Kolbyttemon

Upptäckte idag att Glorih har fått märkliga sår på sina läppar.
Ett troligt resultat av att hon repar löv från buskarna skulle jag tro.
Blev att smörja in dem med fet salva och välja hackamoret.
Hon kände fin idag som vanligt.
Jag var lite nojjig över om hon har någon infektion på G i kroppen med tanke på läpparna ( känns inte riktigt likt henne att få spontana sår eller så) men puls och temp är som vanligt rakt igenom och hon är pigg och glad trots att hon har "torra läppar".
Vi red idag bort till Kolbyttemon där vi harvade runt på motokrossåkarnas uppkörda spår i ca:50 min. Blir lite fram och tillbaka i skogen och kors och tvärs men underlaget är helt magiskt så vi var glada båda två. Det är rediga skogsstigar med lite rötter, sand och sviktar trevligt. Väl värt att rida bort dit får att kunna rida runt där en stund även om transportsträckan är lite si och sådär roande.

Har tränat lite styrka på egen hand här hemma och rehabtränat mina hälsenor. Jag tycker att de har blivit bättre nu när jag varit duktig på att försöka stärka dem etc och har inte fått någon känning av dem som tidigare i löpträningen. Jätteskönt agtt det blir resultat av träningen.

Luffsar runt

Glorih och jag luffsar runt i skogarna.
Vi bara är och samlar på oss mängdträning kan man väl säga.
Vi saknar träningssällskap.
Keep on walking helt enkelt.

Grathea har bestämt sig för att det är snyggt att ha en fästig sittandes under hakan.. Arg som ett bi har hon varit på mig idag när jag försökt ta bort den och vad Thea gör när man vet att enough is enough är att hon slår ner sitt ena framben MYCKET bestämt framför sig, snörper ihop sin lilla mun och ger en den dödande blicken.Vi provade denna procedur några gånger på raken men jag fick ge mig.
Nog är nog konstaterade jag och tänker lömskt nog ta med fästingborttagaren imorgon istället. Fick inget riktigt grepp om den ikväll med mina fingrar.
Grathea får dock gärna tro själv att hon vann diskussionen ;)

You say WHAT?

Igår stog det löpträning på schemat för min liksom Gratheas del.
Om jag ändå ska springa så kan jag göra två flugor i en smäll och ta med den lilla 2 åringen i snöre.
Vi har gjort det förr men jag måste säga att jag är lite väl van med Glorih vid min sida.
Glorih är en pansarvagn.
Vi brukar ligga axel mot bog och hålla samma tempo och så tuffar vi på så.
Thea tassar gärna bakom och hon är inte den som ångar på, utan hon skrider fram likt en prinsessa. Vacker som en dag med välvd hals.
Nu är i och för sig vägen lite smågrusig så hon är lite försiktig om fossingarna men vid varje uppförsbacke blev det samma reaktion från prinsessan:
"WHAT! Ska vi SPRINGA i UPPFÖRSBACKARNA också?!?!?!? SERIÖST??????"
Lite lockande och pockande så får man ju med sig henne i trav men hon är min prinsessa på ärten.
6km skrapade vi ihop tillsammans vilket var alldeles lagom för min pollensjuka nuna. Det är ett himla snörvlande på mig just nu, haha!
Idag helt vila för min del liksom hästarna.
Har bara rehabtränat min hälsena lite.

Jättebra pass

Idag tog jag och Glorih med oss ponnyekipaget som vi har i stallet på tur.
1,6 mil, varierat underlag på pigga och glada hästar.
Ponnyryttaren var minst nöjd i sällskapet och såg lite sliten ut den sista halvmilen.

Glorih känns stark och fin och sköter sig bra trots en del överskottsenergi och såret läker bra.
Det känns bra nu.

För övrigt så brunstar alla tre flickorna vi har i stallet hysteriskt mot tre stycken kallblodstravare som bor tillfälligt hos oss.
Skäggigt,muskellöst vildvuxet och en vild frisyr går hem kan man väl säga hos flickorna... De står i princip bara och trånar hela dagarna.

In i det sista...

In i det sista velade jag på om jag och Glorih inte skulle starta A9 ändå. Tävlingar hägrar för det är ju inte så många man gör per säsong.
Valde dock bort det ändå trots att Glorihs ben ser fint ut.
Vi ska köra ner huvudet mellan våra axel/bogar och träna på nu istället och blir riktigt i form igen och siktar istället på Uppsalaritten.

Igår byggde jag och fina Carina klart svälthagen ( mohahaha ).
Om sanningen ska fram så måste Glorih gå i en hage med magert bete för hon blir en ballong på tre röda. Det är helt absurt hur hon kan gå upp så mycket i vikt när de andra inte lägger på sig ens i närheten av samma hull som hon. Så.... svälthagen aka Bergethagen är hennes plats på jorden från och med ikväll.
Från och med ikväll kommer hon också gå ute dygnet runt.
Vi tränar annars på bra. Hon känns jättefin. Igår var vi ute på en liten tur och hon är verkligen taggad till tusen.
Jag älskar att rida den hästen!

Vi har dock ett litet problem. Grathea my sweetheart. Hon är ju den sötaste och raraste och som alltid kommer fram i hagen när man ropar på henne och som gnäggar var och varannan gång när man ropar på henne. Vart ska hon gå?
Vi har så mycket fina STORA beteshagar men ingen häst mer än hon som kan utnyttja dem fullt ut och själv kan hon ju inte gå. Vi har försökt få fatt i lite lekkamrater åt henne men det har varit lurigt.
Vi har blivit rekommenderade beten i Borlänge, men jag känner att jag vill kunna träna henne nu i sommar också för att hon tycker att det är så himla roligt. Hon älskar att få vara med!
Jag har även frågat i lite desperation Glorihs uppfödare Ingela om de inte hade plats på bete för min kära 09a men de hade fullt upp med hagar etc. Hade nog varit en annan sak om hon var en unghingst då de just nu bara har typ unghingstar på gården.

Som jag jobbat...

Jag har haft en hysteriskt intensiv 7dagars arbetsvecka veckan som varit men nu är jag tillbaka igen på bloggen.

Glorihs ben ser ut som det gjort.
Såren ser fina ut men har en sårsvullnad.
De läker bra men ska lägga om spritomslag ikväll är tanken.
Ser om det hjälper något på svullnaden.
Det är ju inte mycket men helt klart lite.
Hon är klockren och känns stark vid ridning, men just denna lilla sårsvullnad stör mig.

Det blir med andra ord ingen A9ritt då jag inte vill riskera något.
Hade det varit längre till tävling så hade jag inte brytt mig det minsta då såren verkligen är fina för att vara sår men nu känns det bara korkat att starta.
Känns onödigt att bli utesluten på en T50 för en skitsak som jag kunde undvikit.

Bara att blicka framåt för nästa tävling!

Haha, nej det var inte jag!

Haha, fick ett sms för någon timma sedan om att det stog i ryttarrapporten från Hökensåsritten att jag och Glorih åkt ut för hälta efter 32 km i helgen...
Det stämmer ju inte riktigt då va...
Eftersom vi inte åkte dit över huvudtaget ;)
På resultatlistan finns vi inte med vilket såklart stämmer, men som sagt var har vi på något vis smygit oss in på Ryttarrapportern och dessutom lyckats med bedriften att bli uteslutna.
Det var alltså inte vi. På riktigt.


Idag vila för flickorna. Jag gör dubbelpass idag på jobbet.

Nu är det ändrat på Ryttarrapporten :) Åh vad jag vill tävla denna ritt nästa år och då på riktigt!

Det här är värt att dö för!

Ikväll har jag och Glorih varit ute och skrittat i 1,5mil.
Travade små snuttar mest för att göra henne lite nöjd och glad.
Klockren så jag nojjar inte alls över hennes sår som i och för sig har lite lokal sårsvullnad men som ser ut att läka fint och inte störa henne det minsta.
Strålande solsken och 20 plusgrader när man kommer tillbaka till stallet kring klockan åtta-snurret och livet är bra gött. Grönskan är skir, ny och fräsch och det blommar äppelblom överallt och liljekonvaljerna är är på G.
Det är så vackert att det tar andan ur en.
Enda störande är Glorih fixidé om det som stör henne med padden eller om det är gjorden? Idag betydligt mindre jobbigt än igår men hon är inte hundra nöjd, bara 90%. Kan vara pälsen som stör henne eller skinnet kanske man ska säga fortfarande?
Hur som ska jag prova att dränka henne i pälsglas på de ställena som stör henne för att se om det minskar eventuell friktion.
Annars flöt allt på strålande idag. Hon känns jättefin. Hon förstår inte riktigt varför vi håller på och skrittar och lallar och är nog lite het och taggad för att vara hon. Hon har ju vilat nu ett litet tag. Jag vet att det finns folk som har det värre under deras "light-igångsättning" än vad jag har så jag klagar inte.

Prästens lilla kråka...

Ikväll gott folk har jag och Glorih haft en spännande igångsättnings tur...
Vi har varit i dikerna och vänt, provat diverse högre skolor och väldigt mycket tålamod från min sida.
Hon fick någon sorts fixidé att sadelgjorden inte var bra helt enkelt. Jag hoppade av och sadlade om x-antal gånger, provade att korsa sadelgjordstropparna och så vidare men min lilla dam hade bestämt sig. Allt var skit helt enkelt. Gick inte att ändra på. Att det hade gått alldeles utmärkt i början av ridturen var ett minne blott.
Hon hade ett himla bestyr kan man väl säga.
Hon stannade och kliade sig som sjutton vid sadelgjorden hundra ggr, hon provade att stegra i ren frustration, bocka en liten stund,jassa på sidan,höjja och sänka ryggen,backa, stanna och skrapa som satan med båda hovarna och när allt var som värst var hon tvungen att gnägga och mumla lite åt mig.
Lilla stumpan....
Det är ju inte alls likt henne att hålla på sådär så jag led verkligen med henne. Något störde henne helt katastrofalt men jag fann ingen orsak hur mycket jag än letade.
Samma utrustning som vi brukar ha, inget nytt? Allt satt bra? Hittade inget som kunde skava,klämma eller jäklas med henne?
Jag lät henne hållas och korrigerade när hon gick upp i spinn.
Fixidé kändes det som, som sagt var. Kanske en kombo med lite överskottsenergi?
Ska ut en sväng i morgon igen för att se om det fortfarande är lika tokigt.
Såren ser bra ut och är inget märkvärdigt, svullnaden är helt nere så nu kör vi igen, fixidé eller ej!


Lilla Thea och jag har tränat en del igen på att ge efter för tryck. Från klarhet till klarhet. Hon börjar dock bli stor och stark så det är att passa på nu och träna som sjutton på att ge efter för tryck etc när hon ändå är mindre än vad hon kommer att bli. Hon är en handfull ändå kan man väl säga. En vilja av stål!

Själv så har jag också hunnit träna idag. En liten löprunda. Så skönt att komma igång igen.

Sedan vill jag passa på att gratulera Anna Schuber med team och fina fina Skywalker för godkänd ritt i helgen som varit. Jag saknar er!

Ingen Hökensåsritt

Så galet surt för jag har alltid sett fram emot att få rida denna fina ritt själv någon dag. Har bara varit med och hinkat nu i några år men ibland så blir det inte som man tänkt sig.
Glorihs bakben är idag svullet över hasen och jag vettikatten vad hon gjort.
En smäll plus sårsvullnad? Icke tävlingsbrukbart skick är hon i alla fall.
Går antagligen ner med lite is i magen och är inget märkvärdigt eller farligt, men surt som attan är det.
Bara att inse, denna ritt skulle helt enkelt inte vara något för vår del. Vägen har varit bumpig sedan vi började tänka Hökensås med alla smågrejjer så det är väl bara att acceptera att såhär kan livet också vara ibland.
Något som jag inte kan acceptera är den totala träningstorkan som råder just nu. Ingen häst att träna på riktigt och jag själv törs inte ut och träna som jag vill på egen hand nu redan pga min envisa förkylning som hakat sig fast. Livrädd för att den ska ta om en vända till!
Jag har dock en fruktansvärd träningsabstinens på alla sätt och vis så jag klättrar lite på väggarna som brukligt är när det är såhär.
Jag blir fruktansvärt rastlös. En galenpanna!
Man kan väl säga att jag är en Border collie i människoformat.
Jag är så väl medveten om att jag är ett stycke fruktansvärt intensiv person att ha att göra med, och när jag inte kan röra på mig som jag vill och behöver så blir jag hemsk.
Jag står inte ens ut med mig själv,haha!
Mycket motion och stimulans annars blir jag galen.


Istället för riktig träning så lär det istället bli en hel del promenerande med mina flickor i helgen.
Mitt lilla team kommer att åka ner hit ändå då de tagit semester pga tävlingen så det ska bli mysigt ändå. Lite god mat och gemenskap. Det behöver jag!
Kanske blir lite roliga fotografier dessutom?

Nu laddar vi om och siktar på A9ritten istället.

A9?

Varför ska alltid tävlinsgsäsongs-planeringen spricka för en?
Man skulle ha haft ytterligare en häst helt klart i teamet för att få det att flyta smidigare.
Chasing the dream...

Det kommer att sägas många gånger...

Vad är en bal på slottet?



Idag skulle jag bara ut och smurfa med Glorih men möts av en häst med blodigt bakben.
Hon måste ha trasslat in sig i bensnörerna. Fråga mig inte hur... det är inte direkt första gången hon har sitt regntäcke på sig och allt är anpassat efter henne men ändå så är olyckan framme. Nu var båda bensnörena trasiga och jaaa... vad ska man säga?
Party party. Så SJUKT onödigt.
Skrubba som sjutton för att få bort allt gammalt och nytt blod eftersom blod gärna fräter lite och dessutom hade ett av såren såsat lite.
Lite halt men inte gnällig häst.
Glorih är en klippa och säger ingenting om att man grejjar med såren.
Jag grät som en bebis.
Det blev lite antiklimax på en annars helt värdelös dag.
Ni vet när man inte tror att det kan bli sämre på något vis och så får man en rak höger extra bara för att?

Vem ringer man när världen rasar samman på alla sätt den kan?
Jo min lillebror. Jag vet ingen som är sådan klippa som han. Han är jättebäst.

Så här ser han ut. Världens bästa bror.

Jag tänker fortsätta vara naiv i alla fall tills i morgon och tänka att det kanske kan gå vägen ändå med tävlingen men jaaaa ni....sår på hasen med svullnad och lite hälta till följd?
Oddsen på den är ju inte så bra kan man väl säga.

Skulle inte lersäsongen vara slut nu?

Tydligen inte.
Snö och regn 3 Maj.
Jag och flickorna ska emigrera.
Vi är rörande överens.

Het på tävling...

Jag alltså.... Det är jag som är het som sjutton på tävling.
Glorih chillar som vanligt. Universums mittpunkt behöver inte så banala saker som nervositet och peppkänslor före en ritt. Hakuna matata är hennes måtto mer.
Hökensås närmar sig med stormsteg och jag är pepp som sjutton.
Blir ytterligare en långsam femma bara för att få kvalen klara, men det är roligt att komma ut igen.
Är fortfarande krasslig men börjar nog kanske se ljuset på tunneln ( peppar peppar!) och går runt och börjar smygpacka och tvätta lite i slowmotion. Inget går fort just nu för min del.
Segast i stan och även den hostigaste. Det är ett himla tråk det här med att gå med en infektion i kroppen. Den tar liksom udden av det mesta av livsglädjen.
Jag har träningsabstinens på den egna fronten modell väldigt stor så jag klättrar lite på väggarna även om det görs långsamt mellan hostattackerna.

Självmotionerade hästar är sweet vissa dagar

Jag har drabbats av någon sorts Afghanistansk mördarförkylning som envist hakat sig fast nu ca: 4veckor och vägrar ge med sig.
Så fort jag blir lite bättre så tar den liksom om och nu i helgen har jag varit i princip däckad med feber och ond ond ond hals.
Segt med valborg och allt men det är bara att bita ihop det!

Idag så hade mina välartade barn till hästar busat järnet hur länge som helst, och var svettiga när jag kom ut till dem i hagen.
Inte olyckliga och stressade utan bara galet busiga. Bock,bus,fis och fräs!
De var helt exalterade över att det järnskrot som tidigare varit instängslat i deras hage nu bars ut och slängdes i en container utanför hagen .
Spännande värre tydligen med människor i hagen som drog ut gamla skördemaskiner och så vidare. Festligt!
Jag var nöjd och glad och hade mindre dåligt samvete när jag körde hem och bäddade ner mig i sängen igen efter att ha mockat och inte motionerat någon av dem.
En del dagar ni vet?