lördag 30 oktober 2010

My baby hurricane...

Premiärturen blev av idag och Glorih har ju laddat inför denna sedan den 10 oktober vilket ehm...märktes, kan man säga.
Hon var all over the place..
Jag brukar inte vara så imponerad när hon jassar runt och fånar sig men vad ska man göra?
Överskottsenergin liksom ligger och kokar i henne och hon var bara så himla glad. jag lät henne hållas inom rimliga gränser helt enkelt.
Så skönt att vara tillbaka i sadeln igen!

fredag 29 oktober 2010

Fin-Fredag?

Jag sitter helt kraschad i soffan.
Aptrött är mitt andranamn denna kväll så att säga.
Det är fredag kväll och jag känner mig tantig för att jag längtat efter att bara gosa ner mig i soffan med en tidning framför tv. Slöa helt enkelt.
Min A spelar hockey ikväll så jag hoppas att jag får hem honom i ett stycke.
Det är superkul att de drar ihop ett gäng polare som lirar på fredagkvällarna tycker jag!
Han tyckte allt att jag var lite väl bekväm som valde att dega ner mig i soffan istället för att hitta på något med någon men ikväll väljer jag att vara folkskygg och bara göra slösaker för mig själv.
Så´n är jag ikväll helt enkelt!

Veckan som varit har gått hiskeligt fort.
En massa bra saker har hänt: Jag har fått minst ett års vikariat på mitt jobb som jag har nu så jag är verkligen jätte jätteglad för det då jag trivs så himla bra!
Vi har även fått en ny sko på Glorihs onda fot under gårdagen.
Mycket riktigt så hittades det en jättebamsing till hovböld eller rättare sagt: det som varit en hovböld. Nu är den framskrapad eller vad man ska säga och hon har en sko på foten nu och verkar nöjd och glad.
Jag tänker nu sätta igång henne på bra underlag och akta mig noga för att rida på underlag som hon kan bli öm av i foten där det nu är lite skört så att säga.
Det kommer att bli skönt för oss båda att komma igång igen.
Min tanke är att nu skritta ordentligt nu i veckor framöver och sedan smyga in lite dressyrarbete av någon form( styrketräning helt enkelt, kommer försöka varva lite cavaletti,tömkörning,markarbete och longering) och sedan kommer vi galoppera.
Jag själv ska träna bål och komma igång med löpträningen/ promenaderna men även annan styrka.Jag ska försöka vara noga med att stretcha de delar som jag vet att jag har problem med och ta hand om mig bättre. Äta bättre och fokusera på saker som får mig att må bra. Det ska handla om att bygga upp oss hel enkelt.
Vi kommer inte planera in någon direkt vila för vila får man oavsett har jag lärt mig genom åren...Snuvor och livet kommer ibland mellan ens ambitioner så vilan får man liksom på köpet ändå.

Glorih bantas för fullt och de åren med sommarbete är ett minne blott för min korpulenta dam.
Så ser vår försäsongsträning ut!
Hur ser er försäsongsträning ut?

Vi är anmälda till Distansgalan 2011.
Jag kom fram till att Distansgalan måste vara en toppengrejj att fira sin födelsedag på!




måndag 25 oktober 2010

Salong Big Forest

Igår var det friseringsdax för Fröken fräken.
Hon är ju klippt sedan tidigare( ska klippas om igen inom kort så fort hon blir ridbar igen med sko på foten etc) men nu var det dags att klippa svansen i anpassad längd för att slippa den värsta leran och för att hon ska slippa stå på den när hon är i boxen och så fick hon ett nytt arabklipp bakom öronen. Ser ju lie roligt ut nu när hennes man ännu inte är så lång men det blir ju alla fall tydligare med hur mycket hennes man växer.
Just nu känns det ju bara som att det inte händer att skit med den och så blir jag bara läskigt sugen på att stubba den när jag ser bilder från tex VM.
Men....nu ska den sparas ut i första hand.

Annars är fotens läge oförändrat. Suck suck. Att det kan vara så envist? Jag fattar inte.

lördag 23 oktober 2010

Hon är på G

Min kära pojkvän A var jättebäst i morse då han följde med till stallet och släppte ut hästarna. Eftersom Glorih har haft foten i omslag inatt så blev hon utplockad ur sin box för att få det bortklippt och sedan bli påklädd med easybooten.
Hon stog snällt och rart men precis som min A uppmärksammade så stog hela hon och vibbrerade. Inte pg att hon frös eller något sådant utan den där sabla understimulin och överskottsenergin kokar ur öronen på henne.
Hon gick snällt med mig ut i hagen bakom mig och på rätt avstånd men hon dansade runt där bakom. Väl ute i hagen så blev det tre jättebocksprång och någon rusch innan hon hade ro att äta sin frukost som A varit rar och burit ut åt henne under tiden jag grejjade med hennes fossing. Tramshästen!

Annars så skulle jag på barnkalas idag då A´s brorsdotter fyller 3 år, men jag ligger nerbäddad i soffan med migrän.
Den är i shack tack vare massage och tabletter men sablar vad jag har huvudvärk. Jag kan liksom inte hantera det. Huuuuu!

I morgon hoppas jag på att jag ska kunna göra något vettigt med min älskade häst.
Just nu får jag nöja mig med att ligga och titta på Sverige Springer på Tvn. Love it!

fredag 22 oktober 2010

Vi kämpar på:)

Både jag och Glorih klättrar på väggarna i inväntan på bättre ordning med hovbölden.
Hon är apless på att konvalescenta och börjar skrika i hagen när hon HÖR min bil vara påväg till stallet. Hagen ser ut som VM i slidestops och hon tittar väldigt anklagande och uppfodrande på en när man kliver ur bilen. Fortfarande gnäggandes: "Hallå PERSONALEN! Någon har släppt ut mig i fel hage och dessutom är jag helt bortglömd av min ägare eftersom denne tydligen slutat rida mig. Vad då promenera för hand????Kallar ni dt för motion???? På riktigt?"
Hon är INTE nöjd med sitt liv just nu helt enkelt.
Har pratat med hemmaveterinären som även sett henne och det finns liksom inte så mycket att göra. Hon käkar Metacam för hela slanten, rör sig riktigt bra nu dvs precis som hon gjorde före böldeländet,benet blir sakta men säkert svalare för varje dag som går med det droppar ju fortfarande gojjs från hoven. Idag har vi provat ett rejält våtvarmt omslag på veterinärs inrådan. Får se om det tar död på eländet och så ska vi till hovis nu om en vecka.
Hoppas hoppas hoppas verkligen inte på att hålet där inne i foten ska vara megastort och det ska bli kattskit av alltihopa....Men jag hoppas som sagt var att det ska vara rätt ok och gå snabbt att åtgärda.
För vår bådas skull.
För så som vi har det nu är det bara coccos... jag kan liksom inte promenera bort hennes överskottsenergi och stora hagen med de andra hästarna är inte ett alternativ då hennes easyboot inte skulle bli långvarig så att säga, och jag vill inte ha upp skit där bölden suttit.
Egentligen tycker hon ju att den lilla hagen är helt ok men det är just det där med att hon inte blir ordentligt motionerad dvs regelbundet jobbad som sätter myror i både huvud och i brallan på henne.
Min lilla Duracell....

Som sagt var motionerar vi i form av promenader vilket gör henne nöjd för stunden men det blir lite som när man äter på McDonalds... det mättar bara en liten liten stund.
Jag har även skrittat en kort stund uppsuttet för att känna efter om hon verkligen rör sig så bra som det ser ut som att hon gör eller om hon går och sparar men hon kändes urfin.

tisdag 19 oktober 2010

Oj vad mörkt det blir!

Ramlade till stallet nästan direkt efter jobbet för att få lite ljus men oj vad förvånad jag blev när jag insåg att det nu redan vid halv sex börjar skymma och kvart över sex börjar det bli riktigt mörkt!
Jag blir lika förvånad varje höst över hur fort det går mot mörkare tider...

Idag möttes jag av en liten arabdam som kom både gnäggande och travandes emot mig. Med andra ord är hon ganska uttråkad så att säga.... Tog in henne som vanligt och tvättade easybooten ren från sådan där illaluktande vattengojs och sedan gjorde jag ren hoven. Idag hade jag i lite Jodopax i botten av easybooten. Vi får se om det ger någon typ av resultat då läget nu har varit väldigt oförändrat sedan det började rinna sådant där illaluktande vattengojjs från hoven natten till fredagen.
Annars blir hon sakta men säkert bättre. Idag såg hon helt ren ut i både skritt och trav och snuvan verkar i alla fall inte bli sämre utan snarare åt det bättre hållet och tempen är normal.
Jätteskönt att något verkar bli bättre i alla fall även om hoven vätskar sig.
Annars så ser benet torrt och fint ut dvs är inte svullet men jämför man båda fram så inser man att det ena är absolut iskallt medans det andra är lite lite varmt.
Det säger ju helt klart att det pågår något i hoven vilket man ju också ser i och med vätskandet men jag är inte orolig.
Hon rör sig precis som vanligt igen och i morgon kanske jag skrittar en liten liten trudilutt på henne bara för att hon ska få göra någonting och slutar krypa ur skinnet av att göra nada.
Men vi får se hur hon ser ut i morgon helt enkelt men det var verkligen jätte jätte jätteskönt att se henne belasta hoven precis som vanligt idag.

söndag 17 oktober 2010

Vi börjar se ljuset i tunneln..

Sakta men säkert blir Glorih bättre rent rörelsemässigt.
Hon är inte hundra men litet bättre idag än igår. Nästan ohalt i skritten ( de som inte tittar på henne på samma sätt som jag gör varje dag tycker nog till och med att hon är hundra i skritten) och hon har slutat nicka i traven såg jag idag när hon kom travandes mot mig i hagen.
Det såsar fortfarande från foten så jag tvättar booten och foten varje dag.
Idag provade jag min allroundsadel på donnan för att se hur den sitter då jag sett att hon ändrat sig i kroppen en del sedan den inköptes och jag hade som ambition att rida i den istället för vår Startrekk pga jag sitter så illa i Startrekken. Alla andra sitter bra i min sadel UTOM jag. Inte rättvist...
Synd med tanke på hur bra den ligger på henne... men det hjälper ju inte för min del då mitt bäcken tippar framåt i den.
Men....nu låg inte allrounden så bra som jag skulle vilja att den skulle ligga om jag ska ut och träna mer i den än något enstaka pass på banan. Sablar också!
Jag vill vill vill inte ut i sadeldjungeln och har inte alls råd med det.
Och vad ska man ha på henne?
Jag har noll koll verkligen... lite sugen är jag på Mias Podiumsadlar men jag vettikatten om de kommer ligga bra på henne?
Bara att prova egentligen på henne men då är nästa fråga ett stort problem... TÄNK om den sitter jättebra på henne? Ve och fasa! Då MÅSTE jag ju ha en!
Jultomten kanske vet att jag varit en riktigt riktigt snäll och rar flicka detta år...

lördag 16 oktober 2010

Det rullar på

Fröken fräken blir sakta men säkert bättre och min ridabstinens växer..
Ingen feber längre och nästan ohalt i skritten men spar höger fram lite nu och då ser man.
Det kommer fortfarande illaluktande vätska ut från hoven så easybooten diskas ur och gör ordentligt ren liksom hoven innan den blir påklädd igen.
Idag har vi gått en minipromenad och hon verkade tycka det var skönt att få röra på sig lite mer igen även om hon är försiktig.
Nytt för dagen var lite rinnig näsa på henne med genomskinligt/lite lite vitt snor och lite hosta.
Om man ändå tänkt passa på att vara lite krasslig ett tag är det lika bra att köra hela racet menar jag ;)
Jag själv har samma förkylningsdiagnos så vi rosslar ikapp kan man säga, haha!

fredag 15 oktober 2010

The böld has left the building!

I morse fick jag morgonrapporten av min rara stallägare om Glorihs allmäntillstånd och hon skrev att hon rörde sig betydligt bättre idag mot igår.
Jag vågade nästan inte ens hoppas på att det skulle vara så bra som det faktiskt visade sig att det var med henne när jag kom ut till stallet efter jobbet.
Visst, halt är hon än men nu är hon en till en halv grad halt jämfört med två,tregradig hälta som det varit tidigare! Hon hade fått tillbaka lite av sitt driv i skritten igen och det syndes att hon både rörde på sig mer och rört på sig mer under dagen jämfört med tidigare.
Jag tog in henne och så fort jag lossade lite på easybooten slog en rejäl stank emot mig. jag kände den trots att jag återigen är jätteförkyld med supertät näsa som resultat men just den där stanken nådde till och med mina luktsensorer...
Vid inspektion såg jag att det sipprat vätska och lite blod ut från där vi karvat under gårdagen och som det luktade! Blääääääää!
Jag diskade ur och desinficerade både easybooten och hennes fot innan jag klädde på booten igen.
Tempade och idag låg hon nästan på normaltemp.
Hopp om livet med andra ord!

Jag var så glad över att min lilla sessa inte hade lika ont längre som hon haft. Vilken lättnad!

Annars då?
Jag får nu inte bort stanken från bölden från mina händer... jag har tvättat dem hysteriskt noga typ hundra gången sedan jag gjorde rent booten och hoven men blir banne mig inte av med lukten...
Men vad gör det egentligen så länge Glorih inte har lika ont längre?

torsdag 14 oktober 2010

Sabla böldskrälle!

Idag har vår fantastiske hemmaveterinär varit ut och tittat till min prinsessa.
Vi är typ 99,9%säkra på att hon har en hovböld i tån då hon är öm i tån med visitation med tång, men vi fann inget när det karvades lite.
Hon rör sig som att hon hade en böld i tån och ömmar som att hon har en böld i tån.
Bölderna i tårna är ju lite tråkigare än de som de kan få i trakterna då de liksom inte använder foten och kan ta hål på dem på samma sätt när de just sitter i tån så jag får räkna med att det kommer gå lite segt.
Vi har Metacam nu först i den "lilla"tappningen av flaska som hon nu ska ha hela och sedan recept på storflaskan.

Det är inte lätt att heta Glorih Theander just nu...
Hon är TOK-brunstig sedan i söndags och då menar jag tokbrunstig.
Hon tar min st 3 kisspauser från hagen upp till stallet (60m typ) då det står en riktig hunk till häst står i hagen intill. Hon ger honom låååånga trånande blickar och gör sig till. Viker ut sig som ett annat litet våp,haha!
Hon vet inte vart hon ska ta vägen med sig själv, lilla skruttan, och dessutom är det ju väldigt synd om henne nu när hon har feber och ont i foten...
Stackars liten;)

onsdag 13 oktober 2010

Tingstäderitten




Som många av er vet så var jag och Glorih med på Unghästbedömningen på Tingstäderitten och jag har nu många många många gånger påbörjat detta inlägg men liksom aldrig gjort klart det.
Det har liksom varit för stort för att greppa och är det fortfarande men jag ska försöka sammanfatta det någorlunda vettigt.
Min fredag morgon började med att hämta upp Karin ruskigt tidigt.
Vi lastade på häst som snällt och rart knatade rakt in och började vår resa. Hon åker bra och även färjan var lugn och fin.
Morgonen därpå började också vansinnigt tidigt som alltid när det vankas tävling men vad gör det;)?
Hon blev förbesiktigad av sin uppfödare Ingela medans jag käkade frukost och sedan var det fram ridning.
Glorih kändes lika fin som vanligt och vid start hamnade vi i ganska långt fram och vid en obligatorisk skrittstrecka strax efter starten så blev det att vi skrittade om de som var före och hamnade plötsligt först.
Ganska snart blev det som så att jag, Frida och Ingrid höll sällskap i princip hela första slingan. Glorih var inte alls pepp på att dricka någonting alls dagen till ära men åt gärna om det serverades. Kände spigg, stark och väldigt lagom. Sa jag till om en km/h långsammare fick jag det och vice versa. Väldigt lagom och bekväm att rida helt enkelt.
I grind blev vi ruuuuusikgt fort ompulsade av Frida och Ingrid.
Här märks det verkligen hur orutinerade vi är och att min lilla totto är lite väl rund om magen ( hon var lätt tjockats på anläggningen*rodnar*) .
Jag vill inte bli stillastående för länge och skickade in Karin i vetgrind så fort hon var nere på 62 i puls. Vi fortsatte vevvla en herrans massa i grinden och av någon anledning fick jag inte ens i mig någon mat alls mer än kanske lite smoothie och en chokladbit innan jag behövde sadla och vara iväg igen. Nu gick vi ut sista slingan ensamma och jag kan säga att jag har ridit på mitt livs sämsta underlag någonsin.
Jag ville lägga mig ner och gråta bitvis när hällmarken var framme och det enda man kunde göra var att ta sig över den likt bambi på hal is.
Hela sista rundan kändes stenhård,hal som sjutton och jävligt stenig.
Det var inte roligt alls.
Jag tvingade mig själv att släppa vägen för en sekund för att blicka ut över havet enbart för att säga " jaha... det var såhär det är att rida vid havet och öhm..det är nog vackert?" för att sedan fortsätta koncentrera mig på underlaget och vara ett steg före min häst som koncentrerade sig till max på underlaget. Det var lite läskigt att känna hur hon sakta men säkert ändrade sitt rörelsemönster. Spänd och väldigt kort för att kunna parera halkan men pinnande ändå på. Kämpade vidare.
Min fina lilla häst!
Vi var inte alls tränade för det här kan jag säga så jag drog ner tempot avsevärt och såg till att vi höll medelhastigheten för båda slingorna runt 13 strecket.
Jag var ganska säker på att vi skulle kanske få en etta för turga i och med att hon inte druckit något och att vi aldrig skulle kunna få ner pulsen så fort som jag kanske hade velat drömma om i och med att vi rör till det så i grindarna liksom begynnade brunst så jag vaktade lite för att inte tappa poängen för tempot.
Hon var värd alla poäng i världen för sin insats min tappra lilla häst!
Glorih fortsatte att inte vilja dricka på sista slingan och tyvärr så gjordes det felbeslutet att inte servera äpple etc längsmed sista slingan så i slutbesiktingen fick vi en etta på tarm och så missade vi såklart pulstiden.
Jag hade ju insett att det inte fanns en chans i världen att vi kommer under 54 på tio min på det sättet vi vevvlade på i grind som de rookies vi är, men jag gjorde en rövare även här och gick mot puls när hon låg på 58.
Tyvärr så blev det strul i sista veternärgrind då det blev väldigt oklart om det skulle vara vanlig pulsare eller veterinär som skulle pulsa och jag blev väldig stressad och förtvivlad över allt oklart och över att folk fräste och var sura.
Jag förstod aldrig vad jag hade gjort för fel???
Allt jag ville var att få min häst pulsad och jag gick in i den fållan som var ledig och som jag blev visad in till.
Hon hade i alla fall 60 i puls när vanlig pulsare pulsade trots allt ståhejj runtom oss och med mig som blev hyperstressad över hela situationen, och 58 när veterinären som kom hastande, pulsade. I papperen blev det pulsarens tid som noterades trots ståhejjet om huruvida vem det var som skulle pulsa och huruvida det var rätt eller fel som det blev.
Jag hade ändå inte räknat med några 54 så det var ingen direkt chock.
När veterinär Lars Roepstorff besiktade så fick jag en liten etta på tarm, och resten UA.
Vi skrapade därmed ihop 2p i och med att vi fick en etta på tarm i slutbesiktningen.
Surt sa räven;)
Vi tog alltså poäng i tempo och i rörelse men fick avdrag för puls och metabolic.
Små marginaler som gör skillnad.

Nu står Glorih som konvalecent med misstänkt hovböld ( ena sulan är det till och med hål på! Det är ju tur att man skor med sulor alltså!!) och jag är mest väldigt väldigt ledsen.
Min fina lilla häst har så ont i sin fot även om hon får metacam.
Jag är ledsen ledsen ledsen.
Det är mest en bitter eftersmak efter vår Gotlandsäventyr trots den fina CR som vi faktiskt gjorde.

Här är resultat listan: Tingstäderitten
Här är Unghästklassens lista: Unghästfinal

onsdag 6 oktober 2010

Inte riktigt som man tänkt sig

När blir det som man tänkt sig egentligen?
Hela uppladdningen inför vår sista CR denna säsong har varit lite si sådär.
Först hade vi ju min tokförkylning sedan hovsprickan som vår fd hovis skott på henne och så försvann ju helgen nu innan tävling till jobb.
Vi har ju skrittat och skrittat och skrittat ändå så igång är hon ju även om jag kanske hade velat ha något pass mer som varit lite längre med lite andra gångarter än skritt så att säga, men man tar det man får. Hon känns stark och pigg...
I måndag tänkte jag rida ett pass dressyr på banan och skrittade fram ute på grusvägen innan jag kom in på banan. Fröken var på allerten och både hon och jag höll på att dö när en svampplockare plötsligt skuttade fram bakom ett buskage med hörlurar på sig. Hade han varit tyst och varit lugn kanske inte blivit lika rädda men denne svampplockare blev jätterädd för oss och kastade sina svamppåse och hoppade högt samtidigt som han vevade med armar och ben och hojtade till när han såg oss.
Överasknings-moment kan vara spännande för alla inblandade så att säga.
Efter denna lilla udda upplevelse räknade Glorih iskallt med att vid varje stenbumling och buskage som svajjade i vinden innebär potentiella faror som kunde skutta fram när som helst för att skrämma livet ur oss... Hon var minst sagt på tårna och det hjälper ju inte precis att det blåst satan här nere de senaste dagarna...

Jag red hem mot banan och väl där inne hade jag en tickande bomb. Hon skuttade och for,sparkade efter skänkeln och bar sig åt men med facit i hand så kan jag säga att det var jag som var boven.
Ni vet när man blir lite rädd när de är sådär taggade och explosiva och känns som att de ska explodera vilken sekund som helst? Det är väldigt lätt att sitta och tjyvhålla då. Jag gjorde detta och resultatet blev uppåt istället för frammåt. Hon var vansinnigt frustrerad över mina dubbla budskap och jag mitt nöt fattade ingenting så jag ringde upp Karin för att hon skulle kolla på oss om vad som var fel... " släpp tyglarna och rid frammåt! NU! Ge sjutton i att tjyvhålla.. det där kommer inte leda till något vettigt i alla fall när hon är sådär laddad". Karin är klok och jag red nu bara frammåt på långa tyglar. Oj vad det gick de första varven i båda hållen men efter X-antal varv så hade vi löst grundproblemet... All spänning som vi byggt upp och snart kunde hon gå avslappnat i båda varven utan några som helst problem.
Det är alltid spännande det här med vad man vågar och inte. Jag kände mig som världens modigaste som kunde släppa tyglarna helt och hållet och bara låta henne gå. Förtroende och höga tankar om sin häst.
Det gick ju jättebra och ingen dog trots att hon var sådär super explosiv och fick gallopera.


Men så igår då... Jag hade tagit ledigt från jobbet för at kunna rida det där lite längre passet nu innan tävlingen men så blev det inte. Glorih hade slagit sig rätt ordentligt i hagen och linkade emot mig i hagen. Jag tog in och kylde och kylde och kylde.
Glorih som inte är det minsta pjoskig med sina ben när hon har sår och sådär men igår fick jag inte palpera henne. Jag ringde ut vår hemmaveterinär som lovade komma på momangen.
Jag som i vanliga fall inte är sådär jättelarvig och tar ut Vet för minsta lilla tänkte att jag skulle ta det säkra före det osäkra helt enkelt. Fortsatte kyla och smetade på kyl-lera och så in i boxen i väntan på vår Vet.
2 h efter att jag hittat henne i hagen med svullet ben och linkandes så rörde hon sig jättefint och svullnaden hade gått ner till hälften när hemma-Vet kom. SKÖNT kan jag bara säga men man vågar ju aldrig hoppas för mycket.
Senskador uteslöts,liksom andra allvarliga grejjer vilket var skönt och så fick jag en hel del tips och råd nu för att försöka se till att svullnaden skulle gå ner.
Lindor nattetid och så massor med rörelse.
Vi gick lilla rundan i snöre och efter detta hade svullnaden gått ner ytterligare och jag fick nu återigen palpera och klämma och känna precis som jag ville.
På kvällen såg hon jättefin ut.
Jag måste verkligen kommit ut strax efter att hon slagit på sig helt enkelt!
Idag har hon dragit på sig lite nya sår på andra bak men känns och ser jämn och fin ut båda bak när man visiterar.

Jätte jätte jätteskönt så nu siktar vi återigen på start även om det inte alltid blir som man tänkt sig:)

söndag 3 oktober 2010

Gick nästan på det själv...

Ja...lyckades jag lura någon med att jag skulle ut ikväll och rida med pannlampan i högsta hugg efter jobbet?
Jag gick nästa på det själv men insåg att jag var helt förstörd efter helgens bravader. Det är ju lite speciellt att jobba helg för min del. Jag gör det ju så sällan så jag får aldrig några rutiner och går på helspänn hela tiden under de timmar jag jobbar. Konstant på tårna kan man säga.
När jag väl kommer hem är jag som en urvriden disktrasa och så även idag.
My lady mår bra och far runt som en tetting i hagen och visar småkillarna vart skåpet skall stå. Tukt på hög nivå kan man kanske kalla det och det ser väldigt roligt ut när hon vallar runt och mopsar sig på Chi, ett treårigt halvblod på minst 180cm i mankhöjd...
Hon tycker verkligen att han är såååå seg och såååå inte värdig hennes sällskap.
Min alldeles egna lilla 14is med innegäng och utegäng;)

Så surt!

Gaaaah! Solen strålar där ute och det är en sådan där PERFEKT höstdag.
Jag liksom kliar i hela mig för att få åka ut och rida...men....det går ju inte.
Jag jobbar i princip hela dagen idag och kommer inte komma ifrån först sex ikväll.
Surt surt surt.
Det blir att åka ut och fumla runt med pannlampa ikväll helt enkelt.
Igår hade jag planerat att rida efter jobbet men hade väldigt ont i huvudet när jag slutat jobbet så det blev mys i hagen istället med Glorih och en väldigt lugn kväll i soffan tillsammans med min A.