onsdag 13 oktober 2010

Tingstäderitten




Som många av er vet så var jag och Glorih med på Unghästbedömningen på Tingstäderitten och jag har nu många många många gånger påbörjat detta inlägg men liksom aldrig gjort klart det.
Det har liksom varit för stort för att greppa och är det fortfarande men jag ska försöka sammanfatta det någorlunda vettigt.
Min fredag morgon började med att hämta upp Karin ruskigt tidigt.
Vi lastade på häst som snällt och rart knatade rakt in och började vår resa. Hon åker bra och även färjan var lugn och fin.
Morgonen därpå började också vansinnigt tidigt som alltid när det vankas tävling men vad gör det;)?
Hon blev förbesiktigad av sin uppfödare Ingela medans jag käkade frukost och sedan var det fram ridning.
Glorih kändes lika fin som vanligt och vid start hamnade vi i ganska långt fram och vid en obligatorisk skrittstrecka strax efter starten så blev det att vi skrittade om de som var före och hamnade plötsligt först.
Ganska snart blev det som så att jag, Frida och Ingrid höll sällskap i princip hela första slingan. Glorih var inte alls pepp på att dricka någonting alls dagen till ära men åt gärna om det serverades. Kände spigg, stark och väldigt lagom. Sa jag till om en km/h långsammare fick jag det och vice versa. Väldigt lagom och bekväm att rida helt enkelt.
I grind blev vi ruuuuusikgt fort ompulsade av Frida och Ingrid.
Här märks det verkligen hur orutinerade vi är och att min lilla totto är lite väl rund om magen ( hon var lätt tjockats på anläggningen*rodnar*) .
Jag vill inte bli stillastående för länge och skickade in Karin i vetgrind så fort hon var nere på 62 i puls. Vi fortsatte vevvla en herrans massa i grinden och av någon anledning fick jag inte ens i mig någon mat alls mer än kanske lite smoothie och en chokladbit innan jag behövde sadla och vara iväg igen. Nu gick vi ut sista slingan ensamma och jag kan säga att jag har ridit på mitt livs sämsta underlag någonsin.
Jag ville lägga mig ner och gråta bitvis när hällmarken var framme och det enda man kunde göra var att ta sig över den likt bambi på hal is.
Hela sista rundan kändes stenhård,hal som sjutton och jävligt stenig.
Det var inte roligt alls.
Jag tvingade mig själv att släppa vägen för en sekund för att blicka ut över havet enbart för att säga " jaha... det var såhär det är att rida vid havet och öhm..det är nog vackert?" för att sedan fortsätta koncentrera mig på underlaget och vara ett steg före min häst som koncentrerade sig till max på underlaget. Det var lite läskigt att känna hur hon sakta men säkert ändrade sitt rörelsemönster. Spänd och väldigt kort för att kunna parera halkan men pinnande ändå på. Kämpade vidare.
Min fina lilla häst!
Vi var inte alls tränade för det här kan jag säga så jag drog ner tempot avsevärt och såg till att vi höll medelhastigheten för båda slingorna runt 13 strecket.
Jag var ganska säker på att vi skulle kanske få en etta för turga i och med att hon inte druckit något och att vi aldrig skulle kunna få ner pulsen så fort som jag kanske hade velat drömma om i och med att vi rör till det så i grindarna liksom begynnade brunst så jag vaktade lite för att inte tappa poängen för tempot.
Hon var värd alla poäng i världen för sin insats min tappra lilla häst!
Glorih fortsatte att inte vilja dricka på sista slingan och tyvärr så gjordes det felbeslutet att inte servera äpple etc längsmed sista slingan så i slutbesiktingen fick vi en etta på tarm och så missade vi såklart pulstiden.
Jag hade ju insett att det inte fanns en chans i världen att vi kommer under 54 på tio min på det sättet vi vevvlade på i grind som de rookies vi är, men jag gjorde en rövare även här och gick mot puls när hon låg på 58.
Tyvärr så blev det strul i sista veternärgrind då det blev väldigt oklart om det skulle vara vanlig pulsare eller veterinär som skulle pulsa och jag blev väldig stressad och förtvivlad över allt oklart och över att folk fräste och var sura.
Jag förstod aldrig vad jag hade gjort för fel???
Allt jag ville var att få min häst pulsad och jag gick in i den fållan som var ledig och som jag blev visad in till.
Hon hade i alla fall 60 i puls när vanlig pulsare pulsade trots allt ståhejj runtom oss och med mig som blev hyperstressad över hela situationen, och 58 när veterinären som kom hastande, pulsade. I papperen blev det pulsarens tid som noterades trots ståhejjet om huruvida vem det var som skulle pulsa och huruvida det var rätt eller fel som det blev.
Jag hade ändå inte räknat med några 54 så det var ingen direkt chock.
När veterinär Lars Roepstorff besiktade så fick jag en liten etta på tarm, och resten UA.
Vi skrapade därmed ihop 2p i och med att vi fick en etta på tarm i slutbesiktningen.
Surt sa räven;)
Vi tog alltså poäng i tempo och i rörelse men fick avdrag för puls och metabolic.
Små marginaler som gör skillnad.

Nu står Glorih som konvalecent med misstänkt hovböld ( ena sulan är det till och med hål på! Det är ju tur att man skor med sulor alltså!!) och jag är mest väldigt väldigt ledsen.
Min fina lilla häst har så ont i sin fot även om hon får metacam.
Jag är ledsen ledsen ledsen.
Det är mest en bitter eftersmak efter vår Gotlandsäventyr trots den fina CR som vi faktiskt gjorde.

Här är resultat listan: Tingstäderitten
Här är Unghästklassens lista: Unghästfinal

Inga kommentarer: