"Vilken fin connemara du har!"

Det är inte första gången vi hört det, jag och Glorih.
Mitt älskade arabiska fullblod är tydligen ett praktexempel av rasen connemara.
Idag var det en äldre man som gav oss denna komplimang. Jag tror i alla fall att det var menat som en komplimang?
Hon är i och för sig ganska grov och kompakt och är kanske inte den första man tänker på när man tänker gracil arab men jag tycker absolut inte att hon är otypig egentligen.

Hur som så var hon pigg som en spigg idag med.
Gjorde tusen halter idag under vår lilla lilla ridtur och för att hitta på något mer och få henne att tänka så gjorde vi "stigbygelkyssen" varannan gång vi gjorde halt. Funkade finfint ett litet tag men sedan var det god fart och fläkt igen.
Min duracell...

I morgon vankas det utetur och på onsdag lektion igen.

Min bil är stulen igen

Hästen fick vila idag liksom jag själv.
Jag tappade sugen helt på min vardag i och med att bilen är borta, denna satans lera som man halkar runt i och ett hånfullt iskallt ösregn.

Allt är så fult i november.

På träning

Idag har jag och Glorih varit hemma hos Staffan tillsammans med ett härligt gäng distansryttare.
Ett dressyrpass i ridhuset och ett pass i bruksridning stod på schemat.
Glorih med mig på ryggen i ridhus för andra gången i livet och jag kan säga att det gick bättre detta pass än vårt första pass i ridklubbens ridhus. Det blev kanske inte den där låga härliga unghästformen och långsamma mjuka följsamma traven som jag drömmer om men ändå ett steg åt rätt riktning!

Just nu är jag jättetrött och det känns lite svårt att sammanfatta alltsammans men kortfattat så kan jag säga att min häst är som ett duracell-batteri...

Hon går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går.

Det finns ingen hejd på det hela.
Otroligt pigg, het,stark och fruktansvärt envis.
Hon har precis lika mycket humör som jag så vi är verkligen gjorda för varandra.
Kommer inte ihåg alla övningar vi gjorde idag men vet att vi jobbade på volt i alla tre gångarterna.
Glorih testade alla sätt man kan prova för att komma undan så som gapa,slå med huvudet,joxa och så vidare och så fort det blev lite jobbigt slår hon efter skänkeln.
Hon är vig som en katt och sparkar mig på fötterna!

Jag kämpar med min sits med som jag tidigare nämnt blir stel och stum när hon pinnar på och jag har en tendens att trilla framåt med överkroppen.
Jag försöker att inte joxa med mina händer utan försöker ge henne ett jämt stöd men visst sjutton har jag massor att lära. Jag blir ju tyvärr lite stum ibland vilket heller inte är meningen men jag har det i bakhuvudet och jobbar på det.
I galoppen bockade hon som sjutton och slår mot min ytterskänkel.
DRIV sa Staffan åt mig men hur driver man en häst som far som en studsboll? Tappra försök men jag var helt ur balans till och från så den där drivande hjälpen infann sig inte alltid när den skulle infinna sig.
Min ytterkänkel som hon slår mot i galoppen är väl också ett litet tecken på att jag blir spänd...men även att hon är ganska oförskämd. Hon ska ta en hjälp och inte tjafsa emot och där har jag varit lite mesig tidigare.
Nu ska jag bli strängare och säga till på skarpen när hon slår mot mina hjälper för slår gör hon oavsett hur lätt den är..Suris!

Vi kommer jobba med samma saker som tidigare och jobba mer med dressyren.
Vi ska jobba med broms (som det var si och så med idag), gas och flytta för sits och skänkel samt takten takten takten.
Målet är att ha en avspänd mjuk häst i slutänden!

I bruksridningen gick det faktiskt mycket bättre än vad jag trodde!
Vi klarade oss felfritt runt en bana med lite olika " hinder" så som vattenhinder,små passager och lyfta filt från ridhusets sargkant etc.
Glorih är ingen räddhågsen häst men hon har en massa attityd och dåligt tålamod just nu bara.
Vi tog ganska god tid på oss och jag är stolt över att hon klev igenom vattenpölar och annat som hon faktiskt tycker är skitäckliga egentligen, att vi hoppade små hinder, att hon lyssnade på mig så bra så att vi kunde ta oss genom alla små passager och så vidare.

Lättlastad till och från kursen och åkte jättefint.
Ätit och druckit bra under hela vistelsen.

Kommer det bildbevis. Fråga mig inte vad jag håller på med... eller hur jag sitter.
Från första varvet i ridhuset i alla fall och båda är jättespända.
Lägg märke till både mitt och Glorihs evil eye mot den stackars intet ont anande fotografen.

En fråga...

Hur petiga är ni med hästens form under er träning ute i skog och mark?


Jag vill gärna ha en diskussion!

Uppdatering:
Jag frågade samtliga inklusive Staffan på lördagens kurs om just denna fråga och fick till svar att ALLTID form eller rättare sagt lätt kontakt och stöd i tygeln. Jag liksom de jag frågade vill ha en trevlig låg rund form på hästen ute på tur. Sedan kanske man inte kan få det men det är väl målet.

Hemma igen

Alltid härligt att vara hem till släkten och hälsa på.
Blivit bortskämd och fått håret klippt så nu ser jag ut som folk igen!

Idag har jag hunnit rida också! Blev ridbanan trots hällregn och lite tråkigt underlag då det blir ganska blött och slaskigt av allt regnande men eftersom jag kom hem när det precis börjat skymma och vi har belysning på banan så blev det där.
Samma fokus som vi haft nu de senaste gångerna och hon började som vanligt. Hon brunstar vilket märks då hon är lite märrig .
Börjar som spänd och lite het.
Kan man kalla det springig och ofokuserad?
Hur som så försökte jag tänka och höra L´s röst i huvudet.
Balans, balans, balans och takten,takten,takten.
Mjuk och avspänd men med styrka i överkroppen, inget hängande i tyglarna, behålla takten med kroppen, att vara stark i kroppen och bestämma takten med hjälp av den och inte hand.
När hon blev lite springig upptäckte jag att jag började andas dåligt och kom på att jag skulle sjunga för att mota det i grind.
Blev hela " Jag är en vampyr" och en halt efter sista versen och sedan plocka isär alla hjälper ytterligare och sakta men säkert fick vi ett lugnare tempo och bättre kommunikation.
Försökte hela tiden hålla oss till där underlaget var som bäst på banan och försökte hitta på så mycket "övningar" som möjligt för att hon inte skulle tröttna och hitta på bus i form av eget val av tempo. Bytte varv och red genom volten, red fyrkantiga serpentiner och påbörjade lite att flytta för skänkel.
Att flytta för skänkel är lite nytt som vi lägger in mer och mer nu. Tidigare har vi mest fokuserat på start och stopp etc men det går bättre och bättre.
Det är skönt att kunna bolla med L!
Idag gick passet så pass bra att jag även vågade lägga in lite trav på den torraste och fastaste långsidan utan att ens riskera tappa takten och tempot. Hade den som avslutning.
Kunde inte varit nöjdare med dagens pass.
Träffade L efter passet och pratade igenom det.
I morgon vankas en uteritt!

Är i Borlänge

Jajemän.
Hon har återvänt en kort stund till hemtrakterna i Dalarna.
Jag är här för att hämta min nya bil eller rättare sagt hämta pärnonens stora dragbil.
Min kära lilla broder har varit vänlig att låna ut sin lilla audi som jag förvisso får dra med men som är innerligt ledsen på mig när jag gör det.
Vi maxar 80 i uppförsbackarna med släp och hela ekipaget osar bränt sååååå... nu ska jag få hem en större audi.
Fint som snus.
För att detta ska gå så smidigt som möjligt har jag åkt tåg hit upp ( visste ni förresten att tåg kan åka fel? Det gjorde mitt igår nämligen...) och sedan ta "ny-bilen" hem till Linköping.
Sagt och gjort.
På väg till stationen vilka tror ni ringer då?
Jo polisen!
De har hittat min vita fina Mazda med allt innuti.
De kom och mötte mig på tågstationen och gav mig min tävlingsmapp och mitt hästpass och det blev kramkalas där på tågstationen.
Jag har fått tillbaka Glorihs ID handling!
Och mitt gröna kort!
Och vaccinationsintyg!
Det är kärlek.
Lite för bra för att vara sant.

Eftersom jag skulle till borlänge igår så blev gårdagens träningspass förlagt tidigt på förmiddagen och det blev en väldigt trevlig tur.
Glorih var för första gången lite trött i huvudet och antagligen lite i kroppen också för den delen och skrittade, jajjemän...hon skrittade, lugnt och sansat från stallet och var lugn som en filbunke första kilometern som hon i vanliga fall brukar vara lite het på gröten på.
Hon var jättetrevlig och väldigt lagom åt alla håll och kanter.
Väntade in mig som ryttare när det gällde hjälper och var verkligen jättetrevlig och väldigt lättriden.
Fina små hjälper kunde användas och så fort som hon inte rusar runt och härjar så kommer inte vår onda spiral igång där jag spänner mig i överkroppen och blir stel och stum och använder tyglarna som ett stödhjul. Puinsamt men sant och jag jobbar på det må ni tror...
Det är ju fulridning i dess värsta sort!
När hon inte far runt och är het så håller jag mig mjuk,smidig och rörlig och har balans vilket ger ett trevligt ekipage.
Nu får jag jobba på att det alltid är sådär trevligt och lättridet.
Hur som så red vi mot grusvägarna då vi längtade efter att ge hästarna lite stadigare underlag än vad hagen och våra närmaste områden kan erbjuda oss.
Det är lite svampigt och halt här i skogarna intill så det var skönt att ta oss dit.
Som ni kanske förstår så hade vi med oss L och hennes ponny på vår tur.
För övrigt så brunstar min fröken fräken hysteriskt igen.
Ställer upp sig och blinkar med härligheten men hon springer inte runt och skvätter eller slemmar eller vad man ska kalla det, men brunstig är hon allt.
Detta gör mig änu nöjdare med det tidigare ridhuspasset.
Det förklarar en hel del av hennes fjolliga beteende och små utbrott men hon höll sig väldigt bra i skinnet ändå.
Min lilla tonåring...

Ridhuset- ett jättenyttigt pass

Dagens träningspass har varit förlagt på ridklubbens ridhus vilket i sig är lite spännande. Det är (eller ska jag säga var?) en ganska stor grejj för oss och någon typ av mental tröskel att ta sig över för att ta sig dit. Det är tur man har L som sparkar lite på en ibland när det gäller sådant där.
Jag är ingen van ridhusmänniska och Glorih har aldrig direkt vistas i ett sådant heller om man bortser Staffans då men helt onekligen blir det en annan grejj när man sitter upp.
Hon var modig som sjutton i min mening som gick glatt in i ridhuset med mig på ryggen trots att jag tyckte att det är i trångaste laget i passage där mellan dörrarna.

Väl inne hade vi sällskap av ett ekipage som tränade skolor och gjorde övriga lösgörande aktiviteter så som galoppfattningar från skritt och trav. Trevligt ekipage.
Vi skrittade runt där i ridhuset och som vanligt har det en tendens att gå väl fort och bli ganska överilat tempo.
Lite konstigheter fann vi så som ridhusspeglar ( båda lika fascinerade av att det fanns ett sådant stiligt ekipage i manegen ) och annat bråte längs med sargväggarna. En pall i ett hörn, en städtant som gjorde märkliga ljud för sig i cafeteriadelen av ridhuset. L som gick på läktaren.
När vi skulle komma till jobb så har vi en hel del att jobba på.
Jag har bestämt mig för att ta tag i våra problem nu ordentligt. Jag menar...chanserna att man kommer vakna en dag och allt är löst av sig själv är ganska små så att säga.
För att sammanfatta passet kortfattat så ska vi ta tag i att träna på detta med tempo och attityd.
Jag måste fokusera mer på min ridning och min kropp då jag i dressyern blir lite ofokuserad och fladdrar bort i tusen tankar och " oj, hur ska jag lösa det här?" .
Vi är lite inne i en spiral som vi måste bryta.
Jag måste lära mig rida lätt på ett annorlunda sätt än vad jag är van vid för att " tvinga" ner tempot för Glorihs del då hon tenderar att försöka rusa från jobb.
Jag måste hitta takten, bestämma mig för vad som är min tempo och takt och inte låta mig rinna med i hennes tempo för det är då spiralen kommer igång.. hon älgar på i ett rasande tempo, jag blir stel och stum i hand och i kroppen, hon kan då rusa på som hon vill och jag fladdrar med. När allt det där händer hamnar jag i obalans och allt är liksom tappat.
Säga vad man vill om distanssadlar men till någon extra hjälp i dressyren är de inte...
Jag hade kanske behövt eller i alla fall fått lite extra hjälp av en hygglig vanlig dressyrsadel med lite ordentligt stöd för nu är det många små bitar som jag jobbar emot, både mig själv i min kropp som dels tvingas till en sits som kanske inte alltid är ändamålsenlig liksom en ganska pigg het häst som inte drar sig för att "utnyttja" min obalans.
Hur som så stretar vi på och vi fick ner tempot i skritt och fick någon fin trav även om min bestämda fröken fräken är sådär lagomt imponerad över att matte tar kommandot över vilket tempo prinsessan ska ha.
Hon är i alla fall söt som socker när man kliver av och hon brummar åt en och ser lika förvånad som glad ut.
Ibland så funderar jag på om hon verkligen kopplar att det är jag som sitter där uppe på ryggen och är "en satmara som kör med henne", då hon verkligen ger uttryck för " Åh vad roligt! Är DU här också!" när man hoppat av och kliar henne i pannan.

Jag jättenöjd med passet i sig.
Hon var trevlig att lasta både dit och hem, åker trevligt, uppförde sig bra i ridhuset om man ser det till att det är första gången någonsin hon rids i ett sådant och det kändes som att nästa gång kommer det gå mycket bättre.
Dels för att jag sitter just nu och suger på känslan som ska vara där, har analyserat passet ihop med L om vad som kan göras bättre, vad som var bra och vad som var mindre bra.
Jag har umgåtts med min älskade pilatesboll som är för övrigt superbra att ha till hands när man ska prova rörelsemönster i tex lättridning och känna efter sittben etc.
Ett jättenyttigt pass!