En frisk morgontur

Morgontur blev det i morse i och med att jag har varit iväg och jobbat hela dagen .
Det är kallt i Östergötland i dessa tider kan jag säga!
Massor av kläder på mig så jag klarade mig fint även om jag önskade att jag hade kommit ihåg att ta med mig min balaklava...Kallt som attan om kinderna, men jag överlevde;-)
Vi hade idag sällskap av L´s ponny och dennes medryttare och det är alltid trevligt!
Hon är under igångsättning nu och är helt ohalt och kokar lite av överksottsenergi.
Hennes sår har läkt snabbt och fint så hon tutar på nu igen och det är fint att se!
Idag skulle hon travas lite under ryttare så detta passade oss utmärkt som sällskap.
Blev vår lilla tur som jag och L rekade i våras( som höstbilden förresten är tagen från som jag lade in för någon dag sedan) och sedan en bit på asfalten som för tillfället är väldigt inbjudande travvänligt just nu med sitt snötäckta islager.Jämt och fint och känns inte alls sådär stumt och tråkigt som grusvägarna känns den här årstiden....traven där fick vänta tills vi var påväg hemåt ( och den var helt kanon måste jag säga...lugn och sansad och jättetrevlig helt enkelt) och så styrde vi ut på ängarna som även dessa är snötäckta.
Svårt att förklara snön just nu då det inte är skare och inte puffig nysnö utan snön är mer som maräng utan att bli hård och vass för det.
Trevlig att pulsa i är den i alla fall och Glorih trampade på bra idag!
Lite valpig och överdriven i sitt engagemang med knäna uppdragna till öronen typ när hon travar på utan att stressa men det blir nog lite väl jobbigt så det blev bara en kort sådan marsch.

Det ska vara roligt att träna även lite jobbigare saker!

Glorih kändes för övrigt lite tjurig redan från början idag och provade slå lite mot min skänkel med lade ner det efter ett Carolin-vrål i form av FYYYYYYYYY i öronen men känslan av att hon var lite lättretad fanns passet igenom och jag kände att det inte var någon idé att lägga någon större press på henne när hon är på det humöret vilket var en lysande tanke från mitt håll.
Låga förväntningar,härligt väder trots kylan, gott sällskap och inte ens Glorih kunde tjura på tonårsvis då!
Skönt att känna att hon börjar mogna lite i sig själv när det gäller sådana där saker...att man kan känna att hon är lite lättretad och ändå så kan man göra ett roligt och vettigt pass ändå, utan några större diskutioner!
Det bådar gott må jag säga!

Annars då?
Just nu sippar jag på en kopp ordentlig varm choklad ( sådan där choklad som mormor brukade göra när man kom in efter att ha åkt skridskor hela dagen och var alldeles genomfrusen och rosig om kinderna, på riktig kakao,mjölk och socker) och sitter och snörvlar.
Jag har åkt dit på en sabla förkylning igen.
Det är inte meningen helt enkelt att jag ska få komma igång med min löpträning.
Jaja, jag försöker mota förkylningen i grind ändå med Mivitotal Flex som för övrigt är suveränt varjedag vitamintillskott men jag har slarvat med det i nu snart ett år..men nu har jag en flaska hemma så nu är det igång igen!

Tips på sadel till den här ryggen?

Är ju lite på jakt efter en hopp/dressyrsadel åt fröken fräken men det är inte lätt...
Vad tror ni om Griffin haflinger/cob i xxw?
Ryggen blir ju lite rakare vid jobb.
Vad tror ni?

Den här har jag inte visat tidigare:

Tagen vid vår tredje ridhusträning någonsin.
Svårt att ta kort när man själv står och håller i hästen,,,

Tåskrälle

Den vänstra stortån har antagit en hel symfoni av kulörter jag inte trodde det var möjligt att en och samma tå kan få... väl spännande men det som är bäst med den är att den inte gör lika förb*nnat ont längre!
Att dutta den i saker typ lister etc gör ju hysteriskt ont men jag kan faktiskt gå som folk nu men hjälp av en sko med stöd i ( som de fantastiska goretex- skorna jag fick i julklapp ) så idag har jag och Glorih gått en sväng.
En promenad för oss både var bara nyttigt.
Idag när all päls har lagt sig till rätta så är jag jättenöjd med hennes klippning även om det är ovant att se henne med halva huvudet klippt om jag ska vara ärlig men det ser välskött och snyggt ut ändå.
Nu försvinner i alla fall inte hennes träns in i allt lurv som det gjorde tidigare!
Jag sitter fortfarande och klurar på hennes man... den är just nu för lång för att den ska vara snygg som "kort" man och klä henne, men det är ju dumt att klippa den nu igen om den ska sparas ut.
Jag har ju alltid varit av den mingen att araber är finast i lång man men om jag ska vara helt ärlig så är jag inte helt säker på den saken när det gäller henne...Livet stora frågor ni vet;)

Nu var det klippt igen!

Jättesskönt att ha det gjort måste jag säga... har ju skjutit på det ett tag men passade på idag då jag har f*rbannat ont i min vänstra stortå!
Ingen ridning idag alltså pga att jag ramlade igår, jajemän...låg raklång här i mitt vardagsrum och lyckades stuka den i bara farten.Ni kan inte ana hur ont en klumpig själs stortå kan göra..
Satt här i soffan med tån under en påse frusna ärtor och kände mig väldigt liten och ynklig...
Tå-skrälle!

Om vi återgår till klippningen så är jag ganska nöjd.
Hon stog still under hela förloppet utom på slutet när man efterputsar med liten maskin och klippte underdelen av huvudet ( blev var vanliga klippning som vanligt men denna gång klipptes även halva ansiktet då hon är så ullig och blir löddrig i hela ansiktet under ridning i ridhus framförallt) men annars var hon betydligt coolare denna gång än förra och det är ju skönt måste jag säga.
Andra klippningen i livet och hon tar det med ro.
I min mening är det rejält med flax för min del!
Är lite fascinerad över hur ljus hon är och hur fort det går...och så blir hon ju prickig!
Hittar massor av små och lite större bruna fräknar i hela ansiktet på henne!

Jag linkade runt där i stallet men tror det är bra att jag rör och använder foten som vanligt eller så mycket det går att använda den som vanligt, haha, grät som en bebis när jag skulle få på min stallsko idag men det är smällar man får ta;-)
Vi får se hur det blir med nyårsafton och de högklackade skorna, men vad är en bal på slottet?

Fick förresten denna mejlad till mig...

Från i höstas när alla löven låg på vår ridstig.
Fröken fröken var lagomt pigg på att stå still och jag sitter och försöker göra en halt samtidigt som jag klappar henne på halsen. En härlig kombo!

En liten minitur

Idag blev det en liten minitur då jag inte ville att L´s ponny skulle vara ensam för länge då hon blir lite orolig när Glorih inte är i hagen.
Jag om någon vet hur det är att ha en skadad häst så jag gör allt för att visa så mycket hänsyn som det bara går. Nu fick ponnyn som blev kvar i hagen mattes övervakande ögon på sig och ett kilo morötter så det gick bra.
Glorih gick jättebra idag.
Inte något taktande och när hon väl provade så kunde man lätt få stopp på det med hjälp av kroppen bara och genom att krama tygeln lätt. Härlig känsla!
Hon var ett A-barn hela turen igenom och det är skönt att kunna känna sig helt sådär avslappnad och komma på sig själv att man faktiskt sitter och tänker på något annat än vad man just håller på med dvs försöka rida.

I morgon blir det nog en längre skritttur än dagens.
Jäklar vad kul det är att rida och träna måste jag säga!

Den egna träningen har gjorts på pilatesbollen idag.
I love it!

Förresten...

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

Åter i stora staden

Åh så skönt att vara hemma igen.
Har pussat på min dam och till och med hunnit rida idag och det är skönt att vara tillbaka i sadeln igen.
Fröken fräken skulle ridas av L under min Borlängevistelse men så blev det tyvärr inte då hennes egna häst har blivit sparkad av Glorih under lek så hon är i dagsläget tämligen halt och lytt med lite mindre fina broddsår.
Både medryttare och L tittade på dem när de busade vilket de gjorde under en lång stund och så vips blev skadan skedd. Det går så fort det där och jag är väldigt tacksam och glad åt att det inte var min häst som skadade sig men jag tycker fortfarande att det är jättetråkigt att L´s ponny gjort sig illa såklart.
Håller tummarna att det ska läka fort och smidigt i alla fall.
Min prinsessa har alltså mest busat hela dagarna i snön sedan jag åkte i tisdags så idag så blev det ett lättare dressyrpass som jag faktiskt bitvis är riktigt riktigt nöjd med.
Fick ner tempot som jag ville och ridvägarna likaså. Fina volter och en lättstyrd häst,
Tänk vad mycket som hänt sedan vi började tråggla med ridningen i mars -09... Då var det som att sitta på en bil ungefär med en tygel fäst i varje frontlykta och försöka baxa runt den farkosten och nu kan man faktiskt RIDA!
Det är fantastiskt och banne mig magiskt!


En jul i Dalarna har jag som sgat var haft och jag har fått så mycket fina julklappar så ni kan inte ana..
Ett axplock är en ny fin softshelljacka i svart med turkosa detaljer,en turkos halsduk som min bror har gjort åt mig som jag ha i stallet ( är ju min och Glorihs tävlingsfärg sa han, men sedan fck jag en stor vit halsduk som jag ska "privat" också av honom) nya vinterridskor och superunderställ,mockashortchaps, thékoppar och massor av thé och massor av annat fint.
Massor av fina paket!
Det som är lite drygt med julen är bara ll denna fantastiska mat..och alla godsaker. Jag kan inte säga nej till Juleskum.lussekatter.knäck och diverse choklad så jag känner mig helt uppsvälld i dagsläget men ska komma igång med löpträningen nu igen.
Skidorna jag hade tänkt ta med mig hem fick helt enkelt inte plats i bilen på hemvägen så jag är ganska besviken.
hade varit skönt att komma igång med skidåkningen igen... men men..

Jag är mör...

Träningsvärk i muskler jag inte visste att jag ens hade men det känns bra!

Idag fick fröken fräken vila.
Hon tuffade runt i hagen och verkade tämligen nöjd och glad.

Hoppträning!

Idag, söndag, har det hopptränats av mig och Glorih!
Kosan styrdes mot närmaste ridklubben där L hade bokat ridhuset i två timmar, vilket behövs om man ska dra fram hinder etc och sedan städa efter sig igen efter passet. Nu använde vi iofs inte hela tiden men det är alltid skönt att ha gott om tid på sig. Heldre det än att känna att man inte hunnit med det man ville!
Både fröken fräken och hennes bästa hästkompis som faktiskt är en riktig hoppeponny fick följa med till ridhuset då jag och A som är ponnyns medryttare skulle träna för L.
Så jäkla roligt!
Jag har inte kommit över det än....

Glorih var jättepigg som vanligt och var i början av passet lite störd av två yngre tjejer som gick fram och tillbaka på läktaren samt var lika fascinerad som alltid av sin egen spegelbild men båda grejjerna la sig fort. Var helt enkelt inte så spännande när hon tänkte efter...
Fick rida fram, först i skritt naturligtvis och sedan gå upp i trav. G var som vanligt het och ville älga fram lite och jag liksom lallar med och tappar bort allt vad takt heter.
Jag, en flygande vante?
L rådde bot på det hela med hjälp av peppningar och påminningar om takten takten takten.
Jepp... jag red lätt och tänkte ETT----TVÅ---ETT---TVÅ bara för att inte låta mig ryckas med i Glorihs tempoökningar och få henne att anpassa sitt tempo efter mitt istället.Peppar peppar så funkade det rätt bra!
Ganska snart ( alldeles för snart kände jag först, då G kändes fortfarande uppspelt och spänd) bad L oss att börja galoppera och jag tänkte att nu kommer jag dö...
Morr från L och jag fattade galopp.
Och Hon rullade fram i galopp!
Inget bockande, inget tok, inga konstiga idéer...bara en ganska snabb stor galopp med en lite räddhågsen matte som satt och tjyvhöll på innertygeln.
Hela tiden peppade L och jag blev mycket tryggare efter två varv galopp och en insikt om att jag kan lätta på innern för hon gjorde bara det hon skulle..dvs galopperade.
Jag kunde dessutom utföra övningen som L gett oss innan fattningen vilket gick ut på att vi skulle korta galoppen några steg i varje typ kortsida. in och sedan ut från kortsidan. .
Det var en magisk känsla!
Samma sak i andra varvet.
Bara galopp och göra sitt jobb.
Blev fel galopp första två fattningarna men kunde bara sakta av och fatta ny galopp och återigen gå in i en vanlig vettig galopp utan tokerier.
Jag satt och log och log och log.
Efter att låtit hästarna pusta lite skulle vi rida en åtta i ridhuset och byta galopp över ett hinder som stog mitt i ridhuset.
Glorih gjorde klockrena byten och efter två varv kunde jag slappna av mer igen och ge efter mer över själva hindret och fick vettigare språng.
Jätteduktiga vi, tyckte jag.
Efter mer pustande skulle jag och Glorih skutta två små kryss och hon är som en hindersökande missil.
Var man inte noga med vägarna och vara tydlig med vart man skulle så sökte hon sig själv mot hindren hela passet igenom oavsett om det var tänkt att vi skulle skutta något eller ej...
Fanns ingen som helst antydan till att vika ut sidan eller vägra...bara en sjukt glad häst som bara älskade hela grejjen.
Det kändes tryggt, stabilt och bara förbannat roligt!
Hon skötte sig helt magiskt och L var helt till sig över det faktum att hon hittat ett sätt för att få mig att sluta fokusera på mina egna ryttarfel och alla ojoj-tankar.
Det blev tydligen lättare att få mig att göra rätt när jag hade andra vettigare saker att fokusera på;-)

Tyvärr blev det inga bilder från passet men det kommer bli fler kan jag lova!
Åh vad roligt det var!

Tomten....
Skit i dressyrsadeln förresten.
Det är ju en hoppsadel vi vill ha!


Och pssst!
Nytt nummer av EWOL är nu ute..

Lördagens antartiska vindar

Kallt som i graven i lördags!
Strålande solsken och fantastiskt vackert ute..
Började dagen tidigt med att åka och hämta ett lass hö som tog ett litet tag att få in i vårt lilla förrådsutrymme och sedan in och värma frusna fingrar och tår för att käka lite risgrynsgröt med kanel och socker och avnjuta en skinkmacka....
Åh vad jag älskar julskinkan och det finns banne mig inget godare än en lite ljummen nygriljerad skinka.
Sedan bar det iväg ut på hästryggen....
Vi hade L och henns ponny med oss vilket alltid gör min fröken fräken extra lycklig och så även denna kalla dag som krävde massor av kläder såväl på mig som för häst.
16-17 minus ger sig till känna så att säga...Jag klarade mig dock ypperligt med mitt klädväl och Glorih fick ha på sig ett par mjukare senskydd då de skydden var de mjukaste jag hade..
Allt är ju alldeles frasigt och hårt av kylan! Dubbla ländtäcken kom också väl till pass.
Bilderna är tagna av L genom sin mobiltelefon och kanske inte de bästa men det är svårt att försöka fastna på bild med en ponny som helst av allt bara vill fram fram fram och gärna betydligt fortare än matte har lust med, haha!
De är dock bildbevis på att man kan trotsa kylan!
Blev lite snöpulsning med lite trav och någon kort snutt galopp med ett leende som inte riktigt gick att sudda ut...
Åh vad härligt det var!

En megauppdatering uppdelad i tre inlägg.

Jäklar vad jag har snurrat runt denna helg... har knappt hunnit landa hemma innan jag skulle iväg igen på andra aktiviteter.
Allt har planerats in i minsta detalj för att allt ska hinnas med.
Hjälper en vän mocka ur boxar då denne håller på att flytta så under fredagen mockades det fem stycken av dessa och sedan reds det dressyr på ridbanan hemma hos mig.
Glorih var som vanligt väldigt pigg och lite springig och tyckte skritt var överflödigt ( som vanligt alltså).
Lät henne trava av sig lite av det värsta överskottsenergin i några varv i båda varven efter tappert försökt värma upp i skritt i alla fall 10 min.
Hon var helt obekymrad över att ridbanan var klädd i snö och allt kändes helt ok.
Hade inte tänkt och kräva speciellt mycket av henne utan tänkte mest träna lite basicgrejjer i skritt som att flytta lite för skänkel och små korta övergångar från skritt till trav utan några inrusningar däremellan. Lite kämpigt både med den egna sitsen och få ner tempot men när jag fått till tre riktigt bra övergångar så övergick jag till vanliga skrittövningar igen för att hitta lugnet igen då hon blir lite exalterad över att göra något annat än tvingas skritta.
Runda fina volter och fina vägar.
Fin styrning nu äntligen!
Helt ok lätt pass!

Snö är så fint...

..men snöstorm är väl att ta i?
Fick sms av L i morse då hon informerade om att hon lät våra pållar stå inne och käka frukosten då den annars skulle blåsa all världens väg annars.
Hon passade även på att informera mig om att Glorih hade lyckats få av sig en boots också innan insläppet igår så hon in med enbart en enda.
Av två par beställda boots fanns det nu endast en ynka överlevande kvar verkade det som men idag när jag kom för att ge mellis så hade hon två på fötterna.
Pärlan L har alltså letat reda på en av de tappade bootsen i 10 - grader och halv storm... Det är kärlek det!

Gav hästarna mellis i skogen på det stället där jag såg att lite halm låg kvar och de gick genast dit och mumsade.
De var dock ganska spända och lite nervösa idag pga all blåst skulle jag tippa på. Snön har blåst och ligger som drivor/snötungor på sina håll och jag kan säga att jag hade ambitioner om att hitta på någon lättare motion idag men efter att ha tittat ut och hört vinden vina så lade jag ner det.

Nu dricks det glögg och jag har rotat fram mina älskade raggsockor men fryser likförbannat även om elementen går på högvarv.

Dagens ridtur då?

Den blev precis som den var planerad om man bortser en ganska spänd häst.
Första riktiga ridturen i lite mer snö och det var massor av nytt att titta på som snövallar med jord och grus i, asfalt som tittade fram under snötäcket och så ganska friska iskalla vindar som gjorde sådana där snöspiraler som små tromber typ?
Var lite läskigheter och så är det lite spännande när bilarna kommer smygandes också. De låter ju inte alls som de har gjort förut när det var snöfritt så hon kikar lite på dem men inget värre än så.
Annars så är det ju fantastiskt vacker ute nu med all snö på träden och så...
Är bara solen som saknas och lite vindstilla som hade varit som pricken över i!
Provade ett nytt träns idag vilket gjorde att vårt S-hack hamnade väl långt upp på näsan så handbroms och fartkontrollen var lite diskutabel i bland men hon skulle ju aldrig sticka. Får tänka på det till nästa gång.

Hemvägen var betydligt mer avslappnad och jag var väldigt nöjd med dagens tur.

Som ni ser så är manen ganska lång och yvig nu men man inte bestämma mig för om jag ska spara ut manen eller om den ska behållas smidigt kort. Hon får ju betydligt snyggare hals i den kortare manen än med den långa men jag vet inte....
Vad tycker ni?

Frågan är bara...

Vart tog hennes boots vägen?

Om det se rut såhär i hagen för jämnan:

Inser man att det är ett under att ens häst oftast kommer in med alla skor kvar på fötterna och med hälsan i behåll varje kväll.

Herre jisses!

Det snöar fortfarande. Har gjort sedan igår natt...
Flingorna är små små små men snövolymen bara växer...

Jag hade planerat att skritta ett längre pass idag i vårt fantastiska vinterlandskap men drar slutsatsen att skritta en längre tur idag i denna pulssnö blir för mycket och för tufft för min 05a så valet blir en kortare tur på ca halvmilen med lite pulssnö över ängarna.
Det är svårt satt slippa pulsa idag men denna tur blir lite lagom då det blir några kilometer på mer packat underlag på asfalt.

Pulsa i snö är jättebra träning men man bör nog vara försiktig och införa det sakta men säkert,då den tränigen kräver en del av hästen.
Är det skare så är risken för senskador ganska stor dessutom.

Jag ser det snöar!

Och som det snöar sedan...
Har snöat precis hela dagen så dagens ridpass var ehm...just snöigt.
Red lite dressyr på på den snöklädda ridbanan i framför allt skritt även om jag provade trava men det är svårt när underlaget är lite tråkigt.
Kändes helt ok emellanåt men mitt självförtroende i dressyren är som bortblåst.
Känns mest som jag irrar runt och har liksom ingen koll på vad jag ska göra men jag har råkoll på när det barkar åt skogen men kan liksom inte göra någonting för att stoppa det.
Frustration och trötthet på mig själv helt enkelt.
Hästen jobbade på bra i skritt i en jättetrevlig önskvärd lägre form med ryggaktivitet på slutet och jag har ingen som helst aning om hur vi kom dit överhuvudtaget...ett litet mirakel som sagt var.
Känslan när man rider henne idag är trevlig. Hon är tämligen följsam och mjuk men har tendens att vilja rusa ifrån mig ibland precis som vanligt och jag blir lätt stum även om jag aktivt försökte jobba med det idag. Tror faktiskt att det funkade rätt bra?
Över lag så skötte sig Glorih utmärkt och det skulle gå ännu bättre känns det som bara jag kunde rida...

Jag hade en dålig dag helt enkelt idag men resultatet blev helt onekligen rätt ok ändå.

Jag fick Börjespaketet idag och blev lite besviken...
Glorih har ju 0or i skostorlek och tänkte att M/cob hade räckt i storlek på bootsen men hon hade lätt kunnat ha dem i stl: L/full.
Nu blir de att sitta lite högt men de skyddar i alla fall ballarna på henne och de kändes mjuka och trevliga så skav-risken känns minimal och det är ju bra så de får stanna.
De kommer funka nu när jag mest är rädd för att hon ska kliva på sig i ren ovana att vara broddad men sedan när det är risk för att skorna ryker så kommer jag behöva ett par boots som räcker liksom längre ner.

Nu var några par boots fler beställda.
Glorihs julklapp.
Boots med reflex som ska användas vid ridning på uteturer,ett par billiga gummiboots och ett par till neopreneboots ( också billiga som sjutton tack och lov men rekommenderade av många och såg att de gått som smör sedan helgen bara, blev ett par blå vilket kanske inte är helt fel om hon skulle trampa av sig en ute i hagen dvs syyyyns bra).
Jag har insett att bootsen kommer att gå åt...såg hur mina Eskadron-boots såg ut efter en dag i hagen så att säga...
Men så är det när man har en riktigt bus-prinsessa som roar sig högaktat i nysnön;-)

Nu är vinterhjulen på!

Och idag har vi ridit ut i snövädret!
Som jag saknat båda delarna! Lite riktig ridning och den älskade snön.
En Fantastisk kombo!

Fröken fräken var pigg, glad och väldigt frammåt idag.
Jag tycker mest att det är så skönt att slippa nojja över snön nu när hon fått både snösulor och brodd runtom så nu är det bara att tuta på igen.
Här har vi fått riktigt vinterlandskap med is och packad snö på vägarna under de senaste två dygnen så skoningen kom inte en dag för sent!
Vi tog oss runt lilla rundan som funkade bra.
Lite ohyfsad och ville takta/balanstrava första kilomatern och det var såååå svårt att stå still och vänta in L och hennes ponny. Riktigt med myror i rumpan på henne och idel spetsade öron.
Efter vi passerat hörnet med islandshästarna på andra sidan E4an så lät vi dem trava och det gick utmärkt att trava sida vid sidan i lugnt trevligt tempo ner till kohagen.
Pärlan!
Skuttade stocken som ligger över vägen på hemvägen vid den där nya slingan som vi rekade tidigare i höst och turen i sig kändes supertrevlig.
Väl hemma fick hon boots på fram och vinterpjamasen på sig.
Har en tanke att jag ska klippa henne igen i morgon om jag hinner ... annars skadar det ju inte att hon håller sig torr och lite renare i någon dag fram tills jag faktiskt hinner klippa henne igen.

Hoppas att våran Börjesbeställning kommer snart då de bootsen vi har nu här hemma funkar utmörkt vid ridning men är egentligen inga boots som jag vill ha i hagen på henne.

Glömt att nämna att det tränades en timme pilates på kvällskanten också.

Måste bara visa...

...Glorihs fina namnskylt. Glorih har tyvärr hunnit spilla lite vatten på den strax före jag tog fotot men fin är den oavsett!
Båda hästarna i vårt stall har likadana namnskyltar med samma typsnitt och utseende och det är så himla fint.
Beställde en namnskylt till L´s ponny vid Stockholmhorse show i år av Mia och den kom hem blixtsnabbt efter det.
Nu sitter båda skyltarna uppe tack vare att jag fått tummen ur, och vi är så nöjda så med våra fina skyltar!

Så ljust och fint allting blir bara sådär!

Jag älskar snön.
Allt blir så ljust och fint och det spelar liksom inte så stor roll längre att det blir mörkt tidigt på eftermiddagen.
Snön gömmer all lera som dessutom håller på att frysa till ( halleluja!) och som sagt var...Jag trivs som fisken i vattnet.
Att det dessutom går rykten om att det kommer snöa fram tills jul här nere så vid Dalarna-besöket blir det nog att ta med mig skidorna hem hit.
Åh vad roligt!

Glorih fick vila idag med då det blir lite klampar under fötterna och hon får nya vinterskor i morgon så jag vågade inte chansa med något.

Jag är pepp som sjutton på att få komma igång nu snart igen med hennes träning.
Planerar en massa skrittpass, fler dressyrpass med grundridningen som fokus och något pass med blandade gångarter.

Det är lite svårt med träningssällskap tycker jag när alla verkar lägga upp sin träning så olika?
Jag är livrädd för att trissa upp tempot då det är alldeles för tidigt för oss... men ja...det är svårt att hitta balansen tycker jag.

Jag har i alla fall bestämt mig för att rida två CR nästa säsong, Hökensås och Tjust och så kommer vi kanske tuta runt på en PP som träningsritt.
Det tjänar ingenting till att harva runt 300st 50or utan det bara sliter så som sagt var: två CR blir det -10.

Det är....

SNÖ ute!

Lördagkväll och tristessen äter upp mig

Jag tränar styrka i ren uttråkning.
Ett friskhetstecken?

Jag vill ha nya träningskläder.
Oh ja...

Kylan är här!

Och jag trivs som fisken i vattnet.
Jag har slutat frysa för den här kylan kan man klä ute..Det är alltså inte den där vanliga råkalla lite fuktiga kylan som brukar vara här nere. Den kan ju frysa ihjäl vilken glad dalkulla som helst juh!
Underbart är det hur som att den riktiga kylan nu är här igen!

Mer som är underbart är Vinterstudion satt guldkant på min vardag med massor av duktiga idrottare och jag är så stolt över våra duktiga svenskar!

Hästen har fått vila idag då hon varit sällskap åt sin kompis som var med om en liten olycka igår.
Jag tyckte att det var så ovärt att låta Glorihs hästkompis springa runt i hagen och vara ensam och stressad över att Glorih var ute på äventyr så Glorih fick helt enkelt vara sällskapshäst åt henne idag. . Det blir inte alltid som man tänkt sig helt enkelt.
Men annars var det bra med min totto idag.
Torra fina ben, pigg och glad.
Hon tyckte att hennes mellis kom i senaste laget bara idag, men det är helt normalt i hennes värld då det aldrig spelar någon roll om man kommer med den tidigt eller sent.
I hennes värld kommer den alltid för sent...
Men hon är fin i hullet nu och jag är väldigt nöjd med henne foderstat.

I morgon ska jag nog klippa henne igen om jag orkar och sedan ska jag slänga på henne sitt lite varmare täcke. Funderar på om jag ska hålla mig till samma klippning som hon har nu eller om jag ska klippa lite mer denna gång?
Svåra frågor.
Absolut.

Dagens äventyr

Jättebra pass idag i ridhuset.
Mycket som har klaffat nu på kort tid och vi hade mycket bättre fokus idag mot sist vi var i ridhuset.
Kan att ha att göra med upplägget som jag är ganska nöjd med på flera olika sätt.
Jag är nöjd med att jag fick i mig en ordentlig frukost i form av havregrynsgröt med russin med lingonsylt och mjölk ( byter man ut halva mängden rekommenderat vatten mot mjölk istället så blir gröten mycket krämigare) och var i tid till stallet.
Kunde packa ihop mina grejjer så ingenting skulle glömmas och Glorih som hade fått äte frukost i lugn och ro i hagen var cool.
Smidigt lastning och urlastning och sedan en ganska lång väntan ensamma på ridklubben då L hämtade sin ponny för att rida med oss i ridhuset.
Strul hemma hos oss i stallet så det tog betydligt längre tid än vad vi hade räknat med.
45-60 min fick vi vänta och på den tiden har vi hunnit kika på lektions och privathästarna släppas ut vilket var väldigt spännande enligt Glorih.
Samtliga hästar rullade sig och busade när de hamnat i sina hagar och vid sådana tillfällen märker man hur mycket barn Glorih ändock är.
Hon blev alldeles till sig när ponnyerna i hagen närmast oss busade som värst med bockningar och stegringar så hon stod bredvid mig med svansen på ryggen och drakblåste och man kände verkligen hur gärna hon också hade velat vara med där...
Kunde ta det väldigt lugnt med sadling och tränsning och hon skötte sig utmärkt vid sadling idag med. Inte en min när jag tog på henne sedaln och inte en min vid åtdragning av sadelgjord.
Skrittade fram på lilla sandbanan först för hand och satt sedan upp.
Passet i ridhuset hade en helt annan känsla än passet vi gjorde sist.
Bättre tempo och fokus passet igenom och vi snirklade runt hindren som var uppställda manegen och hade dem som riktmärken.
L kom och hjälpte mig med tips och goda råd och nog sjutton fick vi till det!
Gjorde till och med galoppfattningar och rullade in i en trevlig galopp.
Passets längd var kanske 25 min aktiv ridning och det räckte utmärkt.
Bra känsla i magen och vilken skillnad det blir på ridningen bara man får bort det springiga!
Hon gillade sitt bett jättemycket kändes det som och jag hade ett trevligt sug i det för det mesta och det kändes som att hon vågade ta stöd och blev varken tung eller släppte det.
Åh vad härligt det var att få till det!
Vi har ju varit inne i en ganska tung period nu ett litet tag då ingenting riktigt har fungerat men nu kanske det börjar vända?

Jag har problem med mina höfter dvs de tar emot och skär/ilar vid lättridning.
Vi får se om det blir bättre av pilatesen och all stretching.
Borde ha besökt min naprapat nu när jag åker hem till Dalarna till jul men han ska resa bort.... Vilken stil va;-)!
Har en ryggmuskel som det liksom krasar om när man tar på den,låst i nacke och så är det ju mina höfter som inte riktigt är sig själva sedan jag gick omkull för några år sedan nu och fick den hästen av mig.
Herregud!
Jag låter som en gammal gnällig kärring ju!

På tal om bilderna...
Visst har vi härligt väder här hos oss?
När ska det sluta?
Ge mig snö, sol och kyla!

Solen?

Ja...har någon sett till den på ett tag?
Jag är så trött på det här skitvädret så det inte är sant!

Idag blev det allmänt stallpyssel och mys i hagen igen men inget annat vettigt gjort rent träningsmässigt mer än min pilatesträning på hemmaplan.


I morgon däremot ska det åkas till ridhus.
Jajemän.
Jag och längtar efter att få göra något och åka iväg till ridhus och bara lalla med tre skor är nog precis det som behövs för att både muntra upp mig och häst.
Jag hoppas att vi får hela ridhuset för oss själva för jag är så försiktig så att jag liksom ber om ursäkt för min existens när det är fler inne i samma ridhus..men det blir nog bra!'
Ska prova ett nytt bett på my lady också...får se hur det funkar.
Borde kanske ha med ett som hon redan är riden med sedan tidigare också?
I och för sig så ska vi bara ta det lugnt i morgon i coh med att hon inte rört sig så mycket den senaste tiden. Skritt och lite trav. Väldigt basic.
Det behöver inte bli helt perfekt.

Vi får se hur jag gör med jag ser fram emot det!

Kom att tänka på att jag inte vidareutvecklade själva tänket med länken igår.
Det ser ju helt ok ut när de första ekipagen rider upp där för backen men ju längre filmsnutten går ju fler lite tröttare hästar kommer det och det blir helt plötsligt inte lika enkelt och ser till och med otäckt ut för en del ekipage.
Jag är rädd om både mig själv och om min häst så jag skulle aldrig utsätta mig för att rida upp för den typen av klippa. Jag gnäller på dåligt underlag här hemma när det är sprängsten på grusvägarna...vad är det för underlag uppför där?
Jag må vara en mes...men jag står för det!

Alltså...

Jag har försökt se tjusningen...
men det går bara inte.
It´s not worth it!

Jag tänkte ta kort...

..men så blev det inte.
Glorih såg ut som hon sålt smöret och tappat pengarna idag. Helt deprimerad.
Mörkret äter henne med känns det som så det är inte bara jag som är drabbad av allt tråk just nu.
Hon var lite loj idag men ingen temp eller ändrade pulsvärden och hittade inget ömmande,varmt svullet eller annat skumt och ren är hon, så jag antar att det bara är en mindre vinterdepression pga vädret som är gråväder.
När det är så jäkla grått ute att man bara hör men inte kan se de väldigt lågt flygande planen som ska landa bara en liten bit från gården... då jäklar är det ett tungt grått täcke som ligger som en lock över ens huvud.
Tro sjutton att hon kändes lite less idag.

Vi var i alla fall duktiga och tränade att ge efter för tryck och slänga på och av sadel.
Inga problem alls och hon skötte sig utmärkt.
Trodde att hon skulle larva sig lite när jag slängde av och på sadel men hon rörde inte en min.
Ge efter för tryck går också som en dans, men visst så kan responsen bli ännu snabbare.
Det är bara att nöta mer.

Mest av allt så stog vi och myste.
Hon somnade med huvudet mot min mage när jag masserade hennes öron och hon är sannerligen mattes hjärta...

Ikväll ska det beställas lite basvaror och slit och släng från börjes..
Boots,gummipluppar för broddhålen,tygelstoppar etc.
Låga brodd om de har så låga brodd som jag vill ha dvs...

Vill bara meddela världen...

...att årets första julskinkemacka är avnjuten.
En av mina laster.
Fortsätter julmaten och julmyset sätta sådana här spår som den gör nu kommer jag och Glorih aldrig behöva titta åt en viktpadd i framtiden.

Jag är så trött

Det här eviga mörkret håller på att ta kål på mig.
Helt seriöst.
Jag vill att det ska torka upp lite i backen så att jag kan försöka få på Glorih sin easyboot och ge den en chans att få sitta kvar vilket jag är tämligen säker på att den inte lär göra när all mark är så vattensjuk som den är nu.
Både hon och jag håller på att krypa ur skinnet av vilan och även om vi tycker om att stå och bara mysa med varandra så blir det lite långtråkigt i längden.
Ikväll var min tanke att vi skulle träna grunder på ridbanan som underlättar vid tävlingssituation så som att kunna ta av och på sadel utan något spring när det bara är en som håller i henne och ge efter för tryck.
Man kan aldrig träna för mycket på att ge efter på tryck....
Men vad gjorde jag istället?
Jag somnade.
I soffan.
Sittandes.
Som sagt var... det här mörkret tar kål på mig
Jag går genom dagarna som en zombie och håret är ständigt i en himla oreda pga alla spontana sömnattacker.
De kommer när jag minst anar det...vid mellanmålet, efter frukost( när jag väl tagit mig upp det vill säga), och bara sådär när jag sitter och gör ingenting i två sekunder.
Jag har dock lyckats träna lite pilates vilket får mig att känna mig jätteduktig och jag har fått tummen ur och börjat lära mig laga lite mat.
Jag är för snål för att köpa färdiga köttbullar så idag har jag gjort egna hemmagjorda för första gången i livet.
Självfallet är jag köttbullsdrottningen nuförtiden.
De blev jättebra!
Om jag tycker det är kul att laga mat?
Inte en chans.

I morgon ska jag göra det där passet jag tänkte göra idag.
Jag hoppas innerligt att det ska torka lite i backen helst nyss.

Jag hatar tappskor

Som sagt var så hatar jag dessa satans tappskor.
De kommer när man minst vill ha dem ( dvs när man precis är påväg att komma någonstans med sin träning eller har något inplanerat med sin ridning) och är bara mest fruktansvärt störande.
Jag borde lära mig slå på de jäklarna på egen hand.
Alltid efter 5,5v så ryker första skon och har jag otur så hinner sko nummer två ryka innan hovis ska komma ut för att göra en helskoning.
Vi har nu lagt oss på en 7 veckors intervall vilket är i längsta laget i min mening vilket även dessa jäkla tappskor berättar men sedan ska man försöka få det funka varje gång med hovis och dennes schema vilket inte alltid är lätt såhär nu vid jul och så.
Nu ska hon skos om helt och hållet den 14/12 så jag skiter helt enkelt att få hovis att slå på en ny sko fram tills dess.
Blir bara fler sömhål och ännu lättare för vinterskoningen att ryka i förtid så jag skippar det.
Men det betyder mer vila för hennes del då vår bana är blöt, hal och inte alls så rolig att rida på och alla vägar runt om gården sker på asfalt första biten vilket inte funkar så bra för Glorih utan skor.
Vilan som skulle bli en knapp vecka är nu inne på sin andra eller blir det till och med tredje vecka?
Ja suck säger jag bara.
Nästa skoning blir skyddad av boots runtom tror jag.
Men då lär vi väl få läckra skav istället.
Aldrig ska man vara nöjd och glad;-).

Tog lite foton på min skimmelmadame som var lite olycklig och ensam i sin hage då hennes hästkompis har varit iväg på någon typ av hoppträning/tävling.
När jag kom hem lyxade jag till det lite med adventsfika.
Det var jag värd efter att dagens ridplaner och ambitioner tvärdog...
Ojojoj, var länge sedan jag var på så dåligt humör efter ett stallbesök. Sorterade grejjer i ren ilska över ödet så nu är det lite mer ordning och reda. Tvättat reflexer och fårskinnsnosludd har jag också gjort i bara farten idag efter min lilla fika session.
Att dukarna aldrig håller sig skrynkelfria skyller jag helt och hållet på katterna. Det är mycket väl medvetna om att de inte får vara på bordet men ni vet hur det är... så fort ytterdörren stängs så är de nog där för när man kommer hem ligger de alltid på stolarna/golvet.

Säger bara en sak:

VINTERSTUDION.

Man kan bara älska det.

Redan lördag...

Dagarna går vansinnigt fort...
Under gårdagen var jag på roadtrip med sötaste K och hennes S ner till Halmstad. Det vankades ÅB och S såg betydligt bättre ut på bandet men det blir någon månad rehab till.
Jag och Glorih har lovat att åka hem till vårt gamla stall och till K och S för att skritta på tur med dem.
Vi kan ta med fika och har det mysigt!

Jag hade under hela gårdagen en dov konstig typ av träningsvärk i magen efter pilatesträningen vilket är lite häftigt då när man gör alla de där övningarna så känns det lite larvigt men tydligen tar träningen betydligt mer än vad man tror. Och det är ju bra!

Idag är det planerat en lite längre skritt-tur,med kanske lite lite trav.
Går lite segt bara att ta sig ut till hästen just nu bara då det är trrrrrååååååkigt väder värre.
Regn och grå himmel.Grått och tråkigt.
Lera och skitig skimmelhäst.
Har jag sagt att det regnar också? Några gånger?
Ja ni ser.... jag är seg ut till hästen idag.
Thé och en filt framför tvn känns liksom mer lockande än att sitta och huttra på en hästrygg men man gör det man måste..

Rapport kommer att komma, och ikväll vankas det middag med lite distansryttare på resturang. Trevligt!

Uppdatering:
Ok... det var blött, kallt, grått,kladdigt och halt pga lera.
Men vi gjorde det.
Glorih anser fortfarande att skritt är för mesar så vi hade en ständig diskussion om tempo.
Hon är lite fräck, men vi jobbar på det. Har någon något tips om hur sjutton vi ska råda bot på hennes eviga springande så tages det tacksamt emot.

Nu väntar ett varmt bad...jag fryser som en hund.

Rimfrost

Igår var det en helt fantastisk dag med rimfrost på allt i naturen, kallt och högt till tak. Friskt.
Som jag längtat efter kylan!
Ångrade bittert att jag inte tog med mig kameran till stallet igår då allt verkligen var så vackert och Glorih var verkligen söt som socker när hon knatade runt i hagen i sin helkroppsstrumpa till täcke;-).
Blev ingen ridning igår då det dels är så fruktansvärt halt ute och Glorih tyvärr går runt med sommarskoning ännu. Hagen går bra även om den är hård och knögglig på vissa delar men hon kan knata runt där utan någon större skaderisk.
När hennes hästkompis ska motionera fick hon gå in igår kväll liksom idag för att jag helt enkelt inte är så pepp på att ha en springande häst i en rimfrosthal hage med knöggel. Bättre att förebygga att hon inte drar på sig någon fläkskada, hovbrott eller stukning genom att hon får gå in en timme då.
Mumsa hö istället tycker jag rimmar bättre än onödiga skador!

Visst har jag saknat och längtat efter kylan men den får gärna komma på riktigt efter den 14de då hon ska bli helt vinterskodd. Nu kommer denna kyla bara vara under gårdagen och så under denna dag är det sagt så det är skönt då jag slipper nojja över dåligt underlag och tråkiga onödiga skador pga det och fel skoning,

Idag vankas det promenad för Glorihs del, avsutten sådan alltså och jag själv har tränat pilates.

ÄNTLIGEN!

Idag har jag suttit på min häst igen.
Härliga tider och då menar jag verkligen härliga tider... Brunsten är helt över och det är sådan stoooor skillnad på henne till sättet.
En raring istället för en bitch;-).

Tappskon blev åtgärdad i morse och hon skötte sig utmärkt trots att hon var ensam inne och hennes hästkompis for runt som en toka i hagen och skrek efter henne, så där fick hon helt klart en guldstjärna redan före tio i idag.
Det blev en till guldstjärna i hennes bok för en trevlig tur där hon skötte sig utmärkt trots att hon vilat nästan en hel vecka vilket brukar göra henne tämligen livlig vilket hon i och för sig var idag också men hon skötte sig utmärkt trots den totala lyckan över att få vara med ute på tur.
Vi fick tillfälle att träna på att rida från ett ekipage och som dessutom är hennes bästa hästkompis och det gick jättebra.
Hon tyckte det var lite konstigt att vi red ifrån vårt ridsällskap mot hemvägen i trav men gjorde allt som jag bad om så jag ska absolut inte klaga.
Anledningen till att vi fick detta tillfälle att öva på det här är att Vårt ridsällskap ville galoppera en snutt vilket jag avsade mig idag vilket även gav oss träningstillfället att bli omridna av ett galopperande ekipage.
Mycket nyttigt!

Red i min nya fina säkerhetsväst idag och den är verkligen super.
Så nöjd!

Hemma igen

Ja...hur ska jag sammanfatta helgen då?
Har ju varit i stockholm under helgen som varit på Stockhom horse show.
Jag och min mor har det som en mor och dotterhelg varje år och det är alltid lite speciellt.

Mässan var sämre än vad den någonsin varit och jag som pryltokig hittade inte mycket. Inget krimskrams och plånboken kändes nästan lika tung på hemfärden som ditfärden...
Hittade en mössa från Stadium som jag letat efter ett tag för hela 99kr som jag ska ha under ridhjälmen och denne hittade jag ju innan jag ens varit inne på annexet.
Lite shoppande där inne blev det dock hos Mia där jag beställde några skyltar till vårt nya fina stall som pricken över i:et, och så fick jag en bok som heter "Spänst och harmoni i ryttarens sits" av Birthe Vogelius och en DVD om Pilates för ryttare av min kära moder.
Som ni kanske förstår så är jag heeelt insnurrad i det här med att jag SKA förbättra min egen sits och ridteknik. Få ordning på mig och Glorih.
En ny säkerthetsväst införskaffades också vilket kanske inte är en dag försent.... fruktansvärt skön och behaglig är den!
Det var det som handlades...blev inga tunga kassar hemåt med andra ord.


I övrigt var kvällsshowen densamma som alla andra år..precis sådär som det ska vara när man gör något mer traditionsvänligt.

Väl hemma igen så vankades det finmiddag med distansgänget hemma hos en av de bästa hovslagarna jag känner till.
Alltid härligt och mysigt att umgås med dessa själar och jag hoppas innerligt att vi ska bli fler!

På söndag kväll vid insläppet så sotades min stora vision att det skulle sättas igång igen efter hennes minivila, av det faktum att hon saknade en framsko.
Letat efter den men den finns med största sannolikhet någonstans nertrampad i leran.
Hovis kommer till oss i morgon bitti som en raket.
Hade aldrig trott att det skulle gå så fort att få det åtgärdat så jag är superglad!
Blir allt som allt bara en dag mer utan ridning än planerat vilket inte är fy skam måste jag säga!

Finfredag

Jajemän, idag har det varit finfredag av många olika anledningar men framför allt pga det fina sällskapet!

Började dagen okristligt tidigt med utsläpp och stallfix.
Alltid sådär lagomt roande innan man pallrat sig upp ur sängen som alltid är sådär ruskigt skön minutrarna innan man MÅSTE gå upp men när man väl tagit sig till stallet och möts av mumlande gnäggningar så brukar jag trivas som fisken i vattnet.

Pigga fräscha fina hästar släpptes ut.
Glorih får en minivila på fem dagar nu då hon varit fin och trevlig de sista två passen denna vecka. Får smälta lite intryck och sådär.

Annars då?
Jag har bott framför min dataskärm och kikat på livesändingarna från globen.
Om ni missade Hubertus-miniclinicen så missade ni något. Jättekul att lyssna på och väldigt intressant. Jag gillade hans sätt att han var med hela tiden med ryttaren och gav respons direkt på vad de gjorde bra och mindre bra och korrigerade.
Duktig tränare...duktig tränare. Och duktiga ryttare. Ujujuj...

Nu far jag runt som en hasselmus och packar,städar och piffar. Tänkte att det är ju inte så mycket man behöver om man bara ska vara borta en natt.. men det är mycket småplock som jag annars kommer glömma som deo och tandborste.
Ett litet glas vin hägrar lite senare som en trevlig avslutning av denna finfredag.

En hemlig gäst!

Vi har sett nu under någon vecka att L´s ponny F har haft sällskap i sin box av något djur och nu är denne avslöjad.
Söt som socker inte sant?
Det är en mindre skogsmus som frossar i havrespill och ser det som sitt livs jackpott att den hittat hem till ponnyerna.
Fotot på vår mus´s släkting har jag funnit på www.vingspann.se som för övrigt är en jättetrevlig sida!


Glorih vilar idag och jag har haft både lunchning och ska ha nattning senare ikväll och så har jag morgonfodringen och utsläppet i morgon bitti.
Jag tycker att det är bra att ha några sådana där pass ibland och inte bara blir bortskämd med alla in och utsläpp då man kan ta chansen att tempa sin häst och kika lite på hur den är på morgonen jämfört med kvällen och så vidare för att man helt enkelt som hästägare ska ha bättre koll på hästens allmänstatus på egen hand.
För övrigt drar Stockholm horseshow igång i morgon och du kan följa lite sändningar därifrån via SVT play.
Här har ni tidtabellen:

I morgon 11:00: Stockholm Horse Show

Playexklusiv sändning. Här får ni bland annat se dressyrryttarnas offentliga träning.
15:00: Hopp och Islandshästar.
19:00: Show och Internationell hoppning.
21:55: Internationell hoppning.

Lördag:
09:50: VC Dressyr
15:30: Matinén.
18:00: Show och Internationell hoppning.

Själv kommer jag infinna mig i den stora staden under lördagen för att frossa i hästprylar på mässan och sedan se kvällsshowen. Samma som varje år men det är sådant som traditioner är till för!

Snälla Tomten... kan inte vi får en dressyrsadel av dig?

Idag har jag satt min rumpa för första gången i livet i en riktig dressyrsadel.
Mycket lättare att korrigera sin egen sits och komma åt hästen än i distanssadeln och passet idag var hon jättetrevlig faktiskt.
Sadeln i sig var lite för smal och gled fram under passets gång men nu har vi i alla fall provat den. Hon skulle behöva en vidare. Hon jobbade dock på och verkade inte alls bekymrad över att sadeln inte låg hundra.
Halt som sjutton på ridbanan så det var inte riktigt travvänligt men vi travade några snuttar där det var som torrast utan att tappa takten och vi kunde flytta fint för skänkel.
Trevlig form och känsla i skrittarbetet och det är så skönt att L hjälper oss såhär med att hålla lektion åt oss en gång i veckan för det ger mycket.
Vi fick faktiskt beröm idag! Båda två till och med!
Trevlig form på henne idag och inte alls lika uppstudsig och uppkäftig som hon varit innan.
Kan gårdagens tur med en snäpp på näsan om att skärpa sig varit till hjälp?

Hur som så öppnades en helt ny värld för mig.
Vi skulle jättegärna vilja ha en riktig dressyrsadel i julklapp.
Både jag och Glorih har varit snälla flickor i år Tomten!

Frågan är vad det skulle vara för sadel?

Pepptalk

Jag ligger i lä rent sitsmässigt och kanske inte rider fullt så illa som det känns ibland att jag gör...

Kolla denna...hur orkar man rida 16mil i sheik-stil?
Och hur sjutton får de hästarna att hålla????

Jaja...Nu laddas det inför morgondagens dressyrlektion för fullt.

Aha!

Idag har jag varit lite ond då jag tröttnat på hennes nya attityd mot bett och hack så idag dammades mitt mekaniska hackamore av. Ser likadant ut som det på bilden men det är ingen kedja under hakan utan en biothane-rem och nosdelen är klädd med fårskinn på mitt.
Det är ju skarpt så in i norden och kanske inte idealiskt och definitivt inte det första jag skulle vilja att slänga på en unghäst men min tanke är att vi inte ska ha det som något vi rider med varje dag.
Jag fick önskad effekt och i morgon rider vi på vårt vanliga ponnyhack igen.
Fjäderlätt kontakt på det mekaniska och hon var både frustrerad och förbannad när jag faktiskt kom åt henne och efter några försök att lägga sig på det,ignorera min halt ( på detta bett går det utmärkt att bara vara stark i kroppen och spänna magen så har du en halt ),och provade om det gick att komma undan min vilja genom att slå upp huvudet och pinna på.
Hon lade ner och var väldigt trevlig och lyhörd att rida på.
Back to the basic igen helt enkelt.
Det blev en skrittpromenad med två korta travsnuttar och en lugn och sansad häst som verkade trivas bättre med livet igen. Inte alls på tårna och spänd som hon nu varit ett tag utan verkade nöjd över att jag tog över kommandot.
Jag fick igenom min vilja som sagt var och jag tror det var bra både för henne och mig att jag kunde säga till ordentligt och nu skulle jag tro att det inte blir några större problem att gå tillbaka till mildare betsling igen.

"Vilken fin connemara du har!"

Det är inte första gången vi hört det, jag och Glorih.
Mitt älskade arabiska fullblod är tydligen ett praktexempel av rasen connemara.
Idag var det en äldre man som gav oss denna komplimang. Jag tror i alla fall att det var menat som en komplimang?
Hon är i och för sig ganska grov och kompakt och är kanske inte den första man tänker på när man tänker gracil arab men jag tycker absolut inte att hon är otypig egentligen.

Hur som så var hon pigg som en spigg idag med.
Gjorde tusen halter idag under vår lilla lilla ridtur och för att hitta på något mer och få henne att tänka så gjorde vi "stigbygelkyssen" varannan gång vi gjorde halt. Funkade finfint ett litet tag men sedan var det god fart och fläkt igen.
Min duracell...

I morgon vankas det utetur och på onsdag lektion igen.

Min bil är stulen igen

Hästen fick vila idag liksom jag själv.
Jag tappade sugen helt på min vardag i och med att bilen är borta, denna satans lera som man halkar runt i och ett hånfullt iskallt ösregn.

Allt är så fult i november.

På träning

Idag har jag och Glorih varit hemma hos Staffan tillsammans med ett härligt gäng distansryttare.
Ett dressyrpass i ridhuset och ett pass i bruksridning stod på schemat.
Glorih med mig på ryggen i ridhus för andra gången i livet och jag kan säga att det gick bättre detta pass än vårt första pass i ridklubbens ridhus. Det blev kanske inte den där låga härliga unghästformen och långsamma mjuka följsamma traven som jag drömmer om men ändå ett steg åt rätt riktning!

Just nu är jag jättetrött och det känns lite svårt att sammanfatta alltsammans men kortfattat så kan jag säga att min häst är som ett duracell-batteri...

Hon går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går och går.

Det finns ingen hejd på det hela.
Otroligt pigg, het,stark och fruktansvärt envis.
Hon har precis lika mycket humör som jag så vi är verkligen gjorda för varandra.
Kommer inte ihåg alla övningar vi gjorde idag men vet att vi jobbade på volt i alla tre gångarterna.
Glorih testade alla sätt man kan prova för att komma undan så som gapa,slå med huvudet,joxa och så vidare och så fort det blev lite jobbigt slår hon efter skänkeln.
Hon är vig som en katt och sparkar mig på fötterna!

Jag kämpar med min sits med som jag tidigare nämnt blir stel och stum när hon pinnar på och jag har en tendens att trilla framåt med överkroppen.
Jag försöker att inte joxa med mina händer utan försöker ge henne ett jämt stöd men visst sjutton har jag massor att lära. Jag blir ju tyvärr lite stum ibland vilket heller inte är meningen men jag har det i bakhuvudet och jobbar på det.
I galoppen bockade hon som sjutton och slår mot min ytterskänkel.
DRIV sa Staffan åt mig men hur driver man en häst som far som en studsboll? Tappra försök men jag var helt ur balans till och från så den där drivande hjälpen infann sig inte alltid när den skulle infinna sig.
Min ytterkänkel som hon slår mot i galoppen är väl också ett litet tecken på att jag blir spänd...men även att hon är ganska oförskämd. Hon ska ta en hjälp och inte tjafsa emot och där har jag varit lite mesig tidigare.
Nu ska jag bli strängare och säga till på skarpen när hon slår mot mina hjälper för slår gör hon oavsett hur lätt den är..Suris!

Vi kommer jobba med samma saker som tidigare och jobba mer med dressyren.
Vi ska jobba med broms (som det var si och så med idag), gas och flytta för sits och skänkel samt takten takten takten.
Målet är att ha en avspänd mjuk häst i slutänden!

I bruksridningen gick det faktiskt mycket bättre än vad jag trodde!
Vi klarade oss felfritt runt en bana med lite olika " hinder" så som vattenhinder,små passager och lyfta filt från ridhusets sargkant etc.
Glorih är ingen räddhågsen häst men hon har en massa attityd och dåligt tålamod just nu bara.
Vi tog ganska god tid på oss och jag är stolt över att hon klev igenom vattenpölar och annat som hon faktiskt tycker är skitäckliga egentligen, att vi hoppade små hinder, att hon lyssnade på mig så bra så att vi kunde ta oss genom alla små passager och så vidare.

Lättlastad till och från kursen och åkte jättefint.
Ätit och druckit bra under hela vistelsen.

Kommer det bildbevis. Fråga mig inte vad jag håller på med... eller hur jag sitter.
Från första varvet i ridhuset i alla fall och båda är jättespända.
Lägg märke till både mitt och Glorihs evil eye mot den stackars intet ont anande fotografen.

En fråga...

Hur petiga är ni med hästens form under er träning ute i skog och mark?


Jag vill gärna ha en diskussion!

Uppdatering:
Jag frågade samtliga inklusive Staffan på lördagens kurs om just denna fråga och fick till svar att ALLTID form eller rättare sagt lätt kontakt och stöd i tygeln. Jag liksom de jag frågade vill ha en trevlig låg rund form på hästen ute på tur. Sedan kanske man inte kan få det men det är väl målet.

Hemma igen

Alltid härligt att vara hem till släkten och hälsa på.
Blivit bortskämd och fått håret klippt så nu ser jag ut som folk igen!

Idag har jag hunnit rida också! Blev ridbanan trots hällregn och lite tråkigt underlag då det blir ganska blött och slaskigt av allt regnande men eftersom jag kom hem när det precis börjat skymma och vi har belysning på banan så blev det där.
Samma fokus som vi haft nu de senaste gångerna och hon började som vanligt. Hon brunstar vilket märks då hon är lite märrig .
Börjar som spänd och lite het.
Kan man kalla det springig och ofokuserad?
Hur som så försökte jag tänka och höra L´s röst i huvudet.
Balans, balans, balans och takten,takten,takten.
Mjuk och avspänd men med styrka i överkroppen, inget hängande i tyglarna, behålla takten med kroppen, att vara stark i kroppen och bestämma takten med hjälp av den och inte hand.
När hon blev lite springig upptäckte jag att jag började andas dåligt och kom på att jag skulle sjunga för att mota det i grind.
Blev hela " Jag är en vampyr" och en halt efter sista versen och sedan plocka isär alla hjälper ytterligare och sakta men säkert fick vi ett lugnare tempo och bättre kommunikation.
Försökte hela tiden hålla oss till där underlaget var som bäst på banan och försökte hitta på så mycket "övningar" som möjligt för att hon inte skulle tröttna och hitta på bus i form av eget val av tempo. Bytte varv och red genom volten, red fyrkantiga serpentiner och påbörjade lite att flytta för skänkel.
Att flytta för skänkel är lite nytt som vi lägger in mer och mer nu. Tidigare har vi mest fokuserat på start och stopp etc men det går bättre och bättre.
Det är skönt att kunna bolla med L!
Idag gick passet så pass bra att jag även vågade lägga in lite trav på den torraste och fastaste långsidan utan att ens riskera tappa takten och tempot. Hade den som avslutning.
Kunde inte varit nöjdare med dagens pass.
Träffade L efter passet och pratade igenom det.
I morgon vankas en uteritt!

Är i Borlänge

Jajemän.
Hon har återvänt en kort stund till hemtrakterna i Dalarna.
Jag är här för att hämta min nya bil eller rättare sagt hämta pärnonens stora dragbil.
Min kära lilla broder har varit vänlig att låna ut sin lilla audi som jag förvisso får dra med men som är innerligt ledsen på mig när jag gör det.
Vi maxar 80 i uppförsbackarna med släp och hela ekipaget osar bränt sååååå... nu ska jag få hem en större audi.
Fint som snus.
För att detta ska gå så smidigt som möjligt har jag åkt tåg hit upp ( visste ni förresten att tåg kan åka fel? Det gjorde mitt igår nämligen...) och sedan ta "ny-bilen" hem till Linköping.
Sagt och gjort.
På väg till stationen vilka tror ni ringer då?
Jo polisen!
De har hittat min vita fina Mazda med allt innuti.
De kom och mötte mig på tågstationen och gav mig min tävlingsmapp och mitt hästpass och det blev kramkalas där på tågstationen.
Jag har fått tillbaka Glorihs ID handling!
Och mitt gröna kort!
Och vaccinationsintyg!
Det är kärlek.
Lite för bra för att vara sant.

Eftersom jag skulle till borlänge igår så blev gårdagens träningspass förlagt tidigt på förmiddagen och det blev en väldigt trevlig tur.
Glorih var för första gången lite trött i huvudet och antagligen lite i kroppen också för den delen och skrittade, jajjemän...hon skrittade, lugnt och sansat från stallet och var lugn som en filbunke första kilometern som hon i vanliga fall brukar vara lite het på gröten på.
Hon var jättetrevlig och väldigt lagom åt alla håll och kanter.
Väntade in mig som ryttare när det gällde hjälper och var verkligen jättetrevlig och väldigt lättriden.
Fina små hjälper kunde användas och så fort som hon inte rusar runt och härjar så kommer inte vår onda spiral igång där jag spänner mig i överkroppen och blir stel och stum och använder tyglarna som ett stödhjul. Puinsamt men sant och jag jobbar på det må ni tror...
Det är ju fulridning i dess värsta sort!
När hon inte far runt och är het så håller jag mig mjuk,smidig och rörlig och har balans vilket ger ett trevligt ekipage.
Nu får jag jobba på att det alltid är sådär trevligt och lättridet.
Hur som så red vi mot grusvägarna då vi längtade efter att ge hästarna lite stadigare underlag än vad hagen och våra närmaste områden kan erbjuda oss.
Det är lite svampigt och halt här i skogarna intill så det var skönt att ta oss dit.
Som ni kanske förstår så hade vi med oss L och hennes ponny på vår tur.
För övrigt så brunstar min fröken fräken hysteriskt igen.
Ställer upp sig och blinkar med härligheten men hon springer inte runt och skvätter eller slemmar eller vad man ska kalla det, men brunstig är hon allt.
Detta gör mig änu nöjdare med det tidigare ridhuspasset.
Det förklarar en hel del av hennes fjolliga beteende och små utbrott men hon höll sig väldigt bra i skinnet ändå.
Min lilla tonåring...

Ridhuset- ett jättenyttigt pass

Dagens träningspass har varit förlagt på ridklubbens ridhus vilket i sig är lite spännande. Det är (eller ska jag säga var?) en ganska stor grejj för oss och någon typ av mental tröskel att ta sig över för att ta sig dit. Det är tur man har L som sparkar lite på en ibland när det gäller sådant där.
Jag är ingen van ridhusmänniska och Glorih har aldrig direkt vistas i ett sådant heller om man bortser Staffans då men helt onekligen blir det en annan grejj när man sitter upp.
Hon var modig som sjutton i min mening som gick glatt in i ridhuset med mig på ryggen trots att jag tyckte att det är i trångaste laget i passage där mellan dörrarna.

Väl inne hade vi sällskap av ett ekipage som tränade skolor och gjorde övriga lösgörande aktiviteter så som galoppfattningar från skritt och trav. Trevligt ekipage.
Vi skrittade runt där i ridhuset och som vanligt har det en tendens att gå väl fort och bli ganska överilat tempo.
Lite konstigheter fann vi så som ridhusspeglar ( båda lika fascinerade av att det fanns ett sådant stiligt ekipage i manegen ) och annat bråte längs med sargväggarna. En pall i ett hörn, en städtant som gjorde märkliga ljud för sig i cafeteriadelen av ridhuset. L som gick på läktaren.
När vi skulle komma till jobb så har vi en hel del att jobba på.
Jag har bestämt mig för att ta tag i våra problem nu ordentligt. Jag menar...chanserna att man kommer vakna en dag och allt är löst av sig själv är ganska små så att säga.
För att sammanfatta passet kortfattat så ska vi ta tag i att träna på detta med tempo och attityd.
Jag måste fokusera mer på min ridning och min kropp då jag i dressyern blir lite ofokuserad och fladdrar bort i tusen tankar och " oj, hur ska jag lösa det här?" .
Vi är lite inne i en spiral som vi måste bryta.
Jag måste lära mig rida lätt på ett annorlunda sätt än vad jag är van vid för att " tvinga" ner tempot för Glorihs del då hon tenderar att försöka rusa från jobb.
Jag måste hitta takten, bestämma mig för vad som är min tempo och takt och inte låta mig rinna med i hennes tempo för det är då spiralen kommer igång.. hon älgar på i ett rasande tempo, jag blir stel och stum i hand och i kroppen, hon kan då rusa på som hon vill och jag fladdrar med. När allt det där händer hamnar jag i obalans och allt är liksom tappat.
Säga vad man vill om distanssadlar men till någon extra hjälp i dressyren är de inte...
Jag hade kanske behövt eller i alla fall fått lite extra hjälp av en hygglig vanlig dressyrsadel med lite ordentligt stöd för nu är det många små bitar som jag jobbar emot, både mig själv i min kropp som dels tvingas till en sits som kanske inte alltid är ändamålsenlig liksom en ganska pigg het häst som inte drar sig för att "utnyttja" min obalans.
Hur som så stretar vi på och vi fick ner tempot i skritt och fick någon fin trav även om min bestämda fröken fräken är sådär lagomt imponerad över att matte tar kommandot över vilket tempo prinsessan ska ha.
Hon är i alla fall söt som socker när man kliver av och hon brummar åt en och ser lika förvånad som glad ut.
Ibland så funderar jag på om hon verkligen kopplar att det är jag som sitter där uppe på ryggen och är "en satmara som kör med henne", då hon verkligen ger uttryck för " Åh vad roligt! Är DU här också!" när man hoppat av och kliar henne i pannan.

Jag jättenöjd med passet i sig.
Hon var trevlig att lasta både dit och hem, åker trevligt, uppförde sig bra i ridhuset om man ser det till att det är första gången någonsin hon rids i ett sådant och det kändes som att nästa gång kommer det gå mycket bättre.
Dels för att jag sitter just nu och suger på känslan som ska vara där, har analyserat passet ihop med L om vad som kan göras bättre, vad som var bra och vad som var mindre bra.
Jag har umgåtts med min älskade pilatesboll som är för övrigt superbra att ha till hands när man ska prova rörelsemönster i tex lättridning och känna efter sittben etc.
Ett jättenyttigt pass!

Det känns bra nu

Glorih har haft två vilodagar men jag har powerwalkat och tränat styrka på egen hand under dessa dagar.
Kändes bra och det känns som att jag blir starkare sakta men säkert.
Grymt skön känsla måste jag säga!
Ska börja lägga in mer löpträning nu allt eftersom men funderar på om mina skor verkligen kommer duga åt ändamålet då mina nya löpskor låg i bilen som blev stulen.
Fruktansvärt tråkigt att jag inte fått höra ett ljud om vart den är.
Borta med vinden är den fortfarande såhär en månad efter att den blev stulen.
Jättetrisst och jag saknar den oerhört mycket!

Dagens ridpass kändes också bra.
Letade fram mitt supertunna bridongbett för ett prova om det passar Glorihs smak bättre vilket jag faktiskt tyckte att det gjorde. Hon är fortfarande lite joxig och grejjar en del med det men ändå trevligare vilket alltid är positivt.
Vi började passet sedvanligt med uppvärmning i skritt, hon kändes väldigt pigg och alert och sedan plockade vi upp och ner tempot i skritt mest för att se hur uppmärksam hon var på mig och mina signlarer och det funkade fint.
Vi red in på vägen som jag och L rekade förra veckan som faktiskt är riktigt fin just nu och travade de små snuttar som är travvänliga.
Pigg och lite stark i traven de första gångerna men blev bättre. Stabilare i formen och inte lika joxig med mun och huvud i traven och jobbar lite bättre, mer fokuserat i trav.
Kanske inte lika tråkigt?
Red sedan till ängarna där jag lät henne "pulsa" runt i det höga gräset ett tag. Lösgörande och hjärngympa på samma gång. Utmärkt!

Hela passet i sig kändes bra och det känns som att något är påväg att lösa sig.
Ett steg framåt till helt enkelt.
Det är väl lite så med att rida unghäst. Saker som funkar ett tag behöver inte vara bra nästa dag och ibland så är det tre steg fram och ett steg tillbaka. Ibland tre steg bak och ett steg fram.
Men det får aldrig bli för enkelt för då kan det bli tråkigt;)

Träning är oerhört intressant tycker jag och utvecklingen stannar aldrig, det gäller bara att hänga med och anpassa sig.
Jag surfade runt och såg att Anna Haag har skrivit lite om sina tankar kring träning på hennes blogg.
Om att det är svårt att veta om man tränar tillräckligt.
Hon skriver att tränar man för lite stannar utvecklingen och tränar man för mycket så riskerar man överträning.
Då ska vi veta att hon åker längdskidor i landslaget och har Sveriges bästa tränare kring sig konstant.
Om man som människa tycker att det är svårt med att veta hur man ska träna... vilken utmaning är det inte då att träna och tävla en distanshäst?

I morgon väntar ett dressyrpass vid ridklubben och med oss har vi snälla L.
Skönt att åka bort till en bra ridbana och ha med sig L måste jag säga.

Vi har beslutat att vi kommer medverka båda två hos Staffan.
Vi får se det som ett ytterst nyttigt träningstillfälle!
Tack alla som peppat via sms etc. Det är klart vi båda två ska med. Självfallet.

Nytt nummer av EWOL ute nu såg jag också...blir morgondagens kvällsläsning.

Det är inte så svårt...

...att göra sin matte varm om hjärtat...
Idag när jag kom till stallet och visslade efter min prinsessa så kom hon galopperande och mjukt gnäggande åt mig som stod vid grinden.
Låååång stund med bara mys, panna mot panna, precis sådär som vi kan stå i flera timmar ibland känns det som, och bara njuta av att hon finns i min närhet.
Mitt hjärta.

Vila idag för hennes del och för min egen också för den delen.

Lektion i att se lite längre än näsan räcker

Det är precis vad jag fått idag.
Skulle bara ha varit ute och joggat idag men tänkte att eftersom batteriet på pannlampan hade dött så fick det bli ridbanan helt enkelt.
Glorih fick ha sin gamla sadel på sig då jag lånat ut paddarna från vår nya och hon var inte helt nöjd med den lösningen även om den gamla sadeln ska ligga bra den med.
Redan där borde jag ha tagit allt med en nypa salt och sänkt ribban även om den var jäkligt låg från början men istället började jag bråka med henne.
Jag och Glorih är väldigt lika varandra, vi löser saker och ting på samma sätt,reagerar på liknande vis.
Ikväll blev vi arga och så blev vi blockerade och så himla inne i våra egna huvuden.
Inte en hållbar lösning på det hela så att säga och där måste jag vara den större och klokare. Måste träna på det. Jag bara måste det.
L kom ut och styrde upp det hela med någon sorts konkretistiskt sätt och hon lugnade både mig och Glorih även om jag morrade en massa och Glorih morrade lika mycket tillbaka, men det gick bättre.

Ibland är man inte mer än en väldigt liten liten flicka....

L fick ta över ridningen när jag kände att jag inte pallade att lösa allt och gjorde det jättebra.
Roligt att se hur hon hittade knapparna fort och löste problemen och blev ett bra exempel för mig om hur man kan lösa vårt problem på ett bra sätt.
Glorih börjar bli jättefin att se på och har en snygg sida.
Het och blir lite stark ibland och så är hon ju inte fullt utbildad än.
Hon försöker göra det man ber henne om och när hon inte förstår så chansar hon och blir väldigt upprörd när man korrigerar.
Dessutom är hon väldigt viljestark och tycker att det är hennes fulla rättighet att välja tempo och gångart själv, så där kommer vi jobba nu i dressyren...att det är ryttaren som bestämmer tempo i skritten och framför allt i traven.


Det som är så bra med L är att jag kan visa alla mina fula sidor för henne och vara sårbar.
Hon är precis så rak och rejäl som jag behöver att någon i min närhet är.
Hon blir inte rädd och backar när jag är arg och fjantig, och hon kan riva i när det behövs och när jag är så insnurrad i min egen spiral av tankar och frustration att jag inte tar mig ur därifrån själv.

Hur som så har hon gett mig jättevettiga nycklar att jobba med i framtiden.
Jag kommer inte åka till Staffan med Glorih den 21e då vi inte är mogna för det än.
Vi måste hitta takten och börja jobba därifrån och nivån kommer vara för hög på Staffan-kursen för att kunna ge oss egentligen någonting för oss rent ridmässigt denna gång även om man alltid får med sig hem massor av vettiga redskap och inspiration som man kan använda på hemmaplan. Men hästen får kanske stanna hemma denna gång.
Vi har en handfull att göra med bara att jag ska hitta en lämplig takt och tempo och kyla ner våra huvud.
Om allt det här löser sig fortare än vad det känns nu så kan vi kanske följa med båda två till Staffan och vara med på en del saker men just nu så räcker vår egna dressyrridning för oss.
Ute funkar ju allt väldigt bra för oss även om vi jobbar på takt och tempo där med men det blir ju ändå inte på samma sätt.

Ganska utelämnade inlägg men vad ska jag säga?
Bryta ihop och komma igen.

För att sno två citat från en väns blogg:

Den svåraste av alla segrar
är segern över sig själv.

Och:

En framgång föregås alltid av 99 misslyckanden.

Alla är vi nybörjare i någonting och någon gång och jag har aldrig ridit en häst som är som är lika tuff som Glorih och hon kommer lära mig massor och har redan lärt mig massor.
Ingenting som fungerat på andra hästar jag ridit har fungerat på henne så allt är väldigt nytt.
Hon är en stor utmaning som jag älskar ( och ibland kan bli galen på )och det här med skolridningen kommer bli väldigt spännande.
Jag kommer från och med nu försöka rida för L en gång i veckan då jag behöver hennes erfarenhet och lugn vid min sida samt hennes väldigt konkreta råd.
Hon är så jäkla bra och jag är så tacksam över att hon finns.

En liten uppdatering

Jag ligger fortfarande i sängen vilket känns sådär lagomt seriöst men har lite förkylningskänningar med halsont etc så jag tänkte att jag lika gärna kan ligga här med datorn i knät och göra alla måsten som rör att ha kontakt med den yttre världen.
En kopp varmt thé och trevligt sällskap av katterna så är dagen räddad.
Dessutom damp både nya Ridsport och Arabhästmagasinet ner från brevinkastet nyss så den här dagen lär nog bli helt ok ändå fram tills jag ska ut och skritta/jogga en sväng på Glorih mot lite senare på eftermiddagen.

Igår red jag och L mot grusvägarna vilket är en trevlig liten tur men som har massor av små utmanande hinder påvägen.
Det är de där islandshästarna ( jag har nu gjort en research och det är en megastor islandshästanläggning med ridhus och grejjer där på andra sidan E4an ), det är flygplan och landar och startar sina färder ett stenkast från stallet, det är E4an(som inte bekymrar någon egentligen), det är att rida mellan en kohage, dike och en åker och som sedan resulterar i att man ska hoppa över diket för att kunna komma ut på lite vettigare ridvägar där man ändå måste passera ett skrotupplag med två otäcka arga vakthundar, rida mellan en smal grind gjord för fotgängare in i en kohage där kossorna fått åka hem över vintern, rida längsmed en 70sträcka för att sedan ÄNTLIGEN vara ute vid grusvägarna.
Det tar en liten stund att ta sig dit och det är mycket att titta på både för människor och häst men just de här vägarna är så jäkla bra för mig och Glorih.
Miljöträning deluxe helt enkelt.
Miljöträning i en helt annan liga skulle man kunna kalla det.
Hon är idag härdad för det mesta och inget har egentligen varit någon big deal.

Det blir en hel del skrittsträckor såklart och små korta stopp där jag måste hoppa av och på och det drar ner på tempot en hel del men vad gör det?
Hon är 4 år gammal och allt det här är precis det hon behöver!

Hur som när man äntligen kommer ut på grusvägarna så blir det lite trav i vettigt tempo, inget sabla slängtravande här inte, och sedan när det faller sig naturligt så fattas galopp och så ligger vi där i en lugn och sansad tempo.
Glorih byter just nu galopp själv helt hejvilt men är jätteduktig vid fattningana.
Hon kopplar att det är ett gångartsbyte som vankas och fattar mjukt och fint utan att rusa iväg.
Men...hon brukar fatta samma galopp. Oavsett vad jag ber om för galopp.
Jag är lite klyvd åt hur jag ska göra med det just nu då tanken med den här träningen är att avdramatisera just galoppen för oss båda.
Det är inte så att vi håller på att galoppera ihjäl oss utan mest försöker få det hela gå lugnt och sansat till och det ska bli samma sak som med traven.
Något man bara gör liksom .
Hur mycket och hur tidigt ska man då gå in och peta detaljerna redan nu?
Det känns på ett sätt som att det där kan jag ta tag i sedan när vi rider dressyr och markarbete vilket vi ska komma igång med snart är tanken.
På tal om det så ska vi den 21a till Staffan igen och jag funderar hur jag ska göra med betsel innan dess.
Hon är som sagt var 4 år bara och har just nu väldigt lågt mellan gom och tunga så hon är inte så nöjd på bett, antar att det är lite obehagligt helt enkelt så vi får se vad vi dyker upp med där på plats även om jag vet vad han tycker om bettlöst på ridlektion;-).

Hur som så gjorde vi passet igår jättebra och hon var så fin. Hon var pigg som en spigg första kilometern från stallet men det lade sig fort och sedan var det trevlig trav, trevligt skritt och galopp och sedan kunde vi går direkt från galoppen till en skritt där hon sträckte ut fint och avspänt för att sedan kunna samla ihop och trava en snutt för att fatta en mjuk galopp etc. Trevliga häst!
Vi var ute i 2 timmar och det blev typ ett tempo på typ 7km/h.
Det var skönt att hon blev klippt dagen innan då det blev stor skillnad på hur svettig hon blev dvs ingenting mer än mellan öronen.

Nu är det klippt och nya bilder

Jajemän...nu är fröken fräken äntligen klippt!
Det blev en halvklippning som räcker alldeles utmärkt för de turer vi gör och hon skötte sig jättebra. Tog bara en timme ca och då putsade jag på klippningen en lååång stund med hundtrimmern och det tar sin lilla tid så att säga.
Mycket nöjd och glad att jag äntligen fick tummen ur rumpan och fick det gjort och det blir perfekt inför morgondagens lite längre tur!


Idag kom bilderna från den där dagen då vi hade K ute och fotade mig och L och våra hästar och jag slänger in några go´bitar från den dagen jag gillar på ett eller annat sätt.
Allltid kul med bilder!

Jag bjuder på de uppsuttna bilderna trots alla fel och brister hos mig som ryttare med cykelstyre till handställning etc.
Bra att synligagöra sådana saker för sig själv då det är lätt att man inte tänker på det annars. Bilder kan vara ögonblicksbilder men det är alltid nyttigt att se ridbilder på sig själv då de skvallrar väldigt mycket om hur man faktiskt rider.
De kan både berätta om vad man gör bra och vad man gör mindre bra och då är det bara att fortsätta nöta på det och förbättra. Göra om och göra rätt helt enkelt.
Att jag inte ser klok ut på travbilden kan dock vara svårt att göra något åt men glad är jag i alla fall på den;)!
Galoppbilderna är jag glad att jag har för det är första galoppen vi gör på ridbana på länge.
Alltid kul att ha något att jämföra med i framtiden!

Höstfärger

Att vara ute i skogen och rida just nu, är som att ta sig fram i ett lövhav i gult och olika rostnyanser.
Jag älskar det!

Dagens tur har varit lite av en rutinrunda men med spännande inslag i form av dessa islandshästar (varför står det aldrig en eller två islandshästar i en hage utan alltid en hel flock?) och lågt flygade JAS-plan eller om det nu är Gripen-plan?
Skitsamma egentligen vad det är för typ av plan, då summan av kardemumman är att de låter gaaalet högt när de dundrar förbi.
Så pass högt att jag är tämligen säker på att det inte spelar någon roll om man pratar lugnande till hästen eller ej då jag är bombis på att den ändå inte hör vad jag säger..
Jag är ju stolt ägare till en oftast väldigt klok och förnuftig ung individ så ingen av dessa "farthinder" har stört oss nämnvärt mer än att när flygplanen dragit över oss så har vi stannat(marken skakar när de dånar förbi till och med) och sedan fortsatt framåt som om ingenting har hänt och när vi råkade på islandshästarna så stannade vi och Glorih försökte kommunicera med dem genom ett mjukt hej-gnägg men fick ingen respons mer än att det kom ännu fler töltande individer fram till staketet och tittade nyfiket på oss.
Jag tror att Glorih nu är ännu mer övertygad om att det inte är hästar utan någon typ av långhåriga kossor eftersom hennes hälsning inte fick någon större respons.
Lite spänd och exalterad över mötet var hon dock men inget tokande på något sätt vilket var skönt tycker jag.
Det som är lite lustigt är att denna flock med islandshästar som står på andra sidan E4an är att de har varit dolda bakom ett buskage innan löven fallit ner så vi har aldrig sett dem tidigare trots att vi ridit förbi där mååånga gånger i sommar.
En annan sak som jag tänkte på är att Glorih finner en flock islandshästar mer "skrämmande och underliga" än de dånande lastbilar och långtradare som körde förbi oss alldeles intill i 120km/h.

Det här med hästar och logik är spännande...

När vi tröttnade på att titta på flocken så travade vi en bit för att sedan återgå till skritt då underlaget krävde det.
Red vanliga rundan som sagt var men med den nya biten skogsstig som vi rekade i veckan som en sorts nyhet. Att vi har den nya biten att rida på betyder att vi rider lite mindre i trafiken vilket är skönt nu när det börjar bli lite mörkt även om vi alltid använder reflexer.
Sista snutten hem så stannade Glorih och tittade längtansfullt in i skogen igen så visst styrde vi in där igen men nu red vi runt inne där i skogen lite på den lövtäckta marken och snurrade lite runt träd och klev över lite fallna träd och annat vi kunde hitta på.
Väldigt mysigt var det hur som.
En humörhöjande tur helt enkelt utan några större krav på varken henne eller mig.

Ibland är det bara så skönt att ha sådana turer.
Man ska vara så duktig ändå jämt och ständigt och visa framfötterna och hej och hå så att bara få komma ut i skogen och andas är som jag vet inte...det är underbart.Sådan lyx!