Här är det hurtigt värre!

Eller ja... det känns i alla fall så.
Jag har nämligen skrittat i 1 timme och 30 minuter i ihållande ösregn på min lilla kämpe. Hon gjorde inte en min av att jag drog ut henne i regnet.
Att det dessutom känns så förbannat mörkt ute pga dessa mörka åskmoln gjorde att jag, utan att ens tänka på vad jag gjorde, drog på mig en reflexväst och tog på min tjejja ett reflexländtäcke vilket ju egentligen bara sorgligt med tanke på att klockan bara var strax efter halv sex när vi begav oss ut.
I augusti.
Hej hösten?
Glorih tuffade på jättefint i sin skritt och provade bara någon enstaka gång om hon fick byta gångart men jag hade nolltolerans mot sådant idag vilket hon köpte rakt av.
Enda specialaren vi hade på denna trevliga men ack så regniga tur var Glorihs dust med en Tjur som stog och slickade på en saltsten.
Hon bjöd på show med svansen på ryggen och diverse drakblåsningar.
Tjuren gav henne en enda loj blick och fortsatte sedan att slicka på sin saltsten.
Tämligen ointresserad och ohotad.
Glorih utnämnde sig själv till självklar vinnare i denna dust om heder och studsade arabskutt med sväv med mig på ryggen som muttarde: "Skritt sa jag va?".
Jag är en sann partypooper.
Annars så kissade hon med mig på ryggen idag vilket kändes som den mest naturliga saken i världen. Skönt och det fortsätter så!

All denna hurtighet stannar inte där heller med att vara ute och skritta i skitväder: jag har tränat en timme pilates också!
Där ser man!

Hej migrän!

Hej migränanfallet Allan Ballan.
En hel dag som bortblåst och väck för alltid.
Som jag hatar det.

Nu ska jag försöka peta i mig lite mat och gå och lägga mig igen för att fortsätta sova.

Lufsat litegranna

Det är kvavt som sjutton ute trots regn så det är bara att bita i det sura äpplet,inse att allt man har på sig i klädväg kommer att klibba mot huden och att man kommer svettas som en finne på bastu-VM på två röda, men har man lovat att sessan ska få jogga lite idag så har man.

Sessan självt var sådär lagomt road över det här med jogga eller "lufsa i skogen" som jag gärna vill se det som, då mitt valda tempo antagligen kändes som pensionärspromenad i turbo-humlans värld...men när det kommer till kritan så är lufsa i skogen-joggen är bättre än skritt i alla fall enligt min tjej.

Hon är rar och håller mitt valda långsamma söndagsturtempo men hon kunde bara inte låta bli att festa till stämningen lite med väl valda hopp och studs i form av skyggningar från livsfarliga saker som träd, stenar och löv som låg på grusvägen.

Hon är ju inte egentligen en istadig häst så det där är ju bara tidsfördriv från hennes sida när matte är en tråkig tråkig tråkig mes helt enkelt.

Hon fick jogga 3 kilometer idag av 8 möjliga och så red jag ut över lite stock och sten vid vår lilla dunge så att hon fick tänka till lite vart hon satte fötter och använda skallen lite.

Kändes nöjd och glad på hemvägen och skrittade finfint. Stora rejäla kliv, en skritt genom hela kroppen och hon frustade sådär nöjt som bara hon kan.

Lite kraffs i krubban och så en puss på mulen och så ut i hagen till polarna.

Så var vi igång igen då!

Den här veckan som varit så har Glorih fått haka på mig på mina promenader typ varannan dag på 3,5km. Dessa har varit lagom och sköna för mig och min kropp efter ritten så jag tar för givet att hon också uppskattade dem.

En liten baktanke var att om hon fått göra något litet i alla fall under vilan kanske det tar udden av den värsta överskottsenergin men ack vad jag bedrog mig....

Jag vet INGEN häst som kan stå och se ut att vara typ hundra år gammal och halvdöd, som Glorih kan efter att man precis klätt på henne all utrustning, för att sedan förvandlas till en riktig Duracell-kanin med hur mycket energi som helst.

Min lugna lilla skrittrunda på knappa halvmilen blev till en början just en sådan, men efter ca 1,5km så växte hornen ut på henne.

Man kan säga att skritt är för mesar helt enkelt, och när man är uppvärmd ska man göra annat, och får man inte göra annat så ska man bjuda på sitt missnöjde och förtydliga sitt missnöje med hjälp av små bocksprång, minilevader och så ska man sparka lite med bakbenen bara för att.

Man får heller inte glömma att man SKA drämma ena framhoven bestämt i backen framför sig när matte ber om en halt istället för att dumheter.

Nog är nog sa Glorih och jag fick mer än ett ont öga kan jag säga.

Jag fattade vinken och lovade att hon skulle få trava lite i morgon om hon skrittade rart och fint hem, i alla fall den sista kilometern, utan dumheter.

Sagt och gjort.

I morgon ska hon jogga lite lite granna.

Så fruktansvärt skönt att vara tillbaka i sadeln igen, även om hon kan vara en riktig liten illbatting ibland:)

Jag har världens bästa hinknissar

Tingstäderitten....here we come!

Min mamma har ibland någon sorts sjätte sinne och vet vad jag går runt och grunnar på och min dags tema idag på jobbet var funderingar kring just Tingstäderitten.
Ska vi åka?
Har vi råd?
Tänk om vi gör bort oss?
Men nog allt ska vi väl åka?
Hur ska jag lägga upp träningen inför denna ritt?
Och hur ser banan ut?
Och hur funkar det där med färja?
etc
etc
etc
Ja ni ser... och dessutom får mina nära och kära och kloka i närheten sms om allt det där.
Dock blev inte min mor frågad om något....men vem tror ni inte ringer så fort jag slutat jobbet?
Jo min kära moder.
Hon har ringt och bokat färja, boende och stallplats och ja...till och med ringt och bokat min Karin.
Karin ville jag såklart ha med mig redan från början, och jag har ju frågat henne om hon vill följa även på egen hand men detta hade min kära mor dubbelkollat och dessutom har de kollat det här med ledighet på fredagen då vår färja går redan vid elva.
Då var det då klart så att säga.
Vi kommer att åka till Tingstäderitten.
Inget mer att fundera på egentligen utan bara att köra på nu då och se fram emot den 9 oktober.
Gud vad roligt!!!!!

Vi ska flytta!

Nu har jag och Glorih bokat ny stallplats!
Det kommer att bli jättebra!
Härligt mysigt gäng, trevliga ridvägar och en finfin ridbana med lite hindermaterial.
Bra träningsmöjligheter alltså, och dessutom får vi Karin A och hennes Katmandu som träningssällskap.

Jag kan inte vara mer belåten!

Isabergsritten

Äntligen kommer uppdatering från tävlingen!

Allting snurrar fortfarande i huvudet på mig när jag tänker på helgen som varit, men jag ska försöka få ner det på ett vettigt sätt.
Jag känner att jag ännu inte riktigt har smält alla intryck som jag fått men det är nyttigt!
Jag har lärt mig massor på dessa två starter jag gjort i år om både hur jag själv fungerar och hur min häst fungerar.

Jag kan berätta att vi valde att åka till Isaberg redan på fredagen för att slippa gå upp så ruskigt tidigt och slippa en del av stressen på lördag morgon och detta kändes som ett klokt beslut även lördag morgon.
Anläggningen var jättefin och fräsch och allting låg på en och samma plats. Vilken lyx!
Tävlingsplatsen var ett stenkast från stallet och ovanpå stallet bodde vi. Bara en massa plus i kanten för detta!

Jag och Glorih hade äran att ha med oss två tappra hinknissar: raraste Karin Thorén och så min mor. Mamma som bara har hinkat en gång tidigare i sitt liv hade med andra ord världens bästa hinknisse att se och lära av. Kunde inte vara nöjdare med mina hinknissar!

Själva ritten i sig var väldigt tuff tycker jag.
Hade jag kollat upp lite noggrannare hur tuff den var med sina backar etc så hade jag om ajgs ka vara ärlig valt en annan tävling helt och hållet, då jag och Glorih bor mitt på slätten.
Vi har ju inte en backe så lång ögat kan nå så att säga... men det som inte dödar härdar och nog sjutton håller jag på att härdas även i denna skrivande stund med värkande ben pga träningsvärk. Glorih är pigg som en spigg, har snustorra ben och jättefräsch i alla fall;)

Hon är en tuffing och kämpade på där i backarna.
Underlaget var lite tråkigt på sina håll. Sand blandat med makadam på en del ställen och eftersom det regnat en hel del innan så det var lite halt, sankt och väldigt blött bitvis vid stigningarna.
Ni som läst denna blogg tidigare vet att Glorih inte är ett stort fan av det här med vatten över huvudtaget så hon var sådär lagomt road vissa bitar men tuffade på.
Vi hade jättetrevligt sällskap av Emelie Ekström och hennes fina Zinndy och dessa två tjejer tuffade på jättebra i varandras sällskap.
Både jag och Glorih uppskattade sällskapet mycket!
Jag kände att Glorih blev trött efter första slingan men vet-bes gick bra.
Andra slingan kom hon in i andra andningen och var nöjd med att slippa det där hala,blöta partierna som vi hade ridit över första slingan. Hon myste riktigt när det blev rena sandvägar och ville gärna ligga och rulla lite i galopp. Fint att känna att hon kändes ännu starkare och piggare efter andra slingan än vid första.
Nollor rakt igenom hela tävlingen och hon uppförde sig jättebra.
Väldigt trött i huvudet efter tävlingen precis som förra gången och stog typ och sov vid vet-bes. Tog några meter innan hon kopplade på hjärnkontoret och kom på att hon skulle springa upp en gång till. När hon väl kopplat var det inget problem med uppspringningen, haha!

Nu har både hon och jag vila för hela slanten i en hel vecka hade jag tänkt. Vi ska bara ut och promenera litegranna någon gång nu i veckan.
Sedan... måste vi träna mer. Absolut. Den där Venjan-drömmen känns just nu lite mer angelägen.
Vi måste hur som leta rätt på lite backar.

Skrittgympa och mammabesök!

Igår snurrades Glorihs ben men de fina turksoa benlindorna som matchar hennes turkosa schabrak så snyggt på, och så gav vi oss ut på den lite hala "ridbanan" vi här.
Srittgympa för hela slanten och hon stonkade och frustade men mjuk och fin... det blev hon minsann! Hon kändes jättefin!

Idag fick jag äran att få besök av min kära mor som även ska hjälpa till och hinka åt mig på Isabergsritten. Hon hade med sig så mycket fint till mig och min häst så jag blev alldeles tårögd. Föräldrar kan vara så himla fina!
Jag har fått lite tävlingströjjor/träningströjjor och Glorih fick en påse med grimmor.
Ryktet om den akuta grimm-bristen för Glorihs del har spridit sig via djungeltrumman hela vägen upp till Dalarna och Mamma kommer såklart likt Fantomen och räddar situationen...
4st nya nylongrimmor och en alldeles ny, glänsande, supermjuk och smidig mörkbrun lädergrimma har vi fått. De är så fina må ni tro!
Jag är så glad så glad...
Massor av mat har jag fått också.
Jag är alldeles rörd... De är så fina min familj! Hela bunten!

Idag blev Humlan bara borstad och pussad på och så har vi börjat packa lite smått inför vår tävling. I morgon blir det en lite lättare tur och så ska massor av paddar etc tvättas.
Mysigt!