Indian Shimad aka Drömprinsen

Fruktansvärt svårt att fånga denne herre på bild då han innerligt gärna bara vill stå nära och mysa. Han är så vacker live att man får lite ont i magen av att titta på honom. Jag är så besviken att jag inte lyckats fånga hur vacker och charmig han är på bild riktigt... han har en förtjusande lite lockig man och svans och har en så himla trevlig modell tycker jag. Sportig! Att han dessutom har trevlig stam och är friröntgad i has och bakknä gör ju liksom inte saken sämre i mina ögon.
Han är en riktig goding!

Min avkastardrottning

Dagens pass på min "oinridna avkastardrottning" blev med repgrimma, leadrope och barbacka.
Skritt trav och galopp. Serpentiner, volter, start och stop och lite sidvärtes.
Skötte sig utmärkt och inga problem alls. Stog som ett ljus under tiden jag pratade i telefon med mamma och bara så jäkla mysig. Lång mysstund efteråt.
Jag tycker om att man verkligen får stå och bara hålla om henne.
Hon är bra min häst.

Nu bär det av till stockholm

Om fem minuter hämtar raraste Karin upp mig för att vi ska till stockholm för att hälsa på Ingela och Linus.
Foton kommer att komma!

Det blommar..

..Snödroppar och små Krokusar i mina rabatter och på min gräsmatta.
Det är förlåtet att det regnar så förbaskat.

Tillbaka i sadeln

Har under veckan som varit, varit hem till Borlänge en sväng. passat på att hälsa på hos mormor och morfar och övrig familj. Välbehövlig halvtidsvila på något vis.
Under tiden jag varit bortrest så har L och hennes medryttare hjälpt mig med Glorih och de har bland annat varit på hoppträning som gick helt ok med utgångspunkt att medryttaren aldrig suttit på min häst tidigare. Hoppade bana på 60cm och det flöt på bra.
Att medryttaren på 20 minuter åkte i backen fler ggr än vad jag någonsin ramlat av min häst sedan jag ridit in henne är något vi kan prata lite tystare om, men det flöt tydligen på bra när hon väl hittat knapparna på min lilla märr..

När jag kom hem igår fann jag dock Glorih med ett sår på framsidan höger fram och typ en halv grad halt. Det blev nog så då de lämnade henne ute i hagen när de åkte till klinik med L´s ponny. Hon stog lugnt och fint både när de åkte och när de kom hem men rent logiskt bör det vara då hon dragit på sig smällen och såret. Trist och jag var lagomt road.
Det blir arresten i framtiden jämt när ponnyn åker då jag inte orkar med några sådana där onödiga skador på min donna. Hon dör inte av att stå inne på box en timme hit och dit lite då och då. Hellre det än konvalescens så att säga.
Blev på med kyllera och ut i hagen igen.
Idag ohalt och inte speciellt varm över huvudtaget så det blev lite ridning.
Jag passade på att rida naturreservats-slingan den delen jag fått OK från kommunen att rida och undvek den snutten av väg som en privatägd av en tjurig bonde som inte gillar hästar, genom att rida samma väg tillbaka och så red jag bort mot vår lilla skogsdunge och till sist hem.
Måste säga att det är en sådan fruktansvärt befriande känsla att rida en liten liten snutt på grusväg. En lagomt mjuk sådan som inbjöd till lite travövergångar, öppnor och slutor, skänkelvikning och lite serpentiner. Glorih kändes fin och mjuk om än lite laddad men det är helt ok ändå så länge man sköter sig vilket hon gjorde.
-LIVET! var ett ord som dök upp i huvudet på mig några ggr under turen idag.
Skönt att hitta hem igen helt enkelt.

Att göra annat ibland

Kaotisk helg har jag typ haft och varit ruskigt förkyld. Att rida har känts väldigt långt bort och inspirationen och orken har trytit så denna helg har jag gjort annat.
Jag har tagit upp mitt tecknande igen.
Karin bad mig prova rita av Starlight så jag gav det ett försök.

Nya skor

Idag har fröken fräken blivit skodd med fyra nya skor och jag har blivit lite fattigare igen....men oj så fint det ändå ser ut just när de är sådär ruskigt nyskodda!

Jag har provat många olika varianter idag och tanken var väl att jag skulle rida idag men inser att det är överkurs, så jag har försökt övertala raraste Karin att komma ut och provköra de nya skorna, men hon har helt enkelt ingen möjlighet för att hon är mitt inne i ett PM-skrivande.
Hon är duktig må ni tro!
Min sessa får ta det piano idag igen med andra ord om inte L´s medryttare är pepp på att provköra henne.

Jag är så less på dessa alla dessa förkylningar som jag får hela tiden.
Har ju varit till läkare som tagit massor av prover men dessa visar ingenting, varken sänka eller någonting annat trots att jag dagen efter sjukhusbesöket är dödsförkyld igen.
Jag fick en uppenbarelse igår om att det kanske beror på att jag slarvar igen med laktosprodukterna.... har ju varit supernoga med att bara äta laktosfritt förr men nu när pengarna trutit lite på slutet av månaderna så har det blivit att jag köpt vanlig mjölk etc eftersom de är betydligt billigare. Jag får jag aldrig ont av att äta laktos men blir heller kanske inte sådär superbra av det, men så länge det inte gör ont är det lätt att slarva helt enkelt.
Jag ska nog prova att skippa vanliga mjölk och övriga laktosprodukter ett tag nu igen för att se om immunförsvaret repar sig och kommer på rätt köl igen.

Förkylning igen!

Igår vaknade jag med världens förkylning igen. Så himla tråkigt!
Hade lite feber till och från under hela dagen så ridning uteblev liksom idag trots att jag ändå mår bättre idag. Anledningen är att jag varit på min massage och efter massagen vill jag inte gärna göra någonting fysiskt den dagen utan bara ta det lugnt.
Min kropp är ett mindre kaos vilket känns efter att ha blivit ordentligt masserad även om jag är bättre än idag mot var jag var från början.

Glorih var pigg och alert i hagen och busade järnet när jag var där och lunchade idag. Kul att se!

I morgon blir det nya skor och ridning igen.

Fram och tillbaka...

Fram och tillbaka och fram och tillbaka och så tar vi det igen: Fram och tillbaka.
Vi kör stenhårt på hamster-tema just nu och likt hamstern som springer i sitt hjul så rider vi fram och tillbaka på två olika slingor som tillsammans är 3 km.
Det blir en hel del skritt nu när asfalten börjar titta fram typ överallt men vi passar på att trava de 300metrarna av den egna vägen som fortfarande har inbjudande underlag.
Det blev som sagt var några vändor fram och tillbaka och jag är evigt tacksam över att Glorih inte är den som är den och tycker att det är helt ok och inte det minsta konstigt att gå samma vända flera ggr och dessutom passerar vi gården varje gång.
Idag höll vi ihop traven fint på de snuttarna som vi kunde trava och det fina vädret bidrog till att den här lösningen ändå kändes ok för idag. Att vi dessutom hade sällskap av L´s ponny och medryttare gjorde susen för "peppen".
Hon kändes fin och lyhörd idag och jag använder verkligen mig av alla tips jag fått av L och dessa funkar!

Såhär laddad kan man se ut:

Idag blev det mer tömkörning då ridning just idag inte kändes så akuellt.
Ladugårdsplanen fick återigen stå till tjänst som ridbana men den var ruskigt hal för min del även om Glorih kunde röra sig obehindrat tack vare broddarna. Det är väl sådär lagomt kul att ha ett litet underläge om hon skulle fara iväg av någon anledningen men det flöt på fint.
Idag gick hon till jobb på en gång och struntade i inledande bus vilket var uppskattat från mitt håll pga halkan... Ramla vill jag ju inte göra!
När vi jobbat lite på volt i båda varven och gjort lite 8-or så styrde jag ut henne på vår privata väg och tömkörde henne rakt fram där.
Försökte fokusera på att rakrikta henne.
Hon tuffade på jättebra men när vi vände näsan mot hemvägen kunde hon inte hålla sig längre och gjorde tre stycken klockrena caprioller. Solklart ämne för spanska ridskolan. Absolut.
Om jag tycker att det är charmigt och önskvärt att hon övar på de högre skolorna? Tveksamt...
Det som ändå är skönt är att hon går från dessa luftsprång till att återigen jobba som hon gjort innan, även om hon kanske hade ett litet högre tempo på hemvägen än bort från gården.
Sista snutten samlade jag ihop tömmarna och ledde henne istället.
Vi börjar få lite kläm på det här ändå!

Har också ringt till polisen och kommunen och dessa ser tydligen inga som helst problem med att jag rider på cykelvägarna i gångtempo vilket man självfallet håller.
En liten lättnad men jag har ögonen öppna nu efter nytt stall.
Synd att de som verkar finns är så hutlöst dyra och inte riktigt så bra som jag skulle vilja att de var för de pengarna... men någonstans borde det finnas det perfekta stallet för oss med bättre träningsmöjligheter än de vi har nu.

Konstgjord andning

Hur sjutton jag än gör så blir jag och Glorih i vägen.
Vi kan inte rida varken hit eller dit, vi kommer ingenstans pga alla stenhårda snövallar, vi är i vägen på de stora bilvägarna( irritationen är påtaglig trots att man rider så mycket man bara kan vid sidan och ber om ursäkt för sin existens, och så är det ju en del bilister som inte borde få ha kvar sitt körkort) , vi får naturligtvis inte rida på cykelvägarna ( jo jag var ju kriminell förra veckan men detta ska inte upprepas), ridbanan ligger under otäck snö med skare och är i största laget för att handskotta.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Denna vinter har medfört sig en bitter eftersmak av att känna sig instängd men denna känsla har nu gått från dålig till värre.
Från att känna sig lite instängd så känner jag mig nu som om att vi vore instängda i en liten liten pappkartong med sådana där små lufthål för att vi inte ska dö av syrebrist.Ni vet en sådan där liten kartong som man får hem hamstern i när man precis köpt den på djuraffären?
De där lufthålen känns väldigt små just nu och syret räcker knappt till kan jag säga.
Jag har hjärtklappning och grav klaustrofobi.
Jag är en distansryttare för att jag älskar att vara ute på långa turer och ha möjligheten att låta min häst sträcka ut i galopp i någon kilometer.
Friheten helt enkelt!
Den slinga vi nu endast får rida på är 1km lång och samma väg hem.
Min död är nu kommen och depressionen är ett stort faktum.
En sådan där papperspåse har hjälpt mig genom hela morgonen för att avstyra alla hyperventilationer och hålla andningen i schack. Så illa är detta.
Som att vara instängd i en hiss på obestämd tid.

Jag måste hitta nytt stall.
Nu, nyss, helst igår.
Det här går inte längre.
Jag känner mig så fruktansvärt ledsen och fruktansvärt uppgiven.
Vad hände med meningen i livet?

Keep on walking, keep on walking.....eller hur var det nu igen?

En påminnelse

Dagar som denna gör att jag kommer ihåg varför jag så fruktansvärt sällan dricker alkohol nuförtiden....
Festen var fasligt rolig och jag har nog aldrig varit på något roligare partaj och visst sjutton fick jag svänga på mina lurviga till tre inatt..
Fantastiskt trevliga människor, roligt upplägg och mycket skratt och stoj. Jättelyckat helt enkelt!
I morse var det dock inte sådär jättelyckat. Jag vaknade vid sex och var absolut säker på att döden var kommen...men som tur är gick det över men jag lär väl inte vilja se åt ett glas vin på ett halvår nu igen.
Trots ett lätt mörbultat huvud,träningsvärk i ben efter vild dans så har jag och L lagat vårt el-aggregat som min Glorih aka Houdini, har dragit ner och försökt sabotera genom att kliva på det, tugga på det och sedan dra det runt i hagen i snön.
Vi har fått byta ut alla kablar, elkontakten och alla spännen som man fäster i eltråden och i jordningen.
Mycket spännande, men idag har vi alltså fått upp det igen.
Fråga oss inte hur hon fått tag på det för det kan vi helt enkelt inte lista ut...
Nu ska det i alla fall sitta på behörigt avstånd från nyfikna vita små arabmular och nu är det återigen kareta i staketet. Vi vet detta för "Huodini" har provsmakat på tråden, både den övre och den undre, och fått sig smällar på båda.
Hon provade detta två ggr per tråd för rent logiskt så kan en gång med stöt av tråden vara ett olyckligt sammanträffande, men två ggr är ett faktum. Detta gällde som sagt var också undertråden.
Sur som ättika stog hon länge och tittade hotfullt på aggregatet och sedan på tråden, provade om hon nådde aggregatet men fick sig en ny smäll av eltråden på halsen och där någonstans fick både jag och L en varsin blick fylld av förakt;-)
Mycket förnärmad av oss dårar stövlade hon iväg för att äta hö istället.
Vi misstänker att hon redan har börjat smida nya planer på hur man kan ta sig ur hagen.
Hon är väl påhittig må jag säga... vi har fått byta lite grindhandtag bland annat för hon har klurat hur hur man öppnar grinden genom dessa etc.

Ingen ridning idag då jag är nästans säker på att jag nog dör då.
Synden straffar sig självt så att säga.....

Vilodag

Idag får tjejen vila och jag ska på 25årspartaj.
Hade nästan glömt bort denna inbjudan som jag fick för hundra år sedan...
Ser fram emot kvällen och har dragit fram min lilla svarta som jag hade på mig på distansgalan förra året. Den är verkligen en Little Black Dress med betoning på little men den är ursnygg och det är så sällan man får tillfälle att använda den.
Och jo mamma... du hade rätt. Jag behövde en liten svart skinnjacka att ha till ,så den vi tittade på som jag tvär-ratade för två veckor sedan sitter nu ärtigt på mina axlar just nu.

Nu ska jag iväg och svänga på mina lurviga och ni som ska titta på melodifestivalen kan väl rösta på Salem från mig?

Finlir

Jag är så fruktansvärt tacksam över att L red igenom min sessa igår och för alla tips jag fick.
Hon kändes rastad, mjuk, fin och uppmärksam och verkade nöjd med att när jag bad henne om något ge henne mer stöd och tydlighet. Raka rör helt enkelt och det blev stor skillnad faktiskt.
Idag gjorde jag också experimentet att rida på ett bett med rörliga ringar istället för fasta och det visade sig som jag misstänkte att hon blir lite stummare i munnen på bett med fasta ringar jämfört med rörliga.
Red en liten tur på några km i sällskap med L´s medryttare och ponny och båda traskade glatt på i den varma vårsolen.
Härligt att bara kunna "åka" häst på lång tygel den första kilometern och bara njuta...man gör verkligen inte det där med att njuta tillräckligt ofta!
Det är härligt att ha med sig medryttaren ibland för hon är som en frisk fläkt. Det forsar energi ur henne och man sitter mest och ler åt hennes underbara berättelser och allt hennes engagemang. Hon är för härlig!
Rent ridmässigt blev det mest skritt och någon travsnutt och under 100m så var jag i himmelriket. Det var perfekt helt enkelt... Hon orkar ju inte gå sådär som hon gjorde i traven någon längre stund men att det finns där!
100m orkade hon och sedan kände man hur hon liksom inte orkade hålla ihop det även om hon försökte.
Nu vet jag vilken känsla det är som jag söker i traven när det gäller dressyrbiten.
Det känns inte alls så abstrakt längre och oj vad fin hon var!
Lätt pass rakt igenom och båda hästarna var pigga och glada vid hemkomst.
Jag har varit duktig och både tvättat och flätat Frökens fräkens svans och så har vi dränkt hennes arma ynka strån som är i början på hennes man i pälsglans och jag hoppas hoppas hoppas att det ska skona de få strån som hon har kvar...
Hon ser lite rolig ut med rejäl kalufs från öronen ner till halva halsen och där börjar det helt plötsligt bli tunt ner mot manken till.
Jaja, barn svälter tyvärr i Afrika och hår växer!

Uppe med tuppen

Kände mig riktigt hurtig i morse när jag körde in på stallets parkering strax efter sju i morse. Jag är ju sannerligen ingen morgonmänniska för fem öre så jag kände mig ovanligt duktig och driftig när jag konkade sadel och träns till bilen.
Ridhuset hägrade och vi hade med oss L och hennes ponny till ridhuset, eller jag kanske ska säga att det var de som såg till att de hade med sig oss dit...
Jag personligen hade nog aldrig kommit på att det är en bra idé att åka till ridhuset före åtta på morgonen en torsdag, men vi är aldrig sena att haka på!
Just detta med ridhus är väääldigt nytt för min del, det har aldrig varit en naturlig del tidigare i mitt hästägande och inte heller under mina år som ridskoleunge.
Förfrysta tår och fingrar var vardag och en självklarhet för mig som 10årig ridskoletjej där man satt och harvade varv på varv på den snötäckta ridbanan i snålblåsten.

Jag sitter fortfarande och känner på dagens pass och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om det. Funderar och klurar.
Det var väldigt spännande ur många aspekter och jag fick med mig en del tankeställare hem.
Glorih var väldigt pigg och låg på massor och dessutom tämligen exalterad över att vara där.
Jag blev trött på nästan en gång, inte fysiskt men psykiskt.
Jag liksom gav upp på något vis.
Ett halvhjärtat försök att ta udden av all överpigghet genom att galoppera något varv runt i ridhuset och sedan in på en volt. Hon ploppade ner form och var jättefin men jag var alldeles för upptagen med att tänka negativa tankar och leta fel på min egen ridning för att ens uppmärksamma detta på ett vettigt sätt.
Provade sedan att trava lite och hon for iväg i 300km/h och jag blev hängande som en vante efter henne. Jag var fortfarande helt ofokuserad och trött på att hon drog iväg för mig istället för att jag gjorde något vettigt åt det.
Saktade av till halt och jobbade i skritten istället där hon faktiskt var jättetrevlig och vi flyttade lite för skänkeln och det flöt på bättre än vad det någonsin gjort tidigare men inte ens detta gjorde mig nöjd med oss. Provade att trava igen och det gick bara inte alls. Vi fladdrade runt.
L jobbade med sin ponny som hon tyckte kändes sur och vresig och där någonstans bytte vi hästar.
Jättenyttigt att byta häst kan jag säga!
Helt plötsligt hade vi båda massor av tålamod med våra "nya" hästar och båda blev genast positivare tack vare detta nya tålamod.
L´s ponny är verkligen HELT annorlunda att rida än min Sessa vilket också är spännande att känna på när man är van med något annat.
Alla hästar har ju + och - och det är intressant att prova något annat ibland. Man lär sig alltid något!
L´s ponny måste ha stöd på alla vis för ett ens gå framåt och är otroligt tydlig och skvallrar blixtsnabbt när man själv tappar ridningen. Detta tvingade mig att rida med mer fokus och jag fick verkligen en rejäl aha-upplevelse.
Jag tycker att hon blev fin även under mig trots att jag inte är en lika duktig ryttare som L, vilket känns som en liten välbehövlig självförtroende-boost vilken satt fint då mitt självförtroende hade fått sig en rejäl törn efter att allt hade känts så "pissigt" innan.
Att låna L´s ponny fick mig att inse att jag måste rida även min egna häst med mer stöd och hjälp och inte bara flaxa runt som jag tidigare gjort i framför allt traven. Kombinationen av att både Glorih och jag blir som fjärilar och bara fladdrar runt är inte så bra helt enkelt.


Fröken fräken blev riktigt fin efter bara en liten stund under L. Jättekul att se!

Saker jag verkligen lärt mig idag är att Glorih kräver en aktiv initiativrik ryttare som kan styra upp det hela... det går inte att göra som jag gör i framför allt traven, bli passiv och liksom vänta på bättre tider. L red ständigt nya vägar och bytte gångart mellan skritt och trav och vips så blev hon jättefin och jobbade på superfint.
Jag måste rida Glorih med mer fokus i traven och hela tiden ge henne uppgifter.

Det är nyttigt att rida andras hästar ibland som sagt var.. jag tycker att jag hittade knapparna ganska fort ändå på L´s ponny och hon kändes faktiskt ganska nöjd under mig.Roligt!

Jag gillar att träna med L för hon ger alltid så fantastiska tips, lugn och konsekvent.
Det blir alltid en liten analys av träningen och även det dåliga vänds till något bra som man kan ta med sig till nästa gång.

Keep on walking.

En dags umgänge

Promenad stog på schemat denna dag och vi har glatt knatat 3km.
Vi har även stannat och pratat med bland annat skidåkare och så har vi bara stått och myst i solen.
Att stå och sola kan bli en favoritaktivitet för mig och Glorih denna vår känns det som.
Det är så himla härligt att bara umgås med den hästen. Att bara vara. Att döda tid tillsammans och smida planer för framtiden och drömma sig bort.
Vi pratade Uvex Uvision-ridhjälmen och huruvida det är snyggast att ha den i svart eller inte, om vi inte borde åka till An-So och Karin och träna inom kort och om vi inte borde pallra oss till ridhuset i morgon bitti klockan åtta. Glorih ville helst diskutera morötterna jag hade i fickan och undrade om jag kanske hade en banan med mig i bilen när vi kom hem.

Annars hade tänkt tvätta svansen och det vita hon har på benen och så hennes söta lilla ansikte. Hade även planerat dränka de tragiska stråna hon har kvar av sin man efter en lång vinter med täcken och halstäcken men....tror ni inte att både schampo och pälsglas var djupfrysta?
För bli i morgon helt enkelt.

Examen i trafiksäkerhet

Idag kan man väl säga att Fröken fräken har tagit den!
Eftersom upptäckarrundan blev inställd igår så blev den av denna dag istället.
I sann kriminell anda strök vi omkring i bostadsområden och cykelvägar bland bussar,bilar och cyklister.
Inga större problem alls. Enda hon tyckte var lite konstigt och kanske lite läskigt var när en bil skulle parkera intill oss och körde över sådan där is som krasar. Hon tittade till och tog ett steg ifrån bilen men det var det enda.
Nyfiken och vaken men inte ett dugg bekymrad över övergångsställen och nyfikna människor. Härligt!
Vi tog oss dit vi ville dessutom!
Så himla SKÖNT att ta oss till skogen och kunde dessutom trava och ta en liten galopp. Att rida lite ordentligare helt enkelt. Göra något annat än knåpa ihop små korta snuttar till en lite längre runda. Just den där vardagen som vi har och haft har ju nästan tagit kål på allt vad motivation heter!
Vi knåpade ihop hela 1,7 mil idag av bara "farten".
Underbart väder hade vi dessutom som strössel på glassen.
Jag är såååååå nöjd över att vi tog oss runt den där turen idag och Glorih såg precis lika nöjd ut som jag kände mig när vi kom tillbaka.

Tömkörning

Det gäller att se möjligheterna och en gnutta fantasi när man ska träna en häst i dessa tider känns det som.
Jag hade stora planer för en ny upptäcktsfärd i bebyggelsen för att hitta andra sätt att ta oss bort mot den längsta vändan vi har men så blev det inte idag.
Efter en jättetrevlig lunch med An-So, så fick jag en sms-påminnelse av en väninna som jag inte träffat på år och dagar,om att vi har planerat att träffas på eftermiddagen idag (det är tur att mina vänner vet att jag har ett minne som en guldfisk) så det blev en inställd upptäcktsfärd idag!
Det blev att tänka om...
Ridbanan är täckt av ett tjockt lager hård snö med sådan där läskig skare så där är det inte lämpligt att träna häst på.. efter lite kliande i huvudet kom jag på att ladugårdsplanen är skottad och lämpligare att göra någonting på, så sagt och gjort.
Mina tömkörningsgrejjer kom fram.
Det var sannerligen länge sedan...
Ack så nyttigt men fruktansvärt svårt tycker jag, men tränar man inte på det lär det aldrig bli bättre!
Kan säga att sist jag tömkörde Glorih gick det mindre bra. Hon härjade mest runt och busade och jag fick inte någon styrsel alls i det hela så jag var lite nyfiken på hur det skulle gå, och om det skulle gå, kanske jag ska tillägga.
Jag är ingen stjärna på att tömköra men det gick faktiskt riktigt bra!
Hon busade lite i början men hon kom blixsnabbt till jobb.
Det märks att hon är ett år äldre och ett år klokare ridhäst.
Hon kopplar vad man ska göra idag helt enkelt.
Vi gjorde lite serpentiner,8-or, volter,tränade rakriktning och start och stopp.
Jättekul!Detta ska vi göra mer av i fortsättningen!


Jag kom på att jag glömt skriva om hur jag bokför min träning.
Jag har stor hjälp av Mias "Stall och träningsjournaler".
Dessa hittar man under fliken Tips på Distansritt.nu. Fruktansvärt tacksam över dessa!
Där får man med det mesta av det som är viktigt.
Allt skrivs ner så som sår, eventuell värme någonstans.
De är enkla och smidiga och ger superöverblick.
Jag kompletterar även dessa korta anteckningar med en riktig träninsgdagbok.
Denna har sett lite olika ut genom åren, provat riktig Träningskalender, Uncabs variant för häst men har nu ett vanligt block.
Det viktiga för mig är att jag skriver ner lite mer noga där i vad jag har gjort. Detta är för att jag ska kunna gå tillbaka och kika lite noggrannare om jag får för mig att jag ser något mönster i något tex värme.
Det här är ju inget avancerat egentligen och alla gör ju olika men detta sätt har funkat för mig!
Hoppas att detta var till någon hjälp för någon!

Somliga av oss blev trött av att bara titta...

Kusin blev 73a!

Jag kunde inte vara en stoltare kusin!
Åktid på: 04:21:41
Ujujuj...jättestolt!

Jocke kom in på en fruktansvärt bra åkt 20 plats på 04:07:48. Jättehäftigt!

Vilka killar!

Vasaloppet!

Tidig morgon idag och sitter klistrad vid Tvn.
Kusin Björn åker och jag följer honom noga via vasaloppets hemsida.
Han är så duktig! Kunde inte vara stoltare!

Andra duktiga åkare är såklart Joakim Engström som hakat på täten och tagit spurtpris och Rikard Tynell som också ligger i tätklungan.
Spännade värre!

Gud vad jag tycker Vasaloppet är roligt!

Pigg, piggare, Glorih

Som att sitta på en atombomb i känsla ungefär...

Idag var det en sådan där dag....

Som bilder kan luras....
Hon ser betydligt trevligare ut på dessa bilder än vad hon kändes idag kan jag säga, även om man ser att hon var stark.
Ni har ju också sett bilderna i inlägget över som är en mer korrekt bild över hur hon var och hur kändes att rida idag...
Hon var hysteriskt överladdad.
Vi måste komma på en bättre lösning än vad vi har just nu.
Hennes sällskap har under hela dagen varit iväg på tävling sedan tidiga morgonen.
Min stjärna brukar ju få stå kvar inne i sin box för att undvika skador av ruscher så som avslitna skor och nu när snön är så himla läskig med sin skare så är jag livrädd för onödiga senskador. Tanken god men hon hade sådan överskottsenergi när jag skulle göra henne i ordning så att det kokade ur öronen på henne. Hon klarade inte av stå still...Det gick bara inte!
Ridningen lade jag ner efter en halv kilometer för bådas skull. Var ingen idé alls helt enkelt.
Ibland märks det verkligen att hon bara är ett barn än...

Jag lade även ner denna lösning med boxen och släppte ut henne på ridbanan istället där hon for runt som en flipperkula.
Fördelen är ju att hon inte får upp farten på samma sätt på ridbanan som i stora hagen så detta kanske är en lösning inför nästa gång ponnyn är iväg på hopptävling.
Det blir ju lite skört när man bara har två hästar i ett stall.
Glorih blir ju egentligen inte tokig av att stå ensam men hon lyckas ju dra av sig framskorna när hon drar de där förbannade första rutscherna. Lösningen med att hon får komma in och stå i sin box för att käka hö en timme eller två funkar ju super när de är iväg en liten sväng bara men det är ju ingen bra lösning alls när det blir liksom fler timmar än så. Visst står hon snällt i sin box men när man ska göra något med henne håller hon ju på att krypa ur skinnet och är så pigg att hon inte vet vart hon ska göra av sig självt!

Turen i bilder

Hur många måste seriöst passera en riktig busskur på sin ridtur?

Det här var inte riktigt vad vi hade tänkt oss idag när det gäller ridvägar.
Låt er inte luras av den gamla hästtransporten...
De var dock väldigt rara i detta bostadsområde och bjöd på saft till mig och äpplen till Glorih!
Kan bli så att vi kilar förbi där någon mer gång....


Här brukar vi pulsa härlig pudersnö...nu får man nöja sig med att rida fram och tillbaka i traktorspår...


Min vackra sessa... hon är så söt när hon står och typ kisar bara för att det är så ljust ute...

Vilken underbar dag!

Klarblå himmel, strålande solsken,-5 grader.... vad kan man mer begära på sin födelsedag?
Jag är så nöjd och idag har mina solglasögon dammats av ( bokstavligt talat) och premiäranvänds som ni kanske ser;-)

Eftersom snön är så himla läskig just nu med sin konstiga skare som ibland bär och ibland inte så gav jag och Glorih oss ut på upptäcktsfärd.
Jag ville reka lite om man kunde rida en alternativ väg till flygplans-kohagen ( den ser ni om ni åker e4an mot linköping om ni kommer från Jönköpings-hållet) som vi brukar rida igenom men tyvärr fick vi vända vid en återvändsgränd. Vi hamnade i ett bostadsområde istället vilket inte riktigt var tanken men det var nyttigt och spännande!
Jag är så nöjd med att min fröken fräken är både helt trafiksäker och var nyfiken men helt cool inne i bostadsområdet.
Vi passade på att trava lite där det fortfarande fanns packad snö och is vid vägkanten och massor av folk ville stanna och prata. Körde de bil eller buss så vinkade alla chaufförer glatt åt oss!
Det märks att vädret gör människor glada kan jag säga!
Annars red vi runt där vi kunde.. hittade ett traktorspår som gick över ängarna där vi brukar pulsa och vi ville kolla lite extra på det men det visade sig också bara leda till en återvändsgränd och vi fick vända tillbaka men i det här vädret kan man verkligen inte hänga läpp för en sådan sak!

Underbar dag....underbar dag!

Just do it!

Haft ett peppande snack med Ingela nu ikväll och hon hade massor av vettiga saker att säga.
Fokus fokus fokus.. och så ska jag skriva ut och tejpa fast på kylskåpet lite "budord" så att de verkligen fastnar.
Allt handlar om inställning och massor av jävlar anamma.
Att komma ihåg att det faktiskt inte är ett måste att rida och hålla på med hästar. Man pysslar faktiskt med detta för att man vill. Inget annat.
När man har dagar när det känns motigt är det bara att tänka att " jag vill tävla, därför vill jag även träna för att kunna göra det"!
Just do it med andra ord!
Ska försöka knåpa ihop litet program som jag kan gå lite efter och ändra lite på för egen skull.
Annars vill jag bara berätta att det är viktigt att skriva ner allt.
Jag tänkte på Ellinors begäran försöka knåpa ihop ett inlägg om hur jag bokför min träning. Kommer inom kort!

På egen begäran ska jag dra ihop lite träffar hemma hos mig där jag vill ha ett typ av forum där vi kan diskutera träning,problem man stött på och lite pepptalk eller vad man nu vill diskutera.
Nyttigt att träffa andra helt enkelt och utbyta erfarenheter och så är det ju så roligt och motiverande att träffa andra distansryttare!
Alla är välkomna som vill och information om dessa träffar kommer att komma.


Dagens pass var förlagt tidigt på förmiddagen pga att jag hade en bokad tid för massage.Välbehövlig sådan dessutom...
Passet hade fokus på att mjuka upp henne och nöta grunder så som start och stopp.
Jag är nöjd med passet även om det var på en väldigt orastad häst. De rör ju inte på sig så mycket som de brukar i hagen nu när det är så mycket snö så man får ta det för vad det är.
Hon var laddad till tusen och så kryddad med lite brunst.
Jag kan inte annat än älska den hästen...Hon är så himla rolig!
Inga bockningar eller annat tok men däremot visade hon sina fantastiska kunskaper i detta med samling.... hon stannar snällt och fint vid förhållning men när man säger att hon får gå fram igen blir hon så till sig att hon trampar ur halten.
Gör man en till förhållning där så trampar hon in i halten istället men halt gör hon och det är ju alltid bra!
Hon är på hugget och ambitiös.
Lätt att flytta för skänkeln och "med" passet igenom. Jag kom åt henne!
Hon var lite stel och stum i början av passet i höger sida men efter lite skänkelvikning och andra lösgörande övningar så släppte det faktiskt väldigt fort.

Det finns nog hopp för mig också. Idag funkade det jättebra med mycket bara jag kom ner i sadeln och blev korrekt sittande. Någonting har hänt med andra ord!
Självfallet har jag massor att jobba med än men någonting har i alla fall börja hända med allt tragglande med sitsen jag gjort den senaste tiden. Roligt!


I morgon är det min dag...och jag tänker utan att be om ursäkt, umgås hela förmiddagen med min sessa.
Fyller man år så får man göra precis det ma n vill trots att både pappa och lillebror kommer för att gratulera mig. Mamsen är ju redan här sedan en vecka tillbaka. Hon har ju spenderat sitt novemberlov här hos mig.
Tyvärr får jag tydligen inte bestämma allt på min dag för jag får absolut inte åka till ridhuset på kvällskanten. Vi ska tydligen ut och käka och ha det mysigt.
Vad då? Som att det inte mysigt att sitta på en kall ridshusläktare och titta på födelsedagsbarnet som rider på sin vita springare en fredag kväll?
Jag är helt oförstående!

Det är segt nu

Verkligen jätte jätte jättesegt.
Det beror inte på vädret. Inte på kylan. Inte på grund av solens frånvaro. Det är alltså inte en sedvanlig vinterdepression vi pratar om utan ett riktigt motivationsmagplask.
Flat on the ground.


Jag sitter och försöker få en röd tråd genom kommande säsong och följande säsonger. Långsiktiga och kortsiktiga mål. Jag sitter och klurar på träningsupplägg och tävlingsupplägg.
Det är svårt. Fruktansvärt svårt.
Varför är det så mycket enklare att hjälpa andra med allt detta än att hjälpa sig själv?
Jag menar med överblicken och det logiska... Så fort det gäller mig själv så låser sig allt.
Som jag hatar den känslan.
Jag saknar längdskidåkningens fasta rutiner och ordnade former.Stödet av tränarna.
Att veta vad jag ska göra och när jag ska göra det. , den röda tråden, utvärderingarna av träningarna och kommande tävlingar.
Jag saknar en riktig tränare att bolla med.
Stödet.
Jag är så trött på att distansen känns så fruktansvärt mycket som en enmansshow.
För mig räcker det inte med att gå på inspirerande föreläsningar.
Jag vill ha ordning och reda med min träning!
Vi har ju både A ( som jag är ganska ofta på kurser hos),B och C-tränare i distansen.
Hur funkar det med dessa? Kan man få den hjälp jag vill ha av dessa?

Idag har jag och Glorih skrittat en liten sväng mest för att se hur hon kändes efter gårdagens pass. Hur kroppen kändes helt enkelt.
Hon var pigg som en spigg och det känns med hennes korta stubin att hon brunstar för fullt och gjort det i snart en vecka nu. Hon blir lite fjantigare med allt och tröttnar fortare än vad hon normalt brukar helt enkelt vid brunst. Går utmärkt att träna men jag erkänner att man sitter och himlar med ögonen åt henne ibland. Sessan!
Annars skötte hon sig bra. Rörde sig trevligt och var glad som vanligt över att få komma ut.

Keep on walking.

Keep on walking

Salems schlagerdänga blir årets mantra tror jag för egen del.
Det är i alla fall så sant det han säger...
Och keep on walking är banne mig det vi gjort idag jag och Glorih.
Seriös träning i full snöstorm och faktiskt med ett leende på läpparna.
Hon är så himla rolig att träna med!
I och med att vi har ont om träningsmöjligheter i form av lämpliga slingor tog vi tillfället i akt eftersom det var full snöstorm och därmed inga andra motionärer ute som vi kunde störa så valet föll på Rundan.
Vi hade mamma med oss som den sanna viking hon är. Kan säga att jag tyckte innerligt synd om henne när hon kämpade på där i hård vind, massivt snöfall och pulsa snö...hon såg lite sliten ut emellanåt kan jag tycka;-).
Hon ångrade sig nog fler än en gång efter hon sagt att hon kunde promenera bredvid oss under den turen vi gjorde idag. Jag kan erkänna att om jag vetat att rundan var så tungpromenerad som den var idag hade jag sagt åt henne att stanna hemma..
Jag och Glorih roade oss att rida en bit på 1km av rundan,fram och tillbaka x5, vid sidan av det upptrampade spåret dvs i lite djupare snö, trav varvat med galopp.
Glorih går lika stadigt åt båda hållen i identiskt tempo ( man kan ju tycka att det är normalt hos en häst som vet hur slingan går att den ökar hastigheten mot hemvägen men icke ...inte ens en antydan), lika roligt att träna oavsett med andra ord, rynkade inte ens på näsan åt att vi passerade mamma både på vägen tillbaka eller hemvägen x-antal ggr utan var helt fokuserad på det vi gjorde dvs tränade. Så himla roligt!
Det är verkligen helt fantastiskt roligt att träna den hästen!

Just ett sådant här pass behövde verkligen jag. Ett lyft.
Att känna att det är roligt att träna häst.

Keep on walking.