Het som en spis

Det är kallare i luften nu i kombination med nyklippt häst blev resultatet en häst som är het som en spis.

Glorih verkar tycka att det är buskul att bli riden på "riktigt" igen dvs med alla tre gångarter.

Vi mjukstartar nu fortfarande och joggade lite igår med de nya pjucksen .

Hon känns så fin även om hon är rejält på hugget!

Det är så himlans roligt att rida och jag morrar lite över att jag jobbar helg nu så att jag inte kan ta en lite längre runda under dagtid men får ta igen det på måndag då jag får kompa ut några timmar.

Tror inte hon mår dåligt av att få röra lite mer på sig på måndag före vi ska tävla på lördag.

Ikväll blir det ett skrittpass med Kotten och K.

Lördagsträning, 08-land och nu är det klippt!

Liten uppdatering nu igen då när jag inte hunnit med att blogga på några dagar:

Under lördagen så var jag och Glorih ute och skrittade igen. Provade nya dojjorna helt enkelt och oj vilket skillnad det är på steget nu... så vi tar det lite easy.

I lördags blev det ut att skritta och vi red lite "intervaller" i uppförsbackarna vi fann.

Fortfarande i skritt men de ökar ju pulsen lite ändå och hon tyckte det var roligt att få tugga på lite. Hon är så jäkla härlig att träna den här hästen för hon älskar det!

I söndags åkte jag A.S och Karin T till stockholm för att hälsa på Ingela och Linus och hela högen med hästar och även mysa lite med stockholmsdistansryttarna och följa VM i distansritt.

Gudars så trevligt jag hade!

Tackar innerligt för en toppentrevlig dag med härliga människor och fantastiskt god mat!

Måndag hade Glorih vilodag för jag var helt ur form på alla sätt och vis och idag så har jag klippt henne. Förra året gick det ju bra att klippa henne även om hon var spänd som en fiolsträng bitvis och ibland försökte springa ifrån mig och maskinen men i år stog som som en fura.

Hon till och med och halvsov lite då och då, så klippningen jag inte kunde uppskatta i tid hur lång tid den skulle ta gick på en nanosekund!

Härliga okomplicerade häst! Så sjukt mycket pluspoäng med att hon var så enkel att klippa!

Bilder kommer men jag har fel dator;)

Hej främling?

Idag kom vår fantastiske Lasse och skodde om Glorih.

Hon blev verkligen såååååå fin i fötterna och sprickan har tyvärr gjort så att det liksom fattas hovvägg som man ska fästa söm i, alldeles vid trakterna på foten men tre söm längst fram på den trasiga sidan av hoven och en fot i balans, så tror jag ändå att det där ska bli bra.

Och så fick hon boots på fram nu i hagen för att vara extra rädd om fossingarna nu när de äntligen är bra!

Nu låter hela den här skoningen väldigt ospännande och som att allt gick lugn till, men icke sa nicke.

Glorih som varit en klippa att sko det senaste året kom idag på att hon skulle bjuda på show av någon helt ologisk anledning, men vilken show hon bjöd på!

Hon började med att resa sig rakt upp och slog i huvudet i taklampan som gick i kras och det regnade lysrörsglas och plast från lampkåpan. Man kan ju tro att hon skulle göra sig illa men inte hon inte. Inte en skråma.

Vi bytte plats på henne och nu gick det väl bättre men hon var fortfarande inte helt nöjd med tanken på manikyr en dag som denna så hon stretade lite men det funkade fortfarande...Men så plötsligt när min prinsessa tröttnat på att stå bunden under tiden jag och Lasse pratade distans, så såg hon till att backa och rycka sönder sin grimma och göra mos av stackars Lasses hovslagarlåda. Bara sådär.

Nog är nog skulle man kunna säga.

Där står jag och kliar mig i huvudet och seriöst funderar på om jag tog fel häst från hagen, för jag är helt säker på att den häst jag pussade godnatt på mulen igår kväll inte var sådär coccos i huvudet som den häst jag precis bytt grimma på för att vår andra grimma nu var i trasor.

Aja.

Jag får hoppas att det är väldigt långt mellan gångerna hon har sådana där psykoser som hon hade idag när hovis var hos oss för jag vet i katten vad som flög i henne idag. Allvarligt talat.

Men fin i fossingarna är hon nu i alla fall.

Alltid något, alltid något.

Trevligt underlag

Idag har vi skrittat vår lillrunda och dagen till ära hade vi vår stalltjej och hennes lilla pajjsare till ponny med oss som sällskap i alla fall halva rundan.

De skulle till den fina ridbanan och vi skulle rida hela rundan och jag såg det ypperliga träningstillfället för vår del. Vi skulle få träna på rida från vårt ridsällskap och tillika hästkompis. Det här kan bli spännande tänkte jag!

Men... det var inte så mycket att träna på.

Glorih tittade lite förstrött på dem när de vek av och tyckte "jahapp, de ska dit alltså" och sedan skrittade hon vidare som jag bad henne om.

Väldigt dramatiskt som sagt var....

Älgsafari

Just nu är jag inne i en period när jag ser älg överallt... ok. Det där var en rejäl överdrift men jag har sett ovanligt mycket älg och spår av dem för att vara jag i alla fall.

Jag har sett en bamse-älg på jobbet ( vilket är väldigt underligt med tanke på att jag jobbar på kyrkogårdar och dessutom sådana som ligger ganska centralt ) och så vimlar det av älgspår som är gjorda av ytterligare en bamse-älg som håller till vid skogarna intill stallet. Slutsatsen att det just är en bamseälg och ingen liten mesälg är pågrund av sizen på spåren... Glorih har ganska rejäla fossingar men hennes spår ser ut som en fis i havet jämförelsevis.

Jag bjöd med andra ord på en redig dos av falsksång igår på min och Fröken fräkens lilla ur i skymningen under både gårdagen och dagens lilla tur.

Jag är övertygad om att både häst och älg har träffats förr så att säga, men jag har inte träffat älg på nära håll på ett bra tag nu och de är maffiga djur....så jag sjunger och de brukar hålla sig borta. Min tämligen tråkiga sångröst gör med andra ord lite nytta!

Jag är rätt fascinerad över att jag alltid blir lika överraskad när hösten och mörkret bara dyker upp bara sådär. Varje år. Verkligen varje år.

" oj! det är alltså höst nu och det blir alltså mörkt strax före åtta redan? Aha...varje år menar du???" Lite kort i kolan är man allt i vissa avseenden...

Nu i stallflytten passade jag på att kasta en massa gamla dåliga benreflexer och sådär men nu står jag ju helt utan upptäckte jag så sent som igår kväll då...

En massa måste fixas och donas med andra ord innan man är ordentligt höstrustad.

Höst-täckerna har jag i alla fall kollat över ( halleluja-moment för att vara jag) så sådant kan vi slita på i alla fall en säsong till men annat krimskrams som jag förtränger då...

Jag måste tex ta hem pannlampans batterier och ladda dem (fungerar den ens denna säsong??), min blinkande reflexväst glappar upptäckte jag så detta måste jag också åtgärda men Glorihs reflexländtäcke sitter i alla fall bra!

Alltid något!

Rent ridmässigt så skrittar vi frenetiskt vidare som sagt var. Händer inte så mycket alls så att säga, men hon sköter sig utmärkt och trampar på som sjutton.

Kameran får följa med till stallet nu alldeles strax för att liva upp denna blogg lite...

Den riktiga installningen

Ikväll har Glorih fått flytta in från logen in till sin riktiga box inne i stallet.

Hon har numera hedersplatsen bredvid polaren och tillika distanshästen Kotten och hon såg ut att trivas på momangen.

Fröken fräken mumsade glatt i sig sin mat, kollade läget med boxgrannen och kikade om vattenkoppen fungerade,hittade sin vattenhink och så fortsatte hon mumsa på sitt hö.

Såg väldigt nöjd och glad ut!

Nästan alla var i stallet samtidigt ikväll och jag måste säga att OJ! vad jag tycker om mitt stall och mina stallkamrater!

Our hero!

Lasse som måste vara världens bästa hovslagare och som verkligen förstår det här med distans etc kommer till vår undsättning nu på fredag.

Vår hjälte!

Jag tror inte jag med ord kan berätta hur tacksam jag är över detta...

TUSEN TUSEN tack Lasse för att du vill försöka hjälpa oss!

Annars så skrittar jag och Glorih just nu på vår kära hovis inrådan.

Vi skrittar för att inte tappa kondition och hon är inte halt och lytt av hovskrället så vi skrittar och skrittar och skrittar.

Glorih är ju tacksam att skritta då hon har ett jäkla driv i sin skritt och underlaget är väldigt trevligt just nu på grund av allt regn.

Det är väl vad som händer hos oss just nu...

Jag är lite glad åt att vi bara skrittar just nu måste jag säga, då jag är supder duper hysteriskt förkyld.

Sådär larvigt manligt förkyld är jag.

Det är en sorts nära döden-upplevelse är det att vakna på morgonen kan jag säga!

Det är ett himla rosslande, hostande,nysande och snörvlande på mig just nu..

Crazy förkyld och trasig hov

Jag går runt med huvudet som inbäddat i bomull och är inte alls så pigg så igår när jag kom till stallet och skulle hämta min pärla så var jag tacksam över att fuxmärrens medryttare hade hunnit ut före mig för att leta häst.
Glorih kom iofs glatt travandes mot mig när jag ropade på henne men jag slapp i alla fall gå så långt eftersom medryttaren liksom fick med sig hela flocken ändå.
Jag tog in min Fröken fräken för att visitera henne och fann då att hon börjar få en ful spricka i sin ena framhov.
Jag blev så trött så trött så trött.
Jag är jätteless på det här nu.
Jag har ändrat intervallet mellan skoningarna till 4-5v som max och hon ser ju för tråkig ut likförbannat.
I och med att jag kortat ner intervallet så har hennes utflutna bak blivit finare igen men det flyter fortfarande ut en del ena fram och det är precis när den "normala" hovväggen börjar flyta ut som det spruckit typ 2 cm.
Katastrof för vår del.
Jag törs inte träna med det i rädsla att stå där innan Tingstäde med en halv hov och jag har hört av mig till min hovis med bild till och med och oron skrivet, utan respons och frågan är om jag ens vill se honom försöka fixa det här åt oss?
Om jag har det förtroendet för honom just nu menar jag.
Någon som jag har stort förtroende för är vår förra hovslagare så jag har tänkt att vi får helt enkelt åka dit till honom om han har tid lust och möjlighet.
Annars blir det till Strömsholm eller någon annan klinik.
Varför kan inget få vara enkelt?
Det som mest är så himla tråkigt är ju att Glorih inte är en häst med dåliga fötter. Hon har aldrig haft dåliga fötter förr och ser egentligen inte ut att ha dåliga fötter nu heller men hon är dåligt skodd.
Vilka krav kan man ställa på sin hovslagare egentligen?
Det är max 2v sedan hon blev skodd nu och jag har påtalat massor av gånger att hon flyter ut och får bara inte göra det. Och så blev det såhär ändå.....
Vi har ju pratat massor om att byta men det återkommande återvändsgränden vi kommer till hela tiden är ju "till vilken då hade ni tänkt"?
Det finns inget bättre allternativ just nu vilket egentligen är stört med tanke på vilken stor hästkommun vi bor i! Men så är det.
Kanske får jag ge upp det här med att ha en hovis som kommer hem till mig och får helt enkelt börja åka till min gamla hovis för att sko om han har tid och möjlighet att hjälpa oss med det?

Ledsen ledsen och hoppas innerligt att min gamla hovis kan rädda oss!

Åt helvete för stora hagar :)

Vi har åt helvete för stora hagar kan jag konstatera efter gårdagens insläpp av häst.
Jag och A letade efter Glorih i säkert 45 minuter. I 45 minuter! Fattar ni?
Vi gick och gick och gick och inte ens en liten hästsvans så långt ögat kunde nå.
Det ropades,spejades och visslades.
Min fröken fräken brukar ju komma som den raring hon är ( eller utger sig för att vara..) men nu såg vi inte röken av varken henne eller någon av de andra och snabbt som ögat föll mörkret över oss och oron var ett stort faktum.
Havrehink var sista lösningen och något som jag verkligen inte ens tänkte på först paniken började smyga sig på... och vilka kommer inte glatt dundrandes i galopp långt långt långt från oss?
Att de ens hörde havrehinken från det avståndet som hovljudet kom från är oss ett mysterium med tanke på hur flitigt de ignorerat våra rop. Hästkräk.
In kom hon nu i alla fall vilket är jätteskönt..jag hatar den där känslan av gnagande oro..

Annars var söndagens pass precis hur härligt som helst!
Gudars vad jag älskar träningssällskapet... allt blir ju så himla mycket roligare och vår två mils långa skrittrunda i lätt smådugg var bara mysig och inte det minsta jobbigt i Kottens och K´s sällskap.

Idag är det dock mindre roligt...min hals gör svinont och jag är larvigt förkyld.
Skönt med att hon vilar idag.

Roligt!

Nu går Glorih i en liten flock och verkar trivs utmärkt.

Med andra ord gick ihopsläppet med fuxmärren och arabvalacken jättebra.

Fröken fräken tar hand om sig och visar de äldre stor respekt och får respekt tillbaka.

Ge och ta helt enkelt.

Hon kommer glatt när man ropar på henne och hon ser verkligen ut att må bra. Mår hon bra mår jag bra!

Rent träningsmässigt ser det ut som så att hon vilade i torsdags och då passade jag på att tvätta svansen på henne istället. Ni vet...jag har inte släppt ambitionen om den där Pegasusvita svansen. Nu är den ren och snygg igen för en liten liten stund i alla fall.

Fredagens tur blev en runda som tydligen kallas Åkes runda. Det är en liten skogsrunda över stock och sten och så skuttade vi lite stockar som låg över stigen. Pigga och glada hästar hade både jag och K!

Dagens tur blev galopprundan nr2. Härlig härlig häst säger jag bara. Hon tuffar på, känns starkare för varje gång vi är ute och bara en himla härlig ridkänsla.

Det är så KUL att träna den hästen!

Har ni förresten sett inslaget på Svt play om Maria Hagman och Glorihs halvbror Power?

Här har ni den länken.

Åh vad jag älskar det!

Det känns som att hösten är här och jag älskar allt som rör hösten...
Att stalla in sin häst och alla sysslor kring det.
Jag tycker att det är så HUTLÖST mysigt, så jag smurfar mest runt och liksom...myyyyyser.
Det mysigaste som finns är ju att halma sin box så att den är sådär fluffig gyllengul och ser alldeles förträffligt inbjudande ut, fixa med krafftfoder, fylla vatten och ja... allt är bara mysigast.
I love it!

Jag trivs som fisken i vattnet i nya stallet och Glorih verkar minst lika nöjd.
Idag så har vi gjort ytterligare ett ihopsläpp och nu var det med stallägarens ranghöga märr.
Hon sa ifrån rejält åt min lilla flicksnärta och Glorih fattade piken blixtsnabbt att det inte var någon idé att ens försöka mopsa mot denna fuxmärr.
Jag tycker att det är skönt att ha en häst som är mer ranghög än Glorih som annars lätt blir väl styv i korken på egen hand.. Hon är klok men ändock bara fem år gammal så att säga.
Vi kom överrens om att från och med i morgon så får Glorih gå med fuxmärren och en arabvalack och jag räknar iskallt med att det ska gå bra.
Hagarna är jättestora med betoning på JÄTTEstora så det finns minimal chans att någon häst skulle bli trängd och om hon ändå lyckas göra sig illa... ja då är det väl så.
Jag räknar med att hon är klok och tar hand om sig helt enkelt och magkänslan är att det kommer gå smidigt och smärtfritt ändå.

Premiärturen avklarad

Idag har jag och K tagit oss en fantastiskt trevlig tur i helt magiskt sensommarväder.
1,3mil blev turen allt som allt i alla gångarter på två positiva 5åriga hästar.
Bra med miljöträning i form av hästar som kommer springandes emot oss i en hage varav en av dem är helt hopplöst "på" och springer fram och tillbaka alldeles bredvid oss och blåser upp sig som sjutton. Glorih var lagomt imponerad och ignorerade helt vilket var skönt men liiiite läskigt var det när hela flocken vände på klacken och sprang bort från oss i fullfart...annars så mötte vi människor,folk med barnvagnar ( pretty exotic sådär mitt ute i skogen) ,kossor i mängder,red genom gårdar och små mini-villaområden och så alla dessa soptunnor som står lite var stans där det finns hus. Sådant som det sistnämda är ju så vansinnigt kul att fjanta sig lite inför när man är lite taggad sådär i början av turen;)
Glorih var jättefin idag om än lite lite stark ibland men å andra sidan var det så minimalt så det behöver inte ens nämnas. Hon var cool som sjutton och tog allt med ro trots att det var en helt ny tur för vår del.
Det var HÄRLIGT att få sträcka ut lite i en ordentlig galopp måste jag säga. Vi har ju tidigare mest galopperat på våra ängar som har ganska högt gräs och så passat på att galopperat på grusvägarna när tillfälle gets men det blir ju inte på samma sätt riktigt som när man likosm kan ligga och rulla utan att tänka på mötande folk som cyklar eller motionerar hundar... Underbart att bara kunna liksom sitta och NJUTA.

Glorih verkar trivas som fisken i vattnet i nya stallet med sin nya lilla bruna ponnykamrat som hon går i hage med och bor bredvid.
Även jag trivs jättebra redan.
Känner mig hemma!

Nytt stall

Nu bor äntligen Glorih i det nya stallet!
Hela flytten gick jättesmidigt och hon är en klippa att ha att göra med.
Jag var lite nojjig med hur det skulle gå med att lasta henne i L´s kärra eftersom Glorih är van att få åka lite brett men hon traskade glatt in trots att det var jättesmalt. Stog som en staty när jag grejjade med bakbommen och åka hur bra som helst och urlastningen gick även det så smidigt en urlastning kan gå...Hon väntade rart och snällt in min kommando om att backa ut och smög ut så fint så!

Ihopsläppet med ponnyvalacken som hon ska gå ihop med nu i början gick även det på absolut bästa sätt. De nosade på varandra och så var det klart!
Hon travade ett varv runt i nya hagen och började sedan käka som om att hon stått där jämt. Pärlan!

Bilderna här ovan är på vårt ihopplockade elite-träns.
Inte så snyggt kanske men det funkar helt ok.
Hon får skav av pannbandet på pannluggen så jag måste försöka motverka detta helt enkelt. Glorih är ju begåvad med väldigt mycket men en maffig pannlugg är tyvärr inget av det så att säga;)

Nu väntar premiärridturen i det nya stallet!

Jag säger bara:

Jissses Amalia!

Ja..jisses Amalia vad fort tiden går...

Har fått både ett och annat samtal från olika håll av människor jag håller kär i detta avlånga land om att det pågår ett väldigt dåligt uppdaterande av denna blogg...och jovisst kan jag inte annat än sucka och hålla med. Jag har helt enkelt inte haft tid så att det räckt att blogga lite sådär som jag brukar göra på kvällen innan jag nattar.

Men till det som folk är nyfikna på:

Det är jättebra med mig och Glorih.

Vi mår jättebra båda två och vi tränar på som vanligt.

Saker som annars har hänt sedan jag uppdaterade bloggen senast så har Glorih blivit vaccinerad av en ny toppentrevlig veterinär som jag inte träffat tidigare och så har hon fått nya skor.

Vi har även besiktigat vår gamla trotjänare till hästkärra som fick ett fett Underkänt pga den där jäkla elen som det aldrig blir någon ordning på trots att den varit inlämnad på verkstad. Elen liksom funkar en kort stund för att sedan nästa dag bara inte fungera som den ska. Fruktansvärt irriterande...Jag avskyr när det blir liksom merjobb av en sådan skitsak.

Jag har ju en ganska inrutad vardag med jobb, häst,träning och allt annat som måste göras innan man kan gå och lägga sig på kvällskanten och försöka stuva in ytterligare ett verkstadsbesök bara sådär känns bara som suck och stön och stånk...men kärran måste ju fixas så det är bara att prioritera om och planera in.

Dagen till ära så har vi varit på stallmöte vid vårt nya stall som vi flyttar till i morgon och det känns både roligt och spännande.

Jag träffade ett glatt och trevligt gäng stallmänniskor i olika åldrar och alla pysslar med lite olika discipliner så det känns inspirerande!

Var ett tag sedan jag stog i ett lite större stall ( även om detta inte är gigantiskt men vi blir ju fler människor än 3 alla fall;)) och så får vi kanontrevliga ridvägar.

Underbart!

Jag har ansträngt mig lite i alla fall den senaste veckan och tagit lite kort men har naturligtsvis förlagt sladden till kameran så det får vänta tills i morgon...