Just nu har jag liksom ramlat ihop framför datorn mitt i mitt flyttkaos.
Köket såg klart ut och jag såg fram emot att lassa in alla grejjer och få lite ordning (äntligen) men så vips får man en ny lapp om att jag ska vara vänlig att inte packa upp några grejjer för att de ska komplitera m ed nya lådor den 2/2.
Jag har gjort tappra försök att få in alla kläder i min "Walk in closet" som blivit halverad i storlek med taskigt resultat. Jag får inte plats med hälften ens. Det kommer liksom inte hjälpa att jag köper en sådan där klädhängare och har i vardagsrummet. Surt sa räven och jag kliar mig mest i huvudet för att klura ut hur i helvete det här ska liksom bli vettigt?
Jag hatar när vardagen blir trögjobbad och jag hatar att bo i ett kaos. Känslan blir liksom att ALLT blir kaos trots att det inte är det..
Helgen har annars varit så jäkla fin!
Jag har hunnit med två stycken 2h pass i mestadels trav och galopp med sällskap av Sky och Anna. Perfekt väder, perfekt med sällskap ( det är ju så jäkla trevligt att ligga bredvid varandra och prata strunt och om livets stora frågor ) och livet kan vara mest underbart.
Att få ligga och rulla i en mjuk galopp en dag med solsken kan vara meningen med livet.
Glorih är en raring och har skött sig utmärkt. Hon känns stark och fin och börjar se väldigt sportig ut i kroppen. Mer vuxen helt enkelt.
Jättefint tycker jag, och blir lite stolt!
Denna säsong ska hon inte få bli tung på något sätt och vis, hur taskigt det än låter men jag kan helt enkelt inte ha henne på bete...hon blir så fruktansvärt tjock på ingenting så det kommer att bli som så att jag får ha stenkoll på henne.
Kunde som sagt var inte vara nöjdare med helgens pass på Glorih.
Jag har även pysslat som sjutton med min fina fina fina lilla stora Grathea.
Det har borstats, sprayats med pälsglans ( något som Glorih hatar men inte bekommer Thea ett dugg), lyfts på fötter ( går som på ett räls ), tränats på Friendlygame med hjälp av en Ikeapåse som hon först tyckte var lite läskig men efter lite träning fick man stryka henne överallt med den och så har vi promenerat.
Hon är en fröjd att ha med sig på promenad och tycker det är buskul!
Det är lite halt på sina håll men hon håller gott mod uppe och ingenting är läskigt på något vis och hon ser ut att njuta av att få vara med.
Hon är så himla söt när man kommer ut i hagen för hon står där och hela hon utstrålar: " Ta mig! Ta mig! Jag vill! Jag vill! Välj mig!" och så försöker hon liksom pilla ner sitt eget huvud i grimman man håller i oavsett vilken häst man hade ambition att ta med in.
Blivande arbetsnarkoman månne?
söndag 30 januari 2011
fredag 28 januari 2011
Lite ledsen
Läst Ridsport och tråden på Bukefalos rörande Staffans citat.
Jag tänker inte säga mer än att Nej, jag är inte arg, men jag är besviken.
Annars så fick båda min tjejer vila idag med siktet inställt på helgens bravader.
Jag blir utan ridsällskap i morgon tyvärr men det är väl som det är... Glorih ska få gå en tur på 1,5 mil är tanken och Thea ska jobbas med för hand. Tanken är väl att hon ska få följa med på våra skritturer så småningom som handhäst men först måste man då veta vart man har henne på marken... jag tror hon kommer att uppskatta att få göra något oavsett vad som kommer göras!
Annars fäller Grathea HYSTERISKA mängder just nu och folket i stallet påstår att de ser henne växa så det knakar.
Jag tänker inte säga mer än att Nej, jag är inte arg, men jag är besviken.
Annars så fick båda min tjejer vila idag med siktet inställt på helgens bravader.
Jag blir utan ridsällskap i morgon tyvärr men det är väl som det är... Glorih ska få gå en tur på 1,5 mil är tanken och Thea ska jobbas med för hand. Tanken är väl att hon ska få följa med på våra skritturer så småningom som handhäst men först måste man då veta vart man har henne på marken... jag tror hon kommer att uppskatta att få göra något oavsett vad som kommer göras!
Annars fäller Grathea HYSTERISKA mängder just nu och folket i stallet påstår att de ser henne växa så det knakar.
Hon ska tydligen fått ett helt nytt djup i bringan nu bara sedan hon kom hit vilket jag står lite tveksam till, men växer gör hon allt.
Min lilla stora flicka!
Min lilla stora flicka!
torsdag 27 januari 2011
Evakuerad
Vilken jäkla flopp det här är med min nya lägenhet.
Just nu är den totalt obeboelig. Jag får tydligen 30 % rabatt per dag de håller på i den men faktum är att det inte går att bo i den. Alls. Och då är inte jag en mes...
När man öppnar dörren in till lägenheten så möts du av tungt byggdamm. Det kan vara ok.. Alla mina jackor etc i hallen och möbler är också täckta av byggdamm. Inte sådär jätteok. Tack och lov har jag ett stort plastskynke som täcker ingången till mitt enda rum dvs sovrum/vardagsrum. I detta rummet har jag som sagt var allt. Mickro,Sängen. Matbordet, allt porslin, mina 67 par skor, alla kläder och all mat typ skafferimat.
Jag har toaletten direkt innanför min ytterdörr och ställa sig och duscha där när det springer åtskilliga polacker mm in och ut i lägenheten från sju på morgonen till ganska sent in på kvällen ( min ytterdörr ska tydligen inte låsas under dagtid oavsett om jag är hemma eller ej) gör det för mig typ omöjligt att bo där. Jag kan liksom inte andas!
När jag kommer hem från jobbet och vill åka till stallet och då även vill byta om till ridkläder... vart byter jag om då? Toaletten är det svårt i då den för det första är minimal och för det andra så är chansen överhängande att jag kan bli inlåst där då när min innerdörr öppnas så hakar den liksom i toadörren och kul och stå där då och inte komma ut... klaustrofobin kryper i kroppen på mig bara av att tänka på det...
Och alternativ två är då att ställa sig och byta om innanför mitt lilla genomskinliga plastskynke inför publik.
Kul det låter va?
Jag och Tristan är nu mer evakuerade. Snälla A har gått med på att låta oss bo i hans lägenhet nu när han jobbat borta. Jag hoppas att lägenheten ska bli klar under morgondagen men efter en kik så kan jag ju konstatera att de kommer jobba på den under helgen också. Gud vet vilka tider de kommer stolpa in i min lägenhet bara sådär....
Jag är så trött på att aldrig få boa in mig och vara "hemma". Jag kräks på min boendesituation.
Hästmässigt och sjukdomsmässigt är det lite bättre.
Jag är igång med ridningen igen och Glorih har fått sin tappsko påslagen, Det är jätteskönt, verkligen.
Grathea och jag ska ha helgmys. Vi ska jobba lite med Porkypine game och Friendly game och gå promenader. Lika bra att passa på att promenera nu när underlaget är på vår barfotasida!
Just nu är den totalt obeboelig. Jag får tydligen 30 % rabatt per dag de håller på i den men faktum är att det inte går att bo i den. Alls. Och då är inte jag en mes...
När man öppnar dörren in till lägenheten så möts du av tungt byggdamm. Det kan vara ok.. Alla mina jackor etc i hallen och möbler är också täckta av byggdamm. Inte sådär jätteok. Tack och lov har jag ett stort plastskynke som täcker ingången till mitt enda rum dvs sovrum/vardagsrum. I detta rummet har jag som sagt var allt. Mickro,Sängen. Matbordet, allt porslin, mina 67 par skor, alla kläder och all mat typ skafferimat.
Jag har toaletten direkt innanför min ytterdörr och ställa sig och duscha där när det springer åtskilliga polacker mm in och ut i lägenheten från sju på morgonen till ganska sent in på kvällen ( min ytterdörr ska tydligen inte låsas under dagtid oavsett om jag är hemma eller ej) gör det för mig typ omöjligt att bo där. Jag kan liksom inte andas!
När jag kommer hem från jobbet och vill åka till stallet och då även vill byta om till ridkläder... vart byter jag om då? Toaletten är det svårt i då den för det första är minimal och för det andra så är chansen överhängande att jag kan bli inlåst där då när min innerdörr öppnas så hakar den liksom i toadörren och kul och stå där då och inte komma ut... klaustrofobin kryper i kroppen på mig bara av att tänka på det...
Och alternativ två är då att ställa sig och byta om innanför mitt lilla genomskinliga plastskynke inför publik.
Kul det låter va?
Jag och Tristan är nu mer evakuerade. Snälla A har gått med på att låta oss bo i hans lägenhet nu när han jobbat borta. Jag hoppas att lägenheten ska bli klar under morgondagen men efter en kik så kan jag ju konstatera att de kommer jobba på den under helgen också. Gud vet vilka tider de kommer stolpa in i min lägenhet bara sådär....
Jag är så trött på att aldrig få boa in mig och vara "hemma". Jag kräks på min boendesituation.
Hästmässigt och sjukdomsmässigt är det lite bättre.
Jag är igång med ridningen igen och Glorih har fått sin tappsko påslagen, Det är jätteskönt, verkligen.
Grathea och jag ska ha helgmys. Vi ska jobba lite med Porkypine game och Friendly game och gå promenader. Lika bra att passa på att promenera nu när underlaget är på vår barfotasida!
måndag 24 januari 2011
Jävla hals
En gång i tiden när jag var en tapper längdskidåkare på heltid så kunde man känna att det "kittlades" lite i halsen. Då drog man ner på träningen och gjorde annat trots rastlösheten rev i kroppen på en då man var van att träna.
var tog den där kittlande känslan och förvarningen vägen undrar jag?
Inatt vaknade jag med hiskeligt ont i halsen. Bara sådär utan förvarning.
I morse vaknade jag med feber som strössel på den där halsonda eländessjukan.
Känslan av att jag försökt svälja en melon eller så och öppet sår när jag sväljer och mest hela tiden. Ynk ynk!
Halsflusshelvete.
Dessutom så kryddar jag min ynkkänlsa med att ha ett gäng polacker som håller på att riva mitt kök i min lilla etta.
Liksom min fina fina walk in closet. Som jag by the way kan berätta att jag lagt åtskilliga timmar denna helg på att få ordning i med skor och lakan och kläder mm. Allt skulle nu ut idag så nu ser det lika jävligt ut igen i mitt enda rum jag har i lägenheten.
Jag ska tydligen få så att kylskåpet ska liksom byggas in i garderoben från kökshållet.
Fint med att nytt kök och vad bra att jag får mer med plats i köket kan man tycka, men hållhaken är ju då den: vart i helvete ska jag ha alla mina kläder???
De kommer inte få plats nu när min lilla walk in closet halveras i storlek.
Förra veckan fick jag info om att köket skulle renoveras och att allt ska vara nerplcokat och urplockat ur det vilket det också varit.
Idag fick jag dra ut alla kläder etc som jag hade i garderoben som jag så fint hade strukturerat och ordnat så det skulle få plats.
Ingen hade sagt något om att den också ska vara renplockad....
Nu står hela mitt kök och hela min garderob i vardagsrummet/sovrummet.
Jag och kissen Tristan funderar på hur sjutton det kunde bli såhär tokigt?
Praktiskt taget så kommer min lägenhet som jag var och tittade på, inte vara den lägenhet som jag nu faktiskt kommer att bo i.
De två sakerna jag tyckte absolut bäst om och som gjorde att jag föll för den dvs mitt 50talsretro fräscha kök och min fina lilla walkin closet, är nu ett minne blott.
Nu är jag både sjuk, är berövad på det fina i min lägenhet, bor i ett kaos med flyttlådor och klädhögar,klackskor i drivor och dras med en tappsko och ett gäng främmande karlar i lägenheten. Iofs väldigt trevliga och försynta men jag vill sooooooova bort denna feber inte ligga vägg i vägg med en byggarbetsplats där man sågar i vägar och går fram med slägga.
Ge mig vår, sol och fyra skor på min fröken, mindre päls som fälls och ett kök.
När jag blir frisk blir det en tur till Ikea för att inhandla en sådan där klädhängare som jag ska ha i mitt lilla vardagsrum för att liksom få plats med mina kläder.
Jag får helt enkelt hänga mina klänningar etc på den.
Det behöver inte bli helt tokigt och det kommer nog att passa in i min inredningsstil.
Mantrat är: allt är bara för en period, inget bestående, bara en period.
Funkar helt ok.
Lite off topic och en sjuklägesrapport:
Min bostadsägare var in här nyss och jag skulle vara artig tänkte jag och glömde bort min halsfluss för en liten stund och jag tog i hand och presenterade mig. Han såg inte lika road ut när det slog honom att jag var sjuk i halsfluss;)
Stackarn.. jag tror han stormade ut det snabbaste han kunde för att tvätta sina händer.
Jag är ganska klantig ibland....
var tog den där kittlande känslan och förvarningen vägen undrar jag?
Inatt vaknade jag med hiskeligt ont i halsen. Bara sådär utan förvarning.
I morse vaknade jag med feber som strössel på den där halsonda eländessjukan.
Känslan av att jag försökt svälja en melon eller så och öppet sår när jag sväljer och mest hela tiden. Ynk ynk!
Halsflusshelvete.
Dessutom så kryddar jag min ynkkänlsa med att ha ett gäng polacker som håller på att riva mitt kök i min lilla etta.
Liksom min fina fina walk in closet. Som jag by the way kan berätta att jag lagt åtskilliga timmar denna helg på att få ordning i med skor och lakan och kläder mm. Allt skulle nu ut idag så nu ser det lika jävligt ut igen i mitt enda rum jag har i lägenheten.
Jag ska tydligen få så att kylskåpet ska liksom byggas in i garderoben från kökshållet.
Fint med att nytt kök och vad bra att jag får mer med plats i köket kan man tycka, men hållhaken är ju då den: vart i helvete ska jag ha alla mina kläder???
De kommer inte få plats nu när min lilla walk in closet halveras i storlek.
Förra veckan fick jag info om att köket skulle renoveras och att allt ska vara nerplcokat och urplockat ur det vilket det också varit.
Idag fick jag dra ut alla kläder etc som jag hade i garderoben som jag så fint hade strukturerat och ordnat så det skulle få plats.
Ingen hade sagt något om att den också ska vara renplockad....
Nu står hela mitt kök och hela min garderob i vardagsrummet/sovrummet.
Jag och kissen Tristan funderar på hur sjutton det kunde bli såhär tokigt?
Praktiskt taget så kommer min lägenhet som jag var och tittade på, inte vara den lägenhet som jag nu faktiskt kommer att bo i.
De två sakerna jag tyckte absolut bäst om och som gjorde att jag föll för den dvs mitt 50talsretro fräscha kök och min fina lilla walkin closet, är nu ett minne blott.
Nu är jag både sjuk, är berövad på det fina i min lägenhet, bor i ett kaos med flyttlådor och klädhögar,klackskor i drivor och dras med en tappsko och ett gäng främmande karlar i lägenheten. Iofs väldigt trevliga och försynta men jag vill sooooooova bort denna feber inte ligga vägg i vägg med en byggarbetsplats där man sågar i vägar och går fram med slägga.
Ge mig vår, sol och fyra skor på min fröken, mindre päls som fälls och ett kök.
När jag blir frisk blir det en tur till Ikea för att inhandla en sådan där klädhängare som jag ska ha i mitt lilla vardagsrum för att liksom få plats med mina kläder.
Jag får helt enkelt hänga mina klänningar etc på den.
Det behöver inte bli helt tokigt och det kommer nog att passa in i min inredningsstil.
Mantrat är: allt är bara för en period, inget bestående, bara en period.
Funkar helt ok.
Lite off topic och en sjuklägesrapport:
Min bostadsägare var in här nyss och jag skulle vara artig tänkte jag och glömde bort min halsfluss för en liten stund och jag tog i hand och presenterade mig. Han såg inte lika road ut när det slog honom att jag var sjuk i halsfluss;)
Stackarn.. jag tror han stormade ut det snabbaste han kunde för att tvätta sina händer.
Jag är ganska klantig ibland....
söndag 23 januari 2011
Inflyttad!
Tusen tack mamma och pappa och A för hjälpen med min flytt!
Nu sitter jag i nya lägenheten och har en fin liten tulpanbukett framför mig och känner att det här blev nog rätt bra ändå. Det här kanske blir min plats att boa in mig på? Att slå rot på?
Rent träningsmässigt har denna vecka varit ett träningsläger utan dess like för alla flyttinblandade. Mor och far har knappt tagit sig ur sängen och mina lår har kännts mer som om de har blivit misshandlade av en träpåk snarare än att jag haft träningsvärk.
Intervaller i trappor som inte är att leka med kan jag säga.
Tre trappor upp bor jag längst in, längst bort, och nu pratar vi inga små fjuttrappor här inte....
Det har varit intensivt, vi har flåsat, och muttrat att döden är nära annalkande en jäkla massa gånger men nu är skiten klar!
På hästfronten var tanken att Anna skulle hjälpa mig rida min Fröken fräken denna helg men tji fick vi då hon, Glorih alltså, återigen lyckats dra av sig en framsko,samma som förra gången trots boots fram, men på just denna fram så liksom tenderar bootsen att vika upp sig pga underlaget. Skit som sagt var men det är bara ringa hovis i morgon.
Båda fäller päls så två lurvbollar så jag har små typ skimmliga hästhår överallt känns det som... i näsan, öronen, ögonen... ja ni vet hur det är.
Man borstar och borstar men lika sjutton slutar det inte att lossna och dessutom uppskattar de det ens utan ser ut som russin i ansiktet och blänger.
Prinsessor på ärten kan man väl säga men oj vad de gör mig glad ändå!
Nu sitter jag i nya lägenheten och har en fin liten tulpanbukett framför mig och känner att det här blev nog rätt bra ändå. Det här kanske blir min plats att boa in mig på? Att slå rot på?
Rent träningsmässigt har denna vecka varit ett träningsläger utan dess like för alla flyttinblandade. Mor och far har knappt tagit sig ur sängen och mina lår har kännts mer som om de har blivit misshandlade av en träpåk snarare än att jag haft träningsvärk.
Intervaller i trappor som inte är att leka med kan jag säga.
Tre trappor upp bor jag längst in, längst bort, och nu pratar vi inga små fjuttrappor här inte....
Det har varit intensivt, vi har flåsat, och muttrat att döden är nära annalkande en jäkla massa gånger men nu är skiten klar!
På hästfronten var tanken att Anna skulle hjälpa mig rida min Fröken fräken denna helg men tji fick vi då hon, Glorih alltså, återigen lyckats dra av sig en framsko,samma som förra gången trots boots fram, men på just denna fram så liksom tenderar bootsen att vika upp sig pga underlaget. Skit som sagt var men det är bara ringa hovis i morgon.
Båda fäller päls så två lurvbollar så jag har små typ skimmliga hästhår överallt känns det som... i näsan, öronen, ögonen... ja ni vet hur det är.
Man borstar och borstar men lika sjutton slutar det inte att lossna och dessutom uppskattar de det ens utan ser ut som russin i ansiktet och blänger.
Prinsessor på ärten kan man väl säga men oj vad de gör mig glad ändå!
torsdag 20 januari 2011
onsdag 19 januari 2011
Hästabstinensen slog in...
Jag har ikväll haft Arabjouren mitt i flyttkaoset....
Det innebär att allt på fyra ben,krokiga öron och med arabblod i ådrorna är mitt ansvar.
Det har mockats, höats ( ca: 40kg ), vattnats, fodrats och klämts på åt fyra hästar som hjärtat klampar lite för.
Ikväll har jag haft Fröken fräkenmys men fröken fräken är lite öm i huden känns det som, och uppskattar inte riktigt det här med ryktmys och massage som hon brukar men den supermjuka borsten gick bra...
Ett tag i alla fall.
Mest var det surmulen som visades och eviga blickar och suckar om " Ska du aaaaldrig ge dig din dryga fan??? Har vi inte "myst" färdigt nu?? För typ alltid?"....
Otacksamhet är livets drivkrafft.
Pälspsykosen får gärna gå ur kroppen på henne nyss om jag får säga mitt...
Saknar min Mumin kan man väl säga.
Thea stog därmeot med långmulen utanför sitt boxfönster ut mot gången där vi stog och tyckte att det minsann måste vara hennes tur och "Hallå personalen! Är det ALDRIG min tur någon gång???".
Så olika de kan vara!
Jag längtar efter att rida och promenera med mina hästar... sjuuukt mycket men jag måste verkligen bli färdig med den här flytten innan det är helt ok med att jag "roar" mig på annat håll.
Jag drömmer om flyttkartonger till och med!
Det innebär att allt på fyra ben,krokiga öron och med arabblod i ådrorna är mitt ansvar.
Det har mockats, höats ( ca: 40kg ), vattnats, fodrats och klämts på åt fyra hästar som hjärtat klampar lite för.
Ikväll har jag haft Fröken fräkenmys men fröken fräken är lite öm i huden känns det som, och uppskattar inte riktigt det här med ryktmys och massage som hon brukar men den supermjuka borsten gick bra...
Ett tag i alla fall.
Mest var det surmulen som visades och eviga blickar och suckar om " Ska du aaaaldrig ge dig din dryga fan??? Har vi inte "myst" färdigt nu?? För typ alltid?"....
Otacksamhet är livets drivkrafft.
Pälspsykosen får gärna gå ur kroppen på henne nyss om jag får säga mitt...
Saknar min Mumin kan man väl säga.
Thea stog därmeot med långmulen utanför sitt boxfönster ut mot gången där vi stog och tyckte att det minsann måste vara hennes tur och "Hallå personalen! Är det ALDRIG min tur någon gång???".
Så olika de kan vara!
Jag längtar efter att rida och promenera med mina hästar... sjuuukt mycket men jag måste verkligen bli färdig med den här flytten innan det är helt ok med att jag "roar" mig på annat håll.
Jag drömmer om flyttkartonger till och med!
måndag 17 januari 2011
Jag är stressad in i själen och väldigt opassande blogginlägg
Idag fick jag tillgång till min nya lägenhet.
Bra och fint kan man tycka men huuuuuuu vad jag inte vill bo där egentligen.
Hjärtat kokar i bröstkrogen och jag biter mig i läppen varje gång jag bär upp en ny kartong för de tre trapporna och stänger den nya dörren bakom mig.
Det är inget fel alls på lägenheten om man bortser det faktum att den är grymt svårmöblerad och jag måste slita mig från massor av möbler från min gamla lägenhet som jag faktiskt älskar högt och innerligt, bara för att det helt enkelt inte får plats i den nya lyan, krossar hjärtat lite på mig.
Ambitionen är att bygga mig ett hem. Ett ställe att höra hemma.
Lite ironiskt och bakvänt kan man tycka nu när jag precis berättat att jag inte alls vill bo där, men om sanningen ska fram så vet jag inte vart jag vill bo, men jag måste ha ett hem även om jag inte vill bo någonstans.
Mitt hem.
Ett ställe där jag hör hemma.
Ett ställe att slå lite rot på för att jag någon gång kanske ska sluta känna mig så rotlös som jag i princip alltid känner mig om man bortser den lilla stunden jag tillbringar i stallet per dygn.
Det är lite error i huvudet just nu och jag sitter nu i min gamla lägenhet som det råder totalt flyttkaos i. Lite känslan av att stå mitt i en storm. Ungefär.
Om tre dagar är det 2 år sedan Makheen somnade in. Hjärtat går i tusen bitar varje år den 20/1.
Kan bli lite luddiga blogginlägg nu för ett par dagar framöver men nu vet ni varför i alla fall.
Idag var det jag som fick hjälp med hästarna.
Bra och fint kan man tycka men huuuuuuu vad jag inte vill bo där egentligen.
Hjärtat kokar i bröstkrogen och jag biter mig i läppen varje gång jag bär upp en ny kartong för de tre trapporna och stänger den nya dörren bakom mig.
Det är inget fel alls på lägenheten om man bortser det faktum att den är grymt svårmöblerad och jag måste slita mig från massor av möbler från min gamla lägenhet som jag faktiskt älskar högt och innerligt, bara för att det helt enkelt inte får plats i den nya lyan, krossar hjärtat lite på mig.
Ambitionen är att bygga mig ett hem. Ett ställe att höra hemma.
Lite ironiskt och bakvänt kan man tycka nu när jag precis berättat att jag inte alls vill bo där, men om sanningen ska fram så vet jag inte vart jag vill bo, men jag måste ha ett hem även om jag inte vill bo någonstans.
Mitt hem.
Ett ställe där jag hör hemma.
Ett ställe att slå lite rot på för att jag någon gång kanske ska sluta känna mig så rotlös som jag i princip alltid känner mig om man bortser den lilla stunden jag tillbringar i stallet per dygn.
Det är lite error i huvudet just nu och jag sitter nu i min gamla lägenhet som det råder totalt flyttkaos i. Lite känslan av att stå mitt i en storm. Ungefär.
Om tre dagar är det 2 år sedan Makheen somnade in. Hjärtat går i tusen bitar varje år den 20/1.
Kan bli lite luddiga blogginlägg nu för ett par dagar framöver men nu vet ni varför i alla fall.
Idag var det jag som fick hjälp med hästarna.
söndag 16 januari 2011
Man måste uppskatta det lilla fina i vardagen
Jag har haft snöjour hela denna helgen vilket alltid är lite speciellt då man blir liksom på spänn och inte kan planera in något speciellt.
Jag har klarat mig rätt bra men idag var det bara att pallra sig upp i traktorn för att sanda. Gick lite fortare än vad jag räknat med (hoppas att jag inte missat något men det får jag väl reda på i morgon i sådana fall...) så jag hann rida idag.
Sky och jag var ute på en tur i halkan och regnet i ungefär lite mer än en timme.
Glorih fick vila idag då jag fick motorstopp så att säga....
Kakor håller en bara upprätt ett litet tag så att säga, och jag var tvungen att vända hem då magen skrek av hunger. En miss i protokollet för min del då jag hade tänkt hinna rida två idag innan jag stupade av hungerstrecket men tji fick jag som sagt var.
Jag måste hitta på något system så att jag liksom får fingrarna ur rumpan så att jag verkligen tar med mig mellis till stallet oftare än vad jag gör. Allt blir ju så mycket bättre då man orkar mer.
Har ni några bra tips på vettiga mellanmål? Jag är URKASS på matlagning av all dess slag så enkelt och gott och nyttigt är önskvärt...
Små saker i stallet som jag verkligen uppskattar är när man får in en helt ny hösilagebal.. Jag väger ju upp 40kg hö om dagen och när man får in en helt ny sådan där bal så går det så snabbt och smidigt. Det bara svischar till och så är man klar till skillnad när man bara har "skrutten" och kärnan kvar av balen när man måste stå där och pilla och slita... Nej, kärlek är verkligen en sprillans ny sådan där bal. Min dag är gjord av en sådan liten detalj:)
Jag har klarat mig rätt bra men idag var det bara att pallra sig upp i traktorn för att sanda. Gick lite fortare än vad jag räknat med (hoppas att jag inte missat något men det får jag väl reda på i morgon i sådana fall...) så jag hann rida idag.
Sky och jag var ute på en tur i halkan och regnet i ungefär lite mer än en timme.
Glorih fick vila idag då jag fick motorstopp så att säga....
Kakor håller en bara upprätt ett litet tag så att säga, och jag var tvungen att vända hem då magen skrek av hunger. En miss i protokollet för min del då jag hade tänkt hinna rida två idag innan jag stupade av hungerstrecket men tji fick jag som sagt var.
Jag måste hitta på något system så att jag liksom får fingrarna ur rumpan så att jag verkligen tar med mig mellis till stallet oftare än vad jag gör. Allt blir ju så mycket bättre då man orkar mer.
Har ni några bra tips på vettiga mellanmål? Jag är URKASS på matlagning av all dess slag så enkelt och gott och nyttigt är önskvärt...
Små saker i stallet som jag verkligen uppskattar är när man får in en helt ny hösilagebal.. Jag väger ju upp 40kg hö om dagen och när man får in en helt ny sådan där bal så går det så snabbt och smidigt. Det bara svischar till och så är man klar till skillnad när man bara har "skrutten" och kärnan kvar av balen när man måste stå där och pilla och slita... Nej, kärlek är verkligen en sprillans ny sådan där bal. Min dag är gjord av en sådan liten detalj:)
lördag 15 januari 2011
Lördagsnöje
Timmarna kan rulla snabbt när man är i stallet, är det någon mer än jag som märkt detta fenomen?
Man kommer dit, man gör det man ska och sedan inser man att det börjar mörkna ( hallå? kom inte jag hit på förmiddagen??) och magen kurrar på ett kusligt sätt och kakburken i skåpet räddar e ur den totala hungerdöden. Alla borde ha en kakburk i stallskåpet. Hur klarar man sig annars???
Hur som gick mina stalltimmar idag åt att rida en liten runda på Glorih med sällskap av Karin och Katmandu.
Lång skrittuppvärmning pga tråkigt halt underlag ( har bara smådubb fram och två brodd på bakskorna ) men sedan kom vi bort till vägarna med mer packad snö istället för den där rena isen.
Vi lät hästarna trava och båda var pigga men fina. Vi fick idag underligt nog möte av bilar på den här lilla grusvägen.
Det har aldrig hänt tidigare att vi fått bilmöte på denna väg så både vi och hästarna blev lite förvånade. Inga problem såklart även om det blev lite trångt då vägen är smal nu när det är snövallar på båda sidor.
Hur som, så red vi den där rundan som jag tidigare skrivit om förra hösten tror jag det var, när jag ramlade av med buller och bång rakt ner i ett stendike. Denna gång lyckades jag sitta kvar på hästen. Tack och lov!
Nu såhär i vintertid kändes denna lilla slinga väääldigt mycket längre än på sommaren då man ser att det är en fin liten väg med sand och gräs. Nu fick hästarna pulsa fram i trav då den var oplogad och båda fick upp flåset.
Vinterträning är ju toppen måste jag säga. Man får så mycket gratis rent träningsmässigt!
Vi kom ut igen på den där grusvägen som har packad snö som underlag och lät hästarna pusta lite i skritt innan vi började trava hemåt. Bäst att passa på att rida i trav och galopp när underlaget bjuder på det då vi skulle ut på de där halkiga isvägarna sista biten där man inte kan göra något annat än snigla sig fram i försiktigt skritt..
Tror klockan stannade på 2h och 18 min nr vi kom hem?
Under tiden vi var ute och red fick Thea stå inne och käka sin lunch. Fyra hästar står i hennes hage just nu och när vi tog ut våra två hade hon sällskap av en ponny, men när vi red från gårdsplanen mötte vi ponnyns ägare som sa att hon skulle ut och rida...detta skulle innebära att lilla Thea skulle bli själv i hagen.
I och med att tråden inte riktigt funkar som det ska nu såhär vintertid och ingen skulle vara hemma och kunna hålla ett öga på henne om hon nu skulle bli orolig, så blev det boxen som blev hennes öde.
Ensam skulle hon ju bli oavsett hur vi än gjorde, men i boxen kan hon i alla fall inte göra sig hejdlöst illa som hon hade kunnat om hon hade fått för sig att prova gå igenom tråden i hagen tex.
När vi kom hem hade hon mumsat i sig all sin lunch och tog det hela med ro.
Det var inte ens ett problem att först släppa ut Kotten och Glorih i hagen utan henne, utan hon stog lugnt och sansat och väntade på sin tur när vi kom tillbaka från hagen.
Duktiga lilla pärlan!
Man kommer dit, man gör det man ska och sedan inser man att det börjar mörkna ( hallå? kom inte jag hit på förmiddagen??) och magen kurrar på ett kusligt sätt och kakburken i skåpet räddar e ur den totala hungerdöden. Alla borde ha en kakburk i stallskåpet. Hur klarar man sig annars???
Hur som gick mina stalltimmar idag åt att rida en liten runda på Glorih med sällskap av Karin och Katmandu.
Lång skrittuppvärmning pga tråkigt halt underlag ( har bara smådubb fram och två brodd på bakskorna ) men sedan kom vi bort till vägarna med mer packad snö istället för den där rena isen.
Vi lät hästarna trava och båda var pigga men fina. Vi fick idag underligt nog möte av bilar på den här lilla grusvägen.
Det har aldrig hänt tidigare att vi fått bilmöte på denna väg så både vi och hästarna blev lite förvånade. Inga problem såklart även om det blev lite trångt då vägen är smal nu när det är snövallar på båda sidor.
Hur som, så red vi den där rundan som jag tidigare skrivit om förra hösten tror jag det var, när jag ramlade av med buller och bång rakt ner i ett stendike. Denna gång lyckades jag sitta kvar på hästen. Tack och lov!
Nu såhär i vintertid kändes denna lilla slinga väääldigt mycket längre än på sommaren då man ser att det är en fin liten väg med sand och gräs. Nu fick hästarna pulsa fram i trav då den var oplogad och båda fick upp flåset.
Vinterträning är ju toppen måste jag säga. Man får så mycket gratis rent träningsmässigt!
Vi kom ut igen på den där grusvägen som har packad snö som underlag och lät hästarna pusta lite i skritt innan vi började trava hemåt. Bäst att passa på att rida i trav och galopp när underlaget bjuder på det då vi skulle ut på de där halkiga isvägarna sista biten där man inte kan göra något annat än snigla sig fram i försiktigt skritt..
Tror klockan stannade på 2h och 18 min nr vi kom hem?
Under tiden vi var ute och red fick Thea stå inne och käka sin lunch. Fyra hästar står i hennes hage just nu och när vi tog ut våra två hade hon sällskap av en ponny, men när vi red från gårdsplanen mötte vi ponnyns ägare som sa att hon skulle ut och rida...detta skulle innebära att lilla Thea skulle bli själv i hagen.
I och med att tråden inte riktigt funkar som det ska nu såhär vintertid och ingen skulle vara hemma och kunna hålla ett öga på henne om hon nu skulle bli orolig, så blev det boxen som blev hennes öde.
Ensam skulle hon ju bli oavsett hur vi än gjorde, men i boxen kan hon i alla fall inte göra sig hejdlöst illa som hon hade kunnat om hon hade fått för sig att prova gå igenom tråden i hagen tex.
När vi kom hem hade hon mumsat i sig all sin lunch och tog det hela med ro.
Det var inte ens ett problem att först släppa ut Kotten och Glorih i hagen utan henne, utan hon stog lugnt och sansat och väntade på sin tur när vi kom tillbaka från hagen.
Duktiga lilla pärlan!
fredag 14 januari 2011
Tappsko på och Thea verkad
Denna dag började med komp och stallbesök.
Hovisbesök för att sko några hästar, slå på Glorih hennes tappsko och sedan verka lilla Grathea.
Thea var jätteduktig och lyfte snällt och rart om än väldigt ambitiöst på båda fram ( hon lyfte båda fram högt som sjutton och försökte verkligen vara till lags, sötmulen) och stog snällt still under hela proceduren.
Lite vevande först bak när han lyfte upp bakfossingarna men inget farligt eller liksom jobbigt för någon av oss, och så fort hon hittade balansen så stog hon stilla igen. Toppen!
Det är skönt att vi har tränat en hel del på detta moment nu innan hovis kom så jag kände mig trygg med att det skulle gå bra. Att det sedan gjorde det gör det ju inte sämre...
Hon måste dock verkas en gång till nu inom en snar framtid för att rätta till lite mer småfix då vi inte kunde ta allt idag såklart, men är redan nu jättefin i fossingarna. Det får bli nu när Glorih ska skos om runtom, om någon vecka.
Glorih skötte sig också bra idag när hovis skulle slå på hennes tappsko. Inga dumheter alls mer än sitt sedvanliga vägran att först ens vilja lyfta hoven från backen när hovis ber om det,men med en välmenad sträng harklig så var det helt plötsligt inga problem att lyfta foten. Skam den som ger sig så att säga.
Duktiga tjejjer idag med andra ord:)
Just nu är jag inne i en helt rosa liten bubbla med nyförälskelse i mina hästar.
Att ha TVÅ stycken är ju rena paradiset och jag ser bara fördelarna.
Om en av dem har en dålig dag pga pälsfällningspsykos, brunst etc så har förhoppningsvis den andra en bra dag.
Att de dessutom kompletterar varandra så himla bra är ju också helt underbart. Det den ena har jobbigt med kan den andra utan problem och vice versa. Det är så himla roligt att jobba med dem! Det ger inspiration och en känsla av att inte fastna med något.
Jag har sagt det förr och gör det igen: Jag älskar mina hästar! Sweethearts!
Hovisbesök för att sko några hästar, slå på Glorih hennes tappsko och sedan verka lilla Grathea.
Thea var jätteduktig och lyfte snällt och rart om än väldigt ambitiöst på båda fram ( hon lyfte båda fram högt som sjutton och försökte verkligen vara till lags, sötmulen) och stog snällt still under hela proceduren.
Lite vevande först bak när han lyfte upp bakfossingarna men inget farligt eller liksom jobbigt för någon av oss, och så fort hon hittade balansen så stog hon stilla igen. Toppen!
Det är skönt att vi har tränat en hel del på detta moment nu innan hovis kom så jag kände mig trygg med att det skulle gå bra. Att det sedan gjorde det gör det ju inte sämre...
Hon måste dock verkas en gång till nu inom en snar framtid för att rätta till lite mer småfix då vi inte kunde ta allt idag såklart, men är redan nu jättefin i fossingarna. Det får bli nu när Glorih ska skos om runtom, om någon vecka.
Glorih skötte sig också bra idag när hovis skulle slå på hennes tappsko. Inga dumheter alls mer än sitt sedvanliga vägran att först ens vilja lyfta hoven från backen när hovis ber om det,men med en välmenad sträng harklig så var det helt plötsligt inga problem att lyfta foten. Skam den som ger sig så att säga.
Duktiga tjejjer idag med andra ord:)
Just nu är jag inne i en helt rosa liten bubbla med nyförälskelse i mina hästar.
Att ha TVÅ stycken är ju rena paradiset och jag ser bara fördelarna.
Om en av dem har en dålig dag pga pälsfällningspsykos, brunst etc så har förhoppningsvis den andra en bra dag.
Att de dessutom kompletterar varandra så himla bra är ju också helt underbart. Det den ena har jobbigt med kan den andra utan problem och vice versa. Det är så himla roligt att jobba med dem! Det ger inspiration och en känsla av att inte fastna med något.
Jag har sagt det förr och gör det igen: Jag älskar mina hästar! Sweethearts!
tisdag 11 januari 2011
Duktig lilltjej och pälsfällningspsykos
Jag bjuder på en muminbild på min stora Fröken Fräken
Glorih har tappat en sko som ska slås på igen på fredag.
Segt som sjutton men vad gör man?
Hade sådant flyt att hoven ser fin ut trots tappad dojja, och dessutom fann jag den tappade skon med snösulan kvar, i hagen.
Vilken grejj alltså med tanke på snömängden och storleken på hage!
Skönt att hovisen kan komma så fort också.
När hovisen ändå är ute tänkte jag även passa på att se till att Thea får sina fossingar tillsnyggade.
Man kan säga att vi tränat en hel del på att lyfta fötter denna vecka, men oj så bra det nu går!
Hon förstår mig och jag henne.
Hon lär blixtsnabbt vad jag menar och är väldigt kommunikativ.
Hon är så himla rolig att jobba med och hon verkar tycka att det är kul att jobba lite med huvudet även om det inte är några stordåd vi utför just nu.
Vi tränar på att jag får röra henne överallt på kroppen med mina händer etc.
Lite grund-NH kan man väl säga.
Jag har börjat "plasta ut" henne helt enkelt. Eller tränar på "Friendly game" som det heter om man pratar i Pat Parelli-termer.
Vi tränar tillvänjning helt enkelt och det går alldeles utmärkt:)
Glorih är inne i en väldigt irriterad period just nu.
Inget är riktigt bra och hon blir skitsur på en nano-sekund.
Märklig grejj med tanke på att Glorih är en av de mest glada och positiva hästar jag känner till.
Just detta resulterade i ett förtvivlat samtal till raraste Karin T:
-Hon är arg som ett bi och jag förstår inte vad som är fel! Jag har klämt och kännt och hittar ingenstans hon har ont eller så, men hon är sååååååå arg Karin!
Så argt så arg så arg! Var är FEEEEEEEL buhhuhhuuuuu!
( en mycket lugn och samlad Karin svarar på andra sidan luren):
- Sätter hon inte päls och fäller nu då? Du ringde förra året och var lika förtvivlad när hon var likadan som hon är nu, vet du?
Pling! Självfallet är det nog så!
En sten från hjärtat lättade i oron för min häst mentala status och insikten om att hon blir visst arg som en pubertal 14is i dessa tider, och om jag tänker till så har hon faktiskt precis börjat fälla lite och den vinterpäls som hon nu har börjar bli lite taskig kvalitet på ( ni vet, när de helt plötsligt får lätt för skav etc ) och när jag bläddrar i gamla anteckningar så inser jag att det stämmer det som Karin säger... Vi får hoppas att det är så även detta år så att säga.
En övergående pälsfällningspsykos.
Jäst ska köpas in i morgon för att se om det lättar lite på surmulen:)
Glorih har tappat en sko som ska slås på igen på fredag.
Segt som sjutton men vad gör man?
Hade sådant flyt att hoven ser fin ut trots tappad dojja, och dessutom fann jag den tappade skon med snösulan kvar, i hagen.
Vilken grejj alltså med tanke på snömängden och storleken på hage!
Skönt att hovisen kan komma så fort också.
När hovisen ändå är ute tänkte jag även passa på att se till att Thea får sina fossingar tillsnyggade.
Man kan säga att vi tränat en hel del på att lyfta fötter denna vecka, men oj så bra det nu går!
Hon förstår mig och jag henne.
Hon lär blixtsnabbt vad jag menar och är väldigt kommunikativ.
Hon är så himla rolig att jobba med och hon verkar tycka att det är kul att jobba lite med huvudet även om det inte är några stordåd vi utför just nu.
Vi tränar på att jag får röra henne överallt på kroppen med mina händer etc.
Lite grund-NH kan man väl säga.
Jag har börjat "plasta ut" henne helt enkelt. Eller tränar på "Friendly game" som det heter om man pratar i Pat Parelli-termer.
Vi tränar tillvänjning helt enkelt och det går alldeles utmärkt:)
Glorih är inne i en väldigt irriterad period just nu.
Inget är riktigt bra och hon blir skitsur på en nano-sekund.
Märklig grejj med tanke på att Glorih är en av de mest glada och positiva hästar jag känner till.
Just detta resulterade i ett förtvivlat samtal till raraste Karin T:
-Hon är arg som ett bi och jag förstår inte vad som är fel! Jag har klämt och kännt och hittar ingenstans hon har ont eller så, men hon är sååååååå arg Karin!
Så argt så arg så arg! Var är FEEEEEEEL buhhuhhuuuuu!
( en mycket lugn och samlad Karin svarar på andra sidan luren):
- Sätter hon inte päls och fäller nu då? Du ringde förra året och var lika förtvivlad när hon var likadan som hon är nu, vet du?
Pling! Självfallet är det nog så!
En sten från hjärtat lättade i oron för min häst mentala status och insikten om att hon blir visst arg som en pubertal 14is i dessa tider, och om jag tänker till så har hon faktiskt precis börjat fälla lite och den vinterpäls som hon nu har börjar bli lite taskig kvalitet på ( ni vet, när de helt plötsligt får lätt för skav etc ) och när jag bläddrar i gamla anteckningar så inser jag att det stämmer det som Karin säger... Vi får hoppas att det är så även detta år så att säga.
En övergående pälsfällningspsykos.
Jäst ska köpas in i morgon för att se om det lättar lite på surmulen:)
söndag 9 januari 2011
Måste visa upp lånekillen också!
Han är en klippa, den där hästen.
Nyklippt är han också, och fuxar ser ju så lustiga ut när de är klippta...De ser alltid lite nakna ut så att säga...
My girls...
Det är hiskeligt svårt ska ni veta att fotografera ett styck 1,5 årig supernyfiken liten krabat och ett styck 6 årigt kramsjukt mumintroll...Båda har en tendens att antingen vilja stå typ på en eller så vettisjutton vad de gör, men bra på bild blir det inte! Detta blev dagens bästa bidrag i alla fall och ni ser ju hur det blev...
Men såhär ser det ut i min hage nuförtiden.
Jag blir glad i magen av det och njuter mest.
Jag tycker så himla mycket om mina hästar!
Jag tänkte skriva ett helt eget inlägg med en riktig presentation av min lilla Thea men fram tills dess så får ni ge er till tåls med att mitt nyförvärv heter Grathea och är e: Sakee och u:Gratyfikacja, ue:Saturn.
Hon är helt ljuvlig och jag är helt upplindad kring hennes lillfinger ( eller hov?).
tisdag 4 januari 2011
Är hon inte bland det finaste ni sett?
Man måste få glo på fina fina lilla hästen!Jag uppdaterar mer info i morgon:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)