Eller ja... det känns i alla fall så.
Jag har nämligen skrittat i 1 timme och 30 minuter i ihållande ösregn på min lilla kämpe. Hon gjorde inte en min av att jag drog ut henne i regnet.
Att det dessutom känns så förbannat mörkt ute pga dessa mörka åskmoln gjorde att jag, utan att ens tänka på vad jag gjorde, drog på mig en reflexväst och tog på min tjejja ett reflexländtäcke vilket ju egentligen bara sorgligt med tanke på att klockan bara var strax efter halv sex när vi begav oss ut.
I augusti.
Hej hösten?
Glorih tuffade på jättefint i sin skritt och provade bara någon enstaka gång om hon fick byta gångart men jag hade nolltolerans mot sådant idag vilket hon köpte rakt av.
Enda specialaren vi hade på denna trevliga men ack så regniga tur var Glorihs dust med en Tjur som stog och slickade på en saltsten.
Hon bjöd på show med svansen på ryggen och diverse drakblåsningar.
Tjuren gav henne en enda loj blick och fortsatte sedan att slicka på sin saltsten.
Tämligen ointresserad och ohotad.
Glorih utnämnde sig själv till självklar vinnare i denna dust om heder och studsade arabskutt med sväv med mig på ryggen som muttarde: "Skritt sa jag va?".
Jag är en sann partypooper.
Annars så kissade hon med mig på ryggen idag vilket kändes som den mest naturliga saken i världen. Skönt och det fortsätter så!
All denna hurtighet stannar inte där heller med att vara ute och skritta i skitväder: jag har tränat en timme pilates också!
Där ser man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar