Ingela-besök

Igår hade vi vår eminenta ET Ingela ute för inspektion av de fyrbenta.
Glorih är utan anmärkning som hon brukar vara ( ta i trä ) och Grathea typ likadant om man bortser hennes sträckning då.
Grathea har ju lite ont och är rädd om sina muskler som hon sträckt på, men hon är helt ren men lite muskelöm eller vad man ska säga precis där hon sträckt sig.
Fick lite tips om hur jag ska massera för att hjälpa henne och lite goda råd på vägen.
Vi hittade även att Glorih har tappat tåkappan ena bak ( tredje typ "tappskon" denna vända... suck) och skon är påväg och på Thea hittade vi ett nytt ställe hon fått lite stryk på. Det sitter lite dumt till mellan has och sena så jag ska ha lite extra koll på det.
Glorih skötte sig utmärkt och Grathea fattade inte riktigt vitsen med det där tramset om att bli undersökt så hon visade upp sin ehm... mest bestämda sida så att säga.
Hon är en liten dam med humör och är väldigt tydlig med vad hon tycker och tänker.
Men allt gick bra och är det något hon idag är helt lysande med så att det att lyfta fötterna. Alltid något att sätta guldstjäna på!

Idag har det varit vila för båda två som gällt med tråkiga hagbilder som resultat, som ni ser. Grathea fick även sina muskler masserade i hagen vilket var myyyyyys och man kan inte bara mysa med en av dem så båda har fått sin beskärda del av måndagsmys idag.
Ignorera Glorihs fjolliga flätor... de är från lördagsträningen och det är ju såååå skönt att ha dem flätade vid träning!
Om ni nu ändå kisar när ni ser på Glorih-bilderna så kan ni kisa lite extra för alla lortfläckar... Tänk att hon blivit så ljus!
Allt syns ju så attans bra på skimmlar.
Måste köpa torrschampo tror jag. Såhär kan vi ju inte ha det!

Annars är Grathea en långhals
Glorih ser ut som en riktigt snabb och rapp distanshäst. Nästan lite i det vildaste laget..
Fjollflätan och älgkalven
Sötmulen den lille

Lördagsturen

Upp och skuttade okristligt tidigt lördag morgon för att släppa ut hästar, mocka åt mina tre ( jo Sky räknar jag lite i smyg som en av de mina nuförtiden,haha ) och så ut och rida. Det är inte sådär jättekul att rida de längsta rundorna ensam så det blev lilla rundan dvs 15 km i trav och galopp.
Lilla fröken fräken fiiiiiin att rida trots brunstidéer.
Vi tränar bra som sagt var. Red på mitt Tom Thumbbett för första gången på en evighet vilket gav en fin känsla. Jag upplever att när jag slarvar med att varva bettslingen och bara rider på mitt hackamore med paddad nosdel så kan hon bli lite arrogant om jag inte är vaksam dvs bromssträcken blir lite vääääl lång ibland även om hon lyssnar och då kan det vara trevligt att röra om i grytan ibland och rida på något annat.
Men fin känsla passet igenom.

Idag söndag kommer Ingela ut och kikar på mina tre. Ska bli spännande att se vad hon har att säga om dem!

Fin-fredag eller fredagsångest?

Denna fredag en släng av båda kan jag säga.
Alla helger lovar så himla gott. Ledighet och myspys skvallrar Facebooks statusrader om. Jag har städat sedan jag kom från jobbet och sedan haft kvällens stallpass i stallet. 4 hästar att mocka åt och kolla på och så har jag skrittat 7 km på Glorih för att jag helt enkelt inte haft något bättre för mig.
Säga vad man vill, men skritta en tur i mörkret en fredagskväll är ingen höjdare, men vad är en bal på slottet?

På vägen hem från stallet stannade jag på Coop och där unnade jag mig i alla fall 2 Tulipanbuketter ( jag älskar växter och blommor ) och ett 4pack folköl.
Inget slår en kall öl när man står i duschen efter att ha varit ute i kylan och ridit en sen fredagkväll, det kan jag säga er gott folk!
Udda kombo att jag enbart handlade Tulipaner och folköl ikväll kan tyckas eller så kan man se det som en släng av feminin variant av ungkarl.
Min kombo har i alla fall satt guldkant på min fredag så även jag fick en fin-fredag:)

Fy fan...

... vad ROLIGT det är med SKIDOR!
Mig och katten kommer ni finna i soffan klistrade framför TVn ett par dagar framåt nu.
FY fasiken vad roligt det är med skidor.
Jag älskar det!

Glorih och Grathea har vilat idag då jag ska iväg på middag ikväll med vänner och så tänkte jag passa på att fira Hellners VMguld :)

Här var det spöken...

Där fick jag så att jag teg!
Eftersom jag igår satt och var så nöjd med att det var så enkelt att rida så får jag äta upp det idag...
För idag har vi varit ALL OVER THE PLACE!
Glorih är egentligen inte en speciellt tittig häst så jag är så fruktansvärt ovan när hon väl blir det så man blir ju helt trött ju!
Idag har allt som vi tidigare passerat förbi hundra ggr förr ( exempelvis igår ) blivit potentiella platser för monster att gömma sig bakom, så som stallets postlåda, soptunnor, parkerade bilar och annat livsfarligt och åt dessa saker är det absolut nödvändigt att skygga satan för när man gick förbi.
Hon blev dessutom lite extra taggad då granngårdens grabb körde rally i deras tomma hingsthage på motocross och sprutade snö och förde oväsen vilket inte gjorde saken bättre för arma mig...
Men men... allt ger träning.
Det blev ett pass med fokus på att ha fokus på mig och vad jag ville.
Övergångar övergångar och återigen övergångar.
När hon varvat ner lite och började lyssna mer och skärpte ihop sig så fick hon skritta.
Vi skrapade ihop 12km, blandade gångarter men mest skritt som var passets grundtanke.
Jag tror som sagt var att det börjar dra ihop sig mot brunst....

Grathea har överskottsenergi så det pyser ur öronen på henne.
Vi tränar på att ha tålamod på gången. Dvs att bara stå och göra nada, nothing ingenting, absolut ingenting.
Ack så svåååååååårt för en snart 2 årig dam i sitt esse, när det finns tusen saker att smaka på och klämma på och känna på och röra på och och och och.... Men hon är duktig. Hon vill så gärna vara med överallt med den där lilla mulen.
Vi fortsätter att reducera dessa enorma mängder med vinterpäls som redan släppt och liksom bara ligger där på henne. Ser ut som att hon liksom har dammat igen? Himla roligt ser det ut i alla fall!
Efter en timmes hårt slit med diverse olika borstar och ryktsten trollas det fram en vacker liten häst därunder men nästa dag ser det exakt likadant ut...
Någon gång måste det ju dock ta slut på päls. Tror jag?
Fossingarna är jättefina nu och hon lyfter snällt om än lite överambitiöst dem när man ber henne om det och hon ÄLSKAR sina promenader.

Joggingtur

Tillbaka i sadeln igen.
Har precis kommit innanför ytterdörren och fingrarna är fortfarande lite stela av kylan.Inser att jag fortfarande har mössan på mig med huuuuuu vad jag fryser!
Idag har jag hunnit avverka 3 tårtbitar av det som är viktigt i livet: Jobbat heldag, träffat fin väninna ( med noll hästintresse, tänkt att man har sådana också!) för en fika på världens mysigaste Café och hunnit till stallet för att rida ett pass ihop med min distansmentor A.S.
Blev en joggingtur i trav på 14-15 km pga mörkret.
Min fröken fräken pinnar på och är en fröjd att rida om man bortser att hon surar en del mot vårt manliga hästsällskap. Mest spel för gallerierna och det räcker med att harkla sig för att få de där små grå öronen rart spetsade framåt eller att säga till med en liten välriktad kick i magen om hon skulle få för sig att göra ett mesigt "utfall". Dags för brunst strax kanske?
Det är så enkelt att träna just nu.
Bara att göra och det flyter på bra.

Nu ska jag träna lite överkropp, sedan duschen och sedan någon sorts ambition att laga något vettigt att ha i matlåda och till kvällsmat.

Over and out!

Olika sätta att orka

Idag är jag hästfri.
Det är skönt och något som jag behöver. Ofta känner jag att jag ständigt jagar minuter och timmar. Mil och kilometer. Fokus fokus fokus.
Det är ett himla livspussel tycker jag att hinna med allt, sköta sig och vara vuxen. Jag liksom tappar ofta någon del bara för att jag faktiskt inte hinner.
Man jobbar heltid och gör allt på jobbet helhjärtat, man försöker ha relationer med andra människor och försöker vårda de vänskapsbanden man har, försöker hinna haka på aktiviteter så som bio och utekvällar etc.
Sådana aktiviteter som andra jämnåriga människor gör och försöker vara med i gemenskapen. Det är så lätt hänt att när man tackat artigt nej 8 ggr så blir man inte ens tillfrågad de sista 2 ggrna....
Jag försöker äta rätt och göra bra mat, försöker se till att jag alltid har matlåda till jobbet och ha råvaror och mat hemma.
Försöker hinna städa och ha det fint utifall någon skulle komma på idén att hälsa på en.
Och.... framför allt går fritiden på vardagen ut på att träna hästarna och träna mig själv.
Och så försöker jag också hinna med att sova.
Det är sällan jag får med alla tårtbitarna som jag vill ha med kan jag säga... Det är alltid något man tappar på vägen för man har bara 24h per dygn.
Att hålla på såhär som man gör med distansritten tar tiiiiiid.
En himla massa tid.
Det kräver engagemang, ambitioner och en stor portion tålamod och snällhet mot sig själv när man ligger där och sprattlar i diket för att man liksom ramlat ihop där i ett hörn för att man inte riktigt kan hålla jämna steg med livet.

Idag är jag hästledig. Hästledig dag innebär för min del att liksom städa upp spåren av när jag inte riktigt hunnit med.
Det har handlats basgrejjer som var sluuuuuuuuut till kylen, det ska dammas och städas,vikas in tvätt, våttorkas golv och diskas, kollas igenom viktiga papper ( så lätt när man har vardag att bli disträ när man har mycket i huvudet) och så ska det bokas ny tvätttid. Höög tid att tvätta träningskläder som det gärna blir mängder av...

Jag är mycket väl medveten om att mitt valda liv med distansritten i fokus är helt och hållet självvalt och inget jag skulle vilja välja bort. Det är drivkraften genom vardagen och sorts meningen med livet. Anledningen till att jag går upp på morgonen och tar mig genom dagarna oavsett väder och vind och utmaningar.
Ibland glömmer jag bara bort att andas när allt snurrar så fort.

Jag kan också erkänna, om än motvilligt, att jag ibland är så avundsjuk på dem som lever sitt liv ihop med någon att jag kan bli grön av avund...
Vilken lyx att kunna få dela på lite sysslor någon gång ibland.
Att få lite avlastning.
Vad otroligt mysigt och vilken lättnad att någon gång kanske komma hem till färdiglagad mat eller varför inte en färdigtvättad tvätt...

Man ska kanske starta ett sportkollektiv?
För alla som håller på med en sport som tar tid och lever sitt liv ensam måste ju sitta med samma problem och någon sorts inre önskan om lite hjälp på traven ibland?


Jag orkar motivera mig själv mitt i allt den hör fokuseringen och livsstilsvalet genom att helt enkelt få en paus i det ( Att läsa tidningen Ridsport och dricka kaffe räknas fortfarande som paus...ok?).
Att bara vara en vanlig människa som inte är ambitiös och har höga mål och ambitioner och som inte bara tänker träning hela tiden.
En sådan där människa som går i någonting annat än jobbkläder och sedan träningskläder för att sedan byta dessa till pjamas för att kliva upp dagen efter och även denna dag köra på samma dresscode.

I morgon var jag erbjuden en till hästfri dag men tackade nej.
Vi får se hur det känns i morgon och hur mycket jag hunnit städa upp i den röran som kallas "Det vanliga livet" jag sitter i just nu.
Det är väldigt lätt att göra som strutsen och köra huvudet i sanden och dra på sig trikåerna och fara till stallet istället...

Dagens Grathea bildskörd

Glorih och Thea stog och solade i eftermiddagssolen när jag kom till stallet.


Grathea tycker: OH! Nu kom matte! Ska VI göra något kul? Ska vi? Ska vi ? Ska vi????


Hur söt kan man inte vara?


Och såhär ser hon ut i dagsläget ut från sidan.
Det är som sagt var SVÅÅÅÅRT att ta kort på Thea... hon står ju inte still en sekund och helst vill hon sitta i knät. Som ni ser så blir proportionerna lite roliga på uppställningsbilden, men men. Den jag har just nu!


Det är ju så roligt att ta kort på unga hästar när de växer så det knakar så att man har något att plocka fram sedan och titta på och säga: Nämen! Har min lilla tjej sett ut såhär!!!


Glorih var mycket nöjd med att få stå och sola en liten stund till men när jag kom ut andra gången så var det minsann min stora tjej som kom galopperande och gnäggandes emot mig.
Tog in henne och Sky för att jag och Anna skulle avverka ytterligare ett träningspass tillsammans.
Det är nyttigt för min lilla arbetsmyra att bara ligga bakom och finna sig i lugnet att bara vara där. Inte göra något mer utan bara gå bakom och liksom pinna på. Varken mer eller mindre.
17km tror jag att vi drog vi ihop. Standardrundan med en hel del trav och lite galopp.
Ett ganska tufft pass till åt min madame som börjar fatta det här med att spara sig lite.
Att man inte behöver ligga på så förbannat hela tiden.
Härligt att känna att man börjar bli mer bekväm i sin ridning, inte behöva göra av med så mycket energi på att bromsa och göra två miljoner halvhalter etc utan bara kunna sitta och njuuuuuuta. Som det liksom ska vara.
Det är så kul att träna må ni veta!

Jag har hittat den!

Jag fann precis min kamera!
Total lycka!
Nu SKA det fotas igen!

Vart den låg?
I min målerilåda såklart. Bland alla färger,penslar och spatlar.
Heeeelt logiskt.

Gammal bild

Fick denna bild mejlad till mig under gårdagen. Den är tagen när mamma och pappa var här och hälsade på och Thea hade varit här i någon vecka bara.
Det var ett himla sjå att få dem båda att stå still så jag vettikatten hur någon av oss står , haha, kolla bara Gratheas framvagn!?! Sådär ser den ju egentligen inte alls se ut när hon ställer upp sig och Glorih ser helt morgontrött ut.
Men... de är mina flickor.
En ren källa till glädje och energi.

Fy fan vad vi är bra!

Ja, jag måste banne mig skriva det. Fy fan vad vi är bra!
Det är ju väldigt väldigt lätt hänt att man vill gå och dra det varma täcket över huvudet igen när man gått upp och tittat på termometern som står på -19,5 grader.
Det är då det kan vara svårt att motivera sig att klä på väl genomtänkta lager på lagerkläder fundera på sko och handskval...
Man vill ju varken bli för varm eller för kall och finns det något värre än fingrar och tår som är som frysta prinskorvar?
Idag tog jag och A.S ut på våra ädla springare och gjorde ett jättebra pass. Termometern stog på -20,5 grader precis när jag kom till stallet och det var hiskeligt kallt åt nästippen och kinderna första halvtimmen men det blev behagligare -13 grader när solen kom fram mer och började värma.
Vi fick ihop ganska precis 2 mil och vi galopperade 1 mil av dessa. Vi hade varit duktiga och plockat fram pulsklockorna med en viss irritation från min sida. jag hatar när det krånglar, sladdar som hänger och slänger, inte få fart på pulsklockan i början och så vidare så jag hann till och med bli arg som ett bi.
Jag hatar tekniska prylar för jag är så sjukt otekninskt lagd.
Men... helt klart intressant att kika på pulsen. Vad hon ligger stadigast i i vilket tempo och hur fort hon går ner etc.
Mycket nöjd med mitt hårda pass idag!
Det är skönt att ha Anna med sig när man är ute på tur för jag blir väldigt lätt väldigt het på träningen. Jag vill träna mycket ( eller det blir lätt att jag gör det om jag inte har en plan med passet innan) och jag är inte ett dugg farträdd även om jag är känslig och har en känsla för vad som är lämpligt att rida i för tempo beroende på vilken häst jag sitter på och vart den är i träning.
Vi hojtade till varandra och jämförde pulsvärden och Anna som red med sin gps, då min var urladdad, hojtade om jag kunde gissa hur långt vi ridit och hur fort det gick. Intressant för nio fall av tio hade jag rätt om både hur långt och hur fort det gick.
Bra pass som jag aldrig ville skulle sluta men det får bli ett nytt i morgon.
Jag är så stolt över min lilla häst! Hon går från klarhet till klarhet och kämpar på.
Det är så himla roligt att rida och träna henne och hon är en sådan energiboost.

Grathea har jag idag gått över med en gummiborste... Jag kan inte förstå att en sådan liten häst kan fälla sådana ENORMA mängder päls! Hon är en raring och hon verkar ha landat i allt nu. Hon är min lilla tjej som alltid har ett stort plakat ovanför sitt huvud där det står vad hon tycker och tänker. Min lilla tjej som har åsikter om allt. Hon är otroligt kommunikativ och lättlärd och jag tycker så jäkla mycket om henne. Tänkt att hon är min?

Nu har jag precis slukat en tallrik med Soyghurt samtidigt som jag skrivit det här inlägget. Svingott! Ni borde prova! Smaka den med Jordgubb.... Mumma och nyttigt ( man får kisa med ögonen som fan för att missa de E-blabla ämnerna som finns där i, måste kika om vanligt koyoghurt innehåller sådana ämnen också)! Men det är proteiner i etc och jag som är känslig för laktos lämpar den sig ju ypperlig för.
Nu väntar en lång dusch och Ikea för min del.

Uppdatering: Haha, hur tyckte jag det där gick då med min dagsplanering?
Jag somnade typ stående inne i duschen som sannerligen blev onödigt lång ur miljösynpunkt och sedan dog jag i soffan. Sov tre timmar och insåg att dagen absolut inte kommer se ut som jag hade tänkt.
Jag och kissen smyger runt i lägenheten i slowmotion och jag är typ segast i stan.
Vart tog all energi vägen?
Var samma sak igår. Dödstrött och kan bara inte sätta mig ner utan att hamna i akut tröttma som leder obönhörligt till komaläge och så fryser jag ständigt.
Undrar om jag har något skit i kroppen för såhär trött kan man bara inte vara i normalfall?
Hur som är det en jäkla lyx att känna att man faktiskt FÅR sova tre timmar mitt på dagen för att man behöver det utan att ha någonting annat viktigt som försvinner för en.
Att vara helt ledig. Jag är nog väldigt sällan helt ledig om jag tänker efter så jag mår nog bara gott av att sitta i typ pjamasbyxor och pilla mig i naveln en hel dag slötittandes på skidor på tv.

En annan fråga som dök upp i mitt huvuvd: Måste man inte ha en kanin också? Eller en till katt? Det måste ju vara nästan livsnödvändigt?

En framskoning och en framverkning

Båda flickorna fick sina framfötter åtgärdade idag. Super duper!
Hovis tittade på Glorihs fötter och frågade ännu en gång HUR sjutton vi hade lyckats få av båda framskorna under en och samma ridtur.
Jag svarade att jag och Glorih kan allt...Ett par framskor är väl inga problem att dra av sig om man ger sig sjutton på det?

Grathea fick sina framfötter verkade nu igen.Bak kunde vara som de är.
Vi jobbar för att få hovarna jämna. Att både liksom halvorna ska bli lika stora. Det tar sig och fötterna är jättefina redan nu. Roligt!

Båda skötte sig utmärkt idag.
De stog som två små ljus under hela proceduren.
Såååååå skönt!

Åter en helg som gått

Jag har haft en supertrevlig helg på alla sätt och vis.
Igår red jag , Karin och Anna på tur i det fina vädret... Härligt härligt!
Nästan 2 mil tror jag vi skrapade ihop bara sådär.
Glorih tuffar på bra och går verkligen bra. Det är enkelt helt enkelt att rida och det gillar jag.
Keep it simple.
Thea får Metacam vilket hon kanske inte är sådär jätteförtjust i men det går bra. Går små promenader med henne och hon sköter sig väldigt bra trots boxvilan.

Idag var jag och A.S uppe med tuppen för att släppa ut hästar och för att komma ut och rida.
-18 grader stog termometern på när vi anlände till stallet men de blev under dagen behagliga -10 grader.
Vi skulle rida samma runda som gårdagen men med några extra smårundor som man kan liksom lägga till på ca: halvmilen stycket, och det var på den andra lilla rundan när vi var som längst bort som jag och A upptäcker att Glorih huxflux saknar båda framskorna när hon liksom hasade runt på isen utan något vettigt fäste.
Jag fick ingen förvarning alls, inget snubblande, ingen känsla av att nu rök det en sko och en till, pga att hon klev på sig eller så.
Ingenting, men utan framskor stog hon plötsligt där.
Helt värdelöst och jag fick en smärre suckation.
Jag menar... Sååååå kul är det inte att stå mitt i ingenstans med skog så långt ögat kan nå och pulssnö och veta att man har någon timmes fysiskt jobb framför sig i form av promenad och jogging men det som inte dödar härdar. Bara bita ihop.
A fick rida hem på egen hand och jag fick börja knata hemmåt med en påse nötter som jag fått av A i tröst . Färdproviant helt enkelt.
Det tog tid kan jag säga att komma hem men jag hann i alla fall tina upp ögonfransarna etc och fick ju tid att fundera på livet när jag gick där i skogen i ensamheten med en Glorih glatt traskandes bredvid mig.
Alltid något.

Hopp om livet;)

Idag har Grathea stått på arresten vilket hon i och för sig inte har så mycket emot så länge det finns mat att äta ( jag fattar inte att den lilla hästen kan få i sig sådana mängder torrt hösilage på en dag.... 20 kilo är inga problem alls).
Glorih har fått vara storasyster och mental snuttefilt åt lilltjejjan genom att få stå inne en stund idag.
Jag har annars så himla bussiga stallkompisar som tycker att det är ok att vi har lite rullande schema på hästar som få vara inne och sällskapa åt min lilla Thea. Så himla himla bussigt!

Veterinär blev ringd till i morse och vi fick en tid vid nio vilket blev en viss stress för min del som stog på jobbet och tusen funderingar på hur jag skulle lösa detta då det skulle vara en smärre omöjlighet att ta mig från jobbet till stallet i tid...jag löste det hela genom att chansa och ringa till K.A för att höra om hon hade möjlighet att åka ut till stallet för att möta upp veterinär om jag inte skulle hinna dit i tid. Pärlan, eller diamanten ska det vara, sa att hon självfallet kunde åka dit.
Jag är så mesig och blir alltid grinfärdig och alldeles knäsvag av lycka och tacksamhet över vilka fantastiska människor jag känner. De ställer upp i alla väder och de ställer upp för mig. Det rä ju så himla fint att man dör lite så jag dog lite när Karin sa att hon kunde åka dit tidgare än hon hade planerat. Jag är så himla himla tacksam!
Vår hemmavet fann en sträckning vid insidan av benet vilket inte var otippat, men hon såg betydligt bättre ut än sent igår kväll tyckte jag ändå.
Hon ska ta det lugnt nu och gärna stå på box ett par dagar och sedan ut i liten hage om hon klarar det utan att springa benen av sig. Hon ska få antiinflammatoriskt och ska promeneras lite med.
Inte så kul kan man tänka med boxvila men å andra sidan har vi nu massor av tid att bara liksom hänga med varandra. Gosa och lära känna. Hon har haft öppen boxdörr nu på kvällssidan medans jag mockade mina boxar så hon kunde gå ut lite ur sin när och om hon hade lust och hon var vansinnigt nyfiken på vad sjutton jag roade mig med där i stallet. Allt skulle inspekteras kan jag säga... Hon är förjäkla härlig!
Dagen har jag annars spenderat med att pendla mellan jobbet och stallet och jobbet och stallet hemma och stallet igen.
Ett himla åkande av olika anledningar men helt klart värt det när man möts av hästarnas mjuka mular och vänliga blickar.
Vid 15:30 sadlade jag och K.A våra springare och gav oss ut i Klass 2 snöstormen.
Biiitande kyla pga blåsten och lätt 3dm nysnö på sina håll.
Bara distansryttare utsätter sig för sådant tror jag?
Vi härdade ut en skrittur på 6 km i nysnön...
Thea fick sedan sällskap av Kotten och Glorih fick möjlighet att gå ut i hagen och röra lite mer på sig.
Som sagt var: jag är grymt bortskämd med så snälla människor i stallet alltså. De är så himla fina...

Toppar och dalar. Ett hästliv.

Sabla förrädiska is. Den blir inte mindre förrädisk med lite snö ovanpå så att man få gissa sig till vart isfläckarna är...
Idag blev det en smärre katastrof för vår del.
Vid lunchning slog Grathea omkull sig rejält, när hon skulle vika undan för en annan häst som tyckte att hon stog lite för nära. Detta brukar ju i vanliga fall inte vara ett problem när det är bra underlag men just idag så satte hon båda fram på en isfläck och dunsade med full kraft ner i backen.
Jag var ju inte där när det hände, men först blev hon tydligen blockhalt men när jag hade hunnit dit från jobbet lite drygt en timme efter olyckan (Tack stallägare för att du informerar mig så fort när något händer och STORT tack chefen, du är världens bästa!) så var hon typ 3gradigt halt och efter att hon stått lite still så vill hon först helst inte röra på benet alls utan uppmuntran.
Jag och stallägaren baxade in min älskade lilla häst in i stallet och klämde och kände lite.
ONT ONT OOOONT! sa Thea och skakade bara av tanken att jag skulle få smeta på kylbalsam etc på veterinärs inrådan. Nu är hon i och för sig lagd lite åt dramaqueen-hållet men ändå.
Ont som sjutton har det lilla livet och det tar ju kål på mig. Hon är ju en av mina ögonstenar!
Hemmavet tyckte mer is i magen och invänta morgondagen för vidare utredningar.
Såååå...idag har eftermiddagen på min hästfria dag spenderats sittandes i halmen i Theas box, där hon varvade mumsa hö och stå med mulen mot min panna och kind och blev klappad på.
Fina fina Fina älskade lilla hästen.
Vad det skär i en när de har ont:(

Nu håller jag alla tummar och tår för att det ska bara vara ett rejält blåmärke etc som hon har dragit på sig.
Men hu så orolig jag ändå blir...

Vardagslyx

Idag har jag gått hem tidigare från jobbet, vilket var ett toppenval då vi har haft typ 3+grader strålande solsken och inte ett moln så långt ögat kunde nå.
Stuvade i mig en hamburgare inköpt på en mack och åkte direkt till stallet.
Här skulle det tränas!
Tog in Glorih och klädde på henne och så gav vi oss av. Valde att rida i vår allroundsadel så i morgon kan jag säga att jag inte kommer att kunna gå pga att träningsvärk. Satan i gatan vad annorlunda det är att rida i en allroundsadel jämfört med vår distanssadel!
Balansen hamnar helt annorlunda och ovant att rida med vanliga stigläder....så nu är jag lite blå på smalbenen pga punkttrycket.
Glorih gick som tåget och rundan hamnade på 18,5km. Skritt vid uppvärmning och avskrittning men sedan var passet i enbart trav och galopp.
Grusvägarna är fantastiska på sina håll, mjuka och härliga, men på andra ställen är det fortfarande bara is och inne i skogen fann vi lite pulssnö i 4km som vi travade i. Just den slingan är dessutom lite kuperad vilket man alltid blir lika glad över när man upptäcker detta. Man är alldeles för van med att det är platt här nere och man glömmer alldeles för fort bort att den där lilla slingan på 4km finns.
Väl hemma igen fick Glorih gå naken i hagen i solen. MYS att rulla i leran och stå och sola.
Jag kan vara världens bästa matte ibland...
Hon har aldrig sett så tränad ut som hon gör just nu. Så himla kul! Hon har ju nästan alltid sett lite rultig och tjock ut men inte nu längre.
Jag hoppas att vi även kommer kunna hålla i denna vikt även när gräset kommer att börja växa...

Thea fick nöja sig med mys i hagen idag men hon hängde inte läpp för det.

Handhästpremiär

Igår kväll trillade jag rejält pga isen och slog i huvudet( bland annat...) ordentligt vilket resulterat i en fin klädsam bula och tillhörande hjärnskakning. Det positiva i det hela är att jag inte dog. även om det var bra nära.
Jag grinade som en bebis.
Tur det var mörkt och att jag var ensam.
Men helt sinnessjukt vad obehagligt det är att halka sådär! Det liksom krasade i både nacke,mellan skuldrorna, det dova ljudet när ens huvud slår i marken och dunsen av ens höft som även den slås illa.Brrrrr!

Hur som så har jag ändå jobbat idag, trots lite illamående och huvudvärk och jag har även varit i stallet efter mycket velande fram och tillbaka hur jag skulle göra då Karin lovat att hjälpa mig med mina fina tjejer....men...suget är för stort ( och folk säger att det är svårt att sluta röka...).
Eftersom jag var halvdöd och inte ett dugg katig och visste att båda behövde motioneras och aktiveras så blev det ett snabbt beslut: Här skulle det ridas med handhäst.
Jag har aldrig ridit med handhäst förr men eftersom Grathea är är så känslig och Glorih är bussig så kände jag att jag kunde likagärna prova.
Hade det inte fungerat så hade det väl bara varit att gå hem igen menar jag.
Meeeen...det gick jättebra. Inga problem alls.
Skritt och så provade vi en minikort snutt trav där underlaget var fint bara för att vi skulle ha provat det. Plättelätt!
Grathea såg så nöjd ut efter att få varit ute på sin lilla 3kilometerstur och Glorih verkade även hon nöjd med sitt lilla minipass.
Blev ju lite hjärngympa för henne med genom att ha med den lilla på snöre.

Hemma igen blev det betforvatten, morötter och en rejäl borstning av dem båda.

Mätte min lilla Grathea som idag är ca:148 i mankhöjd. Stora lilla tjejjen.
Hon behöver inte bli en jättehäst har jag sagt åt henne, det räcker fint redan nu,haha!

Regn och blåst

Regn och blåst har väl aldrig stoppat en distansryttare?
Igår var det riktigt pissväder om man nu får säga så men ett bra träningspass lockade som sjutton. jag jobbar helg men kunde komma från vid tre..in i omklädningsrummet för att byat om på en nanonsekund för att slänga sig i bilen men en banan i näven som jag tröck i mig i farten.
Här skulle det ridas trots detta eländesväder!
K.A hade varit en raring och åkt runt med sin bil och rekat ny ridväg dagen innan så denna skulle nu ridas i sällskap av mig och A.S.
Väl i stallet så inser jag att jag står där med lyxen att ha en färdigsadlad häst så det var bara på med hjälmen och ge oss av. Lyx! Lyx! Lyx!
Turen var helt suverän och hästarna skötte sig väldigt bra. Vi tränade rida om och rida bakom varandra i både trav och galopp och det hela flöt på väldigt smidigt. Inga större problem någonstans faktiskt.
Härlig känsla att ligga tre stycken glada ryttare i galopp och man hör både ett och annat gläjdetjut och jag kunde även höra mig själv hojta: MJUKA GRUSVÄGAR! MJUKA RUSVÄGAR! likt en pajjas men vad gör det när man till och med kunde höra hur grusvägen liksom klaffasde under hovarna när vi rullade fram där i galopp. Det var inte igår det....
Lite isigt på sina håll men vad gör det när det strilar ner lite regn och det bjussas på lite lerig mjuk grusväg efter denna vargavinterperiod?
Passet blev 18,5km långt och det blev mestadels galopp och trav om man bortser framsrkittning och avskrittning.
Pigga och glada hästar väl hemma igen.

Idag är jag "hästlös" pga heldagsjobb.
Lite segt med tanke på det urvackra vädret där ute..
Vad är en bal på slottet?

Vi tränar bra nu

Hu vad jag har hankat efter här på bloggen igen men här kommer det lite uppdateringar igen:
Måndag var det vila för Glorihs del.
Tisdag: skitt i 1h.
Onsdags: 45 min mestadels skritt och sedan lite trav. Beckmörkt och hamnade helt åt helvete när jag skulle vejja för en rejäl gran som fallit över stigen vid vid vår " lilla runda" och istället red in i en gammal granodling. Detta resulterade i diverse rivsår i hela ansiktet etc trots att jag höll en hand framför mig för att skydda ansiktet. Det var så jäkla mörkt så att jag såg inte ens den!
Vi lade ner Projekt "lilla rundan" och vände tillbaka. Både jag och Glorih tyckte att det var en dålig idé att rida in i den mörka snåriga granodlingen igen så vi satsade stort och hoppade över den fallna granen vi tidigare vejjt för.
Idioter kan jag bara säga eftersom det var så mörkt att vi verkligen inte kunde avgöra varken hur högt och brett detta hinder skulle vara.Vi tog oss över och jag har nog aldrig hoppat så högt i hela mitt liv... men vi överlevde och fick en släng av hybris. Fälttävlan kanske är vår grejj ändå;)??
Torsdag: Tur med A.S och Sky. 1,5mil typ i mestadels trav och pyttelite galopp men pga isbana la vi ner det då det blev halt för mig och Glorih då vi bara har smådubb fram i skona och brodd bak. Inte ultimat när det är skridskobaneunderlag... Trevligt pass och så himla kul att träna med sällskap!
Jag har även dagen till ära blåst ner från en stege när jag beskurit äppelträd och gjort mig lite illa i axel och skulderblad framför allt, men det som inte dödar härdar sägs det ju och 2,5 m handlöst fall är ju ingenting;)
Fredag: 4 km promenad med Thea. Hon är en pärla. Trafiksäker och en klok liten stor häst.
Vi tränade lite ledskapsövningar och även ge efter för tryck. Hon lär sig läskigt fort. Klok liten häst som sagt var. Hon är verkligen jättekul att jobba med!
Jag passade även på att träna lite trav vid sidan av mig dvs avsaktningar på kommando och ökningar på kommando. En fröjd är hon!
Glorih fick jogga 6 km i trav och var nöjd med att bara vara ute på ett jättelätt pass.
I morgon väntar lite tuffare pass för hennes del igen.

Jag hade så gärna vilja lägga ut lite bilder som ska vara nytagna men min kamera är lite på vifft efter denna flytt..