Hemma igen

Ja...hur ska jag sammanfatta helgen då?
Har ju varit i stockholm under helgen som varit på Stockhom horse show.
Jag och min mor har det som en mor och dotterhelg varje år och det är alltid lite speciellt.

Mässan var sämre än vad den någonsin varit och jag som pryltokig hittade inte mycket. Inget krimskrams och plånboken kändes nästan lika tung på hemfärden som ditfärden...
Hittade en mössa från Stadium som jag letat efter ett tag för hela 99kr som jag ska ha under ridhjälmen och denne hittade jag ju innan jag ens varit inne på annexet.
Lite shoppande där inne blev det dock hos Mia där jag beställde några skyltar till vårt nya fina stall som pricken över i:et, och så fick jag en bok som heter "Spänst och harmoni i ryttarens sits" av Birthe Vogelius och en DVD om Pilates för ryttare av min kära moder.
Som ni kanske förstår så är jag heeelt insnurrad i det här med att jag SKA förbättra min egen sits och ridteknik. Få ordning på mig och Glorih.
En ny säkerthetsväst införskaffades också vilket kanske inte är en dag försent.... fruktansvärt skön och behaglig är den!
Det var det som handlades...blev inga tunga kassar hemåt med andra ord.


I övrigt var kvällsshowen densamma som alla andra år..precis sådär som det ska vara när man gör något mer traditionsvänligt.

Väl hemma igen så vankades det finmiddag med distansgänget hemma hos en av de bästa hovslagarna jag känner till.
Alltid härligt och mysigt att umgås med dessa själar och jag hoppas innerligt att vi ska bli fler!

På söndag kväll vid insläppet så sotades min stora vision att det skulle sättas igång igen efter hennes minivila, av det faktum att hon saknade en framsko.
Letat efter den men den finns med största sannolikhet någonstans nertrampad i leran.
Hovis kommer till oss i morgon bitti som en raket.
Hade aldrig trott att det skulle gå så fort att få det åtgärdat så jag är superglad!
Blir allt som allt bara en dag mer utan ridning än planerat vilket inte är fy skam måste jag säga!

Finfredag

Jajemän, idag har det varit finfredag av många olika anledningar men framför allt pga det fina sällskapet!

Började dagen okristligt tidigt med utsläpp och stallfix.
Alltid sådär lagomt roande innan man pallrat sig upp ur sängen som alltid är sådär ruskigt skön minutrarna innan man MÅSTE gå upp men när man väl tagit sig till stallet och möts av mumlande gnäggningar så brukar jag trivas som fisken i vattnet.

Pigga fräscha fina hästar släpptes ut.
Glorih får en minivila på fem dagar nu då hon varit fin och trevlig de sista två passen denna vecka. Får smälta lite intryck och sådär.

Annars då?
Jag har bott framför min dataskärm och kikat på livesändingarna från globen.
Om ni missade Hubertus-miniclinicen så missade ni något. Jättekul att lyssna på och väldigt intressant. Jag gillade hans sätt att han var med hela tiden med ryttaren och gav respons direkt på vad de gjorde bra och mindre bra och korrigerade.
Duktig tränare...duktig tränare. Och duktiga ryttare. Ujujuj...

Nu far jag runt som en hasselmus och packar,städar och piffar. Tänkte att det är ju inte så mycket man behöver om man bara ska vara borta en natt.. men det är mycket småplock som jag annars kommer glömma som deo och tandborste.
Ett litet glas vin hägrar lite senare som en trevlig avslutning av denna finfredag.

En hemlig gäst!

Vi har sett nu under någon vecka att L´s ponny F har haft sällskap i sin box av något djur och nu är denne avslöjad.
Söt som socker inte sant?
Det är en mindre skogsmus som frossar i havrespill och ser det som sitt livs jackpott att den hittat hem till ponnyerna.
Fotot på vår mus´s släkting har jag funnit på www.vingspann.se som för övrigt är en jättetrevlig sida!


Glorih vilar idag och jag har haft både lunchning och ska ha nattning senare ikväll och så har jag morgonfodringen och utsläppet i morgon bitti.
Jag tycker att det är bra att ha några sådana där pass ibland och inte bara blir bortskämd med alla in och utsläpp då man kan ta chansen att tempa sin häst och kika lite på hur den är på morgonen jämfört med kvällen och så vidare för att man helt enkelt som hästägare ska ha bättre koll på hästens allmänstatus på egen hand.
För övrigt drar Stockholm horseshow igång i morgon och du kan följa lite sändningar därifrån via SVT play.
Här har ni tidtabellen:

I morgon 11:00: Stockholm Horse Show

Playexklusiv sändning. Här får ni bland annat se dressyrryttarnas offentliga träning.
15:00: Hopp och Islandshästar.
19:00: Show och Internationell hoppning.
21:55: Internationell hoppning.

Lördag:
09:50: VC Dressyr
15:30: Matinén.
18:00: Show och Internationell hoppning.

Själv kommer jag infinna mig i den stora staden under lördagen för att frossa i hästprylar på mässan och sedan se kvällsshowen. Samma som varje år men det är sådant som traditioner är till för!

Snälla Tomten... kan inte vi får en dressyrsadel av dig?

Idag har jag satt min rumpa för första gången i livet i en riktig dressyrsadel.
Mycket lättare att korrigera sin egen sits och komma åt hästen än i distanssadeln och passet idag var hon jättetrevlig faktiskt.
Sadeln i sig var lite för smal och gled fram under passets gång men nu har vi i alla fall provat den. Hon skulle behöva en vidare. Hon jobbade dock på och verkade inte alls bekymrad över att sadeln inte låg hundra.
Halt som sjutton på ridbanan så det var inte riktigt travvänligt men vi travade några snuttar där det var som torrast utan att tappa takten och vi kunde flytta fint för skänkel.
Trevlig form och känsla i skrittarbetet och det är så skönt att L hjälper oss såhär med att hålla lektion åt oss en gång i veckan för det ger mycket.
Vi fick faktiskt beröm idag! Båda två till och med!
Trevlig form på henne idag och inte alls lika uppstudsig och uppkäftig som hon varit innan.
Kan gårdagens tur med en snäpp på näsan om att skärpa sig varit till hjälp?

Hur som så öppnades en helt ny värld för mig.
Vi skulle jättegärna vilja ha en riktig dressyrsadel i julklapp.
Både jag och Glorih har varit snälla flickor i år Tomten!

Frågan är vad det skulle vara för sadel?

Pepptalk

Jag ligger i lä rent sitsmässigt och kanske inte rider fullt så illa som det känns ibland att jag gör...

Kolla denna...hur orkar man rida 16mil i sheik-stil?
Och hur sjutton får de hästarna att hålla????

Jaja...Nu laddas det inför morgondagens dressyrlektion för fullt.

Aha!

Idag har jag varit lite ond då jag tröttnat på hennes nya attityd mot bett och hack så idag dammades mitt mekaniska hackamore av. Ser likadant ut som det på bilden men det är ingen kedja under hakan utan en biothane-rem och nosdelen är klädd med fårskinn på mitt.
Det är ju skarpt så in i norden och kanske inte idealiskt och definitivt inte det första jag skulle vilja att slänga på en unghäst men min tanke är att vi inte ska ha det som något vi rider med varje dag.
Jag fick önskad effekt och i morgon rider vi på vårt vanliga ponnyhack igen.
Fjäderlätt kontakt på det mekaniska och hon var både frustrerad och förbannad när jag faktiskt kom åt henne och efter några försök att lägga sig på det,ignorera min halt ( på detta bett går det utmärkt att bara vara stark i kroppen och spänna magen så har du en halt ),och provade om det gick att komma undan min vilja genom att slå upp huvudet och pinna på.
Hon lade ner och var väldigt trevlig och lyhörd att rida på.
Back to the basic igen helt enkelt.
Det blev en skrittpromenad med två korta travsnuttar och en lugn och sansad häst som verkade trivas bättre med livet igen. Inte alls på tårna och spänd som hon nu varit ett tag utan verkade nöjd över att jag tog över kommandot.
Jag fick igenom min vilja som sagt var och jag tror det var bra både för henne och mig att jag kunde säga till ordentligt och nu skulle jag tro att det inte blir några större problem att gå tillbaka till mildare betsling igen.

"Vilken fin connemara du har!"

Det är inte första gången vi hört det, jag och Glorih.
Mitt älskade arabiska fullblod är tydligen ett praktexempel av rasen connemara.
Idag var det en äldre man som gav oss denna komplimang. Jag tror i alla fall att det var menat som en komplimang?
Hon är i och för sig ganska grov och kompakt och är kanske inte den första man tänker på när man tänker gracil arab men jag tycker absolut inte att hon är otypig egentligen.

Hur som så var hon pigg som en spigg idag med.
Gjorde tusen halter idag under vår lilla lilla ridtur och för att hitta på något mer och få henne att tänka så gjorde vi "stigbygelkyssen" varannan gång vi gjorde halt. Funkade finfint ett litet tag men sedan var det god fart och fläkt igen.
Min duracell...

I morgon vankas det utetur och på onsdag lektion igen.

Min bil är stulen igen

Hästen fick vila idag liksom jag själv.
Jag tappade sugen helt på min vardag i och med att bilen är borta, denna satans lera som man halkar runt i och ett hånfullt iskallt ösregn.

Allt är så fult i november.

På träning

Idag har jag och Glorih varit hemma hos Staffan tillsammans med ett härligt gäng distansryttare.
Ett dressyrpass i ridhuset och ett pass i bruksridning stod på schemat.
Glorih med mig på ryggen i ridhus för andra gången i livet och jag kan säga att det gick bättre detta pass än vårt första pass i ridklubbens ridhus. Det blev kanske inte den där låga härliga unghästformen och långsamma mjuka följsamma traven som jag drömmer om men ändå ett steg åt rätt riktning!

Just nu är jag jättetrött och det känns lite svårt att sammanfatta alltsammans men kortfattat så kan jag säga att min häst är som ett duracell-batteri...

Hon går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går.

Det finns ingen hejd på det hela.
Otroligt pigg, het,stark och fruktansvärt envis.
Hon har precis lika mycket humör som jag så vi är verkligen gjorda för varandra.
Kommer inte ihåg alla övningar vi gjorde idag men vet att vi jobbade på volt i alla tre gångarterna.
Glorih testade alla sätt man kan prova för att komma undan så som gapa,slå med huvudet,joxa och så vidare och så fort det blev lite jobbigt slår hon efter skänkeln.
Hon är vig som en katt och sparkar mig på fötterna!

Jag kämpar med min sits med som jag tidigare nämnt blir stel och stum när hon pinnar på och jag har en tendens att trilla framåt med överkroppen.
Jag försöker att inte joxa med mina händer utan försöker ge henne ett jämt stöd men visst sjutton har jag massor att lära. Jag blir ju tyvärr lite stum ibland vilket heller inte är meningen men jag har det i bakhuvudet och jobbar på det.
I galoppen bockade hon som sjutton och slår mot min ytterskänkel.
DRIV sa Staffan åt mig men hur driver man en häst som far som en studsboll? Tappra försök men jag var helt ur balans till och från så den där drivande hjälpen infann sig inte alltid när den skulle infinna sig.
Min ytterkänkel som hon slår mot i galoppen är väl också ett litet tecken på att jag blir spänd...men även att hon är ganska oförskämd. Hon ska ta en hjälp och inte tjafsa emot och där har jag varit lite mesig tidigare.
Nu ska jag bli strängare och säga till på skarpen när hon slår mot mina hjälper för slår gör hon oavsett hur lätt den är..Suris!

Vi kommer jobba med samma saker som tidigare och jobba mer med dressyren.
Vi ska jobba med broms (som det var si och så med idag), gas och flytta för sits och skänkel samt takten takten takten.
Målet är att ha en avspänd mjuk häst i slutänden!

I bruksridningen gick det faktiskt mycket bättre än vad jag trodde!
Vi klarade oss felfritt runt en bana med lite olika " hinder" så som vattenhinder,små passager och lyfta filt från ridhusets sargkant etc.
Glorih är ingen räddhågsen häst men hon har en massa attityd och dåligt tålamod just nu bara.
Vi tog ganska god tid på oss och jag är stolt över att hon klev igenom vattenpölar och annat som hon faktiskt tycker är skitäckliga egentligen, att vi hoppade små hinder, att hon lyssnade på mig så bra så att vi kunde ta oss genom alla små passager och så vidare.

Lättlastad till och från kursen och åkte jättefint.
Ätit och druckit bra under hela vistelsen.

Kommer det bildbevis. Fråga mig inte vad jag håller på med... eller hur jag sitter.
Från första varvet i ridhuset i alla fall och båda är jättespända.
Lägg märke till både mitt och Glorihs evil eye mot den stackars intet ont anande fotografen.

En fråga...

Hur petiga är ni med hästens form under er träning ute i skog och mark?


Jag vill gärna ha en diskussion!

Uppdatering:
Jag frågade samtliga inklusive Staffan på lördagens kurs om just denna fråga och fick till svar att ALLTID form eller rättare sagt lätt kontakt och stöd i tygeln. Jag liksom de jag frågade vill ha en trevlig låg rund form på hästen ute på tur. Sedan kanske man inte kan få det men det är väl målet.

Hemma igen

Alltid härligt att vara hem till släkten och hälsa på.
Blivit bortskämd och fått håret klippt så nu ser jag ut som folk igen!

Idag har jag hunnit rida också! Blev ridbanan trots hällregn och lite tråkigt underlag då det blir ganska blött och slaskigt av allt regnande men eftersom jag kom hem när det precis börjat skymma och vi har belysning på banan så blev det där.
Samma fokus som vi haft nu de senaste gångerna och hon började som vanligt. Hon brunstar vilket märks då hon är lite märrig .
Börjar som spänd och lite het.
Kan man kalla det springig och ofokuserad?
Hur som så försökte jag tänka och höra L´s röst i huvudet.
Balans, balans, balans och takten,takten,takten.
Mjuk och avspänd men med styrka i överkroppen, inget hängande i tyglarna, behålla takten med kroppen, att vara stark i kroppen och bestämma takten med hjälp av den och inte hand.
När hon blev lite springig upptäckte jag att jag började andas dåligt och kom på att jag skulle sjunga för att mota det i grind.
Blev hela " Jag är en vampyr" och en halt efter sista versen och sedan plocka isär alla hjälper ytterligare och sakta men säkert fick vi ett lugnare tempo och bättre kommunikation.
Försökte hela tiden hålla oss till där underlaget var som bäst på banan och försökte hitta på så mycket "övningar" som möjligt för att hon inte skulle tröttna och hitta på bus i form av eget val av tempo. Bytte varv och red genom volten, red fyrkantiga serpentiner och påbörjade lite att flytta för skänkel.
Att flytta för skänkel är lite nytt som vi lägger in mer och mer nu. Tidigare har vi mest fokuserat på start och stopp etc men det går bättre och bättre.
Det är skönt att kunna bolla med L!
Idag gick passet så pass bra att jag även vågade lägga in lite trav på den torraste och fastaste långsidan utan att ens riskera tappa takten och tempot. Hade den som avslutning.
Kunde inte varit nöjdare med dagens pass.
Träffade L efter passet och pratade igenom det.
I morgon vankas en uteritt!

Är i Borlänge

Jajemän.
Hon har återvänt en kort stund till hemtrakterna i Dalarna.
Jag är här för att hämta min nya bil eller rättare sagt hämta pärnonens stora dragbil.
Min kära lilla broder har varit vänlig att låna ut sin lilla audi som jag förvisso får dra med men som är innerligt ledsen på mig när jag gör det.
Vi maxar 80 i uppförsbackarna med släp och hela ekipaget osar bränt sååååå... nu ska jag få hem en större audi.
Fint som snus.
För att detta ska gå så smidigt som möjligt har jag åkt tåg hit upp ( visste ni förresten att tåg kan åka fel? Det gjorde mitt igår nämligen...) och sedan ta "ny-bilen" hem till Linköping.
Sagt och gjort.
På väg till stationen vilka tror ni ringer då?
Jo polisen!
De har hittat min vita fina Mazda med allt innuti.
De kom och mötte mig på tågstationen och gav mig min tävlingsmapp och mitt hästpass och det blev kramkalas där på tågstationen.
Jag har fått tillbaka Glorihs ID handling!
Och mitt gröna kort!
Och vaccinationsintyg!
Det är kärlek.
Lite för bra för att vara sant.

Eftersom jag skulle till borlänge igår så blev gårdagens träningspass förlagt tidigt på förmiddagen och det blev en väldigt trevlig tur.
Glorih var för första gången lite trött i huvudet och antagligen lite i kroppen också för den delen och skrittade, jajjemän...hon skrittade, lugnt och sansat från stallet och var lugn som en filbunke första kilometern som hon i vanliga fall brukar vara lite het på gröten på.
Hon var jättetrevlig och väldigt lagom åt alla håll och kanter.
Väntade in mig som ryttare när det gällde hjälper och var verkligen jättetrevlig och väldigt lättriden.
Fina små hjälper kunde användas och så fort som hon inte rusar runt och härjar så kommer inte vår onda spiral igång där jag spänner mig i överkroppen och blir stel och stum och använder tyglarna som ett stödhjul. Puinsamt men sant och jag jobbar på det må ni tror...
Det är ju fulridning i dess värsta sort!
När hon inte far runt och är het så håller jag mig mjuk,smidig och rörlig och har balans vilket ger ett trevligt ekipage.
Nu får jag jobba på att det alltid är sådär trevligt och lättridet.
Hur som så red vi mot grusvägarna då vi längtade efter att ge hästarna lite stadigare underlag än vad hagen och våra närmaste områden kan erbjuda oss.
Det är lite svampigt och halt här i skogarna intill så det var skönt att ta oss dit.
Som ni kanske förstår så hade vi med oss L och hennes ponny på vår tur.
För övrigt så brunstar min fröken fräken hysteriskt igen.
Ställer upp sig och blinkar med härligheten men hon springer inte runt och skvätter eller slemmar eller vad man ska kalla det, men brunstig är hon allt.
Detta gör mig änu nöjdare med det tidigare ridhuspasset.
Det förklarar en hel del av hennes fjolliga beteende och små utbrott men hon höll sig väldigt bra i skinnet ändå.
Min lilla tonåring...

Ridhuset- ett jättenyttigt pass

Dagens träningspass har varit förlagt på ridklubbens ridhus vilket i sig är lite spännande. Det är (eller ska jag säga var?) en ganska stor grejj för oss och någon typ av mental tröskel att ta sig över för att ta sig dit. Det är tur man har L som sparkar lite på en ibland när det gäller sådant där.
Jag är ingen van ridhusmänniska och Glorih har aldrig direkt vistas i ett sådant heller om man bortser Staffans då men helt onekligen blir det en annan grejj när man sitter upp.
Hon var modig som sjutton i min mening som gick glatt in i ridhuset med mig på ryggen trots att jag tyckte att det är i trångaste laget i passage där mellan dörrarna.

Väl inne hade vi sällskap av ett ekipage som tränade skolor och gjorde övriga lösgörande aktiviteter så som galoppfattningar från skritt och trav. Trevligt ekipage.
Vi skrittade runt där i ridhuset och som vanligt har det en tendens att gå väl fort och bli ganska överilat tempo.
Lite konstigheter fann vi så som ridhusspeglar ( båda lika fascinerade av att det fanns ett sådant stiligt ekipage i manegen ) och annat bråte längs med sargväggarna. En pall i ett hörn, en städtant som gjorde märkliga ljud för sig i cafeteriadelen av ridhuset. L som gick på läktaren.
När vi skulle komma till jobb så har vi en hel del att jobba på.
Jag har bestämt mig för att ta tag i våra problem nu ordentligt. Jag menar...chanserna att man kommer vakna en dag och allt är löst av sig själv är ganska små så att säga.
För att sammanfatta passet kortfattat så ska vi ta tag i att träna på detta med tempo och attityd.
Jag måste fokusera mer på min ridning och min kropp då jag i dressyern blir lite ofokuserad och fladdrar bort i tusen tankar och " oj, hur ska jag lösa det här?" .
Vi är lite inne i en spiral som vi måste bryta.
Jag måste lära mig rida lätt på ett annorlunda sätt än vad jag är van vid för att " tvinga" ner tempot för Glorihs del då hon tenderar att försöka rusa från jobb.
Jag måste hitta takten, bestämma mig för vad som är min tempo och takt och inte låta mig rinna med i hennes tempo för det är då spiralen kommer igång.. hon älgar på i ett rasande tempo, jag blir stel och stum i hand och i kroppen, hon kan då rusa på som hon vill och jag fladdrar med. När allt det där händer hamnar jag i obalans och allt är liksom tappat.
Säga vad man vill om distanssadlar men till någon extra hjälp i dressyren är de inte...
Jag hade kanske behövt eller i alla fall fått lite extra hjälp av en hygglig vanlig dressyrsadel med lite ordentligt stöd för nu är det många små bitar som jag jobbar emot, både mig själv i min kropp som dels tvingas till en sits som kanske inte alltid är ändamålsenlig liksom en ganska pigg het häst som inte drar sig för att "utnyttja" min obalans.
Hur som så stretar vi på och vi fick ner tempot i skritt och fick någon fin trav även om min bestämda fröken fräken är sådär lagomt imponerad över att matte tar kommandot över vilket tempo prinsessan ska ha.
Hon är i alla fall söt som socker när man kliver av och hon brummar åt en och ser lika förvånad som glad ut.
Ibland så funderar jag på om hon verkligen kopplar att det är jag som sitter där uppe på ryggen och är "en satmara som kör med henne", då hon verkligen ger uttryck för " Åh vad roligt! Är DU här också!" när man hoppat av och kliar henne i pannan.

Jag jättenöjd med passet i sig.
Hon var trevlig att lasta både dit och hem, åker trevligt, uppförde sig bra i ridhuset om man ser det till att det är första gången någonsin hon rids i ett sådant och det kändes som att nästa gång kommer det gå mycket bättre.
Dels för att jag sitter just nu och suger på känslan som ska vara där, har analyserat passet ihop med L om vad som kan göras bättre, vad som var bra och vad som var mindre bra.
Jag har umgåtts med min älskade pilatesboll som är för övrigt superbra att ha till hands när man ska prova rörelsemönster i tex lättridning och känna efter sittben etc.
Ett jättenyttigt pass!

Det känns bra nu

Glorih har haft två vilodagar men jag har powerwalkat och tränat styrka på egen hand under dessa dagar.
Kändes bra och det känns som att jag blir starkare sakta men säkert.
Grymt skön känsla måste jag säga!
Ska börja lägga in mer löpträning nu allt eftersom men funderar på om mina skor verkligen kommer duga åt ändamålet då mina nya löpskor låg i bilen som blev stulen.
Fruktansvärt tråkigt att jag inte fått höra ett ljud om vart den är.
Borta med vinden är den fortfarande såhär en månad efter att den blev stulen.
Jättetrisst och jag saknar den oerhört mycket!

Dagens ridpass kändes också bra.
Letade fram mitt supertunna bridongbett för ett prova om det passar Glorihs smak bättre vilket jag faktiskt tyckte att det gjorde. Hon är fortfarande lite joxig och grejjar en del med det men ändå trevligare vilket alltid är positivt.
Vi började passet sedvanligt med uppvärmning i skritt, hon kändes väldigt pigg och alert och sedan plockade vi upp och ner tempot i skritt mest för att se hur uppmärksam hon var på mig och mina signlarer och det funkade fint.
Vi red in på vägen som jag och L rekade förra veckan som faktiskt är riktigt fin just nu och travade de små snuttar som är travvänliga.
Pigg och lite stark i traven de första gångerna men blev bättre. Stabilare i formen och inte lika joxig med mun och huvud i traven och jobbar lite bättre, mer fokuserat i trav.
Kanske inte lika tråkigt?
Red sedan till ängarna där jag lät henne "pulsa" runt i det höga gräset ett tag. Lösgörande och hjärngympa på samma gång. Utmärkt!

Hela passet i sig kändes bra och det känns som att något är påväg att lösa sig.
Ett steg framåt till helt enkelt.
Det är väl lite så med att rida unghäst. Saker som funkar ett tag behöver inte vara bra nästa dag och ibland så är det tre steg fram och ett steg tillbaka. Ibland tre steg bak och ett steg fram.
Men det får aldrig bli för enkelt för då kan det bli tråkigt;)

Träning är oerhört intressant tycker jag och utvecklingen stannar aldrig, det gäller bara att hänga med och anpassa sig.
Jag surfade runt och såg att Anna Haag har skrivit lite om sina tankar kring träning på hennes blogg.
Om att det är svårt att veta om man tränar tillräckligt.
Hon skriver att tränar man för lite stannar utvecklingen och tränar man för mycket så riskerar man överträning.
Då ska vi veta att hon åker längdskidor i landslaget och har Sveriges bästa tränare kring sig konstant.
Om man som människa tycker att det är svårt med att veta hur man ska träna... vilken utmaning är det inte då att träna och tävla en distanshäst?

I morgon väntar ett dressyrpass vid ridklubben och med oss har vi snälla L.
Skönt att åka bort till en bra ridbana och ha med sig L måste jag säga.

Vi har beslutat att vi kommer medverka båda två hos Staffan.
Vi får se det som ett ytterst nyttigt träningstillfälle!
Tack alla som peppat via sms etc. Det är klart vi båda två ska med. Självfallet.

Nytt nummer av EWOL ute nu såg jag också...blir morgondagens kvällsläsning.

Det är inte så svårt...

...att göra sin matte varm om hjärtat...
Idag när jag kom till stallet och visslade efter min prinsessa så kom hon galopperande och mjukt gnäggande åt mig som stod vid grinden.
Låååång stund med bara mys, panna mot panna, precis sådär som vi kan stå i flera timmar ibland känns det som, och bara njuta av att hon finns i min närhet.
Mitt hjärta.

Vila idag för hennes del och för min egen också för den delen.

Lektion i att se lite längre än näsan räcker

Det är precis vad jag fått idag.
Skulle bara ha varit ute och joggat idag men tänkte att eftersom batteriet på pannlampan hade dött så fick det bli ridbanan helt enkelt.
Glorih fick ha sin gamla sadel på sig då jag lånat ut paddarna från vår nya och hon var inte helt nöjd med den lösningen även om den gamla sadeln ska ligga bra den med.
Redan där borde jag ha tagit allt med en nypa salt och sänkt ribban även om den var jäkligt låg från början men istället började jag bråka med henne.
Jag och Glorih är väldigt lika varandra, vi löser saker och ting på samma sätt,reagerar på liknande vis.
Ikväll blev vi arga och så blev vi blockerade och så himla inne i våra egna huvuden.
Inte en hållbar lösning på det hela så att säga och där måste jag vara den större och klokare. Måste träna på det. Jag bara måste det.
L kom ut och styrde upp det hela med någon sorts konkretistiskt sätt och hon lugnade både mig och Glorih även om jag morrade en massa och Glorih morrade lika mycket tillbaka, men det gick bättre.

Ibland är man inte mer än en väldigt liten liten flicka....

L fick ta över ridningen när jag kände att jag inte pallade att lösa allt och gjorde det jättebra.
Roligt att se hur hon hittade knapparna fort och löste problemen och blev ett bra exempel för mig om hur man kan lösa vårt problem på ett bra sätt.
Glorih börjar bli jättefin att se på och har en snygg sida.
Het och blir lite stark ibland och så är hon ju inte fullt utbildad än.
Hon försöker göra det man ber henne om och när hon inte förstår så chansar hon och blir väldigt upprörd när man korrigerar.
Dessutom är hon väldigt viljestark och tycker att det är hennes fulla rättighet att välja tempo och gångart själv, så där kommer vi jobba nu i dressyren...att det är ryttaren som bestämmer tempo i skritten och framför allt i traven.


Det som är så bra med L är att jag kan visa alla mina fula sidor för henne och vara sårbar.
Hon är precis så rak och rejäl som jag behöver att någon i min närhet är.
Hon blir inte rädd och backar när jag är arg och fjantig, och hon kan riva i när det behövs och när jag är så insnurrad i min egen spiral av tankar och frustration att jag inte tar mig ur därifrån själv.

Hur som så har hon gett mig jättevettiga nycklar att jobba med i framtiden.
Jag kommer inte åka till Staffan med Glorih den 21e då vi inte är mogna för det än.
Vi måste hitta takten och börja jobba därifrån och nivån kommer vara för hög på Staffan-kursen för att kunna ge oss egentligen någonting för oss rent ridmässigt denna gång även om man alltid får med sig hem massor av vettiga redskap och inspiration som man kan använda på hemmaplan. Men hästen får kanske stanna hemma denna gång.
Vi har en handfull att göra med bara att jag ska hitta en lämplig takt och tempo och kyla ner våra huvud.
Om allt det här löser sig fortare än vad det känns nu så kan vi kanske följa med båda två till Staffan och vara med på en del saker men just nu så räcker vår egna dressyrridning för oss.
Ute funkar ju allt väldigt bra för oss även om vi jobbar på takt och tempo där med men det blir ju ändå inte på samma sätt.

Ganska utelämnade inlägg men vad ska jag säga?
Bryta ihop och komma igen.

För att sno två citat från en väns blogg:

Den svåraste av alla segrar
är segern över sig själv.

Och:

En framgång föregås alltid av 99 misslyckanden.

Alla är vi nybörjare i någonting och någon gång och jag har aldrig ridit en häst som är som är lika tuff som Glorih och hon kommer lära mig massor och har redan lärt mig massor.
Ingenting som fungerat på andra hästar jag ridit har fungerat på henne så allt är väldigt nytt.
Hon är en stor utmaning som jag älskar ( och ibland kan bli galen på )och det här med skolridningen kommer bli väldigt spännande.
Jag kommer från och med nu försöka rida för L en gång i veckan då jag behöver hennes erfarenhet och lugn vid min sida samt hennes väldigt konkreta råd.
Hon är så jäkla bra och jag är så tacksam över att hon finns.

En liten uppdatering

Jag ligger fortfarande i sängen vilket känns sådär lagomt seriöst men har lite förkylningskänningar med halsont etc så jag tänkte att jag lika gärna kan ligga här med datorn i knät och göra alla måsten som rör att ha kontakt med den yttre världen.
En kopp varmt thé och trevligt sällskap av katterna så är dagen räddad.
Dessutom damp både nya Ridsport och Arabhästmagasinet ner från brevinkastet nyss så den här dagen lär nog bli helt ok ändå fram tills jag ska ut och skritta/jogga en sväng på Glorih mot lite senare på eftermiddagen.

Igår red jag och L mot grusvägarna vilket är en trevlig liten tur men som har massor av små utmanande hinder påvägen.
Det är de där islandshästarna ( jag har nu gjort en research och det är en megastor islandshästanläggning med ridhus och grejjer där på andra sidan E4an ), det är flygplan och landar och startar sina färder ett stenkast från stallet, det är E4an(som inte bekymrar någon egentligen), det är att rida mellan en kohage, dike och en åker och som sedan resulterar i att man ska hoppa över diket för att kunna komma ut på lite vettigare ridvägar där man ändå måste passera ett skrotupplag med två otäcka arga vakthundar, rida mellan en smal grind gjord för fotgängare in i en kohage där kossorna fått åka hem över vintern, rida längsmed en 70sträcka för att sedan ÄNTLIGEN vara ute vid grusvägarna.
Det tar en liten stund att ta sig dit och det är mycket att titta på både för människor och häst men just de här vägarna är så jäkla bra för mig och Glorih.
Miljöträning deluxe helt enkelt.
Miljöträning i en helt annan liga skulle man kunna kalla det.
Hon är idag härdad för det mesta och inget har egentligen varit någon big deal.

Det blir en hel del skrittsträckor såklart och små korta stopp där jag måste hoppa av och på och det drar ner på tempot en hel del men vad gör det?
Hon är 4 år gammal och allt det här är precis det hon behöver!

Hur som när man äntligen kommer ut på grusvägarna så blir det lite trav i vettigt tempo, inget sabla slängtravande här inte, och sedan när det faller sig naturligt så fattas galopp och så ligger vi där i en lugn och sansad tempo.
Glorih byter just nu galopp själv helt hejvilt men är jätteduktig vid fattningana.
Hon kopplar att det är ett gångartsbyte som vankas och fattar mjukt och fint utan att rusa iväg.
Men...hon brukar fatta samma galopp. Oavsett vad jag ber om för galopp.
Jag är lite klyvd åt hur jag ska göra med det just nu då tanken med den här träningen är att avdramatisera just galoppen för oss båda.
Det är inte så att vi håller på att galoppera ihjäl oss utan mest försöker få det hela gå lugnt och sansat till och det ska bli samma sak som med traven.
Något man bara gör liksom .
Hur mycket och hur tidigt ska man då gå in och peta detaljerna redan nu?
Det känns på ett sätt som att det där kan jag ta tag i sedan när vi rider dressyr och markarbete vilket vi ska komma igång med snart är tanken.
På tal om det så ska vi den 21a till Staffan igen och jag funderar hur jag ska göra med betsel innan dess.
Hon är som sagt var 4 år bara och har just nu väldigt lågt mellan gom och tunga så hon är inte så nöjd på bett, antar att det är lite obehagligt helt enkelt så vi får se vad vi dyker upp med där på plats även om jag vet vad han tycker om bettlöst på ridlektion;-).

Hur som så gjorde vi passet igår jättebra och hon var så fin. Hon var pigg som en spigg första kilometern från stallet men det lade sig fort och sedan var det trevlig trav, trevligt skritt och galopp och sedan kunde vi går direkt från galoppen till en skritt där hon sträckte ut fint och avspänt för att sedan kunna samla ihop och trava en snutt för att fatta en mjuk galopp etc. Trevliga häst!
Vi var ute i 2 timmar och det blev typ ett tempo på typ 7km/h.
Det var skönt att hon blev klippt dagen innan då det blev stor skillnad på hur svettig hon blev dvs ingenting mer än mellan öronen.

Nu är det klippt och nya bilder

Jajemän...nu är fröken fräken äntligen klippt!
Det blev en halvklippning som räcker alldeles utmärkt för de turer vi gör och hon skötte sig jättebra. Tog bara en timme ca och då putsade jag på klippningen en lååång stund med hundtrimmern och det tar sin lilla tid så att säga.
Mycket nöjd och glad att jag äntligen fick tummen ur rumpan och fick det gjort och det blir perfekt inför morgondagens lite längre tur!


Idag kom bilderna från den där dagen då vi hade K ute och fotade mig och L och våra hästar och jag slänger in några go´bitar från den dagen jag gillar på ett eller annat sätt.
Allltid kul med bilder!

Jag bjuder på de uppsuttna bilderna trots alla fel och brister hos mig som ryttare med cykelstyre till handställning etc.
Bra att synligagöra sådana saker för sig själv då det är lätt att man inte tänker på det annars. Bilder kan vara ögonblicksbilder men det är alltid nyttigt att se ridbilder på sig själv då de skvallrar väldigt mycket om hur man faktiskt rider.
De kan både berätta om vad man gör bra och vad man gör mindre bra och då är det bara att fortsätta nöta på det och förbättra. Göra om och göra rätt helt enkelt.
Att jag inte ser klok ut på travbilden kan dock vara svårt att göra något åt men glad är jag i alla fall på den;)!
Galoppbilderna är jag glad att jag har för det är första galoppen vi gör på ridbana på länge.
Alltid kul att ha något att jämföra med i framtiden!

Höstfärger

Att vara ute i skogen och rida just nu, är som att ta sig fram i ett lövhav i gult och olika rostnyanser.
Jag älskar det!

Dagens tur har varit lite av en rutinrunda men med spännande inslag i form av dessa islandshästar (varför står det aldrig en eller två islandshästar i en hage utan alltid en hel flock?) och lågt flygade JAS-plan eller om det nu är Gripen-plan?
Skitsamma egentligen vad det är för typ av plan, då summan av kardemumman är att de låter gaaalet högt när de dundrar förbi.
Så pass högt att jag är tämligen säker på att det inte spelar någon roll om man pratar lugnande till hästen eller ej då jag är bombis på att den ändå inte hör vad jag säger..
Jag är ju stolt ägare till en oftast väldigt klok och förnuftig ung individ så ingen av dessa "farthinder" har stört oss nämnvärt mer än att när flygplanen dragit över oss så har vi stannat(marken skakar när de dånar förbi till och med) och sedan fortsatt framåt som om ingenting har hänt och när vi råkade på islandshästarna så stannade vi och Glorih försökte kommunicera med dem genom ett mjukt hej-gnägg men fick ingen respons mer än att det kom ännu fler töltande individer fram till staketet och tittade nyfiket på oss.
Jag tror att Glorih nu är ännu mer övertygad om att det inte är hästar utan någon typ av långhåriga kossor eftersom hennes hälsning inte fick någon större respons.
Lite spänd och exalterad över mötet var hon dock men inget tokande på något sätt vilket var skönt tycker jag.
Det som är lite lustigt är att denna flock med islandshästar som står på andra sidan E4an är att de har varit dolda bakom ett buskage innan löven fallit ner så vi har aldrig sett dem tidigare trots att vi ridit förbi där mååånga gånger i sommar.
En annan sak som jag tänkte på är att Glorih finner en flock islandshästar mer "skrämmande och underliga" än de dånande lastbilar och långtradare som körde förbi oss alldeles intill i 120km/h.

Det här med hästar och logik är spännande...

När vi tröttnade på att titta på flocken så travade vi en bit för att sedan återgå till skritt då underlaget krävde det.
Red vanliga rundan som sagt var men med den nya biten skogsstig som vi rekade i veckan som en sorts nyhet. Att vi har den nya biten att rida på betyder att vi rider lite mindre i trafiken vilket är skönt nu när det börjar bli lite mörkt även om vi alltid använder reflexer.
Sista snutten hem så stannade Glorih och tittade längtansfullt in i skogen igen så visst styrde vi in där igen men nu red vi runt inne där i skogen lite på den lövtäckta marken och snurrade lite runt träd och klev över lite fallna träd och annat vi kunde hitta på.
Väldigt mysigt var det hur som.
En humörhöjande tur helt enkelt utan några större krav på varken henne eller mig.

Ibland är det bara så skönt att ha sådana turer.
Man ska vara så duktig ändå jämt och ständigt och visa framfötterna och hej och hå så att bara få komma ut i skogen och andas är som jag vet inte...det är underbart.Sådan lyx!

En liten joggtur

Dagens lätta lilla minipass blev naturreservats-rundan på hela 3km.
Glorih var lite ledsen då hennes BFF och L var ute på en egen tur utan henne och mig så hon var lite rastlös vid sadling och tränsning idag.
Ingen större fara egentligen men liiiite drygt är det när hästen som alltid brukar stå still vandrar fram och tillbaka i uppbindingsdelen vi har av vårt lilla stall när man ska göra i ordning henne.
Jag är inte van kan man säga.
Funderade ett tag hur det skulle bli när vi skulle möta dem ute och de var påväg hem och vi bort men just detta möte gick skitbra.
Glorih som tydligen var alldeles nöjd med att hon ska få gå ut och göra något skrittade glatt förbi och från ekipaget vi mötte.
En väldigt nöjd ryttare kan jag säga att hon hade på ryggen.
Hur skönt är det inte att kunna möta hennes hagkamrat och rida från dem åt motsatt håll utan diskussion från hästens sida?
Allt trams vid uppbidningen är förlåtet!

Turen i sig gick bra.
Mestadels skritt och sedan jogga lite i trav.
En tur bara för att få komma ut och göra något helt enkelt.
Kändes piggare när vi kom hem än hon gjort när vi började turen så turen i sig är nog lite tramsig i hennes ögon men jag anser att efter ett sådant pass som vi gjorde i fredags bör hon gå lugnare några dagar efter och bara myspysa.

Idag har det kommit fram ett tjockare täcke och under veckan ska min tjej bli klippt.
Ska bli så skönt att få det gjort!


Förresten!
Jag håller på att sortera hästgrejjer för tillfället, och om någon har behov av någonting i hästväg så är det bara att höra av sig så kan jag se vad jag har att erbjuda! Finns allt från biothanebröstor till snap-oner,benskydd etc etc etc till en billig peng.

Oförskämt fräsch

Jajemän... det var precis det min dam har varit idag.
Efter att jag och L har rekat en ridväg och röjt bort lite bråte från stigen så var det dit vi styrde kosan på våra ädla springare idag.
Glorih var taggad och kändes inte det minsta stel eller öm efter gårdagen.
Så fort hon bränt av den värsta överskottsenergin på de första 400 metrarna från gården och tröttnat på mina eviga halter som jag kör med för att få bort taktandet som lätt blir när man är 4 år gammal och tycker att världen inte rör sig tillräckligt snabbt framåt, så kändes hon mjuk och elastisk, precis sådär som de ska kännas.
Skrittade ca:4 km och hon var mjuk, avslappnad och såg ut att trivas med livet efter vår lilla minitur.
Jag mådde bra av att komma upp på hästryggen och få röra lite på mig.
Stel och tråkig är jag idag men inte alls så farligt som jag trodde att jag skulle vara!
Alltid något!

Men... roligt att hästen var så pigg,glad och fin idag med snustorra ben och solsken i blick!

Det är nyttigt att åka bort och träna!

Då får man reda på vad man bör träna mer på innan man dyker upp på tävlingsplatsen med hästen.
Jag har lärt mig massor idag när jag har varit i Karin A´s stall och ridit en tur med henne och Katmandu.
Saker som jag inte visste att jag och Glorih behöver träna är:

a)Träna galoppera mer. Gärna i uppförsbackar.
Vi har seriöst aldrig galopperat i en uppförsbacke först idag och hon tyckte det var lite läskigt i och med att balansen blir lite annorlunda antar jag.
Hon dängde mig i backen deluxe så nu ligger jag här med lårkaka, blå arm,bula i huvudet och en vad/vrist som är stor svullen och gör fjantigt ont. Nu vet jag att hon inte sticker om jag skulle ramla av utan hon snor runt och står och tittar på en som ett fån. Söt som socker. All ilska rann av mig kan jag säga.
Var bara att sitta upp igen och fortsätta att rida. Göra om och göra rätt.
Vi galopperade mer och det flöt på bra.
Måste vänja henne med mig som drummel till ryttare i uppförsbacke helt enkelt.

b)Glorih tycker att islandshästar och shettisar är lika med boskap.
Hon reagerar exakt likadant på kossor som på dessa lurviga hästar.
Vi har jobbat bort korädslan som hon haft tidigare då hon blev väldigt stressad av att se dessa djur men hon nu saktar hon bara ner och tittar skeptiskt på dem. Kossor liksom dessa oftast lurviga hästar då... " vanliga" hästar går bra att passera utan att rynka ögonbrynen.

c) Jag måste träna mer på bett. Inte för att jag måste utan för att hon ska vänja sig att gå på det. Känslan av att rida på bett just nu är exakt samma som när jag började rida på bett. Har ju slarvat en del med den biten på slutet och bara ridit bettlöst då det funkar så bra och hon är så trevlig på det men hon måste kunna gå lika trevligt på bett när vi åker exempelvis till tränare.

Jättetrevlig tur som vi ska göra om fast en ny runda så att vi inte harvar samma runda varje gång.
Bra med miljöombyte och intressant att se hur ens häst reagerar på att gå på stigar den aldrig sett förut etc.

När vi kom tillbaka och tog av sadlarna låg Katmandu´s puls på 47 och Glorih´s 52.
Ganska irrelevant egentligen då de bara grundas just så pulsen spelar ju ingen roll,men kul att se att de inte var ett dugg medtagna över turen.
Jätteroligt har det varit trots att jag är rejält mörbultad just nu.
En ny ridhjälm kanske vore en idé?

Hemma igen efter roadtrip

Måååånga timmar i bil för ett besöka fantastiska Eurovets med mycket mycket distanssnack och hästprat.
Underbart trevlig resa både dit och hem med mycket givande diskussioner.
Karin är alltid ett makalöst bra sällskap!
Jag däremot svek i en kvart på hemvägen då jag somnade mitt i en mening typ...men sedan var jag på G igen!

Kul att träffa hennes häst igen.
Var alldeles för länge sedan jag gjorde det nu och lite abstinens har jag minsann haft.
Lite konstigt att träffa en häst dagligen i nästan två år för att sedan inte se henne alls på flera månader!
Vacker som en dag som vanligt var hon i alla fall och skötte sig utmärkt på både löpband etc.
Blir ett till ÅB om en månad och jag följer gärna med som sällskap då också.


Idag har jag ju lånat ut min häst vilket har varit lite jobbigt för mitt kontrollbehovs skull...
L är skitduktig så det är bara larv från min sida.
Allt hade gått jättebra och de hade ridit vanliga lilla rundan och skuttat över ett dike.
L tyckte att det hänt massor med henne sedan sist hon satt på henne och lovordade hennes galopp.
Kul att höra!

Tandläkarbesök

Idag stog det tandläkarbesök på schemat för Glorihs del och vi besökte Djurtandvårdskliniken som jag tycker väldigt bra om.
Man blir alltid trevligt och proffsigt bemött där och allt är väldigt smidigt.
Jag gillar känslan av att ingen fråga är för dum för att ställas och de är väldigt bra med hästen.
Hur som så fann de inga vargtänder så jag hade inte helt fel där men jag hade däremot fel om att hon var vass.
Hon var nämligen jättefin överallt i munnen och hade bara ett litet sår i gommen vid ena sidan men det var de säkra på har uppkommit när hon ätit något/ haft något i munnen typ gren eller så.
Inget som var bett-relaterat i alla fall vilket jag tycker är skönt att veta.
Vi gjorde även lite bett-tester i form av att prova ut storlekar på bett även om jag tycker att jag själv har ganska bra koll men man vet aldrig...lika bra att fråga proffsen!
Hon ska ha 10,5cm på delade bett med rörliga ringar liksom på raka bett med fasta men på ledade bett med fasta ringar ska vi krypa ner till 9,5cm.
Nu ska jag plocka fram Kheens tredelande bett med parerstänger i stl:9,5 kan jag säga!
Jag hade aldrig trott eller ens provat hans bett med parerstänger då det känns så litet men just ett sådant satt jättebra där på kliniken och hon såg nöjd ut med att ha det i munnen.
Man lär sig något nytt varje dag!
De betonade även vikten av att variera betslingen vilket inte är några problem för mig då jag aldrig rider med samma bett i munnen mer än 3 dagar i följd och sedan byter jag modell. När det gäller hackamore så varierar jag mellan två olika modeller.
Allt för att minska risken för punktryck.
Funkar för oss!

Jag vill tacka Karin för sällskapet idag och säga att du är guld värd.

För övrigt laddar jag inför träning ikväll. Egen träning.
Blir nog powerwalking istället för löpträning. Latmasken som gör sig påmind?
Eller så är det det sunda förnuftet... kan vara bussigt mot sin kropp att mjukstarta så att säga.
Det är snöstorm där ute så lite plus i kanten vill jag ge mina träningsambitioner!

Jag vet att bilden är urdålig...men det är papperet från kliniken idag med bilder på Glorihs mun. Om det är någon som är nyfiken, haha!

HYSTERISKA mängder torv....

Mår bättre idag tack och lov så jag har både besökt AF och hämtat torv.
Vilken grejj alltså!
Torvmossar är the shit helt klart.
Så mycket trevligare torv än den hårdpressade i balar med klumpar i och alldeles superbra.
Nu kan jag ju säga att hon kommer sova som en prinsessa inatt.
Det är så pass mycket torv i hennes box att jag varit tvungen att liksom skotta en del av torven mot ena helväggen så att hon inte klättrar ur boxen inatt i ett obevakat ögonblick.
Hennes vattenhink som i vanliga fall hänger står nu stadigt på sin torvvägg eller vad man ska kalla den extramängd strö som jag skyfflat mot väggen.
Här fick vi extra!
Den kommer med största sannolikhet att lägga till sig lite bara hon går i den inatt men nu när den var som ett fluffigt mysigt duntäcke så såg det nästan larvigt ut .
Löstorv kanske är lite bökigt att hantera och svårt att avgöra hur mycket det blir där den ska vara men nu har vi lite bättre koll till nästa gång, vi kommer nog inte tömma en halv släpvagn i varje box utan kanske dela på en halv sådan och skotta resten i säckar men man lär så länge man lever;-)
Min prinsessa förtjänar förvisso att sova på den mjukaste av de mjuka bäddar men 1kubikmeter torv är nog att ta i, då hon från början hade minst en 1 dm tjock bäddgrund sedan tidigare....

Någon ridning hanns det inte med idag men sådant är livet ibland.

I morgon väntar tandläkarbesök för hennes del vilket känns bra.
Om hon har sår eller någonting annat så blir det åtgärdat/uppmärksammat i morgon så det är jättebra.

Har ni sett denna länk?

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=258853


För övrigt kommer jag ta upp mitt powerwalkande igen nu nästa vecka är planen och för övrigt ska jag nog försöka knåpa ihop ett styrketräningspass anpassat för mig som ryttare.
Jag funderar på vad jag har för svagheter och min akilleshäl har alltid varit både som skidåkare och ryttare bålen.
Jag är starkare nu än någonsin i mage men borde kunna bli ytterligare starkare och jag måste träna mer rygg.
För övrigt när det gäller att ta hand om mig själv så måste jag bli bättre på att stretcha.
Inte bara efter vanlig egen träning utan även efter ridning och när det annars passar bra.
Jag är lite för stel och stum såväl höft som axelparti och jag kommer inte bara vakna en morgon och upptäcka att jag är mjuk och smidig bara sådär.
Tänk att det ska ta sådan tid för en människa att förstå?
Jag är träningspepp nu!

Det är något fel på mig

Jag har galet ont överallt i kroppen.
Alla leder.
Det gnoler och gnoler.
Dessutom är jag helt makalöst trött hela tiden...vill bara sova och sova och sova och allt utöver det är lite halvjobbigt.
Dessutom har jag åkt dit på någon typ av magsjuka. Ont i magen och hej och hå.
Det är bara skit med kärringen helt enkelt.
Idag skulle jag ha farit till arbetsförmedlingen men efter som jag inte är riktig duglig åt det så har de gånger jag varit vaken gått åt att skriva in mig ordentligt på deras hemsida och kikat över vad de har för lediga jobb med ett sådär lagomt uppmuntrande resultat som även det kanske bidrog till att magen gjorde lite ondare.
I morgon ska jag ta mig dit i egen hög person oavsett hur jag mår för jag kan inte vänta mer på att bli riktigt inskriven.
Jag hoppas innerligt att jag får behålla den tjänsten som jag varit vikarie för tidigare nu i år och får bli åtminstone fast anställd säsongsarbetare.

Rent ridmässigt och träningsmässigt är det aldrig bra att jag varit såhär mycket sjuk som jag varit nu på slutet.
Jag är egentligen ingen sjuk person så jag vettikatten vad som tagit åt mig.
Hur som så skrittades fröken fräken igår som planerat och om jag känner mig litet fräschare ikväll bör vi hitta på något då liksom i morgon då hon ska vila på onsdagdå vi ska till tandläkaren och sedan ska hon lånas ut på torsdag ( vilket är en stooor grejj för mig som egentligen inte gillar när andra rider min häst ) vilket passar mig ganska bra då jag ska följa med Karin T på roadtrip till Halmstad då.
På fredag ska jag och Glorih åka till Karin A och hennes fina fina supertrevliga Katmandu som går som en klocka.
Det är roligt att ha vänner till både mig och Glorih att träna ihop med och nästa år blir det perfekt när vi ska tuta runt våra CRar tillsammans.
En annan sak som är superbra är att vi har så olika typer av träningsmöjligheter hos varandra. Där finns det backar etc och här har vi galoppvänliga grusvägar.

Nu ska jag ta en till värktablett och sedan ska jag pallra mig in till sängen igen.
Kanske ett varmt bad kan mjuka upp min ömmande kropp?

Uppdatering:
Nu har jag badat både en och två ggr och mår sådär i kroppen men jag har orkat rida en liten trudilutt på ridbanan.
Fokuserade på övergångar och eftergivenhet.
Red mitt på ridbanan där underlaget är som bäst och varierade en stooooooor volt med att göra en fyrkant med koncentration på hur vi tog hörnen. Glorih stånkade och frustade och verkade både tycka att det var lite kul och jobbigt på samma gång och jag försökte göra av med så lite energi som möjligt. Både för kvaliteten och för att jag helt enkelt inte orkade krångla till det på samma sätt som jag så gärna annars gör. Nu lät jag mig bara räta på mig flyta med.
Nöjd med passet som jag tyckte vi genomförde bra.