Kossarundan

Dagens pass gick runt rundan kring kohagarna.

Glorih var en fröjd att rida och lagom åt alla håll.

Hon kändes jättefin, lyhörd,mjuk men stark. Fokuserad helt enkelt.

Och jag...jag börjar bli RUSKIGT tävlingssugen!

"Fäbo-snygg"

Sitter just nu och kikar på något matlagningsprogram med Kalle Moraeus och sitter bara och myser.

Det är Dalmål, det är flanellskjortor, det serveras Gädda och det är timmerstugor i bakgrunden och råmande kossor. Idyll i Dalarna. Vart annanstans använder man begrepp som Fäbo-snygg?

En gammal dröm vaknade blixtsnabbt till liv: Jag vill åka upp till Venjan, till släktens fäbostuga och rida.

Ligga och rulla i en mjuk galopp mil efter mil på de fantastiska grusvägarna....

Ha henne på gården där, men frågan är om gärdsgård kommer räcka för att hålla objudet vilt så som exempelvis björn ute?

Jag vill ha vilt i skogarna och älskar alla djur vi ha i skogarna, men har man tamdjur medför detta ett ansvar. Det är upp till mig och mitt ansvar att stängsla in mitt djur så att det inte är attraktivt för rovdjur helt enkelt. Men vanligt el-aggrigat och eltråd innanför gärdsgården borde väl räcka?

Vi brukar ju inte ha något stort vilt innanför gärdsgården i vanlig fall så jag tror på den lösningen i alla fall!

Men vilken dröm...Åh vad jag vill uppleva det!

Här var det blött värre

Vaknade i morse av att det regnade helt hysteriskt mot takfönstret och mot fönstret som vätter mot balkongen och fick en släng av den sedvanliga " åh nej, varför klädde jag inte på min pålla ett regntäcke igår kväll?"-ångesten och efter frukost begav jag mig till stallet före jobbet för att klä på tre frusna flickor var sitt regntäcke och gav dem varsin kaka hö att mumsa lite på.

Jag blev helt klart en favorit för en dag;)

Efter jobbet tog jag mig en välbehövlig lill-vil ( jag är vansinnigt seg efter jobbet) och sedan begav jag mig återigen till stallet. Eftersom jag är dagen till ära favorit hos de tre så kom alla spurtandes mot mig med idel spetsade öron och Glorih stoppade ivrigt huvudet i grimman för att bli utledd ur hagen. Hon njöt massor av dagens rykt och jag passade på att massera henne lite lätt bara för att hon tycker att det är så fantastiskt skönt. Mycket uppskattat av min Humla verkade det som.

Idag red vi runt naturreservat-rundan igen då jag inte orkade utsätta oss för halkan och alla blöta nertyngda grenar i vår lilla miniskog så dagens utmaning var vattenpölarna.

Glorih är allt annat än en mesig häst men detta med vattenpölar är nog hennes Tio-i-topp hatobjekt.

Hon är ibland helt övertygad om att även den minsta lilla vattenpussen kan gömma ett stort hål som när man minst anar det, kan sluka en hel arabhäst med tillhörande bihang dvs mig.

Hon är en jäkel på att undvika att blöta sina hovar det minsta lilla men det kan bli syntax error när man råkar på en vattenpöl som liksom sträcker sig över HELA vägen. Det går alltså inte att smita förbi och hoppa finns liksom inte på världskartan så var gör man då som egensinnig arabdonna i sina bästa år? Jo man fryser fast och står där och blinkar olyckligt och slokar med allt man kan sloka med. Öronen hänger på henne som om hon vore en cocker spaniel-vovve och till och med svansen bara hänger...

När dessutom den där tokiga människan på ryggen säger till på skarpen att "nu får du minsann bestämma dig för att göra något i alla fall, rör på påkarna" så är livet bara en ren misär och efter mycket velande, blinkande och tuggande inse att man måste ta sig över det där potentiella arab-slukande vattenhålet.

När detta väl är översökat så inser hon alltid lika glatt att Hon ÖVERLEVDE!

Alla fötter är kvar, inga frätskador av det otäcka vattnet och hon är helt uppfylld av sin VÄLDIGT-Nära-Döden upplevelse och bara är sådär toklycklig.

Det liksom spritter i benen på henne och öronen är sådär ekorrpiggt spetsade igen och svansen står rakt upp på henne som antennen på en radiobil.

Ja... då vet man. Jag älskar denna lilla vimsa till häst.

Fixat och donat!

Nu är det bara en lång väntan inför Isabergsritten för idag är allt bokat och fixat och klart!

Jag och min kära moder kommer att åka redan på fredagen med min lilla Humla i släp.

Det blir alltså boende borta för oss alla tre en natt för att vi ska slippa gå upp och köra hemifrån ohyggligtt tidigt under lördagen vilket jag tror är ett smart drag då ingen av oss är tuppar så att säga...

Nervöst och pirrigt är det men ack så roligt det ska bli!

Underbara älskade!

Idag har jag och Glorih haft en sådant där toppen toppen toppen-pass.

Allt bara flöt på, från framskrittning till avskrittning. En tanke och bara sådär himmelskt sammansvetsat. Blev en tur med alla gångarter med stort leende på läpparna.

Naturreservatsrundan tre varv av bara farten.

Njutning på hög nivå!

Och Sarah F! Jag saknar din blogg innerligt!

Och regnet bara öser ner...

Jag och Glorih tog en lugn och fin liten skritt-tur på fredagen och har vilat nu under både lördagen och idag.

Tanken var att jag skulle rida idag men i morse när jag hade ambition att rida blåste det halv storm och regnet fullkomligt forsade ner. Ingen ridning med andra ord men däremot byta av täcke till ett lite varmare fleecefodrat.

Pärlan L har varit bussig och klätt på min sessa ett regntäcke igår kväll vilket jag är evigt tacksam över. Det regnade inte alls speciellt mycket när jag åkte från stallet nämligen under gårdagen och jag velade länge fram och tillbaka på om jag skulle sätta på henne ett täcke eller ej men valde bort det med orden" det kommer nog bara regna en liten stund känns det som!"

Jag fick tokångest när jag klev ut ur biosalongen igår kväll när jag upptäckte hur kyligt det var,blåste och så dessa mängder av regn.

Jag och pojkvännen konstaterade att fasiken...vi måste åka till Glorih och klä på henne!

Tror ni att man blir glad när man trycker igång telefonen och ser smset man fått av L att hon klätt på min tjej? Kärlek är det!

Billig blev återigen dyr

Min lilla sessa var på G igår på alla sätt och vis och var väldigt på tårna när vi red iväg hemifrån. Det blåste och det var väderomslag i luften och min Humla var faktiskt mer högt än lågt.

Jag klandrar henne egentligen inte alls då hon faktiskt hade vilat dagen före och var tämligen orastad så att säga, så överskottenergin bubblade ur öronen på henne. Vi tragglade oss igenom vår lilla standardrunda i alla tre gångarter och jag var konsekvent med att hon ska vänta in kommando av mig och inga andra initiativ var godkända. Sista snutten kändes hon pigg men ändå harmonisk på. Varvat ner helt enkelt.

Hon var ganska billig under gårdagen, men man kan inte ha bra dagar varje dag helt enkelt!

Idag däremot! Idag är hon extremt dyr....

Vi red samma vända som igår i princip om man bortser några extrasnuttar som jag lade till och idag märktes det stor skillnad.

Hon kändes pigg och glad såklart men på ett mer sansat sätt. Mer rastad helt enkelt. Mer nöjd.

Vi red nerför det där branta diket som jag vanligtvis brukar hoppa av vid för att jag är för feg för att rida ner och sedan upp i, men idag så spottade jag i nävarna och det gick ju jättebra!

Hon var så försiktig så försiktig och tog så väl hand om mig där på ryggen och det var inte alls läskigt! Vi kunde sedan dessutom rida förbi de där galna årsgamla tjurarna som stångades och skuttade efter oss längsmed deras staket bara 3m från oss!

Det ni!

Det är ett STORT steg för oss!

Jag och Glorih är ju inga stora fan av just kossor och tjurar och har vissa problem med tillit för just denna typ av fläckiga djur men idag bara flöt det på som om det vore det mest normala i världen att ha 10st galna tjurar skuttandes bredvid oss med bara ett tunnt staket mellan oss.

Vi hade en fantastiskt trevlig tur idag!

Vilodag

Idag har både jag och min Humla vilodag.

Jag har träningsvärk i magen måste jag erkänna efter gårdagens "dressyrpass".

Jag försöker jobba massor med min sits och jag tror det ger sakta men säkert resultat. Tror jag i alla fall,haha, men det känns i alla fall bättre!

Jag hör L´s röst i min huvud: " akta din hand nu!", "bål bål bål, du ska rida med kroppen, tänk på tydlighet!" etc.

Annars så har jag och Glorih skrotat Greenguarden. Vi får den inte att funka helt enkelt.

Hon pillar dän den, får grimman över ena örat och vips så kan hon äta likförbannat obegränsat. Hennes uppfinningsrikedom finns det ingen hejd på helt enkelt.

Nu går hon ändå inte på speciellt kraftigt bete så jag tror det är likabra att hon är utan den tills de får byta hage igen.Jag skjuter med andra ord på problemet att överlista henne med Greenguarden.

Har sagt det förr och säger det igen: hon är en jäkla Houdini!

Galopp galopp:)

Dagens pass blev förlagt på ridbanan. Fokset låg som vanligt på vettiga övergångar och en skärpning för Glorihs del. Hon har blivit lite lat i kombination med övervikten och så fort det blir lite lite jobbigt och tar emot så tjurar hon och slår mot skänkeln.

Ni som var på Staffan-kursen när vi var med vet vad jag menar;)

Den största skillnaden nu mot då, är att jag idag har som ryttare mer skinn på näsan och en stor känsla av att känna min häst. Jag vet vad hon är för fröken fräken idag att rida!

Jag vet helt enkelt bättre idag hur hon funkar och att mycket av hennes larviga sparkande bara är ett spel för gallerierna.

Det blir liksom inget mer av hennes bakut-sparkande än just bakut-sparkande.

Bara fokus framåt och driva henne ur det.

Vi började passet med uppmjukande skritt i olika form. Korta länga steg, halt och sedan fram igen. Serpentiner,volter, åttor...ja hela ballunsen helt enkelt. Sedan lite trav där hon började tjura lite när jag bad henne flytta för skänkeln dvs göra volterna större och sedan minska dem. Hon stånkade och frustade och jobbade på bra trots något tjurigt spark mot skänkeln då hon självfallet blev korrigerad. Just i den lägena funkar rösten jättebra på henne.

Vid galoppen så började hon med att skutta in i volterna och så blev det banne mig fyra varv runt vår lilla ridbana utan ett enda galoppsprång men med bara små bakutsparkar istället.

Jag stall still och fortsatte bara be henne gå framåt i galopp.

Vips så satt det bara. Taktrent och bärigt. En vettig galopp helt enkelt.

Jag valde att låta henne galoppera några varv i båda varven tills hon kändes nöjd och tillfreds med det. Kom till jobb helt enkelt.

Avskrittning och sedan avsvampning och puss på mulen innan jag åkte hem för en efterlängtad dusch och nu sitter jag här med Ben and Jerrys-glass i soffan framför tv´n med Sex and the city repriser.

En bra måndag måste jag återigen säga!

Spottat i nävarna;)

Det var på hög tid att jag spottade i nävarna och tog tag i saker och ting och så har jag även gjort nu.
Haft storstädning i lägenheten som nu är återigen i toppskick vilket bara är så befriande.
En sak mindre att tänka på helt enkelt!
Ska snart till stallet och rida om en liten stund hade jag tänkt mig.

De dagar som jag inte uppdaterat här på bloggen så har vi ridit bara utepass. Jag har dränkt in min stackars pålla i flugmedel, smort in med fyra ess-salva överallt där de där bitande äckliga flygande fäna kan komma åt och sedan gett oss ut.
Hon blir lite irriterad av dessa parasiter som vill sätta tänderna i henne och tappar lätt fokus och går/springer och slår efter dem med svans och bakben så det första passet vi hade gick mest åt att få henne att fokusera på mig och inte på de där äckliga djuren.
Hon känns fin och stark men hon är också ruskigt tjock i mina ögon men vi motar sakta men säkert bort det med Greenguard och motion.
Hennes sällskapsponnyer i hagen har börjar tappa sina överviktskilon pga att betet inte är lika kraftigt länge men Glorih står still med sin övervikt.
Jag kommer älska att hon är lättfödd den dagen vi klättrar upp i klasserna men just nu är det inte så roligt. Min älskade fina Moby Dick;)

Igår red vi "lill-rundan" och höll nästan på att bli påkörda av en bilist som körde hiskeligt fort ur en kurva på den smala asfaltsvägen vi red på.
Vi höll ut såklart men vägen är som sagt var väldigt smal och bilisten fick stopp på sin bil 2 m från oss. Vi hade tur...
Det är så himla läskigt det där med fart... det är ju alltid den som dödar är ju känslan oavsett vad det gäller.
Turen i övrigt gick hur smidigt som helst.
Pigg som en spigg men det är ju helt ok:)

Gråtit en skvätt

Jajjemän...det har jag gjort idag igen efter en kik på Glorihs fötter.

Fy hur det ser ut.

En klump i magen helt enkelt och ångesten kommer krypandes i blixtens hastighet.

Fyra veckor sedan hon skoddes nu lite knappt och visst kan jag sko henne igen nu inom kort men har man verkligen råd att kosta på sig en skoning i månaden a la över 1000kr som man dessutom inte är nöjd med då hon liksom flyter ut något så djävulskt?

Känslan av att det blir värre för varje skoning finns där dessutom och det är inte alls kul....

Var femte vecka tycker jag känns på något vis lite mer rimligt ändå även om det nu naturligtsvis blir lite längre intervall pga hovis har semester.

Nu om jag skulle sko nu gärna denna vecka blir det dessutom ännu kortare intervall då jag inte vill ha henne absolut helt nyskodd inför Isaberg.

Det funkar ju inte heller riktigt men att sko henne tre ggr på väldigt väldigt kort intervall a la 2 månader. .

Åtminstone inte enligt min plånbok.
Det är dags att återigen leta ny hovis känns det som om jag och min hovis jag har nu ( som jag annars tycker så mycket om, han kommer i tid, han är genomtrevlig och ja...det är så sorgligt om det inte kommer lösa sig) även om det är lite öken på bra hovslagare här nere.

Gud...hur har ni råd att ha häst?

Jag har verkligen kikat i min plånbok både en och två ggr bara idag, och insett att där ur flyger det bara typ malar och så hostar den damm.

Vart är den gröna klövern liksom?

Jag tycker inte att jag gör annat än jobbar och sliter och ändå så känns plånboken aldrig tung. En annan fråga är vart stålarsarna tar vägen?

Jobbar man som jag gör och tränar häst efter jobbet och dessutom tränar sig själv...när har man tid att göra slut på dem?

Eller är det faktiskt så att det just är det där med hästen som faktiskt är det verkliga problemet?

Era bästa spartips tas väldigt tacksamt emot kan jag säga....

Idag har jag och Glorih tränat lite på banan. Hon var ruskigt märrig i början av passet och slog en del efter skänkeln när det blev lite jobbigt och tog emot.

Jag låtsades som att det regnade och tragglade vidare och efter ett tag insåg hon att den där kärringen på ryggen knappast lär ge sig så flöt det på bättre.

Överskottenergin bubblade mellan öronen på henne mellan varven men vi fick det till det riktigt riktigt bra på slutet och efter hon slutat tramsa med att prova bocka in i övergångarna från skritt till trav och så ner till skritt igen så galopperade vi lite.

Hon provade den fulingen att skutta även in i dessa fattningar men jag bröt av direkt och gjorde om och rätt och till slut så flöt även detta på jättebra.

De var ruskigt varmt idag så jag red i bikiniöverdel och svetten fullkomligt forsade av både mig och häst redan i vid framskrittningen och det blev ju inte bättre ju längre passet blev så det slutade med att både jag och hästen duschade av oss efteråt. Smidigt med ridingtights måste jag säga;)

Pepp eller opepp?

Idag har jag haft en sådan där riktig semesterdag som jag i vanliga fall knappt unnar mig men oj så härligt det var trots åska och regn på eftermiddagen.

Jag och pojkvännen packade våra badkläder och åkte till en väns "land" och badade halva dagen i deras pool ( en egen pool...det är grejjer det må ni tro!). Vi blev tio år gamla på nytt och det blev ett himla stojjande och plaskande. Det har simmats en herrans massa, dykts, gjorts bomben-tävlingar,boll-lekar och så vidare. Vi har grillat och jag har sovit middag när åskan drog igång senare på eftermiddagen.

Jag är ju en sådan där person som är av eller på och är jag trött så sover jag på momangen bara jag blundar så det blev ett rejält lill-vil på över en timme på deras veranda. Nu sover pojkvännen som en stock i soffan och vi misstänker på att en rejäl träningsvärk är något vi har att vänta i morgon. Simma och härja såhär som vi gjort idag hör ju inte till vanligheterna direkt så att säga;)

Glorih har fått vila idag efter Ingela besöket även om hon inte hade behövt det men jag behövde verkligen en dag off så att säga.

Jag är på ett sätt just nu ruskigt pepp på att träna och komma igång men varje gång man kommer till stallet och möts av en grå knubbsäl så tappar jag stinget lite.

Jag blir less över att jag inte såg till att vara mer på min vakt när hon släpptes på betet där i början ( Varför, varför varför släppte jag henne ens på bete?? Jag är en idiot utan dess like) och varför blir hon inte ens lite smalare nu när betet är i princip obefintligt pga torkan och så går hon med sin greenguard.

Hon ser ju fortfarande musklad ut men hon är fet.

Inget i utrustningsväg sitter ju som det ska med den magen hon skaffat sig. jag blir bara så himla ledsen på mig själv över att jag lät henne bli fet i år igen nu när jag slitit som ett djur för att hålla henne fin i hullet så länge...

Hon hålls ju igång och rids och motioneras fullt ut idag men som sagt var...magomfånget vägrar minska.

Nästa år blir det inget bete alls för hennes del utan mager skogshage.

Banne mig.

Min fröken blir ju fet på luft verkar det som!

Nu när jag har semester så är det en del saker som jag hade tänkt hinna med. Jag hade innerligt gärna vilja hinna rida lite kring grusvägarna i Stjärnorp. Det är kuperat och inbjuder till lite sug skulle jag tro och vacker miljö...härligt ska det bli men oj vad jag saknar träninsgsällskap som är på samma nivå som vi är på...allt blir ju så himla mycket roligare när man kan dela glädjen! Det hade varit lite roligare dessutom om man kunde hinkas lite längsmed vägen istället för att åka helt ensam som jag nu för göra men jag hoppas att jag tar mig i kragen och åker dit ändå.

Jag ska försöka åka till An-So och haka på en lugnt tur med hennes femåring och tillika halvsyster till Glorih. Jag längtar innerligt efter att få ligga och rulla i galopp på någon härligt lagom mjuk grusväg och jag saknar träningssällskapet som jag tidigare haft men det är bara att bita ihop och fortsätta att lasta in min tjejja och åka hem till folk för att kunna träna ordentligt.

I morgon ska kameran tas med till stallet det lovar jag!

Jag såg att Ellinor var nyfiken på vad vi siktar på för tävling härnäst och såhär ser de ut: Nu först och främst siktar vi på Isabergsritten och om vi får ner henne i hull och får henne mer i form eller vad man ska kalla det och min ekonomi pallar med det så siktar vi på Tingstäderitten som sista tävling .

Den tävlingen blir ju hiskeligt dyr så jag tänker inte åka dit om vi inte har något där att göra. Om vi inte har något där att göra på 5årsklassen så blir det Tjustritten som plan B.

Oh vad jag vill tävla och finna trevliga träningsmöjligheter... Jag vill verkligen liksom "komma hem" till ett stall. Känna mig hemma och vara nöjd och trivas. Ha massor av träningsmöjligheter och så vidare...

Jag är så ledsen för att jag bara gnäller om det här med bristen av träningsmöjligheter,ridvägar etc men min situation är verkligen så hopplös just nu. Jag har verkligen aktivt sökt stallplatser nu i en halv evighet och de lyser med sin frånvaro. Jag vill inte flytta till ett stall till som inte är hundra.Jag vill flytta till ett stall med ambitionen att ha det som hemmaplan en lång lång tid framöver. En bas helt enkelt.

Ingela besök

Idag har Ingela varit ute och klämt och känt på min fina tjejja och som vanligt (peppar peppar ni vet) så fann hon inget på henne. Mjuk och fin om än väldigt brunstig. Jag har nu börjat se mönstret att en och en halv vecka innan hennes brunst så kan hon bli lite knepig även om det är lite men när själva brunsten kommer igång men klet och klägg och evigt skvättande( det glamorösa livet som stoägare) så är hon precis som vanligt om än lite omständig.

Jag vet ju hur det är med hormoner upp över öronen så jag ska inte säga någonting alls jag...

Hur som så passade hon på att stretcha lite på egen hand sådär som när en katt sträcker på sig med framtassarna långt framför sig med rumpan i vädret ni vet (?) efter att hon haft magnettäcket på sig och hela hon ser mjuk och fin ut. Rak är hon dessutom.

Det enda som egentligen är lite tokigt är hennes fötter. Hon flyter ut. Jag är inte nöjd med hur hon ser ut om fossingarna alls just nu och dessutom var det inte länge sedan hon blev skodd så det är lite tråkigt. Ska påtala det igen för hovis som jag annars tycker väldigt bra om.

Nu har jag semester och ska se till att ta mig tid att uppdatera lite mer och dessutom bjuda på lite kort på oss kanske.

Så lite tid för att uppdatera...

Jag jobbar och jobbar just nu och så tränar vi på som vanligt. En del turer går skitbra andra råkar man ut för otäckheter så som bromsar och insikter om att ens gamla ridvägar från förra sommaren är HELT igenväxta. Men vi överlever och tutar på.

Bättre uppdatering kommer inom kort!