lördag 26 juni 2010

Löshoppning,dressyr,utepass och brunst deluxe;)

Min donna är minst sagt explosiv just nu. Hon är tokbrunstig...
Hon vet liksom inte riktigt vart hon ska göra av sig själv och varvar hejvilt mellan att vara supderduperglad med att vara arg som ett bi på allt från insikter till att hon kommer på att jag nog kanske petade henne lite för hårt med skänkeln trots att jag inte rört mig en millimeter till att vara en glad liten skit igen.
I veckan har vi löshoppat en del för att jag skulle slippa henne humörsvängningar på ryggen när de varit som värst och detta har gått lysande. Hoppat studs och hon sköter sig lysande.
Vi har gjort en del skrittdressyr med flytta för skänkeln ( bäst att passa på nu när hon är så fruktansvärt känslig för minsta lilla ändring och detta medför också att jag måste tänka på att göra korrekt konstant) och idag har vi ridit ut.
Detta är lite spännande för jag är hur trygg som helst på ryggen och helt avslappnad. Hon kändes som sagt var explosivt pmsig och hon visade lite prov på galoppombyten i varje steg ( hon har sannerligen oanade talanger. De var klockrena och i god balans men inget jag ville ha så att säga), lite tramp och annat i de lite högre skolorna men där mellan varven skrittade hon avspänt som helst. Dessa inslag av dressyr-moves var återkommande så fort det var en broms eller andra insikter som terroriserade henne. Lilla skruttan...
Mysig tur hur som och hon kändes jättefin för övrigt.
Hon är nu helt dränkt i insektsmedel och på måndag så ska det inhandlas Fyra ess salva att ha i ljumskar och i öronen. Ska även inhandla Glidslem att ha i armvecken. Misstänker att hon kan få skav där om vi fortsätter rida på som vi gör nu och hon blir svett och detta torkar.
Glidslem är suveränt!


söndag 20 juni 2010

Vart ska jag rida?

Jag sitter just nu ridklädd och egentligen fullt redo att åka till stallet.
Varför har jag inte åkt än?
Näe...jag skjuter på det. Jag är egentligen fruktansvärt ridsugen. Jag vill så gärna träna...men ändå sitter jag hemma och känner " men SUCK!". Detta låter med all säkerhet lite märkligt men det är faktiskt så det känns.
Jag är nämligen inte det minsta, inte ens pyttelite sugen på att rida samma j*kla runda som vi alltid gör. Krångla över väldigt trafikerade vägar, sicksacka mig fram mellan bussar och människor,akta oss för lekande barn i skogen eller hundekipage som ska skälla på oss.
Jag är inte alls sugen på att rida över den där sabla stocken och mot ängarna.
Jag vet att kossorna går i Flygplanshagen nu och jag vet att jag måste rida bredvid denna hage nu på en lummig kladdig hal stig och som vi dessutom inte röjt grenar på i år.

Våra rundor tar kål på mig.

Jag vill flytta till ett nytt stall med nya ridvägar.
Ridvägar utan allt detta som liksom suger lusten ur en.
Jag vill ha milslånga grusvägar, stigar i skogen ( bara att ha en skog i närheten som man kan rida runt i...ojojoj säger jag bara. Våra små dungar kan man liksom inte jämföra för det är banne mig ingen skog om man kan rida igenom den på 10 min i skritt) och jag vet inte.
Att kunna galoppera ute! WOW!

Jag vill åka bort och träna men det verkar som alla som vi brukar träna med har antingen småskador på sina hästar eller är hästägande semestrare.
Vi måste alltså ut och återupptäcka våran enda enastående ridväg.
SUCK.

Jag VET att jag skrivit i HUNDRA år nu snart att jag måste finna ett nytt stall men detta är ju en hel j*kla omöjlighet verkar det som.
Jag kan göra avkall på all lyx som spolspilta etc men snälla: ge oss träningsmöjligheter och gör att vi trivs!
Om jag ska flytta nu igen så vill jag verkligen trivas.
Det räcker inte bara med att hästen ska trivas i hagarna etc.
Jag måste också göra det.
Jag är så himla less på att ringa på annonser som utlovar bra ridvägar och allt låter bra och så slår man upp kartboken och inser att ehm... vart rider de? I den vältrafikerade byn? Längsmed den väldigt trafikerade järnvägen? I sjön? Eller jaha....bra ridvägar är lika med en liten snutt på max 3 kilometer som man rider fram och tillbaka på.

Jag är lite less just nu bara.

Allt jag vill göra är att träna.

Hur svårt ska det vara?

fredag 18 juni 2010

Jag är så glad!

Idag har jag och min lätt korpulenta prinsessa haft ett jättefint pass på ridbanan!
Som vanligt så är hon alldeles för het i framskrittningen men detta gav med sig när jag väl började korta tygeln och ställa lite krav.
Jag har insett att jag har varit lite slarvig den senaste tiden och råkat rida med lite för långa tyglar. Inte så att de glappar hejvilt men ändock så pass att hon blir osäker på vad jag vill och vips så har hon ökat takten och allt bli luddigt och älgigt.
Idag satte jag mig ner för att faktiskt rida. Mer korrekt tygelkontakt och där hade vi det. Hon vågade ta stöd, slutade älga och när hon slutar älga så rider jag genast mycket bättre och får en bättre sits. Bara sådär.
Travdelen av vårt pass flöt på så himla fint idag och jag kunde inte vara nöjdare utifrån där vi är. Självfallet orkar hon inte bära sig hela tiden och när hon rinner iväg för oss för att styrkan tryter så blir att att istället för den fina lätt kontakten där jag inte har någon häst alls i handen till att hon liksom lägger sig på den och innan jag hunnit korrigera både henne och min egen ridning så ser jag i skuggbilder att hon gapar. Det skär lite i mig att se detta då jag bara vill lätta i handen direkt innan det blir sådär men det hinns banne mig inte med. Hände ett fåtal gånger och framför allt efter hörnen där hon trampat på som sjutton och jag har hunnit tänka att : oj, undrar om hon orkar det här hela vägen? Det gör hon ju inte men hon kämpar på.
Lade in långa skrittpauser på lång tygel mellan ridningen med liter mer samlad häst.
Idag fick vi takt, schvung och lite mer bärighet.
Hon kändes verkligen jättefin och ridningen flöt verkligen på idag.
Varför har man aldrig tillgång till en fotograf när man har sådana här pass egentligen?

tisdag 15 juni 2010

Vi gnatar på

Har varit jätteseg och inte alls känt mig kry några dagar nu men vi tränar på.
Det är spännande att min lilla Humla kan vara så fruktansvärt rar när vi rider på nya platser och tävling när hornen växer ut på henne på hemmaplan...
Hon kan liksom inte få nog av sina egna små improvisationer.
Hon lägger in egna små tempoökningar och skutt på hemmaplan. Lite hej och hå helt enkelt.
Nåväl...jag får vara nöjd med att hon är en ängel att åka väg och träna med i alla fall. Och lite söt är hon när hon hux flux mitt i skritten på lång tygel tycker " Jahapp, då tar vi en liten galopp här då!". Inget tokgalopperande men just att hon faktiskt kan göra en fattning och rulla in i en långsam galopp tre språng innan jag fått fatt på tyglar och allt och korrigerat. Där brukar jag istället då få ett "Men GUD matte, vad du ska vara tråkig jämt!" och så en djup suck efter det.

Vi tar oss runt våra små rundor här och drömmer om dröm-stallplatsen.
Ni vet den där med perfekta ridvägar,gärna ridbana men även nära till ridhus, lagom mycket folk i stallet och lagomt mycket hästar i hagen och hagarna är såklart stora och fina och hästarna får vara hästar och gå ute länge på dagarna.... En dröm?

Dagens ridpass har vi ägnat oss åt lite gymnastik i det höga gräset på ängen. Hon skötte sig jättebra trots att det blev jobbigt att trycka på lite när man måste lyfta på fötterna ordentligt varje steg man tar. Hon biter i och jobbar på.
Vägen till ängen var dock lite extra spännande med alla dessa rådjursmammor med små kids i gräset. Tre olika mammor med tillhörande bebisar i olika storlekar råkade vi på idag!
Vi jagade upp en alldeles ny liten rackare inne i skogen. Den var yttepytte miniliten och när den skulle ta sig upp i den rena förskräckelsen när den upptäckte oss så trillade den lika fort omkull åt andra hållet. Lilla parveln! Dess mamma var snabbt på plats och stöttade den lite och vips så traskade iväg med mamma rådjur skeptiskt tittandes mot vårt håll.
Hjärtat smälter litegranna ibalnd.

måndag 7 juni 2010

Fräscha

Både jag och Glorih mår jättebra efter sydnärke och går just nu mest runt och myser. Hon går nu ute på lite bete och jag har ehm...har ridabstinens, haha!
Hade tänkt ta en promenad idag efter jobbet med min prinsessa men det ösregnade och hon såg så nöjd ut när hon stog under träden i vår lilla miniskog, alldeles torr och varm så jag hade inte hjärta att dra ut henne i regnet.
Benen är snusntorra och hon har rejsat runt i hagen som vanligt. Ser lika mjuk och fin ut som jag känner mig.
Jag har en sådan lyx att jag inte ens har träningsvärk efter vår CR!

I morgon får Humlan nya skor. Suveränt!

lördag 5 juni 2010

Godkända på Sydnärkeritten

Klockan 06.30 skulle Glorih vara lastad och klar i morse vilket hon självfallet var efter jag vaknat pigg som en spigg kl:04.38. Helt galet.
Jag kunde sova en HEL timme till och ändå tvingas gå upp otäckt tidigt men nej då...tjugo i fem ska man vara uppe och stöka. Ska alltid vara värst menar jag....
Hämtade upp superhinknisse Karin före jag åkte till stallet för att packa in det sista i bilen samt lasta hästen som snällt klev på släpet som vanligt. Vi väntade även in den andra superhinknissen jag hade äran att ha med mig idag.
Tack Karin och An-So för hjälpen idag! Ni är pärlor!

Glorih var i mina ögon mätt ( vilket tydligen är väldigt stränga ögon då hinkisarna var supernöjda med att hon var så cool) lite väl laddad precis när vi anlände till tävlingsplatsen men höll sig i skinnet men var väldigt nyfiken på allt i omgivningen.
Efter att allt var framme och stog där det skulle vid vårt lilla tillhåll så var det bara att traska iväg på förbesiktning.
Man vet ju aldrig hur de ska reagera på denna situationen om de aldrig varit med om det förut men det blev att jag pussade henne både en och två gånger på mulen efteråt för att hon hade skött sig som ett proffs vilket hon även fortsatte att göra resten av dagen.
Hon låg på 41-42 i förbesiktningen och fick nollor rakt igenom.
Uppspringningen var lite speciell och lurig tycker jag. Påväg bort var i uppförsbacke och på hemvägen blir det ju då automatiskt nerförsbacke och dessutom var det lite gropigt och ojämt underlag.
Vi bjöd på kanske de sämsta uppspringningarna för dagen kändes det som när vi utförde dem...Men ren och fräsch var hon då i alla fall! Och glad! Alltid glad!

Vi valde att vara med redan i starten och värmde upp med de andra ekipagen.
Laddad men helt med mig. Jätteskön känsla.
Starten gick och vi låg i en klunga...ända tills vi kom fram till en förskräcklig bro.
Där tog det stopp för oss....vi släppte förbi de andra ekipagen och så hoppade jag av och efter en liten stunds övertalning så tog hon ett gigantiskt jämfotahopp över denna förskräckligt otäcka bro som hade en bredd av max 40cm.

Hon var JÄTTEGLAD första milen och grejjade en del med att vara tittig och var ett tag all over the place. Lite Prästens lilla kråka...En slank hon dit....och än slank hon dit!
Men vi var aldrig ner i något dike;)
Detta lugnade dock ganska snabbt ner sig och hon trampade glatt på i trav som såväl galopp.
En fröjd att rida!
Inget var något större problem!
Vi kunde trava och galoppera förbi ekipage utan att hon ens rynkade på mulen, bli omridna av andra ekipage utan några som helst problem. Vi kunde rida från vårat eget sällskap utan att hon brydde sig det minsta. Hon bara håller vår valda hastighet och inget i världen bekommer henne. Härliga häst!

Hon åt och drack allt som bjöds längs med banan och i grind och skötte sig allmänt ypperligt och dessutom ständigt glad.
Vi höll oss till vår plan rent ridmässigt i tempo, vi och vårt ridsällskap, och vi valde medvetet att ta tid på oss vid grind och vid vattenstoppen.
Vi hade ingen brådska och vi hade ett fint flow ritten igenom.

Jag har haft helt fantastiskt roligt idag och jag bara älskar min Humla!

I vetgrind fick vi en etta på tarmljud men jag tror vi blev nollade rakt igenom vid slutbesiktningen?
Jag blev i alla fall själaglad när veterinären sa att hon var sååååå fin!

Bilder kommer senare!

onsdag 2 juni 2010

Packar och lite träning på banan

Jag packar som en galning. Helt förundrad är jag över allt som verkar måste tas med... och hur svårt ska det vara att få fatt på stora vattendunkar? Och campingstolar?
Min eftermiddag har idag spenderats med dunkade huvudvärk på Ica maxi, Jula, Rusta och Biltema.
Jag skulle som sagt var ha en ny kylväska,hink med lock,campingstolar och så dessa vattendunkar. Tji fick jag och kom endast hem med en hinken samt kylväska.
Jag är en den sorten som verkligen vill finna det jag söker och när jag inte gör det blir jag sur som ättika och dagens dundrande huvudvärk spädde inte på det goda humör så att säga...

Packningen börjar ta sakta form men jag tycker det är lurigt att få med mig det jag ska i rätt påse som ska användas vid ett speciellt ställe eller tillfälle. Jag vill inte känna att jag saknar något när jag behöver det sådant tar bara onödig energi och jag kommer behöva energi då Humlan ska in i brunst nu lagom till debuten....
Härligt värre men överlever vi detta så kan vi nog överleva allt;)!

Annars så har grejjer putsats och tvättats och min kära mor har sytt upp ett par nya ridingtights i Team Theander- style som jag hoppas ska hinna hit innan helgen. Håller tummarna!


Dagens pass blev ett på banan. Alla gångarter med massor av övergångar för att hon skulle få jobba lite med hjärnan, lite volter och serpentiner. Inget guldpass men helt ok.