Jag älskar pappas lilla svarta Mazda 121.
Igår jobbade den extra som ridbaneharv och skötte sig utmärkt.
Nu börjar det verkligen likna något på vår ridbana som i grund och botten är en sandbana men eftersom den stått oanvänd något år så han den vuxit igen.
Man ser när man slitit lite på den att det finns massor av sand under och vi har harvat den någon gång med vår trotjänare Wheel Horse som för övrigt är en fantastisk trädgårdstraktor.
Tyvärr så jag jag och L missat att det inte bara går att älska den, man måste sköta den också och efter att ha hjälpt oss massor utan att få olja så har den nu skurit.
Stor sorg....
Det är här den andra trädgårdstraktorn, eller förlåt, Mazdan, kommer in i bilden.
Något måste ju axla Wheel horsens roll så den fick den uppgiften.
På med harvdelarna och en massa tyngd i form av däck och så bar det av.
Nu ser ridbanan helt fantastisk ut mot hur den sett ut tidigare i sommar.
Blev runt tio skottkärror sand och 2-4 grus på det lite jordigare och kletigare delarna av banan och jag står mest och ler när jag ser på vår skapelse.
Glorih har stått mer eller mindre hela den här veckan pga tappskon men vi har ridit ett dressyrpass med mycket skritt och lite trav och kommit till ett rejält genombrott.
Första passet jag gjort och verkligen kännt att nu rider jag och vi är ett team och allt flöt på så bra.
Takt och schvung och en så himla duktig häst.
Att hon som vanligt gnäggar efter att passet är slut åt en är bara socker åt själen.
jag känner att det inte är helt optimalt att hon står men eftersom vi bara tappar easybooten och har så mycket grus och asfalt som första bit att skritta så kommer hon slita för mycket och hon är väldigt fin fortfarande om sin fot så jag känner att jag hellre ser att hennes fot ser ut som den ska och hon får vila ett litet tag.
Jag funderar på att slå på skor runtom denna gång.
Känner att hennes steg lär bli ännu bättre om man ser till att hon aldrig ömmar någonting vilket jag har märkt att hon kan göra till och från beroende av underlag då.
Måste även säga att jag och L har mätt Glorih igen. Hon både känns och ser stor ut så vi mätte henne lite sådär lagomt oseriöst som man kan göra i hagen med en tappsko och ingen som håller i hästen. Vi fick henne till 147cm åtskilliga gånger.
My little pony!
En annan helt fantastisk sak som hänt är att K och L har rensat upp våra ridvägar så nu har vi stigar som är travvänliga och dessutom leder bort de evigt svindlande och ej sinande grus och sandvägarna.
2h hade de själva varit ute på tur och jag fick stanna hemma i skobrist.
Jag ville dö när de kom hem rosa om kinderna och sprudlande av lycka.
Livet är orättvist ibland;)
Betet börjar sina lite nu vilket är dåligt för de andra hästarna men typ optimalt till min fröken fräken. Hon börjar bli jättefin i hullet och får just nu bara lite betfor med salt i varje dag men de andra stödfodras för fullt för att hålla midjemåttet acceptabelt.
Jag njuter av att se vilken vacker häst som ligger gömd bakom allt överhull.
Hon börjar bli riktig snygg tycker jag just nu!
