Och hur ser min åtgärdsplan ut?

Alltså... jag har köpt svindyrt skimmelschampo dvs sådant som ska göra vita hästar vitare och i mitt fall hoppades jag på mirakel i en hästsvans. Det heter Mustang AMERICAN White Schampoo.
Jag menar... allt som heter något med "american" inblandat i sig som namn måste ju ge överdriven effekt? Man har väl läst om de där amerikanerna, åhå jaja!
Kalla mig för reklamens offer om ni vill, men jag ville verkligen tro på detta.
Vid inspektion av detta svindyra schampo för vita hästar så upptäcker jag att schampot som ska göra min hästs uringul/bruna svans till enhörningsvit, hade en läcker nyans av typ bläcklila.
Ni vet sådan där nyans som bläcket i pennor brukar ha?
Här någonstans började jag känna mig lite tveksam.
Hur man än vänder och vrider så är uringul svans vare sig man vill det eller ej lite mer naturligt än vad just lila svans är på skimmelponnyer.
Dessutom kändes det som att hon inte behöver bli mer My little Pony än vad hon redan är... och...ve och fasa! Det skulle skära sig oerhört mot vår Turkosa biothane-utrustning, om hon hade sprungit runt med lila svans och detta skulle vi ju inte kunna leva med!
Tog hur som helst mod till mig med hjälp av pepp-talk från my sister in crime och ständiga vapendragare, Karin, och började tvätta.
Svansen blev inte det minsta lila trots den illavarslande färgen och grav överdosering i hopp om bättre resultat.
Det i svansen som var i någon lättare ton av ljusgult blev härligt silvervitt men det som var riktigt ehm...missfärgat... förblev missfärgat om än lite ljusare i nyansen. Besvikelse.
Jäkla amerikaner.
Trots ihärdigt gnuggande, sköljande och tvättande, blev det inte i den nyans jag önskat.
Vad nu göra?
Surfade runt på internet och det finns en hel hög med tips och goda råd från andra lika desperata skimmelägare med stora drömmar om enhörningsvita hästar eller åtminstonde enhörningsvita svansar.
Men tips som jodopax? Kan det verkligen göra susen? Jag vet hur mina händer ser ut efter att ha använt mig av detta medel och det är ju allt annat än vitt kan jag ju säga.
Vore ju en katastrof att på eget bevåg skapa sig en uringul svans, vilket inte känns som varken enhörning eller Pegasus...
Väteperoxid är ett annat tips, liksom Cillit Bang och Yes diskmedel(den gröna ska det tydligen vara).
Självfallet ska det svansen stå och dra i valt medel. Det ska självtorka. Det ska luftas. Det ska tvättas med olika medel i olika ordning och hej och hå.
Ska det vara så omständigt att få en vit svans? Helt seriöst?
Jag har ingen åtgärdsplan för min häst svans längre.
Jag har däremot tappat tron på både amerikaner och vita svansar.

Idag har hon hur som vilat vilket hon var sådär lagomt imponerad av.
Hängde länge vid grinden efter jag gått ur hagen och hon suckade högljutt så att man riktigt skulle höra hennes missnöje och och hur tråkigt hon tyckte livet var.
Arma djur.

Ytterligare en strålande dag

Vakande med ett ryck till tonerna av: VM-GULD VM-GULD VM-GUUUUUUUUULD! i morse vilket var ganska intressant. Många tankar hann fladdra runt innan jag kom fram till att jag:
A) Låg i min säng
B) Det var min mor som jag hade i telefonen. Högt skränandes.
C) Varför låg jag och sov under damernas skidskytte?

Lyckades ta mig upp och ramlade nu ihop i tvsoffan med katten under armen och täcket svept runt om mig.
Helena Jonsson har gjort superlopp och det var en superflopp av mig som missat det, men men.. Kul att det hade gått bra och kul att mina föräldrar är riktiga soff-sportare precis som jag.
Jag tycker det är sjukt mysigt med SVT´s vintersports sändningar och tv´n står på här titt som tätt. Kan i och för sig villigt erkänna att curling inte är någon direkt favorit såhär på rak arm men man kan inte gilla allt antar jag.

Själv så har jag dagen till ära en charmig träningsvärk som sakta sprider sig genom min kropp men som just nu har störst fokus på min rygg och min mage men känner även av lite lår. Skönt att känna att man lever, eller något åt det hållet.

Har idag varit ute på en lite lugnare promenad med Glorih då vi hade sällskap av stallägardotter och hennes sockersöta b-ponny dvs det går helt enkelt inte att kräva av en ponny som är en tvärhand hög ,att röra på sig i pansarvagns-takt.
Vädret var fantastiskt idag med och snön riktigt gnistade i solen och min häst var fruktansvärt pigg och glad.
Hon traskar på och får hon välja så väljer hon ju ett raskt powerwalktempo, men idag tränade vi på att anpassa takten till det mindre ekipaget vi hade med oss.
En näst intill övermäktig uppgift. För oss båda. Vi liksom smög upp tempot hela tiden och upptäckte inte vårt fusk först jag upptäckte att den mindre ryttarinnan inte svarade på tilltal längre. Detta var ingen frukt av snobberi från hennes sida, utan snarare ett faktum av avstånd. Hon hörde helt enkelt inte längre vad jag sa... ner med tempot igen och Glorih himlade med ögonen åt mig men rättade sig in i ledet och gjorde mig till viljes.
På slutet började vi få kläm på det och vi kunde till och med gå bakom utan att jaga livet ur de små vilket vi är värda en stor applåd för!
Kan i och för sig erkänna att det är nog inte mycket som kan påverka denna B-ponnys tempo... Den ponnyn går i den takt hon vill, stannar när hon vill och börjar sedan gå när hon vill. Du kan jaga henne med en motorsåg och hon skulle bara titta på dig och säga i klassisk matcho-anda med ena ögonbrynet höjt: "Men kom då! Vad ska du göra?" .
Vill ändock fortfarande ha lite credd för att jag och Glorih kunde gå långsamt... Jobbigt värre må ni tro gott folk!

Väl hemma igen så drack hon precis som gårdagen direkt när jag presenterade vattnet för henne och ville sedan stå och mysa ett tag.
Att bli kliad i pannan är livet.
Man kan inte anklaga Glorih för att ha för höga krav på sin tillvaro direkt.

Väl hemma så var det hästhoppning för hela slanten och det är roligt att det går bra för Helena Lundbäck och "hennes" Madick. Hon har genom dagens placering klättrat rejält på rankningen i europaligan, vilket alltid är kul såhär från en soffsportares perspektiv.

Note to myself: Jag måste skaffa en kamera. Jag måste ta bilder när det är sådant här fantastiskt väder som man kan rassla fram när man lider av underlagsdepression och allt är bara ishinna och knöggligt eller lera lera och mera lera.
Något som påminner mig om att det kan vara fantastiskt att ha häst och vara engagerad i den svängen så pass som jag ändå är, och inte överjävligt som det känns just då när hästen kommer in som något som är taget direkt ur en skräckhistoria där ett träskmonster är inblandad i.

Strålande solsken!

Vaknade i morse och var oförskämt pigg för en gång skull.. vill inte påstå att jag är någon morgonmänniska över huvudtaget, men i morse var jag verkligen pigg som en spigg trots några enstaka timmars sömn.
Eftersom det var lördag ändå, så kröp jag illa kvickt tillbaka till sängen och drog täcket om mig och sov några timmar till. Det här med mornar är som sagt var inte riktigt min grejj.
När jag tagit mig upp och pallrat mig till stallet möttes jag att ett par små söta öron och ekorrpigg blick.
Glorih tassar efter en vart man än befinner sig i hagen och är aktiv betraktare när man mockar och donar med hennes box och allra helst hade hon nog velat sitta på ens axel så hon har råkoll på ALLT som händer och vad man håller på med.

Hade en promenad på schemat idag då hon känns lätt understimulerad.
På med repgrimman och så bar det iväg.
För första gången i mitt liv så har jag en häst som håller jämna steg med mig. Jag vet att det inte är en enkel match då jag är en jäkel på att gå. Det är tempo och jag kan hålla på hur länge som helst.
Kaka söker maka och jag har nu mött min jämlike.
Som två pansarvagnar tog vi oss fram i skogen i 1dm pudersnö i raskt tempo. Kom på att det var tråkigt att jag glömde min GPS hemma och inte kikade på klockan innan vi begav oss men men... man lär sig på felen.
Ute i skogen så hamnade vi i ett lätt kritiskt läge dvs vi såg att det låg snö på gamla vattenpölar som hade is på sig. Nu stog man där och klurade på om isen var genomfrusen eller om det var en sådan där kras-is. Naturligtvis var det sist nämnda...
Hör bara KRAS och ser Glorih bli ex antal cm lägre i och med marken hon stog på bara sjönk undan. Hon gjorde en helikopterlyftning och stog helt plötsligt bakom mig. Stencool. Inte en antydan till att haft någon typ av pulshöjning eller annan rekation mer än;" Oj då matte! Isen krasade, hörde du det?".
Häftig häst.
Vi traskade vidare och både hon och jag fick igång flåset en hel del när vi pulsade i snön vid sidan av ett fält. När vi kom ut på den snöklädda grusvägen hade Glorih en liten dipp även om hon höll samma tempo men höll sig strax bakom mig istället för bredvid mig där hon tidigare gått. Vet ej om det beror på om det blev mycket att titta på runt omkring då vi bara varit ute i skogen på promenad tidigare eller hon faktiskt blev trött?
Hon piggnade i alla fall på sig några hundra meter senare och var där bredvid mig och såg så nöjd ut över att göra någonting. Hon skyggar inte för något och är hela tiden väldigt glad.
Vacker omgivning, vacker häst och vackert väder.
Helt ok alla hjärtans dag trots att man är singel. Vem behöver en karl när man har en sådan tjej?

Väl hemma igen var jag svettig som 17 och skämdes lite över att jag inte tagit med mig något ombyte och att om vi ska fortsätta ha dessa promenader så måste jag tänka på hur jag klär mig. Idag hade jag alldeles för mycket kläder på mig, blev varm och hade som sagt var inget ombyte med mig. Blev naturligtvis kall när jag höll på med det sista i stallet. Man lär sig sagt var på felen...

Måste även berätta att Glorih , min stjärna, ställde sig och drack vatten när jag visade henne det utan någon som helst tvekan. A- barn som sagt var.

Kom på att jag glömt nämna att turen är runt halvmilen.

Over and out!

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

Efter ett tags misär som har känts som en hel livstid så börjar solen äntligen synas bakom molnen.
Makheen somnade in den 20 januari 2009 lugnt och stilla efter en lång tids kamp mot hälta. Jag kommer nog aldrig acceptera att han inte finns längre och han är oerhört saknad. Det har varit bland den absolut jobbigaste tider jag upplevt och att ta bort Makheen har varit mitt livs tyngsta beslut att ta, även om jag känner att det var ett rätt taget sådant.
Det kommer aldrig finnas någon som tar hans plats men jag har träffat en häst som kan dela den med honom.
Jag är väldigt lycklig över att jag har fått förtroendet att köpa Ingela Brinkefeldts uppfödning Glorih .
Glorih har just nu många namn, förutom just Glorih, här hemma inom familj och vänskapskrets, och kallas allt från Lyckan till Lilla Grå och är en helt förtjusande liten häst.
Ja, jag är larvigt förälskad och hysteriskt stolt... Hon är född på midsommaraftonen år 2005, och har arabhingsten Gomir som pappa-häst.
Gomir har tävlat 8 säsonger på galoppen och har blivit utsedd till årets arabgaloppör -88 och -90 och varit skandinavisk mästare samma år. På regional utställning har han dragit ihop 82,67p och 80p på riksutställning och är avelsvärderad med 40p år 1993 och är 1klass hingst. Glorihs mamma-häst, Gancia, är ungshästpremierad med 40p och är tillika 1 klass även hon så visst har hon att brås på...Både till det yttre och rent kvalitativt om jag får säga det själv;-) Min lilla Lyckan har till största andel crabbetblod i ådrorna(Gomir är till 51,95% Crabbet och Gancia i sin tur 54,66% Crabbet), vilket mi lajki very mycket då crabbethästarna har presterat massor inom distansen. Hon har även den del polskt och egyptiskt blod vilket absolut inte är tokigt det heller...
Oavsett så är hon det vackraste man kan vila ögonen på. Partisk? Vem? Jag?
Glorih har dessutom ett flertal halvsyskon som tävlas inom distans med goda resultat och nu denna säsong kommer hennes helbror Ghazih som ägs av Liv Burdett komma ut på Clear rounder. Roligt!

Bilder och uppdateringar kring hur det går med inridningen av denna underbara lilla varelse kommer dyka upp inom kort.

Som sagt var: det blir inte alltid som man tänkt sig, men det behöver inte bli dåligt bara för det.Bara annorlunda.