Vi är så duktiga!

Nu sitter jag här och dricker thé och är larvigt nöjd med mig själv. Jag har nämligen varit ute och sprungit idag.
Jag tog träningstillfället i akt och tog med mig min Glorih.
Hon funderade ca:200m vad sjutton vi höll på med men sedan föll poletten ner och hon kom till jobb liksom jag. Väldigt trevlig träningskamrat kan jag säga!
Någon gång testade hon om hon kunde öka men ett "Tsss!" och så hade jag henne precis där jag ville ha henne igen.
Hon är väldigt takfast i traven och den är banne mig galet läcker.
Jag kommer nog aldrig tröttna på att titta på henne när hon travar.
När vi hade sprungit typ en kilometer så fick jag se stallägaren och hennes märr komma travandes på väg bort på en annan ridslinga som vi har. Ropade hej till dem och de stannade till för att utbyta några ord om hur våra turer gick såhär långt.
Glorih skötte sig exemplariskt under denna språkstund, och vet ni hur skönt det var att bara kunna fortsätta springa vidare utan något spektakel över att den andra hästen gick åt ett annat håll? Hon hade spetsade öron och följde glatt med mig! 5-stjärnor i uppförande!
Sprang sedan förbi den där hunden som fortfarande är lite läskig för att hon är så arg och liksom springer och hetsar vid staketet men inte värre än att hon tittar skeptiskt mot den.
Vid ett tillfälle var det väldigt trångt mellan en bil och en vägbom som man måste ta sig förbi.
I vanliga fall så är det gott om plats att ta sig förbi vid sidan om bommen men nu var det trångt som attan pga den parkerade bilen men detta klarade hon också galant.

När vi hade sprungit fram till asfaltsvägen så saktade vi av och gick resten av vägen hem ca :1km. Båda chippade lite efter andan måste jag erkänna, och jag kände av min vänstra vad. Blir lite krampkänningar men klarade knäna fint idag liksom resten av vänsterbenet som spökade sist jag var ute och sprang.
Hade på mig knäskydd på båda benen idag och hade mina gamla utprovade träningsskor. De är guld helt enkelt även om de har punktering och är tämligen slitna. De ger superstöd.
Jag rekomenderar att prova springa på rullband som vissa sportbutiker har och filma hur ni rör er. De kan spola fram och tillbaka och titta på vad exakt du behöver som löpare för typ av sko.
Det har verkligen varit toppen för mig under de åren jag tränade mycket mer än vad jag gör nu (kommer förhoppningvis tillbaka till den träningen nu).
Hur som så kände mig överlag fräschare idag i kroppen.
Nu jäklar börjar vi komma igång!

Glorih fick vatten ur hink när vi kom hem och lite massage på rumpan vilket var väääldigt skönt enligt damen;).

Dressyr i solnedgång

Ok...
Hade de riktiga dressyrnissarna sett det jag kallar dagens pass för, hade de blivit mörkrädda men för mig som haft en skadad häst så länge och nu är ägare till en grön häst så FÅR jag kalla dagens pass för dressyr!

Vi började dock dagens träning med en rejäl avborstning av massa päls vilket är ett halvt evighetsgöra men så skönt tycker Glorih som står där med näsan ihopskrynklad till Tapirläpp. Sedan följer det vanliga träna på att lyfta framfötterna och sedan ha dem uppe ganska länge vilket idag gick plättelätt.
Idag räckte det med ett: "FOT!" och så fick jag fot och fick hålla i fot så länge som jag ville och kunne ställa tillbaka foten mjukt och fint när jag ville.
Inget ryckande och dålig balans!
Tror det är superbra för henne att vara ute och röra på sig och bli lite riden samt knata över stock och sten då det ökar hennes kroppskontroll.
Hon har tyckt att det varit lite otäckt att få just framfötterna lyfta tidgare vilket nu verkar ge sig *peppar peppar!* !
På med alla grejjerna och idag var sadeln allt lite läskig?
Kan ha varit det rosa schabraket som skar i hennes ögon, men det måste användas då vi fått det i julklapp av mor. Dessutom är det ganska fint på henne även om det kanske inte kommer användas allt för ofta, hehe!
Hur som så var resten av påklädningen odramatiskt och så gick vi ner till vår gräsridbana.
Underlaget är ju inte direkt tipp topp men tycket att det var ok då vi ändå bara skulle skritta och träna det grundläggande så som start och stopp, svänga och ge efter för tryck.
Hela känslan idag var helt annorlunda mot hur den var senast vi var där.
Som om att vi förr försökte prata med varandra bara det att hon pratade arabiska och jag svenska. Vissa problem att förstå varandra helt enkelt.
Nu har hon vuxit massor med sin uppgift och visst, allt gick inte perfekt idag men känslan var så bra!
Som att vi börjat prata lite knagglig engelska helt enkelt!
Hon börjar ge efter och har börjat fråga så smått vad jag vill innan hon hittar på något på egen hand. Hon har även börjat ge efter mer och är inte lika "pinnig" i hals och kropp även om det är en bit kvar.
Rom byggdes ju inte på två månader så att säga...
Idag vågade jag trycka till henne ordentligt dessutom när hon var påväg att dumma sig med att studsa lite och fokuserade på att vi skulle frammåt.
Jag kände mig trygg och i balans och var inte alls rädd eller osäker vilket är lätt hänt om de börjar studsa lite och protestera tycker jag.
Det var jätteskönt så nu sitter jag fortfarande här och klappar mig på ryggen över att jag var modig och vågade ta diskussionen! Att hon dessutom tog emot min korrigering så bra som hon hela tiden gjorde, gör mig ännu gladare!
Passet var verkligen en självförtroende-bomb och solen sken så fint när den var påväg ner och fåglarna kvittrade.
Kan det bli trevligare?

Jag var så glad efter passet så jag stog och skuttade i sadelkammaren och skrämde iväg katterna upp på höloftet av bara farten.
Det finns hopp för oss!

Kom på lite ridtekniska detaljer idag när jag red som jag måste få ordning på. Måste jaga ikapp någon instruktör och få mig en genomkörare. Är ju tämligen ringrostig just nu så att säga...

Inte en vän av skönhetsideal

Tog in min dam idag och hade bland annat en rejäl rykt och tillsnyggning som ambition samt tänkte jag träna lite från marken i form av att ge efter för tryck i olika former.

Inatt måste hon haft ett rejält bajslass som huvudkudde för hennes annars så ljusa huvud gick i en läcker brun/gul nyans och dessutom hade hon med sig i vanlig ordning en halv skog i man och svans och hennes Amigo-täcke hade en rejäl reva vid rumpan.
Att hon ser ut som ett skogstroll gör väl egentligen ingenting och jag ser faktiskt hellre att täcken går åt fanders än hennes söta rumpa, när hon blir runthunsad av de äldre damerna.

Var bara att knyta upp henne i boxen och ta fram torrschampot och sätta igång med ansiktstvätten.
Hon är lite skeptiskt mot spray-ljudet men just torrschampoflaskan låter det inte så mycket av så det gick bra även om hon är lite skeptiskt mot den nersprayade svampen jag ska gnugga med i hennes ansikte. Låter sig gnuggas på utan någon ond min även om den är lätt äcklad och full av skeptis.
Sedan var det bara att sätta igång med den vanliga skrapa-bort-så-mycket-päls-som-är-möjligt med en gummiryktskrapa.
Ett tag trodde jag seriöst att " hon kan ju inte ha såååå mycket hår kvar att fälla", men aj vad jag bedrog mig!
Om jag tidgare har reducerat bort hår i mängd som från en mindre katt varje dag, så är vi idag uppe i samma volym hår som grannens hund är i storlek.
Ok, det är ingen bjässehund men ändock en tax. Det är ganska mycket hår...
Såg själv ut som en ryamatta och spottar typ fortfarande hästhår 8 timmar senare.
Hon såg dock såååå nöjd ut där hon stog.
Tänk vad eländet måste klia när det lossnat men ändå sitter liksom kvar?
Skönt att kunna göra henne en tjänst ändå!
Eftersom jag redan börjat bråka med henne med sprayflaskan med torrschampo så tänkte jag fortsätta med det nya glanssprayet som för övrigt är ruskigt bra.
Rekomenderar Absorbine "ShowSheen"! Har alltid varit fast i Foxefire-pälsglansträsket, men detta är banne mig bättre!
Hur som så knirkar denna flaska lite när man sprayar och Glorih var inte alls imponerad.
Hon tycket solklart att "Snygg man och svans är för utsällningshästar som bara duger att springa på snöre, och därmed basta"!
Jag var inte lika inne på hennes linje och var envis som synden så visst vann jag.
Hon glänser som en välpolerad Porsche i solljuset just nu.
Hon såg dock ut som hon sålt smöret och tappat pengarna och såg ut som hon frågade mig: " ska jag med fullaste allvar gå runt emd en larvig fläta i svansen????". Arma djur.
Jag var oerhört nöjd med mitt verk.
För att förpesta hennes tillvaro på denna planet ytterligare så lyfte jag hennes fötter och höll en fot i taget uppe ett bra tag. Inga problem alls!

Gick sedan vidare med att träna att ge efter för tryck vilket också flöt på bra och hon kändes lyhörd och gör så gott hon kan hela tiden.

Är 5-guldstjärnor till henne idag i uppförande då vi gjorde en hel hög med saker som hon inte tycker är jordens roligaste aktivitet och ändå ställer hon upp även om det ibland är med en viss skeptism, men hon gör det alltid.
En pärla!

Snö!

Har suttit och skrivit tenta hela dagen idag.
Lite sådär lagomt upphetsande.
Det har banne mig vräkt ner snö non-stop sedan jag gick upp strax före åtta i morse.
Vad hände med min vår?
Alla mjuka, lätt upptinade grusvägar?
Och varför har jag alla Glorihs vintertäcken hemma i förrådet, noga nerpackade och utbytta mot max fleecefodrade regntäcken?
Jag lovar att jag hörde av någon att nu skulle det bli vår på allvar.
Säkert.
Vi kommer ha snö ända fram till midsommar.
Minst.

Vad hände med drömmarna om att dricka vin på en filt en varm vårkväll med bara fötter som är iförda ett par pumps och solglasögonen tar bort det värsta av den strålande solen?
Suck.

Jag är inte avundsjuk på dem som har sin tävlingspremiär i morgon kan jag säga....

Livet!

Idag har jag och Karin varit på tur med våra prinsessor!
Jag började smsa och tjata på henne redan vid tio i morse när jag upptäckte att solen strålade galet härligt. När ska vi ut och rida? Näääär?
Vid två gav hon efter och kvart/tjugo över två var jag hemma hos henne.

På med alla grejjer på hästarna och så gav vi så iväg. Blev en ny tur för Glorih idag. Trevlig tur med många olika typer av underlag så som olika typer av skogsunderlag, grusväg och lite asfalt.
Började med att promenera med henne och hoppade sedan upp och red en bit. Damerna skötte sig bra om man bortser ett tvärstopp där ingen av dem tänkte gå först över ett ställe med snöklädd is som såg lite lurig ut men med lite övertalning och en rejäl dos tålamod gick det bra.
Glorih var väl på i början men lyssnar bra men viftade lite då och då på sin svans sådär som hon brukar göra när det inte passar henne att jag tar förhållningar. Hon höll sig ändå väldigt bra på mattan och hon kändes urfin, positiv och nöjd!

Bara skritt idag vilket är "tänket" ett bra tag framöver och dagens tur blev verkligen lite av de där turerna jag planerat lägga in allt eftersom. Dvs vara ute lite längre och så varvar jag att rida, med att gå bredvid henne. Bra för henne att vänja sig redan nu att man ska och kommer vara ute länge.
Det går inte fort och det blir inte hårt på något sätt och hon tycker verkligen att det är så himla roligt. Idag hade hon enbart en liten "dipp" när jag hoppat av sista gången och vi hade några hundra meter kvar hem.Var pigg som en spigg igen väl hemma.
Starlight är väl sådär lagomt road av våra "barnrumpe-turer" som går i slowmotion enligt henne, dessutom är de korta, även om dagens tur var bland de längsta Glorih gått. Vi var ute och knatade i ungefär en och halv timme och det varvade friskt mellan sitta upp och hoppa av och gå som jag tidigare nämnt.
Solen strålade och fåglar kvittrade.
Livet!


Eftersom jag ändå tipsade redan igår om att Mia på distansritt.nu har skrivit nya tips på hemsidan kan jag även berätta att hon har smarta färdiga papper som du kan printa ut och sätta i en pärm och vips har du ett supersmidigt sätt att kunna bokföra din träning.
Jag har gjort detta och det ger en jättebra överblick men kompletterar även med vanlig träningsdagbok.
Tur att någon kan göra något sådant åt en, då jag själv alltid krånglar till allt mer än vad jag behöver. Jag är jättenöjd med denna lösning som hon har gjort!
Tackar så hemskt mycket för det!


En livsfarlig sak eller rättare sagt hemsida att hamna på är Brigitte Huard´s hemsida.
Hon tar massor av kort på distanstävlingar och man fastnar lite väl lätt bland hennes fotoalbum...Gå in och titta på http://www.brigitte-huard.com/fr/accueil.php och inspireras inför kommande tävlingsäsong!

Kom på mig själv igår kväll med att sitta och printa ut tävlingsäsongen och att jag hängt upp den på min anslagstavla trots att jag absolut inte ska tävla på något vis denna säsong.
Glorih är ju bara 4 år stor nu denna säsong så inga tävlingar för vår del, men jag funderar på att åka och titta på Ekenäsritten och ta henne med mig dvs åka på Prao på tävlingsfabriken.
Roligt!

Ok, jag ger mig!
Jag vill inte ha fler äventyr!

Igår var jag för första gången på väldigt länge bokad på kvällen dvs jag var bokad för öldrickande med mina gamla klasskompisar som firade att de hade fått en större uppgift är inlämnad.
Jag hade sett fram emot denna kväll ganska länge dels för att jag saknar min gamla härliga klass och dels för att det inte är sådär superspännande att plugga på distans som jag nu gör för tillfället. jag kommer aldrig träffa min nya klass personligen utan sitter verkligen hela dagarna framför datorn i ensamheten . Lite sådär off topic ,men umgås med folk är väldigt underskattat. Där har ni som undrat förklaringen över varför Carolin Theander är som en plåsterlapp: jag är gaaaalet sällskapssjuk. Jag klamrar mig fast vid de människor jag träffar personligen som en blodigel.
Nästan i alla fall.Förhoppningsvis är det inte sååå illa men det är nog lite sådan varning på mig just nu.
Men hur som och tillbaka till ämnet, så sitter jag där och riktigt myser i mitt hörn och har precis avslutat min högst efterlängtade Chimay-öl med det trevliga sällskapet,och så får jag ett sms där det står att min häst har dragit genom hagen och dragit med sig hagstolp och hej och hå och så undras det om hon har en stor bula på sitt ena knä sedan innan denna lilla anekdot?
Det var tur kan jag säga att jag hunnit avsluta min första öl då jag annars skulle satt den i halsen rätt rejält.
Det tog tre omläsningar av smset innan det gick in vad det stod på riktigt, och vad det faktiskt innebar. Jag ringde som en galning till både stallkamrat Karin och till stallägaren.
Hos Karin fick jag inget svar och det gick inga signaler fram till stallägarens mobil(väldigt underligt,knastelefon).
Det blev då ett svars-sms där jag förklarade att "den förhoppningsvis lilla bulan på knät är en medfödd charmighets-detalj, men om den är megastor och hela knät är svullet så är det inte normalt" och så frågade jag om jag behövde komma ut.
Kvällen kom av sig litegranna där och jag blev tidig hem, men det var mer än skönt att sedan få höra att hon var ok och det inte hade varit några problem att fånga in henne då hon strosade runt i deras trädgård.
Mer spänning än så behöver jag inte. Inga fler äventyr.
Att min mobil dog pga dåligt batteri någonstans där innan rapporten om hästens status och hemkomsten, samt att jag faktiskt druckit öl och inte kunde ta mig ut till stallet på egen hand var bara mer effekthöjande detaljer.
En totalupplevelse av spänning helt enkelt!Eller ska man kalla det anspänning?

Var till stallet tidigt idag för att kolla på min lilla häst och hon var helt opåverkad av gårdagens bravader.
Varför hon kom på att dra genom hagen var en bra idé och vettigt alternativ låter jag vara osagt.
Det enda hon hade att klaga på var underlaget dvs hårt och knöggligt och galet obehagligt att gå på så lite uppgiven såg hon allt ut, där hon stod på en ganska plan fläck under en gran, men annars gick det ingen nöd på henne. Snustorra ben och glad uppsyn. Härliga pansar-häst!

Kan även erkänna att min lilla häst har stått både i förrgår , igår samt idag pga livet runtomkring mig.
Jag har tenta nu på fredag och försöker verkligen pyssla ihop min vardag men häst, vänner, studier och pojkvän (som även han har tentavecka) så då har det blivit såhär, men det går mot bättre tider. Kan inte direkt påstå att underlaget har bidragit till att vi kunnat hitta på så mycket med dessa sabla isfläckar och köldknäpp som kommit. Vi är lite inlåsta igen.
Vart tog våren vägen?


Nog om allt detta.
Har varit ute på lite andra uppdrag idag så jag har både hunnit slinka in en snabbis på Hööks till "mannen i livets" stora förtjusning, haha, för att införskaffa pälsglans och gummisnoddar till Lyckan. Jag har ännu inte släppt drömmen om Enhörningsvit svans utan varken uringul nyans, svinto, eller innehålla en halv skog eller en halv boxs strö i sig.
Här ska det återigen tvättas i mitt Mustang AMERICAN White Schampoo, dränkas i pälsglans och flätas.
Eftersom bilen var parkerad utanför butiken Stadium och det var ett av villkoren att jag skulle få slinka in på Hööks för att köpa mina "häst-förnödelser", så hamnade vi även där.
Så mycket härliga vårnyheter!
Jag blev svag i knäna av att se hur mycket fint de fått in. Jag älskar Nikes träningskollektion för denna vår/sommar och vill ha allt. Verkligen allt. Mycket svart och "min" rosa, både hos de större märkena men även hos Stadiums egna märke SOC som de dessutom hade lite extra-erbjudanden på. Mumma!

På tal om nyheter, så såg jag att Zilco har lite färgnyheter på deras produkter.
Nya för i år är Bright Pink, Electric Blue, Neon Orange och så kommer den gamla godingen Burgundy tillbaka! Piffigt! Frågan om någon återförsäljare kommer ta in dem?

Tänkte även tipsa om Mia på distansritt.nu har börjat lägga ut jättenyttiga träningstips igen. Verkligen en toppengrejj!

Distansigt

Några av Starlights och Glorihs träns.
Man blir ju så glad av det! Sadelkammaren lyser av färg. En salig blandning av teal-grönt,vitt,neongrönt,kelly-grönt,turkost och rosa.
Härligt!
Lite suddig bild som vanligt men min kamera gör så gott den kan...

Vilodag

Idag blev det vila helt för damen i fråga.
Dels för att jag fortfarande övervägar självmord när jag exempelvis sätter mig på huk pga massiv träningsvärk även om den börjar släppa lite, tack och lov.
Vi roade oss istället med massage och annat pyssel så som rykt och frisering av hovskägg och smörja in gamla sår med aloesalva.
Hon fäller verkligen helt otroligt just nu och plötsligt har det slagit mig varför jag alltid klippt mina hästar jag haft tidigare.Jag hatar att ha hästhår ööööverallt.
Visst det får men räkna med som hästägare, men när man hittar hästhår i det egna håret trots tvätt och rejäl borstning,i bilen, hemma i lägenheten and so on...
Det blir bättre tider jag vet, men just nu är det segt.
Hon är hur som mycket coolare i stallet ensam nu och det har verkligen gått fort med att hon ska bli det vilket är superskönt.
Provade även ett ihopplockat träns som består av Makheens gamla turkosa Elite-grimma och den rosa Snap on-delen som är inköpt speciellt åt Glorih. Jag valde att fästa mitt turkosa hackamore i Snap on delen, och allt satt faktiskt riktigt bra efter lite ändringar. Skönt att ha ett alternativ när man gör sådana där turer som jag och Glorih gör, dvs börjar med att promenera, hoppar sedan upp och rider en bit, hoppar av och sedan promenerar vi hemmåt.
Jag vill gärna slippa ha tyglarna på hacket när vi promenerar (vill slippa det konstiga trycket som lätt uppstår när man har hästen bakom sig då man har tyglarna fästa i hacket) och med den här träns-lösningen kan vi då ha tyglarna fästa i grimman när vi promenerar och sedan byta till att fästa dem i hacket vid ridning.

Efter att ha grejjat lite inne i stallet släpptes hon ut och som vanligt går hon raka vägen till vattnet och ställer sig och dricker.
Söt som socker som sagt var och jag gillar den vanan. Jag vet att hon alltid dricker bra. Hon är dessutom väldigt mån om att få stanna och dricka i vattenpölar etc när man är ute på tur,med ryttare på ryggen som utan. Min blivande stjärna!

Fantastiskt väder....

Idag har det varit helt fantastiskt väder så jag var inte sen att haka på stallägaren då hon skulle tömköra deras vita lilla söta ponny.
Jag valde gå på promenad med Glorih dvs avsuttet.
Dels för att hon gick med ryttare igår och dels för att jag är så fruuuuuuktansvärt stel idag efter gårdagens idiot-runda jag sprang. Jag har ont i musklerna i ryggen, låren och så är jag liksom öm kring fotlederna.
Att sätta sig ner på huk lockar en att överväga självmord.
Helt seriöst.

På med repgrimman efter att ha borstat bort en halv säck hår eller i alla fall den ungefärliga mängden hår från en mindre katt har, och så bar det iväg.
Det blev en ny runda för mig idag som var jättetrevlig.
En riktig skogstur.
Glorih tycker det är kul att promenera och traskade glatt på och denna vända ska vi banne mig rida nästa gång.
Alldeles lagomt mjukt och lite upp och ner och lyfta fötterna för lite bråte. Helt enkelt lagomt med hjärngympa och dessutom lagom lång plus att den inkluderar stället där den där fantastiska perfekta hoppa-upp-på-hästen-stenen.
Då kan man promenera dit, hoppa upp där och när man kommer ut på grusvägen som man tillslut kommer fram till så kan man hoppa av och promenera hemmåt igen. En toppen runda!
Enda som jag fann lite störande med den är alla spår efter dessa vidriga grisar detta landskap inhyser... jag gillar inte vildsvin.
Jag hade aldrig sett ett vildsvin först jag flyttade ner hit till Östergötland från Dalarna. De grisarna jag såg den gången var inte speciellt gamla men de är ju stora som hus lik förbannat! Brrr! De vill jag inte träffa på allt för ofta. Och vilken röra de ställer till i skogen!

Hade idag på mig mina nyaste ridbyxor som min kära mor står för designen på.
Crazy pink även kallade;).
Lovat en bild på dem tidigare och en bild kommer här idag! Inte det lättaste att ta kort på när man tar kortet själv men det får duga. Såg att färgerna blev lite tama på kortet men de är betydligt mer sprakande live.
Bilden på Glorih är tagen precis när vi kom hem. Bildkvaliteten är hemsk, jag vet, men det är det enda jag kan åstadkomma med min skitkamera...
Söt som socker är hon oavsett tycker jag!

Lite mer spännande

Jag är en rastlös själ. Det är jag medveten om. Tålamod är inte min starka sida. Vänta in att folk har tid att följa med mig och Glorih på tur är obefintligt.
Jag tycker att det är tråkigt att vara beroende av andra och av tex yttre faktorer så som väder och vind.
Jag gör ibland idiotiska saker men växer oftast med uppgiften och med ett leende så löser sig det mesta har jag märkt.
Man får inte ta sig själv på för stort allvar helt enkelt.
Idag gjorde jag en sådan där dum sak igen som blev väldigt bra trots allt och nu sitter jag här med ett stort leende på läpparna och myser.
Premiärturen blev nämligen av idag.
Inte premiär-ridturen som ridtur men som i premiär-ridtur utan sällskap.
Om jag ska vara ärlig så såg jag inte det som en dum idé från början utan såg det mer som att hmmm...fint väder ute och jag ska ut och rida minsann.

Ropade på Glorih som kommer tuffandes så fort hon ser mig komma ut i hagen med grimman.
Det är bra att hon gör så för jag är inte den typen som går hundra mil för att hämta min häst i hagen. Inte min grejj helt enkelt. Jag är alldeles för slö för sådant och jag förväntar mig helt enkelt att min häst ska komma till mig och såhär långt har det aldrig gjort mig besviken. På med grimman och in i stora stallet. Knöt fast henne och hon blir lite orolig av att stå ensam inne men det går bra. Vi gör allt ännu långsammare bara.Ett träningstillfälle!
Hon känns lite öm i huden just nu, troligtvis pga att hon fäller som en galning.
Det yr tussar runt henne när man klappar på henne och ännu mer såklart när man borstar på henne. Idag klippte vi arabklipp i nacken för att tränset ska sitta bättre då hon har jättetjock man.
Det blev snyggt och prydligt och öronhåret som sticker ut som toffsar fick sig en välbehövlig toppning. Tjusigt värre blev det.
Sadlade och tränsade och så knatade vi iväg. Gick genvägen genom skogen och fick möte av några rådjur. Lyckan tittade till på dem men brydde sig sedan inte. Kom till den där perfekta hoppa-upp-på-hästen-stenen och satte upp.
Glorih skötte sig som vanligt väldigt bra vid uppsittning och så skrittade vi iväg.
Hon var pigg och allert idag och jag bestämde mig för att ta tag lite extra i det här med att ge efter för tryck enligt" A. Schubers metod". Idag lossnade det gott folk! Hon har kopplat detta med att ge efter för tryck när hon står still men inte riktigt kopplat det när hon varit under rörelse men idag lossnade det som sagt var massor! Hon är inte dum min lilla häst.
Hon skrittade på utan problem idag trots att vi inte hade en äldre mer erfaren häst med oss. Hon har verkligen en läcker skritt måste jag säga. Jag har ju inte dirket varit bortskämd med hästar med en vägvinnande skritt så det är så härligt att sitta på en häst som tar sig frammåt rejält även i skritt.
Den blir lite överilad ibland men överlag så har hon en grym powerwalk.
Hon testade smyga upp i trav någon vända men blev korrigerad illa kvickt varje gång. Vid en lång uppförsluta bad jag henne trava med någon meter mest för att hon ska koppla att det är jag som ska be om trav och inte hon som styr över när man får trava eller ej.
Hon blev glad och travade de metrarna jag bad om. Vad kan det ha varit? 20m? Max. Gick ner till skritt igen och hon tuffade på bra.
Helt plötsligt kom hon på att det är snyggt och häftigt att "stegra" sig in i en galoppfattning bara sådär från skritten.
Blev ett läckert hopp framåt och sedan tre bockar där hon nog såg ut som ett U. Man måste ju prova sig fram här i världen för att kunna skilja på detta med rätt och fel har jag hört...
Det är inte så att man är på väg att ramla av alls, utan känslan är mer som när man kommer upp för backkrönet när man åker berg och dalbana och är på väg nerför, i magen.
Lite "hmmm..undrar om jag kommer kräkas upp mina inälvor?". Specicellt när det kom lite sådär oförberett.
Det hela var väldigt odramatiskt och var överstökat på mindre än tio sekunder men jag hann ropa "GIME!" och hon slutade direkt med sin specialkomponerade verksamhet. Jag tyckte typ att jahapp... ska vi fortsätta då?
Lite adrenalin hade jag allt måste jag erkänna och började sjunga på någon låt jag hade i hjärnan just då (kan det varit "Hope and glory" med Måns Zelmerlöv?) för att komma ihåg att andas normalt igen. Hon var dock stencool och vi skrittade iväg som om ingenting hade hänt.

Livet blir ju lite mer spännande med oförberedda inslag och det är ju kul att hon försöker lätta upp stämningen med bus och egna idéer. Eller något år det hållet.
Jag bad ju om äventyr igår och äventyr är det jag får.
Måste säga ändå att jag är väldigt imponerad av både henne och mig.
Det här går ju faktiskt bra (*peppar peppar ta i trä*).
Det enda toket vi haft så här långt är tre bocksprång och hon rättar sig när man morrar. Helt odramatiskt. Det är lite häftigt.
Så nu sitter jag här med ett leende på läpparna och har vuxit lite mer med uppgiften.



En liten uppdatering: idag har jag varit ute och löptränat också....
ÄNTLIGEN igång igen med det! Blev ca:8km allt som allt och det på mindre än en timme. Jag hade kramp i båda vaderna och typ grym smärta från låret upp i ljumsken vänster sida sista 500 metrarna.Knäna tog stryk.Ville nästan lägga mig ner och dö på fläcken. Envishet är en bra egenskap. Galenskap också ibland.
Jag kommer inte kunna gå i morgon. Men skönt var det och inga problem med flåset!

Saker jag borde göra,,,

Saker jag borde göra är småsaker så som städa (ja ni vet... dammsuga,våttorka,damma och jaga katthår som far runt fötterna på en i charmiga små tussar), handla mat (och då menar jag inte fiskpinnar och pulvermos) och så borde jag gå ut och fixa en tvätt-tid som alla andra vanliga människor gör som bor i en lägenhet (och inte stå på knä och böna och be att den egna maskinen ska börja fungera igen).
Vad gör jag istället för allt det där då?
Jo jag roar mig högaktat med att dricka thé och fundera på vad jag ska hitta på härnäst.
Äventyr gott folk. Jag vill ha äventyr.
Jag vill rida/ gå på tur med matsäck med hästen i släptåg och hitta på nya roliga saker.
Vara ute länge och mysa i skogen med gott sällskap, kafferaster, småkakor och kanske lite saft.
Vada över bäckar och kika på älgar som står på ängar och käkar vad nu älgar äter.
Äventyr gott folk.


Just nu händer det inte så mycket äventyr.
Glorih har gått två dagar med ryttare på ryggen och hon tycker det är så roligt. Vilar idag.
Hon blir lite trött på slutet både när det gäller flås och i huvudet men hon sköter sig så bra.
Vi red förbi den där fluffiga arga lilla hunden som kommer farandes från ingenstans igen igår. Denna gång som sagt var uppsuttet. Det gick väldigt bra. Hon hoppade till lite när den kom springandes grinigt skällande, men sedan var det inget mer med det. Hon är så cool.
Härligt!

Uteritter, det ni!

Lite dålig uppdatering nu såhär på slutet men det är som det är!
Jag och Glorih har sedan senaste inlägget ridit ut i naturen.
Som sällskap på både första och andra turen vi gjort,hade vi Karin och hennes så fina Starlight som är en toppenkandidat att ha med sig på unghästturer. Våra klippor!
Började båda gångerna med att promenera med min lilla skimmelmärr avsuttet.
Hon är alltid lika pigg, frammåt och glad när vi gör något vilket är så fint att se.
Efter att ha promenerat oss rejält varma i kläderna och den värsta lyckorus-piggheten över att få göra någonting avtagit litegranna hos Lyckan så har jag suttit upp från en sten.
Hon står som en klippa och är väldigt trevlig på det sättet. Har bara korrigerat henne en enda gång när det gäller den saken vilket är så skönt tycker jag.
Hon skrittar glatt frammåt och går gärna först. Är inte speciellt tittig mer än att hon tycker det är lite otäckt när en hund kommer stormandes mot staketet vid en gård vi ska ta oss förbi på vår lilla tur. Där kan hon vara lite pirrig och på spänn men å andra sidan kommer verkligen den där hunden rusande i 200knyck och skäller som en galning och ser ut att komma från ingenstans så det är ok tycker jag.
Efter att ha ridit ett tag så hoppar jag av och går de sista kilometrarna hemmåt stallet. Hon har skött sig som en A-barn hela tiden mest men var betydligt livligare och busigare andra gången vi var ute på tur efter att hon kommit på att man kan trava med ryttare på ryggen. Hon smög upp i trav i några steg i en uppförsluta nu senast och hon var inte fullt lika nöjd med att bara skritta efter det....Det är ju så rooooligt att trava!
Hon viftar väldigt gulligt på svansen och skakar på huvudet när hon surar efter att man sagt åt henne, men värre märrfasoner än så har vi inte sett skymten av tack och lov;)!

Eftersom vi har premiärat traven, om än lite ofrivilligt, kan jag berätta att hon har en STOR trav.
Läckraste jag suttit på under mina år som ryttare kan jag säga.
Jag vill rida 16 mil på den hästen ja!

Vi har självfallet även hittat på annat så som promenerat vilket både hon och jag mår bra av. Mer motion åt folket!
Så fort denna sabla is försvinner tänker jag ut och löpträna med henne på snöre är själva tänket jag har.
I trim tillsammans!

Distansgalan, nyinköpta prylar och ridhästen

Under helgen har årets Distansgala gått av stapeln i Södertälje.
Trevligt med en liten kick-start såhär i början av året med lite intressanta föreläsningar och trevligt sällskap av likasinnade.
Är nöjd med galan som sådan om man bortser att maten var i det tråkigaste laget, även om jag är mer än nöjd med att slippa göra maten själv då jag som sagt var inte är ett köksämne... och så var det lite tråkigt att man inte riktigt hade någonstans att ta vägen efter maten.
Hade gärna sett ett dansgolv eller ett rum med kanske lite musik i?
Nu blev det som sagt var en väldigt lugn kväll eftersom allt liksom kom av sig efter att maten var uppäten.
Tyckte mycket om föreläsningen som handlade om magsår hos häst som veterinär Andreas Sandin höll, samt föreläsningen som Rose-Marie Clark hade om benställningar och hovbeslag. Jag hade kunnat lyssna någon timme till på den sistnämda!
Vansinnigt intressant.
Och visst blev det shopping....Både ett nytt träns och ny brösta i rosa fick följa med hem till Glorih, samt en namnskylt som ska sättas upp på hennes boxdörr inom en snar framtid.


Idag har jag ridit en liten trudlilutt igen och passade på att inviga bröstan som jag kombinerade med mitt turkosa elitträns med rosa snap on-del samt turkosa tyglar. Hon gör sig verkligen jättebra i rosa och turkost!
Idag var hon på G kan jag säga och ville gärna springa ifrån mig istället för att stanna upp och lyssna. Pigg häst som inte gjort något nu på ett par dagar vilket märktes tydligt!
Red på bett idag vilket jag inte gjort tidigare och hon kändes lite stressad över det. Jag kommer åt henne bättre än på tex sidepullet och hon ger efter tryck jättebra när vi står still men har ännu inte riktigt kopplat hur hon ska uppföra sig när hon rör sig samtidigt.
Jag har i och för sig inte några större krav på henne mer än att hon ska lyssna och prata med mig om vart vi ska ta vägen och en liten dialog om vad vi håller på med.
Både hon och jag har redan tröttnat på vår lilla "ridbana".
Vad gör man liksom?
Vi har harvat runt där och det är svårt att hitta någon egentlig mening med det plus att underlaget är sådär... snötäckt iskaka.
Vi vill ha större utmaningar än så!
Frågan är om handbromsen fungerar vid uteritt?
Vore ju tråkigt att dö på kuppen känner jag...
Vi får nog ta med oss några veteraner i sammanhanget som Karin och hennes fina Starlight tex.
Start med promenad i morgon kanske, och sedan hoppa upp ute på den turen och sedan hoppa av igen vid lämpligt tillfälle?
Tror hon skulle tycka det var roligt.
Fick även ett tips av Glorihs uppfödare Ingela Brinkefeldt, att rida ut i skogen och snirkla runt träd. Lät mer spännande och mer som vår grejj just nu...
Blir naturligt styrmoment där plus att det blir lurigare att hitta på tok där.

Har även träffat lilla mamma nu i helgen och fick mina nya ridbyxor som är lite smygläckra enligt mig, även om mannen i livet tittar roat på dem.
Bilder kommer att komma upp här på dem inom snar framtid.
De är svarta med en paspoal i precis rätt rosa nyans i någon sorts mönster. Diskreta? Nope.
Snyggt till den utrustning jag red i, dvs svarta Rimfrost rider- stövlar, svart fleecetröja som är figursydd samt dessa ridbyxor då, och Glorihs nya rosa utrustning.
Jag dissar Landet Lagom och frossar i färg men med smakfullhet enligt mig själv ;)

Promenad

Blev väckt av att my sister in crime, Karin, ringde mig i morse (jag erkänner Karin...jag blev väckt).
Hon ville ha med mig till stallet för en promenad.
Jag hade egentligen tusen andra saker att ta tag i men vad gör man inte när vapendragaren gärna vill ha med en? Och sällskap med på promenaderna är vi inte bortskämda med!
Glorih fick gå naken utan täcke i det fina vädret i repgrimma. Karin tog Glorihs storasyster i vanlig grimma och med oss hade vi Karins förtjusande schabrador.
En genomtrevlig jycke som inte ens jag är rädd för trotts att jag är lite mesig när det gäller hundar, som den inbitna kattmänniska jag är..
Vi traskar iväg nerför backen som tidigare har kunnat användas som hockeyrink men som nu är hårt ansatt av tö-vädret och vi tog oss ner galant utan några problem alls.
Vi gick den vägen som jag och Lyckan brukar gå dvs vår "lilla rundan" och genar lite från asfalten genom att snedda genom skogen.
Vi släppte lös vovven som far runt som en liten galning och hittar på massor av tok som att dra med sig alldeles för stora pinnar och fallna träd.
Mycket mental träning för min unghäst kan jag säga men hon är så häftig för även om hon kanske skyggar till när han drog till en gren som ligger under snön och fladdrar upp mitt framför näsan på henne så flippar hon inte utan på sin höjd kastar sig lite åt sidan av pur förvåning, men hon tänker hela tiden efter. Hon är med en hela tiden och frågar en om hur farligt det egentligen är. När hon blir lite "rädd" så smyger hon nära nära en så att man kan klia henne tröstande på pannan. Lyckans storasyster skötte sig som ett A-barn under hela promenaden. Två raringar!
Jag är mycket stolt över min lilla häst som sköter sig så bra trots nya saker som händer kring henne så som halvgalna superlyckliga gula vovvar som far runt i skogen, på stigen framför henne,bakom henne, bredvid henne etc. Det känns stablit!

Hon blev lite trött mitt under turen, framför allt i huvudet tror jag, men repade sig ganska fort och traskade på bra bakom mig. Hon har en sådan himla härlig skritt.
Den vinner som jag tidigare nämnt massor av mark och hon har en supertrevlig attityd. Allt är verkligen roligt!

Väl hemma så släppte jag ut henne efter att jag tagit på henne sitt täcke.
Hon knatade iväg en bra bit innan jag kom på att jag glömt att erbjuda henne vatten... gick och hämtade en hink och ropade : "Glorih! Kom och drick vatten!". Tror ni inte att hon vänder på klacken direkt och knatar tillbaka till mig och ställde sig och drack sig otörstig?
En raring som sagt var...
De har fri tillgång på vatten i hagen kan jag nämna men jag brukar vilja erbjuda vatten efter aktivitet. Lika bra att köra in dem på det innan de är tävlingshästar...blir ju så mycket enklare då om allt är bekant!

Underlagsdeppig

Jag hatar att vara beroende.
Tänk vad världsliga ting som väder och vind kan ställa till det för en?
Just detta eländiga väder håller på att ta musten ur mig. Har en rejäl motivationssvacka då jag och Lyckan sitter bokstavligt talat fast i stallet. Det är glashalt hela vägen ner till ridbanan så skulle vi ens tänka tanken att ta oss ner dit skulle vi dö på kuppen. Hon är barfota vilket gör att fästet är inte sådär jätte stabilt så att säga.
Jag själv har tydligen inga skor som heller är vettiga för detta underlaget så igår halkade jag och de två 10 liters-hinkarna jag bar på fick jag såklart över mig.
Jag hatade världen just då en kort stund.
Det var tre onda ting för mycket.
Det var halt och jäkligt för det första och för det andra så halkade jag och slog mig i fallet och för det tredje var det sådär lagomt kul att ligga där med värkande rumpa och dessutom bli översköljd av iskallt vatten.

Var är min vår?

Mina krokusar har börjat smyga upp ur jorden.Vackert och vårigt värre men krokusar...solen ger er bara falska förhoppningar. Tro mig.
Denna värld i form av en iskaka med knögglig mark under, lovar inte gott för i alla fall någon vecka framåt känns det som. Mitt ridhus, vart är du?

Innan vårt winter wonderland förvandlades till islandet så har Lyckan blivit ridhäst, jepp ni läste rätt, ridhäst.
Har suttit på henne och traskat runt på ridbanan runt en 5 ggr och än så länge har det har gått bra.
Härlig skritt som vinner mycket mark och massor av egen vilja och motor. Stadig som sjutton och inte det minsta "unghästvinglig".
Har ridit på sidepull och repgrimma vilket hon blir lite stark på när hon inte riktigt är inne på samma linje som jag.
Har introducerat bett vilket i sig var ett litet mission... vad som helst passade inte damen. Hon spottade och fräste när hon fick prova Makheens gamla favoritbett och blängde argt och vägrade stänga munnen när jag kom med det raka bettet trots rätt storlek och så vidare.
Gjorde en chansning och beställde ett Billy Allen-tränsbett.
Blundande när jag tränsade henne och förväntade mig massor av grimaser och spott och fräs...men det uteblev. Helt. Hon stog där med stängd mun och såg ut som hon aldrig gjort annat än just haft bett i munnen. Haha! 1-0 till mig! Eller hur blir det nu?

Hur som så är det mest lite pysslande med min gamla utrustning som hon fått ärva av Makheen, träns som måste ställas in annorlunda för att sitta bra och bröstan har jag har fått lov att bredda så att den passar Glorih samt breddat vidden i sadeln.
Hon är helt enkelt både större och grövre än Kheen men allt sitter bra efter lite ändringar. Det är skönt med Biothane-utrustning kan jag ju säga.
Söt som socker är hon i alla fall i vår turkosa utrustning med våra skrikrosa detaljer. Det passar oss bra tycker jag.