Strålande solsken

Vilken helg vi haft!
Strålande solsken och ruskigt kallt.
Men solen är efterlängtad...ger lite mer energi helt enkelt!
Glorih far runt i sin hage och det lyser bus i blicken på henne.

Hon börjar varje dag med att gräva fram alla kompostrester som vi ger hararna och rådjuren i hagen på kvällen när hästarna fått komma in.
De som säger att hästar har dåligt luktsinne har fel...
Glorih nosar fram vilken liten äppelskrutt som helst under två dm snö som ingenting....hon är som en radar!
Hon letar reda och gräver upp allt som hararna har missat och sedan fortsätter hon med att mumsa frukosthö.
Mat är gott;-)

Hon har inte hostat på flera dagar och det gör mig nöjd och glad...

Nu är officiellt...

Jag är ett stort stycke mes...
Jag har gått en promenad med Glorih som var pigg som spigg och traskade på med massor av schvung i steget och idel spetsade öron.
-20 grader ute och hon hade is på ögonfransarna och is på de långa hårstråna runt mulen med blandade matrester från frukost (hon äter vetekligröt med betfor till frukost och kvällsmat varje dag).

Ingen temp, inget hostande, inget snor så långt ögat kunde nå och knäna var lika svala båda två.
Hälsokoll ska det bli ändå hade jag tänkt.

Härlig tur i det fina men ack så kalla vädret...
Jag blev rejält rosig om kinderna på vår halvmil långa promenad och på väldigt bra humör.

Underbara häst!

Inte lika bitter

Igår var det en helt ok dag.
Glorih fick nya skor, var jättesnäll att sko och var verkligen A-barn med allt vad det innebär.
Hennes framknä är nog inte alls så farligt som jag var livrädd för att det skulle vara...
Jag var så ju brydd över att hon var lite varmare på insidan av ena benet från ärtbenet upp mot underarmsbenet men igår hittade jag ett litet litet sår som förklarar den "värmen", annars är själva knät i princip lika varmt som det andra och hon ser fräsch och glad ut.
Ska boka en tid i alla fall för vanlig hälsokoll så att jag vet att allt är fit for fight innan säsongen.
Hon har hostat till någon enstaka gång nu under den senaste veckan ungefär som hon satt något i halsen så det vill jag också ha koll på. Kan ju bero på kylan och hennes galopprundor i hagen men lika bra att kolla upp. Känns onödigt att lägger ner massor av träning med en infektion i kroppen då den träningen mest bryter ner istället för bygger upp.
Lite blodprover kommer väl tas vilket känns bra.

Annars då?
Hon galopperar runt i hagen i slowmotion i den djupa snön och ser glad ut.

Idag så är det en sådan där magiskt vacker vinterdag och det kliar i mig att ut och rida men jag har bestämt att det ska bli avsuttna promenader på fastare underlag ( verkar vara uppskattat nu när underlaget annars är väldigt tungt för dem då det dels är djupt och sedan är det instabilt ) för att se att allt verkligen är som det ska dels med knät och dels med hennes hosta.
Hon har i alla fall ingen temp då jag tempar så gott som varje dag och det är ju skönt att ha koll på.


Usch vad löjligt nojjig jag är för min häst men jag är så rädd om henne!

Jag är så jäkla bitter

Ibland blir ingenting som man tänkt sig och ibland blir jag bara så fruktansvärt trött på att det är så.
I tisdags var jag en duktig individ som både tog till vara på miljön och på ett tillfälle för egen motion och cyklade till stallet.
En tid att passa i form av en tågtid och därmed ett litet tempo med stallsysslorna för att hinna få in någon typ av ridning.
Glorih var taggad och det blev inte bättre av att jag pinsamt nog var lite stressad men vi gav oss av med gott humör.
Tänkte rida till ängarna och rida runt lite där vilket även rent tidsmässigt var en klok tanke.
Väl framme vid dessa två trevliga ängar med bra snö ( ingen skare så långt ögat kunde nå) och enda irriterande momentet var att någon gjort fina skidspår där vi brukar rida. Glorih kändes fin, stark och bara helt magisk.
Som den gamla skidåkare jag ändock är så väjde jag för spåret och tänkte rida bredvid och jag mitt dumma fån red rakt över ett mindre stenröse som jag VET ligger där.
Nu syndes det inte under snön men det faktum att jag VET att det ligger där gör det inte mindre ursäktande.
Jag och Glorih gick omkull med buller och bång.
Hon fick två ytliga skrapsår men verkade för övrigt oskadd och cool.
Jag hade landat mjukt och inte gjorde mig det minsta illa, men hade hellre velat dö av skam över det faktum att det var mitt fel att hon gjort sig illa.
Vi tog oss hur som hem( hon var klockren och obekymrad) och det jag kunde se var hon oskadd om man bortser de ytliga skrapsåren.
Tvättade rent dem och var sedan tvungen att cykla hem.
L har varit hästvakt under de dagarna jag varit i Borlänge och vi blev kvar en natt längre än vad jag hade räknat med pga snöovädret.
Väl hemma har jag inspekterat min älskade häst och kan säga att skrapsåren är mesiga och just bara ytliga skrapsår..
Det som ger mig panikångest är att hennes ena knä är lite varmare än det andra. Inte svullet på något vis men det finns en liten temperaturskillnad.
Visst, det kanske inte är mycket men det är en skillnad och jag tycker inte om skillnad.Hon är inte svullen på något vis men litet varmare på insidan ovanför ena knät bland annat.
Återigen hade jag velat dö av både skuld och skam.
Försökte springa upp med henne då hon inte ser halt ut eller öm ut när hon går i hagen men jag ville se henne i trav och på böjt spår.
Inte det lättaste när man är ensam och höra någon taktskillnad är svårt på en snötäckt väg.
Just nu river det dåliga samvetet som ett rivjärn i bröstkorgen och jag är så fruktansvärt bitter på mig själv.
I morgon blir det att ringa veterinär för att rådfråga och boka tid.
Hon verkar dock helt obekymrad och mest superglad i all denna nysnö.


Vad min kiropraktor sa om mig då?
Snett bäcken, mitt onda knä kommer jag få leva med ( jag är bitter bitter bitter), revbenen som ligger huller om buller konstant och så den där kotan som aldrig är där den ska.
Men... nu känns det bra och allt sitter någorlunda där det ska igen.

Jag hade med mig min kära vän Karin som också fick sig en behandling och vi har fått "verktyg" för att kunna hjälpa varandra rätta till våra bäcken när de blir skeva igen.
Helt suveränt!

Annars då?
Glorih ska få nya skor i morgon.

Nu är jag helt död....

Ok, det är kanske lite att ta i, men jag är dödstrött av någon konstig anledning.
Blev att bära in all halm idag och 90kg havre och till hjälp hade jag L eller var det jag som var L´s hjälp?

Konka vatten ut till hagen.
Vi är jättestolta över att vi kan erbjuda våra hästar varmt/ljummet vatten dygnet runt och att vattnet aldrig hinner frysa, dels pga vår fantastiska vatten-baljlösning och sedan för att vi faktiskt är tre olika personer som kollar vattnet som hökar varje dag.

Vi vet att Glorih är den som både äter och dricker mest av våra hästar men hon är jättefin i hullet nu och har varit det en längre period och jag tycker om att hon är så duktig på att dricka. Kallt vatten kan hon dock neka till men allt går ner bara det är ljummet.
Är man prinsessa så är man;-)

Annars så har jag gjort ett tappert dressyrförsök.
Letade rätt på mitt fina turkosa schabrak som jag har i gömmorna så jag blev så nöjd och glad!
Passet i sig kan jag ju inte nämna som ett av våra bästa pass. Kanske något av våra sämsta?
Red på vårt novabett och om jag säger att hon var nonchalant mot min hand så är det en underdrift.
Hon funkar med andra ord jättefint och trevligt på hackamore och på sitt Tom Thumb där hon traskar glatt och följsamt på men så fort hon får ett vanligt tränsbett i munnen förvandlas hon till ett lokomotiv.
Det enda jag kan jämföra med är när jag skulle hjälpa en travhästägare att ridmotionera en av hans tävlingstravare och göra intervaller.
Stenhård mun och ett jäkla sug framåt och det var tur för min del att hästen hade råkoll på var dennes intervaller hade sina långsammare snuttar och vart tempot skulle trappas upp för jag var en liten vante där uppe...

Vi tränar vidare.
Just att hon är så himla trevlig mellan varven gör ju så himla mycket. Härlig känsla!

Samtliga gångarter och galoppfattningar satt som en smäck.
Formen var där, ryggen var med, men lite tråkig i munnen som sagt var.

Jag jobbar på min egen ridning och känner att jag saknar att rida inför instruktör och även att hoppträna.

Massor.

Svårt nu när L inte riktigt har den tiden som hon hade förr.
Svårt att hitta någon annan tränare som kan hålla lektion på den nivån vi är på.
Svårt nu när jag måste gå med en klubb av olika anledningar, som är på andra sidan stan istället får vår närmsta klubb som jag också har ridhuskort hos.

Oj vad negativ jag låter nu men det är nog bara för att jag är så trött.


Jag skall återuppstå i morgon!

Måndag med allt vad det innebär

Ny vecka och nya tag.
För mig innebär denna vecka en blixtvisit till Dalarna och Borlänge för att träffa min kiropraktor/naprapat.
Jag är väldigt trött i ryggen just nu och fruktansvärt stel i nacken. Varit det lite väl länge nu, började ju känna problemen redan i somras på jobbet med bortdomningar i en hand och svårt med djupandning.
Jag åkte ju dessutom av min sessa i galopp och hamnade i ett stendike nu i höstas som jag också fortfarande känner av.
Låter helt sjukt när man skriver ner det sådär men man kan gå och leva med det. Lättare missbruk av Voltaren i olika form bara periodvis och man är som ny och det är bara att tuta på som vanligt..
Men det håller ju inte i längden som sagt var och nu ska jag fixa till det där.
Äntligen.

Idag ska jag dock strunta i att jag känner mig trött i ryggen och bära ut en fullastad hästtransport med halm och så ska jag försöka mig på ett lättare ridpass. Ska försöka få till en tur i morgon också innan jag åker för sedan lär hon få vila någon dag då jag inte ska rida direkt efter att jag är tillrättalagd.

Återkommer med ridrapport.

Och jag har glömt detta!

Det är SM i längdskidor pågående så jag sitter ganska klistrad framför radion och TVn...
SVÅRT att slita sig.
Just nu hejjas det för fullt på Jokaim Engström som precis gett sig ut på 15km fristil. han såg jävulskt peppad ut i starten och jag önskar honom ett panglopp!
Han gjorde för övrigt en fantastisk sprint igår med en 10placering (ja som sagt var Jocke...vart kom sprintformen från?).
Han har gjort ett jättefint SM såhär långt!

Åh! Ny rapport!
Engström ser fortfarande stark ut!
Åh vad roligt!

Fortsättning följer....;-)

Jag älskar SM-veckan.

Glömde ju denna bild!

Är vi Dalarna? Eller är vi kvar i Östergötland?
Mig kvittar det.
Jag älskar denna vinter...
Helt seriöst blir jag lite deppig när snön faller ner från träden och de blir bara...inga löv och ingen vit snö som lyser upp.
Allt blir liksom mörkare bara av den anledningen och mörker är inte riktigt min bästa vän.

Jag hatar när det blir mörkt, snöfritt, lerigt och dant så jag njuter nu så länge jag bara kan!

En bal på slottet

Oj vad mycket frisk luft jag fått idag...
Idag har jag och fröken fräken hälsat på hemma hos AnSo och vi har ridit ytterligare en lite längre tur tillsammans med Karin och hennes fina Starlight.
Våra systrar funkar jättebra ihop så det är både bra och trevligt sällskap enligt både mig och häst!
AnSo kunde tyvärr inte haka på men det får bli nästa gång tycker jag;-)

Härlig tur måste jag säga!
Dagens utmaning var att vi fick rida förbi en flock ystra shettis-unghästar som tyckte att vi var väldigt spännande och ni som följt denna blogg vet vad Glorih tycker om sådana...
Jag hoppade av henne och ledde henne förbi hagen med små skuttande ponnysar med snö på mular och mellan öronen.
Jag inser nu såhär efteråt att det inte hade varit några problem att sitta kvar på henne även om hon var lite spänd och tittade på dessa djur med stora ögon och huvudet på sned.
Jag ska banne mig köpa mig en sådan där liten en, gärna med kossa-fläckar och släppa in till henne i hennes hage. Miljöträning på hög nivå så att säga och dessutom är de ju ruskigt söta.
Shettisarna for runt där i full galopp och snön nådde upp till magen på dem..

Vi överlevde denna välkomstkommitté utan några större problem som sagt var, och resten av turen var lugn och fridfull.

Idag styrde vi kosan runt en sjö och så red vi förbi slottet som nästan såg magiskt ut idag med dimslöjorna runt sig...
Ganska vackert väder och solen fick vi faktiskt se idag, vilket jag kan säga att vi inte varit bortskämda med!
Det är så vackert ute i skogen nu med all snö och solen lyfter verkligen fram detta.
Östergötland är vackert!

Det var kallt som sjutton vissa snuttar av turen då vi red in i riktiga köldhål lite nu och då och efter en och en halv timme satt i alla fall jag i sadeln som en framåtlutad huttrande trashank vilket är sådär lagomt charmigt.Ful-ridning när den är som bäst så att säga!
Vi fick lov att hoppa av och gå en bit.
Eller gå och gå... jag visade vårt sällskap alla mina nya dance-moves och diverse hopp med skutt.
Jag hade gjort en rejäl felbedömning när det gällde handskval och mina fingrar kändes som gamla stelfrusan prinskorvar.
Lite fika gick ner och jag fick lite kaffe av snälla Karin...det är bara så gott att få i sig någonting varmt när man är sådär kall. Mumma!
Jag måste köpa termosar....
När vi var varma igen så hoppade vi upp och red vidare.
Min sessa kändes lika oberörd och glad som förra helgen och pinnade på bra.
Väl hemma efter en 3 timmar lång skritt-tur i bra powerwalk-tempo så drog min madame en kvarts lång busrunda i hagen.
Det är myror i rumpan på den där hästen.. jag förstår inte vart hon får all energi ifrån!

Snö i nacken

Igår var det en riktig ligga på soffandag.
Jag var inte pepp på att prata med någon eller göra något och det var så det blev.
Tidig kväll dessutom.
Ett långt bad.

Stallet är man tvungen att åka till oavsett och Glorih såg nog vilket humör jag var på som hon kom travandes och ville mysa. Sötmulen.

Idag var det nya tag även om jag konstigt nog hade jättesvårt att ta mig i kragen för att åka ut till stallet. Pratade lite med Karin som peppade och så tog jag mig upp på hästeryggen.
Så fort jag sitter i sadeln så trivs jag som fisken i vattnet och tycker det är roligt, men det är allt innan man väl hamnat där som tar emot ibland.
Idag blev det en kortare tur med fokus på grundlydnad igen.
Start och stopp och massor av övergångar från halt till skritt till halt till skritt till trav och ner till skritt igen.
Glorih blir dock väääldigt peppad av övergångarna och ibland blir det tramp istället för trav trots att jag inte sitter och tjuvhåller eller något.
Det bara blir så för att hon vill så mycket.
Hon skötte sig jättebra på hela passet och när vi var inne i skogen så har all nysnö tyngt ner grenarna så det är ett litet sjå att försöka att inte få all snö över sig.
Vi lyckades halvdåligt och såg ut som snögubbar när vi kom ut från skogen...
Hon var jättetrevlig idag!

I morgon blir det en lite längre tur då hon ska ridas i alla gångarter och på lördag blir det en ny långtur. Vila söndag.

Ett helt år har gått

Idag är det årsdagen då Makheen somnade in.
Det gör fortfarande lika ont och jag saknar honom så fruktansvärt mycket.
Kommer jag någonsin acceptera att han inte finns mer?

Ett hål i mitt hjärta.

Så här ser nya allroundsadeln ut!

Jättesvårt att ta bra bilder då vi har lite för smal uppbindningsgång för att få en bra distans liksom för motivet.
Att gången som är av packat grus lutar liksom nerför vid hästens framfötter gör det inte heller lättare och dessutom vill hästen i fråga gärna stå och slappa när hon är uppbunden vilket gärna ger ett vilande bakben. Lurigt!
Hur som så ligger den still och hon verkar nöjd och glad i alla fall.

Andra gången vi använde den idag sedan vi fick hem den fär två veckor sedan och det blev ett litet markarbetespass på hemmaplan.
Vi har fuskat lite och ridit på vårt Thom tumb-bett som båda gillar mycket ute i skogen och likaså när jag red barbacka på och med det bettet är hon supernöjd.
Stängd mun och lagom åt alla håll och kanter. Vi började att rida med det när jag tröttnade på dragkampen vi ständigt hade i skogen...
Idag red vi med vårt tunna fina tredelade bridongbett vilket var en spännande upplevelse... Genast en tung, stum och stark hästmun. Jag fattar verkligen inte detta!
Även om jag sitter och gör nada så blir hon tjaffsig och gapig och provar hänga sig på det trots att jag sitter med lång tygel.
Det är så märkligt att hela hon ser så nöjd ut på thom tumb-bettet men mycket bekymrad över tränsbettet. Knashäst!
Hur som tänkte jag inte låta mig lessna pga en sådan liten grejj utan valde att jobba vidare. Det måste ju lossna någon gång och jag SKA rida dressyr på ett vanligt tredelat tränsbett och därmed basta!
Eftersom hon var ganska älgig och stark ( ingen idé att sitta och hänga i tyglarna) så fick hon trava av sig den värsta överskottsenergin något varv på ridbanan i båda varven.
Det är ingen idé att försöka kräva uppmärksamhet av henne när hon har myror i rumpan då hon bara blir frustrerad.
Detta funkade bra och sedan började vi jobba i skritt.
Från skritt till halt till skritt. Båda varven.
Sakta men säkert blev formen stadigare och när hon jobbade på lugnt och fint utan stress med koncentration på mig och vad vi skulle göra provade jag att göra samma sak men lade även in att ställa henne lite in och utåt. Hon har tidigare tyckt att detta har varit lite förvirrande men idag gick det jättebra. Öste på beröm så fort hon gjorde rätt.
När detta flöt på bra i båda varven provade jag att lägga in lite trav. Från skritt till halt och sedan trav efter halten. Jättekul tyckte hon och tappade allt vad form hette och fokusering på uppgift.
Sakta men säkert blev munnen mjukare och jag skällde på mig själv när jag tappade kontakten med henne när tyglarna blev lite för långa och sådär...mitt fel verkligen.
Hur som så lossnade denna övning också när jag lät henne trava några varv i båda varven och återgick sedan till övergångarna. Formen kom sakta men säkert tillbaka och hon var riktigt stadig på slutet.
Mitt tempo fick jag också!
Fattade båda galopperna i sitt respektive varv och hon hon tuffade på bra.
Fick korsgalopp i det "svåra" varvet någon gång men tar på mig det då dessa galoppfattningar var verkligen urusla från mitt håll...
Hon ploppade ner i form när jag bad om det och lyssnade fint när jag kortade galoppen lite före kortsidorna pga underlaget och längde den lite på långsidorna.
Jag är jättenöjd med dagens pass!
Inte perfekt rakt igenom men något hände i alla fall.
Vi var på samma plan och passet gav mig en bra magkänsla!

Sadeln har legat still under hela turen och jämt sadeltryck enligt schabraket.
Den sitter som sagt var inte 100% men den kommer att användas en till max två gånger i veckan i max en timme och så länge den inte trycker och verkar göra henne illa och hon är nöjd och glad så kör vi på den. Det är så himla mycket som kommer hända med henne rent fysiskt ändå nu när hon bara är 5 år så den får duga så länge helt enkelt!

Mer snö!

Jag är så lycklig!
Det kommer MER snö!
Först blev det lite varmare och nu ramlar det ner mer snö igen.
Som jag saknat riktiga vintrar sedan jag lämnade Dalarna!

Idag har både jag och Glorih tagit det väldigt piano. Båda är dock obekymrade av gårdagens tur.
Tanken var att åka till ridhuset men det blev inte så av olika anledningar, ingen bil och lite så.
Det visade sig vara lite tur då ridhuset hade varit lite crowded enligt L´s utsago som åkte solo med sin ponny.
Jag är verkligen en rookie när det gäller ridhus och lite av en guldfisk när det gäller alla regler där inne och summan av kardemumman är att jag ber om ursäkt för min existens istället och blir passiv i ett hörn..
På tal om ridhus så är jag förresten ägare till mitt livs första ridhuskort nuförtiden! Härlig känsla ändå.
Ett steg in i den riktiga hästvärlden.
En port till de Kyrka K-klädda dressyrnissarnas värld och Kingsland-klädda hoppryttares värld, så långt ifrån färglada träns men kan komma.
När jag berättade för L om min investering så kom hon farandes med ett läderträns åt mig och Glorih " - Som ni kan ha när ni är i ridhuset".
Jag kanske är lite miljöstörd av att tidigare stått i rent distansstall där det har varit helt normalt med turkosa,rosa,gröna och marinblå träns av plast, men jag tycker att läder är lite äckligt att ta i...man smörjer och smörjer och känns det inte torrt och fnasigt så är det nästan lite kladdigt och fett på något vis.
Tränset L kom med är dock jättefint då det är med tunna remmar och rundflätat läder i nosgrimma och pannband.
Ett äldre Hööksträns som jag har sett andra araber iförda i, vilket klätt dem utmärkt så jag jag ska ge det en chans;).
Har ju ambitioner att starta Glorih i någon dressyr och hopptävling och enligt TR så är ju inte plastträns godkända så vi tackar och tar emot detta fina träns!


Dessutom har jag blivit medlem i AHIS dvs Arabhästen i sporten.
Gå med du med!

Gomir-döttrarna i farten

Har idag ridit den högt efterlängtade långturen ihop med Karin och hennes fina Starlight....
Blev en ganska tidigt morgon för att lasta och åka och jag är väl egentligen ingen riktig morgonmänniska om jag ska vara ärlig men jag tog mig upp!
Glorih går snällt in i transporten utan några som helst problem och åker fint.
Väl framme så fick vi låna en box av snälla AnSo och sedan var det bara att klä på henne allt vad hon nu skulle ha på sig så som sadel och träns. Efter detta bar det av!
Det blev en skritt-tur på ca:3 h och Glorih var helt oberörd och pinnade på som sjutton.
Idel spetsade öron och jättetrevlig. Älskade fina häst!
Hon verkade tycka att det var minst lika roligt som jag tyckte med det trevliga sällskapet, naturen som gav lite fjällkänsla och hemkänsla och jaa...HELT UNDERBART!

Blev kaffepaus till häst där Karin passade på att bjuda både Glorih och Starlight på banan vilket Glorih fullkomligt älskade. En godispaus sitter aldrig fel liksom! Starlight var inte riktigt lika imponerad av bananen men blev nöjd när det bjöds på ostmacka.
Efter någon timme så hoppade vi av för att promenera för att få igång värmen lite mer men sedan reds det igen.

Jägare ute på vift och vi såg vad jag är ganska säker på var vargspår i snön.
Hoppas innerligt att det inte var den jägarna var på hugget efter men de sa när jag frågade hur jaktlyckan var att : " Den går utmärkt, viltet har klarat sig idag med!".
Trevliga prickar var det allesammans av de vi mötte och någon var orolig över om vi frös. Rara gubbar!

Jag är just nu mest bara bubblig och lycka och dagens tur var det mysigare på länge!
Jag är så himla nöjd och glad över att Glorih inte ens rynkade på ögonbrynen åt den kuperade miljön vi tog oss fram i och kändes stark och fin.

Det går inte att planera allt och usch och fy If!

Hade planerat att rida ihop med Karin och hennes fina Starlight dvs åkt dit med Glorih och tränat där men det blev inte så då Karin var tvungen att jobba. Ibland blir det ju så helt enkelt.
Ringde andra Karin men hon hade heller ingen möjlighet att rida idag så det blev en tur på hemmaplan istället i sällskap med L´s medryttare.
Inte fy skam det heller!
Det som skulle bli ett längre skrittpass blev en ridtur i alla gångarter där vi tränade fatta båda galopperna ute på det lite mer upptrampade grusvägen ( som är snötäckt) och inget bus.
Galoppfattningarna satt fint men det där med inget bus var det lite si och sådär med till en början med...
När det värsta glädjen över att få galoppera hade lagt sig så flöt allt på bra.
Märktes att hon tyckte att det var lite tungt i snön över ängarna på väg hem så vi tog det lugnt och fint där trots att hennes ponnykamrat med medryttare provade galoppfattningar och pulsade mer än vi som höll oss efter en liten stund där det var mer upptrampat.
Jätte nöjd med passet som sådant och jag känner mig mycket tryggare och tuffare nu mot för bara någon månad sedan.
Jag börja känna min häst tämligen väl och vice versa.
Det kommer bli jättebra det här!

För övrigt är jag mer än lovligt förbannad på mitt försäkringsbolag If som har chockhöjt min försäkring med det dubbla priset per år utan förvarning.
Glorih har inte ens behövt utnyttja sin försäkring på hela förra året så det känns som rena rama rånet och rent av oförskämt gjort av dem!

Jag tycker att hon är så vacker...

Idag blev det vila för lilla damen då jag har massor att göra och har krånglat en massa med min transport som är igång nu igen. Halleluja!
Vi var medbjudna till ridhuset med L och hennes ponny men tackade nej till det då jag inte var ombytt till ridkläder och som sagt var...tiden är ett problem idag.
Tog kortet på Glorih i boxen då hon får gå in den timmen hennes hästsällskap är borta för att undvika broddtramp och skor som åker dän pga att hon dragit någon repa i sin ensamhet i hagen.
Med facit i hand vet vi att det är då skorna nästan alltid ryker.
Det är inte så att hon inte kan vara ensam för det går jättebra.
Hon drar någon repa fram och tillbaka och sedan är det bra men som sagt var...på dessa små repor åker framskorna och det förstör så himla mycket när det gäller planering och träningen.
Bättre att stå inne en timme och mumsa hö ( och så får man lite mums i krubban också bara för att man är så duktig och står inne så snällt).

Det slår mig minst en gång om dagen att jag är fruktansvärt kär i den här lilla hästen och jag tycker att hon är så enastående vacker.

Hon gör mig bara så himla lyckig!

Barbackatur

Jag har provat rida Glorih barbacka nu för länge sedan...någongång i våras.
Hon tyckte INTE om det då alls. Antagligen berodde det nog på kombinationen min dåliga balans ( man är ju ingen indian tyvärr ) och hennes egen oerfarenhet.
Hon var ju verkligen grön då som ridhäst...
Idag gjorde vi om detta och det gick förvånansvärt bra!
Hon lullade på bra i trav såväl som i skritt och väl fort ville mina ben döda mig igen.
En hatkampanj är vad de driver mot mig just nu...benen alltså.
Åh vad sur jag blev i musklerna på insidan av låren...ujujuj!
Men härligt är det!
Hon fick behålla täcket på under vår lilla tur som vi bedrev i hagen och på ridbanan och hon skötte sig bra.
Lite sur till och från men hon brunstar nu igen.
Märks så himla tydligt!
Hon börjar med att inte vara så pepp på att bli infångad vilket annars aldrig är ett problem och så får hon något lurigt i blicken.
L såg den där blicken redan i morse tydligen...

Hur som glad över att Glorih äntligen väljer att följa min linje med tempot som vi fått ner jättefint nu och jag vet inte...det känns mest bara så himla bra.

För övrigt så gick jag till stallet idag. En halvmil ungefär är det i bra tempo.
Nöjd med den egna motionen idag!
Känner av mina ben än från i måndags. Fått små små blåmärken på alla de ställen jag var vit på låren.

Hur glad blir man inte..

...när man får paket hemskickat till sig som innehåller saker som dessa två?






Snälla mamma och pappa har skickat dessa två till mig och det sitter som en smäck och är nästan lite för fina för att rida i... Västen har en helt perfekt turkos nyans och den svarta fleecetröjjan är så fin med sina turkosa detaljer.
Kommer bli jättefint!
Tusen tack!

Idag har jag fortfarande hysteriskt ont på framsidan av mina lår. Känslan av att ha två stora rejäla lårkakor är påtaglig och jag inser att gnugga är big no no när man förfrusit sig. Man ska lära sig på felen heter det ju.
Går jag ut i enbart ett par ridbyxor ( med underställ under såklart) så sticker det som tuuuusen nålar och blir jobbigt typ direkt.
Jag och barnen går runt i överdragsbyxor och fantiserar om overaller.
Vad gör man åt sådant här elände?

Blev en promenad idag med min prinsessa då jag inte kunde sitta still.
Hon har fått sin sidepullnosgrimma på sitt vanliga turkosa träns och hon är jättefin i den breda nosgrimman.
Hade glömt att jag faktiskt ägde en sidepullnosgrimma som jag kan använda på hennes träns, så glad i hågen blev det hennes promenadoutfit.

I morgon ska jag ta mig en kik på transporten igen.
Fått tipset av snälla Manda att man kan slå lite på grejjerna under den. Det blir nog bra...

Måste visa denna också...

Mitt sällskap i soffan.
Tror ni att hon ligger skönt?

Massor av snö...

Blev en lite kortare lugnare tur idag till fälten.
Mina lår vill döda mig helt skoningslöst men jag väljer att ignorera. Ridning stog på schemat idag och så fick det bli.
Det rosa invigdes idag och hon är allt minst lika läcker i rosa som i sitt turkosa. En annan är minst lika läcker som en michelingubbe när vi är ute på tur men det är tur att någon av oss höjjer standarden även om jag kan tycka att det är lite trisst att det inte är jag...
Lite tråkigt var det att upptäcka att hacket blev lite väl löst spänt och ville glida ner en del men så påbylsad som man är just nu i dessa tider så fick det vara så för risken är att jag aldrig tagit mig upp på henne igen annars...
jag är jättenöjd med det nya rosa men vi får aldrig Elite-tränsmodellen att sitta som den ska... den har en tendens att glida ner i nacken på henne. Underligt det är hur denna modell sitter superbra på jättemånga hästar men glider ner på andra. jag har hur som lödningen på det genom en snap on-del i rosa som kommer börjas användas.

Hon tuffade för övrigt på bra och tyckte att passet var roligt. Lagom med gas i henne även om det märks att hon tycker att det är extra kul när vi har sällskap med oss som vi hade idag.
Blir lite mer tryck i henne helt enkelt även om hon lyssnar jättefint på förhållningar och förmaningar!

Min "triangel" kom med idag också även om jag ska försöka göra om den.

"Den bästa träningen är den som blir av"...

Måste säga att Mia är väldigt rar...

Fått mitt paket idag med Glorihs nya rosa grejjer.
Jajemän och så fina de är...
Det kommer bli ridhusuniformen i första hand ( men hon är söt som socker i sitt rosa måste jag säga så det kan användas mer...så som i morgon då jag ska rida ut på tur;) )
Bilder kommer att komma.

Annars då?
Jo vila idag för prinsessans del.
För min del väntar en uppfriskande löprunda i kylan.
Om jag är sugen och pepp?
Nope.
Men som en klok kvinna påminde mig om idag är ju att: Den bästa träningen är den som blir av.
Undrar om jag ska tatuera in det någonstans månntro?
För att komma ihåg det menar jag?

Jag har för övrigt gjort en liten målsättning och planerings triangel eller vad jag ska kalla det. Såg någon bloggerska på Hippson som hade gjort en sådan med hjälp av duktiga Lotta Björe för att göra stora och små mål mer konkreta och synliga.
Min blev inte så bra då det är VÄLDIGT svårt att finna sådant som man själv är bra på medans listan ppå vad jag måste jobba med kan bli minst en mil lång, men jag misstänker att det inte riktigt är det som själva "triangeln" är till för.
Inspirerande och jag misstänker att denna grejj kommer bli bättre ju fler gånger jag gör den.
Kan slänga ut en bild på hur min triangel ser ut i morgon.

Uppdatering:
Nu har jag kommit hem från min löprunda som blev runt bostadsområdet. Rundan blev 4,56 km lång och det på 35 min.
En joggingtur i kylan med ett tempo på 7,84km/h.
Kändes bra och stabilt och jag är helt grym på att hålla jämt tempo.
Gick de sista 300 metrarna och då upptäckte jag att benen liksom domnat och jag saknade känsel.
Hmmm tänkte jag och drog slutsatsen att det där inte var sådär jättebra.
Väl hemma fann jag ett par knallröda lår med massor av små små vita prickar och på vissa ställen lite större vita fläckar.
Att förfrysa låren och rumpan känns som en mindre bra idé om jag ska vara ärlig...
Hur lyckas man?
Jo man går ut och joggar i de vanliga löpartightsen med enbart ett underställ under.
Om jag frös? Icke! Varken om händer, fötter eller lår och rumpa under tiden jag sprang men tydligen var det illa ändå med de två sistnämnda kroppsdelarna.
Klantigt....

Nu känner jag mig hur som omåttligt nöjd med min insats.

Nu ska jag stretcha och fortsätta värma låren som det sticks som tusen nålar i.

Gunilla Carlson är ny distansordförande

Här har ni artikeln !

Nu är sadeln provad!

Och den sitter banne mig ok!

Red ett kortare pass dressyr som gick galant.
Kan vara det bästa passet vi har gjort ihop?
Lite nojjig över avståndet till manken ( 2 fingrar) men inget som tar i så att säga.
Lite ruggad i pälsen var hon men jag vet inte hur mycket det beror på att jag gungade sadeln fram och tillbaka när jag bara spänt sadelgjorden ett hål?
Hon verkade i alla fall väldigt nöjd och rörde sig trevligt och jag älskar nya sadeln.
Den kommer bli perfekt de passen vi rider lite ordentligt markarbete typ en gång i veckan!

Vad är en bal på slottet?

Åh som jag sett fram emot att få åka och träna ihop med Karin och hennes fina Starlight.
En lång skritt-tur hade vi tänk på runt en två timmar.
Vädret är lite mildare idag och tempen ligger runt -10 så då det skulle varit toppen.

Hämtade upp Karin och åkte till mitt stall för att koppla på släpet som inte rörde sig många millimeter. Vi drog loss vagnen från stället där den har stått nu ett litet tag och vände på den för att bilen skulle få bättre fäste för att inse att ett däck inte snurrade. Det rullar ett halvt varv och där är det stopp. Bilen spann bara i snön.
Jahapp...vad gör man då?
Ringde till farsgubben som brukar ha koll på det mesta och han sa åt mig att banka på fälgen. Sagt och gjort...
En kvart senare ringer mor och frågar om jag hade bankat hårt vilket jag naturligtvis gjort eftersom jag fick tipset om att banka på fälgen ( jag och bilar är inte den bästa kombinationen...rullande saker ska bara fungera...) och fick då reda på att jag kan mycket väl ha slagit sönder fälgen och nu gjort allt vint och skevt.
-Skål! sa jag och var arg som ett bi.
Transporten rörde sig hur som inte en millimeter längre före eller efter fälgmisshandeln.

Gav hästarna frukost och släppte ut dem.
Skjutsade hem sötaste Karin till sig och själv åkte jag hem för att lägga mig.
All ambition och motivation bara tvärdog, så jag gick och la mig igen och har nu sovit till klockan halv två.
Jag är nog allt lite seg efter influensasprutan jag fick i fredags ännu och känner mig lite trött och hängig. Lite ont i huvudet och så. Skönt att sova var det i alla fall och jag är galet sugen på att gå in i mitt sovrum och fortsätta med det men ska nu laga mat och åka ut till Glorih igen för att mocka och pyssla.
Får se om jag kan sparka mig i stjärten och rida eller hitta på något.
Borde ju kunna prova nya allroundsadeln.
Vi får se hur mörkt det hunnit bli innan jag åkt ut helt enkelt då Glorih lyckades dra ner hela vår el-anrodning ( fråga mig inte hur för det begriper vi inte) när hon drog på egna äventyr häromdagen, så vi har ingen el ut till stallet just nu och inte heller till ridbanan.

Jaja...vad är en bal på slottet?

Nu jäklar är det kallt!

Extra mat, varmvatten som bärs ut ca 5 ggr om dagen och 2 ggr på kvällen och massor av omtanke är det som hästeriet går it på just nu.
Blev ju kallt som satan över natten och Glorih har pickat i sig mer hö än vad hon någonsin ätit på en natt samt massor av halm men frös lite på morgonen så snälla rara L klädde på henne ytterligare ett täcke och så ut i hagen för morgongympa för att hålla värmen.
Lite ruscher och sådär...
Hon var varm och go´ efter det och hållt sig så under hela dagen.

Provade nya sadeln idag som verkar ligga helt ok. Inte alls för lång, inte för rak och peppar peppar inte för smal. Nu blev det ingen ridning idag då hon snabbt blev avkyld när jag bara drog bak täckerna och lade dem på rumpan men det ser lovande ut i alla fall!

Ikväll får de lite extra kligröt vid 23. Det brukar vara uppskattat i kylan....

Höhämtning och snöritt

Idag har vi varit och hämtat hö igen. Vi har ju inte så mycket förvaringsmöjligheter så vi får göra det en gång i månaden typ. Passade på att köpa ägg av bonden också i samma veva. Mysigt!
Jag älskar känslan när foderkammaren är full med mat åt hästarna. Det ger ett lugn på något vis..

Träningen har gått bra idag.
Hon har varit helt suveränt trevlig att rida nu i början på detta år. Kanske beror det dåligt samvete gentemot hennes kära matte då hon nästan gett henne hjärtinfarkt 2 ggr på mindre än 8 dagar som start på 2010?
Hur som så är hon fruktansvärt trevlig. Skrittar från stallet på lång tygel utan taktande och utan några andra ideér. Hon bara går. Med svung i steget och solsken i blick.
Vi red en liten tur idag mot ängarna som just nu är välidgt snötäckte så vi pulsade runt där litegrann och travade lite där snön var lite mindre djup och travade på den istäckta asfaltsvägen som är så himla trevlig att just göra det det på. Helt perfekt is/packad snölager som hör att det inte känns stumt. Hon kändes jättefin och travade i MITT tempo i trevlig form och jag satt mest och log. Jag hade nog ett leende som gick från öra till öra.
Vi skuttade trädstammen som vanligt och nu jäklar har vi fått in snitsen!
På tal om skutt så har vi ikväll fått hem vår allroundsadel...den ser ut att kunna passa när jag tittar på den...men vi får se hur den verkligen ligger i morgon.

Har vaccinerat mig för Svininfluensan nu på eftermiddagen så jag hoppas att jag kommer må bra i morgon.
Måste ju prova sadeln!

Hon är ju så förbannat trevlig!

Det är kallt som Sibirien ute men har varit duktig idag och tagit mig i kragen och tagit till vara på att det var under -15 mitt på dagen och ridit.
Gäller att passa på när man har chansen så att säga.
Snön är väldigt trevlig ute och har inte det minsta skare utan där den är som hårdast är den mer som luftig maräng och så har vi fått en dm puffig nysnö nu över gårdagskvällen och natten.
Perfekt att pulsa lite i med andra ord och det är svårt att undvika att pulsa här faktiskt när man ser till ridvägarna...
Glorihs sår har dragit ihop sig jättefint så det nojjar jag mig inte det minsta för.
Blev ett skrittpass med snöpuls och hon skötte sig fruktansvärt bra.
Skrittade hemifrån på lång tygel och trampade på bra. Det rörde henne inte i ryggen att hennes hästkompis sprang och ropade efter henne utan hon verkade mest nöjd med att få komma ut och göra något med mig.
Snön räcker upp över kotan och på en del ställen blir den ytterligare djupare och sträcker sig nästan upp mot knäna men hon hade idel spetsade öron och frustade och hade det jättekul verkade det som.
Lite mer laddad på hemvägen men tog korrigering jättebra.

Min häst är förbannat trevlig!

Jag och Houdini

Glorih gör allt för att matte ska få en spännande kickstart på det nya året, så idag har hon varit på rymmen.
Hon har öppnat sin boxdörr alldeles själv med hjälp av mitt snöre som jag knutit dit för att underlätta för mig själv att få upp låsanordningen då den är tämligen trög och gått ut.
Hon har tagit en mjuk sansad galopp över de stora fälten och tagit sig upp till centrala Malmslätt där hon blivit fångad av snälla människor på icaparkeringen.
Vad hon gjorde på Ica?
Jadu...serveras kanske lite för lite morötter i vårt stall?

Människorna som fann henne hade i alla fall kopplat varifrån hon hade kommit och börja leda henne ner mot gården och blev uppmötta av L med havrehink i högsta hugg.
Glorih var glad som en lärka och tyckte att detta var bland det mysigaste hon varit med om. Massor av morötter,äpplen, klappar och gos av snälla människor runt sig och sedan L som kom med en havrehink.
Livet verkligen!

L´s make hade av en händelse tittat ut genom fönstret och sett hennes lilla galoppfärd över åkern så L hade redan fått på sig kläder och hunnit ringa mig och sedan stressat iväg med havrehink och lyckas proppa på människor som kunde tänka sig hjälpa till i jakten med varsin hink med havre så det var helt tomt på gården när jag kom.
Jag blev absolut livrädd av samtalet då vi har E4an läskigt nära när det gäller lösspringande hästar men när jag ringde L så berättade hon att hon var påväg hem med min Houdini så jag sprang dem till mötes.
Hon var helt oskadd och som sagt var såååå lycklig.
Jag trätade som en gammal morsa om att hon hade kunnat blivit dödad och hej och hå och var mest så glad över att hon var helt välbehållen och som sagt var oförskämt glad.


Nu ska det inköpas extralås till hennes box kan jag säga....

Jag är så tacksam över alla dessa snälla människor som hjälpt mig fånga min lilla bastard!

- 22 grader

Och därmed ingen träning i någon form idag för Glorihs del. Själv har jag tränat lite styrka och pilates i värmen inomhus....
Hon kändes lite frusen när jag kom så jag bytte täcke på henne till hennes helkroppspjamas som L har snabblagat åt oss så att det är lite funktionsdugligt igen och hon verkade nöjd.
Svullnaden har gått ner i princip helt nu men såret är lite gojjsigt dvs såsar lite så idag blev det rentvättat ( gällde att vara snabb så att inte rengöringskompresserna hann frysa) och kotan har blivit ordentligt insmord med vaselin då allt gojjs som rinner ner har en tendens att fräta och irritera.
Hon verkade nöjd med att komma ut i hagen igen för att mumsa hö och halm så så fick det bli idag.
Läskigt när det är så pass kallt att det känns som att håret i näsan fryser vid inandning!

Och igår blev det inget bloggat..

...då jag tvär-fastande i ett jätteintressant telefonsamtal om träning, utrustning, tävling och om vårt landslag ( som jag tycker är helt korrekt uttaget med bra grunder, och alla som är med där i, hör hemma i vårt landslag ) och tiden bara rasade iväg.
Mycket givande samtal var det i alla fall med analyser om den egna ridningen,träningen och så vidare!

Igår så blev Glorih promenerad med och jag tänkte att vi skulle gå vår lilla tur genom skogen men väl där backade vi ur den igen då det var grisar banne mig överallt och vilket väsen de kan föra!
Såret känns hur som fint och ganska ytligt och hennes svullnad går mot det bra hållet. Såret såsar lite, antagligen pga att snö kommer in i det hela tiden och under gårdagen var det lite varmare än vad det varit tidigare så det är skönt att det nu återigen är kallare igen!
Idag vankas det uppsutten skritt-tur igen i det jättefina vädret.

Man ska ha flyt också!

Glorihs ben ser bra ut.
Fortfarande "sårsvullnad" som är ganska hård,stum, men vid rörelse blir den betydligt mjukare. Halleluja!
Hon är helt ren och är inte det minsta pjoskig med sitt sår så hon är en fröjd att pyssla med när det gäller sårvård.
Såret i sig är fint med fina kanter och jag har klippt bort all päls kring såret för att lättare hålla det rent utan att denna lite vintriga behåring drar åt sig snö och annat elände som i sin tur fastnar i sårskorpan...

Idag har hon skrittats och hon verkar tycka att det är skönt att röra på sig.
Vi hade sällskap av hennes ponnysällskap och L som även dessa har ett tråkigt broddsår att kämpa med så det blev en väldigt lugn minitur.
Båda verkade betydligt mer tillfreds med sina liv efter turen när de stog och mumsade hö utan gruff!

Just nu:
Vinterstudion med sprint. Vilken dag!

Vilken start på det nya året...

Vaknade i morse av att telefonen ringde med L i luren.
Hon rapporterade om ett mindre roligt sår Glorih lyckas dra på sig på baksidan ovanför kotan.
5cm långt jack efter en brodd. På baksidan som sagt var...där senor och ligament och hej och hå ligger ganska ytligt.
Jag yrade runt hemma och kokade saltlösning och kollade när apoteket öppnade ifall jag behövde mer av någonting typ kompress, co-flex etc sedan bar det av till min älskling...
Hittade ett sår som sagt var strax ovanför kotan, lite snett och definitivt från en brodd, ett snitt.
Om inte såret var så pass torrt som det var ( fult ställe eller vad man ska säga men såret i sig var ganska fint med sina raka kanter och torrt) så hade jag kanske velat få det sytt då det liksom fläkt upp lite dvs blivit en halv cm brett från den revan men nu går det ju inte men det behöver inte vara dåligt för det.
Ringde världens bästa Ingela för att rådfråga om vad jag bör titta efter och se upp med i och med att såret sitter på ett så dumt ställe och lednära men vi drog slutsatsen att hon har haft tur.
Hon är under uppsikt i alla fall och såret gjordes rent men får vara öppet. Om man ska se till det positiva så är det ju perfekt väder för just sår i och med kylan och all snö. Såret har ju redan börjat dra ihop sig på ett fint sätt även om hon är lite svullen.
Tycker att hon rör sig vettigt och det är inget jag nojjar över alls.
Tempad nu i morse med normeltemp och ska tempas ikväll igen.

Lite tråkigt att kvällens markarbetespass blev nu inställt och man inser hur viktigt det är att fånga dagen varje dag med sin häst för kman vet aldrig när drömmen kan gå i kras...

Nyårsafton och idag

Sådär såg det ut igår vid tolvhugget..
Var lite nervös på hur hästarna skulle reagera av alla raketer så jag tog mig dit till midnatt.
Båda tjejerna var ganska lugna ändå även om man såg på deras höhögar att de har varit lite oroliga under kvällen då de inte ätit speciellt mycket av dem men ingen av dem var stressade.
Stillsam tillställning tänkte jag ändå tills stallets granne började bränna av sina raketer 80m från oss.
Bäst att ha svansen på ryggen och drakblåsa lite tyckte Glorih, utifall det skulle vara fara om livet och hennes ponnykamrat snodde runt några varav.
Jag tänkte att raketer är dyra och är det sådan kareta som det var på de där han sköt så har de kostat skjortan och han kan omöjligt ha haft råd med mängder av dem....
5 min senare var de slut allesammans och båda hästarna stog och ville bli kliade igen.
Jag hade inte bästa dagen ever igår kan jag säga med tokförkylning och feber så det blev hysteriska mängder med sömn men det verkar som det gjort susen för idag mår jag sannerligen bättre även om jag är lite seg och har lite huvudvärk.
Hade tänkt rida idag men lade ner det när jag hörde oväsendet uppe i byn...jag hatar sådana där små jäkla raketer som skriker.
Det var massor av sådana i omlopp så jag lade ner det. Inte värt det liksom.

Båda hästarna har ätit upp sitt hö nu till på morgonen och deras boxar såg ut som de gjorde när vi lämnade dem så de vekar ha haft en ganska ok natt i alla fall.