiden har det blivit ett gäng till, men men, de försvinner ju så jag får väl stå ut med hennes lite mindre pussvänliga mule en liten stund till!

På lördag kommer jag och Glorih att starta vår första T80. Den ska gå långsamt och det ska kännas lätt och roligt är ambitionen, och jag är så himla glad åt att Elanor och hennes fina Shahina är pepp på att smurfa runt ritten i vårt sällskap.
Blir tight mellan Uppsala och Rimbo (karens är 13 dagar men det blir 14 mellan dessa tävlingar) men å andra sidan är det den vettigaste lösningen vi har.
Tycker att Simlång, Isaberg och Vasa blir för kuperade och tuffa som första åttamilare för oss som bor på slätten, och jag måste ha en godkänd T80 för att kvalat till Unghästfinalen på Gotland.
De andra alternativen blir lite nära inpå OM vi nu skulle åka ut i någon grind. Då hinner jag helt enkelt inte kvala vilket hade varit otroligt surt!