A moment, a love, a dream. Stay there!

 Det här inlägget kommer jag att tillägna en väldigt kär vän och tillika själslig lillasyster.
Jag är så stolt över henne att jag kan spricka.

- Hon är en av mina stora inspirationskällor - 

My är hennes namn och jag har under så många år sett henne växa.
Både som människa och som ryttare.
Sett henne försvinna i horisonten på en alldeles för stor kallblodstravare för en liten tandpetare till unge som hon.
Sett henne stå med huvudet högt under ponnyåren, när många idiotförklarade henne och hennes fantastiska föräldrar, när det blev en 4årig D-ponny istället för en äldre läromästare, då denne helt enkelt passade henne bättre.
Följt hennes tävlingsresultat genom åren och sett henne ge sig an helt galna uppgifter.
Sett henne lotsa runt ehm...väldigt elektriska hästar som inte gett någonting gratis alls.
Sett henne tackla avundsjuka och missunnsamhet från andra, på ett helt briljant sätt.

Hon är en sådan person som när något inte gått som hon tänkt så har hon direkt satt sig ner och funderat på vad som gått fel och varför och vad hon kan göra bättre. Inget gräva ner sig, bara fokus på det som gått bra och vad som kan göras bättre. Det är STORT i mina ögon. Jag personligen har så svårt att inte gräva ner mig när något gått åt skogen och har så mycket att lära av henne.

Jag har stått bredvid och sett henne falla hårt och sett henne resa sig upp, höja huvudet igen och gå vidare.
Hon har alltid trott stenhårt på sina drömmar och hon har slitit för dem.
 Jag har sett vad hon offrat för att nå dit hon vill, och jag kan inte annat än att beundra hennes beslutsamhet.




Det enda som jag inte gillar med henne just nu är att hon är så förfärligt långt bort.
Även om hon nu är i England och är liiiiite närmare än Florida så är det lite för långt bort i min smak ;)
Jag längtar förfärligt efter henne!

Jag vinner alltid i längden...

Se där... Efter lite tålamod och tusen gånger himlande ögon från mitt håll så har Grathea och Garzon blivit såta vänner.
De har aldrig någonsin haft några "hard feelings" för varandra. Aldrig.
De lovar att de alltid varit nära vänner, nästan så att man kan kalla dem BFF. Typ..
Nåja, ett och annat tjuvnyp får väl Herr Gilfi i rumpan av Grathea men det ska han väl ha för att veta sin plats? Inte sant? Helt rättvist. Absolut. ( Det är här jag spontant himlar med ögonen igen)

Handhäst-premiären är nu i alla fall avklarad för Gratheas del, inte som handhäst utan som den hästen som rids när vi har handhäst med oss. Många visade tvivel ( inga namn nämnda..) och tyckte en aning synd om Garzon som skulle vara tvungen att gå bredvid min, vad ska man säga...speciella...unga sto som har åsikter om det mesta, och kanske kände jag ett visst uns av skepsis själv, MEN! det vet inte om tricket.
Det stora tricket....Hemligheten. Grathea är sällan sur på tur.
Hon tycker ofta att det är väldigt roligt att vara ute på tur, även om hon ibland envisas med att frysa fast på stället för att studera stenar eller andra främmande saker som man tydligen väldigt sällan ser i tex hagen.
Saker så som löv,folk eller kanske träd, och dessa måste självklart väldigt noga och observant inspekteras och funderas över och för att inte tala om det allmänna filosoferandet över meningen med livet.
Viktiga saker må ni tro! Ska INTE förminskas!
Det finns inget som är så trendigt som mindfulness och Grathea tar detta på stort allvar. Medveten närvaro. Det ni!
 Här med får ni inte gå runt och tro att Grathea är en långsam såsare som drar fötterna efter sig när hon inte ser ut som att hon ska äta upp folk och fä, med hull och hår.  Nej, hon är en ärtig dam med skinn på näsan och vet vad hon vill, ambitiös och gillar att ta i.  Och hon är vansinnigt rolig att rida.
Jag är alltid glad efter en ridtur på henne. Hon är en tiger!
Hur som gick handhäst-premiären galant efter liten diskussion i början om vem som styrde skutan, och som ni vet så är jag den envisaste av oss, Grathea den näst envisaste av oss och Garzon är den absolut snällaste av oss så resten löste sig bara.

Jag har ju äran att ha smygande fotograferf/filmare i stallet så man vet ALDRIG när man fastnar i någon form av dessa medier och här har en av dessa smygfilmat mig och Grathea under en av våra turer, sista snutten, innan vi är hemma på gården igen

http://www.youtube.com/watch?v=HKvGW5oau9Q