tisdag 30 juni 2009

hjärnskakning och sönderbränd hand

jepp, det har jag det.
detta inlägg blir att se ut som det gör pga att jag bara skriver med en hand.
den andra är helt sönderbränd av ett grimskaft.
dessutom är jag nog lite vimsig pga hjärnskakningen så nu tar jag det väldigt lugnt.

tanken var i morse att vi dvs jag och L skulle ut på en lite längre tur så vi tog in varsin häst då hon skulle låna den andra fyraåringen vi har här i hagen.
borstade och dränkte in kottens långa fina man med pälsglans och jag jäklades lite med glorih med detsamma. allt gick bra och precis när de var färdigborstade så kom det lågt flygande jasplan. de brukar inte bry sig om dem men gjorde det naturligtsvis idag.
jag tror kotten hade flippat lite med glorihs grimskaft så när hon började backa såg jag att hon inte satt fast så jag fick tag på grimskaftet.
dååååååålig idé kán jag tycka just nu men men...
hann tänkas SLÄPP SNÖRET men kroppen hann liksom inte reagera.
hon for över mig som hamnade under henne och handen brann upp och hon lyckades bara kliva mig på huvudet som var hjälmprytt, tack och lov.
hon drog iväg men inte långt och jag låg där och kände efter om det var hjälm eller nacke som sagt knak men det var hjälmen.
här någonstans märkte jag att jag låg i små små nässlor och att handen gjorde svinont.
hela jag knottrig av nässelutslag och jag tog mig upp gick jag med väldigt bestämde steg mot badkaret vars vatten jag bytt under gårdagskvällen.
handen kändes som den brann och det var ljuvligt att stoppa den i det svala vattnet.
nu vågade jag granska den lite...
fingrarna är ju indelade i tre fält mellan lederna. den huden har liksom släppt på alla fingrar och blivit stor blåsor och på långfingret vid mellanfältet, är det första hudlagret borta och bildat ett hål eller vad man ska säga liksom huden mitt i handen nedanför fingrarna är liksom borta och bildat hål.
och som det gjorde ont.
gör fortfarande ont.

vårdcentralsbesök där eländet tvättats och sedan apoteket.
vet ni att apoteken öppnar tio?
det är skit det om man skadar sig före nio på morgonen.


nu behövs det en ny hjälm,ett par handskar och nya ridbrallor.
23 år gammal men tydligen träder min barnförsäkring in och hjälper mig med detta.



och värst av allt....ingen ridning på min vecka semester.

jag är lite ledsen och ynklig nu.
och inte kan jag sola..eller ens sätta upp håret i en toffs.
än mindre klä på mig och av mig eller tvätta mig som folk.
och sminka sig med enbart vänsterhanden kan jag ju drömma om.
handikappad och måste ha hjälp av omgivningen.
inte riktigt my style men men..
lite misär.

ynk ynk ynk

måndag 29 juni 2009

Löshoppning är en väldigt underskattad aktivitet

Som rubriken lyder så är löshoppning en oerhört underskattad aktivitet som jag borde hålla igång med i alla fall en gång i veckan i framtiden om jag inte börjar hoppträna som extra plus i kanten.
För oj vad roligt hon tycker det är!
Idag blev det en liten mini-serie eller heter det kombination när det är två hinder på raken och inte fler?
Som ni ser så är jag helt oinvigd i hoppvärlden men den detaljen får L grejja till det med.
Först fick Fröken fräken trava runt som lite uppvärmning och sedan fick hon trava över lite bommar som sedan följdes åt att galoppera över bommar som låg på backen där det sedan skulle bli små kryss.
När hon var varm fick hon hoppa kryssen från båda varven och sedan grejjade L med avstånd och lade upp en oxer efter ett litet kryss och lade till hjälpbommar och så vidare.
Sedan var mitt uppdrag att leda G till fållan och släppa henne för att låta henne hoppa.
Nu när hon gjort detta en gång tidgare, dvs detta var andra gången i hennes liv som hon löshoppats, har hon sannerligen fattat vad det hela går ut på.
Så fort hon fick syn på hindren så drog hon järnet och flög över dem som om de vore ingenting.
Jag stog där och såg lika förvånad ut varje gång, över hennes nyfunna hoppintresse.
För lätt hoppar hon och teknik har hon.
Hoppar med rygg och allt och inte alls som ett typiskt arabkackel( araberna är ju inte direkt kända för sin hoppkapacitet så att säga).
Visst hon har säkert sina begränsningar, hon lär ju inte bli en GP-häst så att säga, inte ens en riktig hoppe-ponny som tar både ryttare och sig själv över en bana på 110, men hon skuttar med lätthet över 80 i alla fall och busar järnet efteråt.
Och hon tycker att det är sååååå kul.
Det är det bästa med allt.
Banne mig!


Har sagt det förr men det tåls att sägas igen...bilder kommer...

Over and out!

Hemma igen!

I fredags efter jobbet drog jag och pojkvännen till Borlänge för att njuta lite av den årliga traditionen Peace and Love- festivalen som går av stapeln i min hemstad.
MYCKET folk och arrangemanget har kanske blivit lite väl stort då det bland annat kändes som att det enda man gjorde var att vänta på att få köpa öl och stå i kö in till öltälten, men det var trevligt värre ändå!
Såg alla de banden jag ville se och värmen är bra härlig tycker jag.
Jag älskart!
Under dagarna låg jag och karln och sov i hängmattorna på mammas och pappas tomt i badkläder och kvällstid traskade man glatt runt i linne och shorts. Sverige kan också kännas som ett OK land att bo i ibland.


PÅ hästfronten har det naturligtvis inte hänt allt för mycket för, när vi kommer till dig med pojkvännens syster har haft min dam under uppsikt när jag varit borta och eftersom jag har fullt förtroende för henne så sa jag innan jag åkte att om hon kommer på att hon vill göra någonting med my first lady, så har hon fria tyglar.
Det ryktas om att hon blev löshoppad under lördagen men har inte hunnit träffa L för ett förhör om hur det gått men tar för givet att det har gått jättebra som vanligt.
Glorih är faktiskt ganska duktig på hoppning. Tar med sig ryggen i språnget och är ganska rädfd om sig. Visst hon är en arab och araberna är ju inte direkt kända för sin hoppkapasitet men som sagt var.Hon hoppar på ett trevligt sätt och verkar tycka att det är ganska roligt och jag ser det som ett kanonbra inslag i träningen.

Nu har jag semester i en vecka så nu kommer det läggas en del fokus på ridning och träning.
Har lite småsaker som jag ska försöka hitta en lösning på och så finns det en vilja att söka mig utåt för att hitta nya ridvägar.

Uppdateringar är på G!

Ny uppdatering:
L red damen igår.
För att slänga in ett citat från L: "Glorih räddade min dag". Det är ju så att min blir rosa av glädje. Vad roligt att just min häst kan rädda andra dagar också!
Hon berättade att hon först låtit Glorih ladda ur lite innan passet genom att busa på ridbanan lös först och sedan suttit upp och min häst går precis som jag konstaterat i form i samtliga gångarter nuförtiden och har kommit på hur man löser det här med volter etc vilket hon tidgare har tyckt varit lite svårt.
Hon hade blivit svettig i värmen och varit liet skeptisk till det här med att bli avsvabbad med vatten och borste( av någon anledningen så saknade både jag och den andra distansryttaren svamp för sådana ändåmål...haha!) men tycker att det är skänt så fort hon konstaterat att man inte dör av det. Hon rör i alla fall inte på fötterna utan ser bara väldigt skeptisk ut.
Åh vad roligt!

onsdag 24 juni 2009

I’m still standing for hope and Glorih

Som bloggrubriken påstår är det precis det jag gör men hon kan vara ett pain in the as till och från.
Min lilla löparrunda dvs lilla rundan på 3 km tog över en timme att skritta i förrgår pga att hon bara ville fara runt, takta och bar sig åt.
2 miljoner halvhalter och halter där vi bara stog och andades senare fick jag 2 minuter drömskritt på lång tygel och bomull i magen för att sedan återgå till duracell-pinnandet. Billig var hon då kan jag säga.
Jag tycker inte alls om henne när hon bär sig åt sådär. Alls. Blir mest trött och energilös och funderar på om det här med ridning verkligen är roligt då det bara är en förbannad kamp om långsammare gångart.

Efter att ha brutit ihop av bitterhet eller vad man ska kalla det så satt jag och funderar på anledningar till dessa idiotryck som hon har kom jag fram till att 3 km är antagligen alldeles för kort för henne och hon tycker att det är larvigt mest att kravla sig runt där i skritt så kom jag fram till att jag passet efter skulle rida henne på ridbanan först i samtliga gångarter innan jag skrittar lilla rundan.
Sagt och gjort.
Blev ett bettbyte också by the way till Mylerbettet med D-ring och typ Billy Allen mundel som blev fäst i hackamorehuvudlaget.
Hoppade upp och värmde upp i skritt i båda varven. Där blir skritten precis som ute på tur lätt spänd och överilad och hon vill gärna fara upp i trav direkt istället för att stanna kvar i den långsammare gångarten. När jag var nöjd med skritten i båda varven så lät jag henne trava.
Långa tyglar först för att hon skulle hitta balansen och jag lät henne rusa in i kurvorna för att hon själv skulle komma på att det är smartare för hennes egen skull rent balansmässigt att ta det mer piano i kurvorna.
Hon hittade snart både vettigt tempo och klarade galant av att bära upp sig själv i båda varven och då satte lite mer krav på henne och hon gick vettigt i form i samtliga gångarter.
Hon har busenkelt för galoppfattningarna.
Om hon hade fått välja själv hade hon valt att harva runt på ridbanan i trav eller galopp varv på varv trots värmen men jag avbröt alltsammans när hon kändes mjuk och lyssnade på ett rekorderligt sätt.
Hoppade av och hoppade upp igen utanför ridbanan vid vägen för att bege oss ut på lilla rundan.
Det gick jättebra och hon var väldigt fin och lyhörd.
Hon var sådär som man vill att de ska vara helt enkelt.
Blev skritt hela rundan och en liten travsnutt med avslutande galoppsnutt mot slutet vid fälten runt oss och solen skinandes.
Hoppade av och promenerade hem den sista biten .
Hemma drack hon vatten när jag erbjöd henne och såg väldigt nöjd ut. Hon var från början inte så imponerad av att bli avplastad med svamp men hennes motvilja lade sig snabbt och hon verkade tycka att det var skönt.

Öron och juver insmort med Fyra ess-salva och hon blev ännu nöjdare.

söndag 21 juni 2009

Måste bara slänga upp de här:

http://www.youtube.com/watch?v=qZ7PPrYjzrA&feature=related


http://www.youtube.com/watch?v=Qu7015P3B60&feature=related


http://www.youtube.com/watch?v=x9uzae6PB1M


Jag vet inte...kommentarer är överflödiga känns det som.
Jag blir bara så HIMLA sugen på att åka ut och träna
Idag står det dock löshoppning på schemat och jag hoppas att jag kommer ihåg att ta med mig kameran!

lördag 20 juni 2009

Tiden går fort när man har roligt!


Tänka sig att det redan har gått mer än en vecka sedan jag flyttade Fröken fräken hem till betet...
Tiden går otroligt fort när man har roligt helt klart!

Under veckan som gått när uppdatering uteblivit så har jag hunnit med att jobba heltid under veckodagarna och är lite trött i kroppen när jag kommer hem. Är kyrkogårdsvaktmästare så nog rör man på sig kan jag lova!

Rent hästmässigt så har den äldre D-ponnyn kommit på plats och Glorih njuter av att ha två herrar att styra och ställa med som hon vill. Någon av dem håller alltid vakt när hon ligger och sover och vi har ännu inte sett henne göra samma ska för dem,men är man prinsessa så är man helt enkelt;-)!
Jag och pojkvännens syster roar oss kvällstid med att försöka få fram sanden på den gamla ridbanan med hjälp av en äldre trädgårdstraktor och "hemsvettsad" kratta som följer efter som en släpvagn eller hur man ska beskriva det? Det fungerar dåligt kan jag säga men nu är ridbanan klippt,tät och underlaget är helt ok så vi får nog nöjja oss med det.
Måtten är i alla fall super med sina 20x40 så jag är meeeeeer än mycket nöjd!
Jag har hunnit med tre pass på ridbanan och en tur ute.
Första passet på ridbanan var det låg ambitionsnivå på. Målet var att hon skulle skritta och behålla skritten och följa fyrkantspåret och när hon gjort detta i båda varven så bad jag om samma sak i trav. Vi har buskar som fladdrar i vinden vid ena långsidan och dessa är det sååååå roligt att skygga för när man är understimulerad kan jag säga. Efter två diskutioner, en i varje varv, så var det absolut inga problem med några fjantiga grenar som svajjar. Unghästbus...
Nästa pass gick sååååå bra!
Trevlig form både i skritt och trav och de två galoppfattningarna jag gjorde satt som en smäck.
Tredje passet red pojkvännens syster henne som är mitt bollplank och framtida tränare där.
Var lite trixig och grejjade med huvudet en hel del pga knotten men skötte sig bra för att ha en ny ryttare på ryggen.
Pojkvännens syster kommer från grund och botten från hopp-världen och har haft en del egna hästar, haft lektioner för folk i några år och ridit in åtskilliga hästar och hon uttryckte sig såhär typ: "Trevligt undertramp i både skritt och trav där hon jobbar bra och vinklar haserna.Fin mekanik. Stort plus för galoppen men traven kommer tätt efter liksom att skritten är inte alls fy skam. Tänk att en arab kan röra sig sådär".
Jag är väldigt nöjd med min häst kan jag säga och det är alltid roligt att höra possetiva saker om sin häst och framsförallt från folk man minst anar det att det ska komma från.

Idag har jag ridit ut på mitt troll. Hon har stått i tre dagar och det pyste överksottenergi ur öronen på henne vilket även märktes när jag hoppade upp. Lite okoncentrerad och het på gröten och ville fram. När jag krävade halt och sedan gå fram på min hjälp så var det roligare att kika på allt nytt och spännande runtomkring oss. Hon har ju levt i lite skyddad verkstad eller vad man ska kalla det och nu red vi förbi villaområde och fotbollsplaner där det pågick en stojjig och högljudd match,hundekipage och cyklister,brevlådor,husbilar,parkerade husvagnar och lustiga stenar.
Det var spännande som sagt var idag men jag tycker att hon skötte sig bra ändå.
Kände att ponnyhack kanske inte var det smartaste bettvalet idag då hon var så pigg och på alerten och blev nu och då lite het och då även tung men det blev aldrig liksom okontrollerbart.Hon är pigg och alert och kan bli lite stark men hon skulle aldrig sticka med en är känslan och har alltid varit från dag ett.
Tycker inte om när jag har en del häst i handen när de blir väl frammåt dvs de testar om det går att hänga sig på handen och älga fram.
På Glorih är det väldigt lätt att avstyra men jag kommer inte rida på just ponnyhack igen när det är första gången jag rider en ny snutt för säkerhet skull eller vad man ska kalla det.
Onödigt med den dragkampen om hon känns lättare på sitt tunna bridongbett som är tredelat eller på hennes mylerbit med D-ring ehlt enkelt. Nästa vända jag rider samma tur så kommer det som vanligt vara heöt ok att rida på ponnyhacket igen.
Men....hon får skav överallt just nu. Ser så tråkigt ut.
Släppte ut henne med hennes turkosa grimma på sig och nu har hon fått lite mörkare "skav" på nosryggen och vid nacken typ.
Nu är hennes träns väl inluddade och vi ser ut som ett riktigt ponnyekipage med nosludd och hej och hå men nöden kräver ingen lag antar jag.

En annan rolig sak som jag kan berätta är att jag har fått ytterligare två veckors jobb!
Efter att ha fått en hel del nejtack på jobbfronten är det svårt att behålla huvudet högt och självförtroendet i topp men just dessa två extra veckors jobb är verkligen en självförtroendeboost utan dess like.
De är nöjda med mig och mitt jobb och det är alltid kul att höra!
Jag trivs så bra och jag är så glad att jag får chansen att jobba dessa ytterligare två veckor!

En annan sak jag kan berätta är att jag var på årtiondets trevligaste midsommarfest med sill-lunch, lekar och midsommarstångsbygge samt grillmiddag.
Lite spektakel blev det såklart med skador och min finaste sommarklänning har gått sönder.
Jag och pojkvännen vann tävlingen "Mest samspelta par" som gick ut på att springa runt en pinne en bit från start, med en citron pressad mellan våra pannor vilket var en grym revansch för mitt tipspromenadsfjasko där jag och en kompis kom sist (pojkvännen som gick ensam vann den där sabla promenadsrundan) ochsom plåster för såren för att jag bara kom tvåa i kvällens " vem är sexigast"-tävling.
Jag var två hundradelar knappt efter hon som vann, i en tävling som gick ut på att slå sex sexor på tärning snabbast.
Jag är ju tävlingsjävul deluxe så det var skönt att vinna någonting i alla fall, och lite prestigefyllt är det ju att vinna " mest samspelat par" tycker jag!
Min dåliga förlorar-gen slog till lite senare också under kubbspel.
Jag ska inte spela kubb.
Det borde kriminaliseras för mig.
Efter att motståndarlaget lyckats slå omkull en kloss, skulle jag slunga den mot deras håll mest på skoj men lyckas naturligtsvis träffa pojkvännens bästa vän och tillika min vän klockrent i huvudet.
Tror ni det blödde?
Jag var nog minst lika nära som honom att dö, och efter att jag fått stopp på allt blod så kom min chock efter att ha sett till att ingenting behövdes sys etc.
Där kom min chock som sagt var.
Jag var helt skakis och skärrad.
Jag är ingen möderska så att säga och även om jag sett att allt gått bra så blev jag jätterädd.
Ni vet...man tänker alltid " tänk om"...
Ujujuj. Blev en promenad som slutade i en fårhage och lite gråt som torkades bort i en blodig pappershanduk och en kram av pojkvännen och av vår vän så kändes det lite bättre även om jag skakade halva kvällen igenom ändå.
Idag mår vännen bra sånär som på en rejäl bula och ett V-format sår i hårfästet och matchande huvudvärk.
Tror ni att det är första gången jag råkat träffa någon i huvudet med ett kubb-trä...?

lördag 13 juni 2009

Lyckan



Motivationstoppning!
Har ju varit inne i en svacka nu när det gäller motivationen när det gäller hästarna men oj vilken skillnad det blev när hon flyttades lite närmare.
Känner mig friare och mindre stressad och tidspressad.
Så fort den grejjen togs bort från mina axlar blev det genast roligt igen.
Detta är precis vad jag behöver just nu!
Är så skönt att ha henne nära mig och känna att om jag vill så kan jag bara gå rakt ut i hagen för att titta till henne eller bara för att jobba henne en kort stund på banan i repgrimman om jag har ont om tid.
Är jag istället för att vara på gården och är hemma i min lägenhet så har jag 4 min till henne med bil.
Underbart!
Jag känner som sagt var att motivationen börjar komma tillbaka.

Har varit på en fantastiskt trevligt disputation med tillhörande middag under gårdagen i Uppsala så jag har varit på lite resande fot under ett dygn.
Jag har saknat henne. Faktiskt.
Hästarna kom glatt fram och skulle hälsa och jag upptäckte att de har roat sig under natten med att dra runt på bildäcken som fanns på ridbanan, smakat på alla hinderstöd och bommar.
4åringar.
Kids som hittar på eget bus.

Idag blev hon lite jobbad med finslirsdetaljer som kommer underlätta tävlande så som kunna acceptera att sadeln läggs på när hon står lös.
Hon sköter sig som ett A-barn när hon står uppbunden men vill ibland, med betoning på ibland, jassa runt ett tag när man håller henne i grimskaftet vid sadling.
Började jobba med en Toklat-pad som är stadig och stabil i modellen och hon var väldigt snabbt "utplastad" så jag böt till sadeln.
Samma veva där med en stunds jassande men sedan gick det bra.
Det är ju egentligen inga problem med sadlingen men vill att det ska vara busenkelt och inget krångel alls vid tävling och framtida träningsritter och andra upptåg så detta ska det nötas med.
Jag gillar ju inte krångel alls så jag håller på att träna bort alla små irriterande detaljer.
Roligt är det när man ser hur fort träningen ger resultat!

Släppte sedan ut dem i stora sommarhagen och hästarna var glada och jag var glad.
Härlig kväll!

I morgon väntas det urmockning av bädd vid stallet och så ska jag till betet för att slå ner stolp och grejja med detaljer där och så kommer den äldre D-ponnyn.
Träffade ägaren till den idag och hon kändes redig och jättetrevlig så detta känns superbra!

torsdag 11 juni 2009

På plats!

Nu är Fröken fräken och hennes nya kompanjon Kotten på plats på betet.
Jag gjorde kollen i morse före jobbet.
MYYYYYSIGT att kunna gå direkt från frukostbordet ut 50m och mötas av godmorgon-gnägg.
Allt väl med unghästarna och båda såg mycket nöjda ut när de lommade fram till mig efter att ha ägnat en redig stund åt att sträcka på sig,gäspa och morgonstretcha.
Härligt härligt!!!

Nu packas det för fullt för kommande disputationspartaj och livet är mest mys just nu.

På söndag räknar jag med att jobba lite med Glorih på ridbanan.

Kan berätta att idag blev Glorihs lillasyster Gazijah friröntgad från cystor precis som Glorih själv är.
Deras storebror Ghazih är även han friröntgad från cystor, liksom deras föräldrar.
Superbra!


LIVET!

måndag 8 juni 2009

Dagarna rullar på


Börjar sakta men säkert se ljuset på tunneln när det gäller min förkylning vilket är så skönt!
Snart är jag igång igen med den egna träningen och så har jag bestämt mig för att ta hem Fröken fräken på bete närmare min bostad.
Kommer få lite hjälp av pojkvännens syster med utbildningen av min sessa, och så kommer jag få sällskap av en väninna med hennes häst som är jämngammal med Glorih.
Dessutom kommer våra två gröna hästarna få lite tryggt sällskap av en gammal räv i gemet i form av en trygg D-ponny som bott där förr och gått på dessa ridvägar tidigare.
Kunde inte bli bättre!

Detta kommer att bli väldigt givande och spännande period.

Rida lektion igen.... lika läskigt som spännande, men det lockar må ni tro!

Ett riktigt litet träningsläger hägrar med massor av utmaningar i form av miljöträning av olika dess slag: nytt ridsällskap,nya ridvägar, annan typ av trafik och närmiljö.
Vi kommer att ha tillgång till ridbana med bommar och annat smått och gott, så tänk vad mycket roligt man kan hitta på, så som löshoppning och andra nyttiga aktiviteter.
Jag kommer få ridteknisk support och jag känner mig så inspirerad!

Idag har damen ätit gräs för fullt och jag har fladdrat runt från jobb till dusch för att sedan fara ner till staden med låneböcker som skulle tillbaka och sist men inte minst: träffa en väldigt god väninna som ska iväg från och med i morgon.
Det är lite av studentstadens nackdelar...
Många av mina nära och kära kommer inte från den här staden från början utan när terminerna tar slut så beger de sig hem till sina ursprungsorter.
Men å andra sidan så är det alltid helt fantastiskt trevligt att träffa alla de man saknat när hösten närmar sig igen, när de återvänt till sitt andra hem!

lördag 6 juni 2009

Fever Fever....




Ibland funderar jag på om jag aldrig ska bli helt kry från detta elände?

Jobbade i alla fall igår vilket är skönt. Klirr i kassan smakar alltid bra även om jag var ganska risig.Kul jobb hur som. Känns konkret och roligt och jag tycker att jag gör det bra.

På onsdag får min fröken fräken framskor påslagna och det ska bli så skönt! Inget mer tejpande på easybootsen även om jag nu lovar att hon kommer dra av dem två tusen ggr såhär i början. Hon trampar på ruskigt mycket bak när hon kommer igång så det är bara att räkna med att frampjucksen kommer att gå åt.
Men skönt ska det bli och ytterligare ett steg närmare vuxenvärlden för hennes del!

Nu när jag plötsligt börjat tjäna pengar igen ( jobb fram till midsommar) så går jag igång på alla dessa saker som man faktiskt kan köpa. Jag rider ju främst i ridbyxor av Team Theander design men är väldigt sugen på ett par One stud-brallor.
Tycker att de är riktigt fräscha faktiskt.
Stör mig lite på mega reklamtexten på låret bara och de är inte direkt smickrande för figuren på mig, då det ser ut som om rumpan blir fem ggr så stor som den egentligen är.
Jag har ju redan en charmig J-Lo rumpa och i kombo med dessa ridbrallor ser den enorm ut!
Men det vore trevligt med lite grepp mot sadeln och har provat mina gamla helskodda vanliga ridbyxor och herrejesus! Jag kommer inte ens liksom ner i sadeln med dem på! Fruktansvärt störande!


Glorihs mamma Gancia har nu i dagarna fått en liten son.
Han är totalt bedårande med sina krokiga öron, självständighet och chokladpralinfärg med två vita ben och en stjärn. Pappa Gimmick borde vara minst lika stolt som tuppen själv.
Så mycket pengar har jag insett att jag inte kommer tjäna denna sommar så att jag har råd att hämta hem chokladpralinen, men viljan finns...
Bilden har jag fått mejlad av Ingela och Linus men känner att underverket måste visas upp!

torsdag 4 juni 2009

Men hallå?

När ska man sluta vara sjuk?
Jag är så trött på det här nu. Sov hemma inatt och det var väl tur det med tanke på mina eviga hostattacker. Har inte sovit många minuter och det var sådana där hostattacker att man liksom ja ni vet... kräktes av dem. Väldigt attraktivt jag vet, men kunde inte rå för det..
Vet inte vart febern kom ifrån men i morse när jag var sjöblöt i svett så tog jag tempen och den låg på 38,5. Skit med tanke på att jag skulle upp och jobba. Blev att ringa den arma pojkvännen som skulle få en välförtjänt sovmorgon så att han kunde fråga sin far vart jag kunde ringa för att sjukanmäla mig.
Kvart över sex i morse.
Underbar och älskad av alla.
Det är jag det!

Nu har jag sovit igen några timmar,knarkat Bricanyl och nässpray så nu känns det lite bättre. Febern hade släppt och jag känner mig piggare men lite mosig av sömnbristen.
Drömt en herrans massa otäckheter som jag inte riktigt har kunnat skaka av mig. Ni vet sådana där drömmar som gör det lite svårt att skilja på om de var verklighet eller dröm. Äkta på något vis.Brrrr!
Jag är idag lite sådär som en liten unge och vill bli ompysslad och bortskämd med glass och omtanke.
Tur att man har katten.
I och för sig så är det han i vårt förhållande som blir klappad på och ompysslad.

Idag tar snälla Karin hand om min busa. Hade planerat rida henne idag så känner mig lite lurad på konfekten. Jag är ju en planerande jäkel så det skär lite i hjärtat när det inte blir som jag tänkt. Är ju fredag i morgon och det känns aldrig riktigt lika passande att rida och hela kittet efter jobbet på en fredag då jag inte är klar då och hemma och duschad först vid halv tio på kvällen om jag hinner äta något mellan jobb och stallet.
På fredagar vill man ju mysa och ta det lugnt i min värld. Inte stressa i stallet.

Som sagt var... inget hästeri idag.

Boken om ryttarcoaching slukas och idag tänkte jag skriv upp lite övningar som jag ska använda mig av som jag tror att kommer kunna ha god användning av.

onsdag 3 juni 2009

Erkännande

Ibland så vaknar man upp och inser att det är en ny dag från ett helt annat perspektiv.
I går morse började det en sådan dag.
Misstänker att jag vankat runt och sett ut som om jag sålt smöret och tappat pengarna den senaste tiden . När jag började erkänna min rejäla motivationsdipp för min man som för övrigt är en driftig jäkel så började han sparka på mig. Inte bokstavligt talat förstås men han började peppa och tugga med mig om att jag skulle ut och rida i förrgår efter jobbet.

Jag var trött som ett as utan att överdriva, fortfarande superförkyld och en heldag i stekande sol i rabatter på en kyrkogård gör sig påmind kan jag säga.
Tror ni han lät mig sitta i soffan och chilla?
Skulle inte tro det… han jagade ut mig ur sitt hus och drev mig till stallet. Jag svor hela vägen dit och jag övervägde seriöst att ljuga ihop någonting om att jag hade ridit trots att jag inte hade gjort det men på något vis så sadlade jag hästen och gick ner till ridbanan.
”Dressyr” var på schemat och jag gjorde verkligen så gott jag kunde. Trots detta blir jag lite stirrig på ridbanan och hetsar mig själv omedvetet att prestera och få det se fint, mjukt och trevligt ut och roar mig med hacka på alla fel och brister som jag upptäcker hos mig själv. Jag blir liksom låst i mitt eget huvud och hästen blir naturligtvis superstressad av mina idiottankar och känslan av passet är att hon älgade på och jag for runt som en vante på henne. Hon är stor och har massor av power.
Jag sågade mig själv vid fotknölarna och satt och grät i sadeln. Lovade mig själv att aldrig mer utsätta henne för mig och min skitkassa ridning och lägga ner alltihopa.

Jag har väldigt dåligt självförtroende när det kommer till min egen ridning.
Jag blir stressad av att känna att jag inte kan och inte vet hur jag ska göra för att lösa det ridtekniska och låser mig vid alla dålig tankar istället för att lyfta det som är bra. Jag vill så gärna kunna allt från början och blir vansinnigt frustrerad och ledsen när jag inte klarar av att leva upp till mina egna förväntningar på mig själv.
Jag blir rent av väldigt orättvis mot mig själv.
Det är snart 5 år sedan jag red för instruktör nu. Då red jag en lektion och sedan var det 2 år till sedan jag red lektion. Jag har ridit konvalescenter i 7 år nu typ allt för många kära vänner har tagits bort pga krämpor som ingen veterinär i världen kunnat hjälpa oss med. Eviga igångsättningar men aldrig kommit längre än till promenadridning.
Konstigt att man stannar av i sin ridutveckling? Jag tycker inte det. Ändå ska jag hacka på mig själv. Hela tiden.
Alla dessa konvalescenter har dock lärt mig någonting väldigt viktigt i alla fall, som är guld värt att kunna tycker jag: jag brukar se när det är strul med hästar rent rörelsemässigt och det är ju bra.

Hur som så mådde jag ännu sämre när jag kom hem i förrgår efter stallet. Hade inte smält riktigt att passet gått så urbota dåligt och skämdes som en hund. Att erkänna för sig själv saker som ” jag kan inte rida” är inte en av de mest upplyftande saker man kan informera sig själv.
Jag som propagerar för att vi distansryttare måste bli duktigare på att rida och lära oss rida ordentligt, kan inte ens rida någorlunda vettigt själv utan far runt på min fina unghäst som en vante. Ful-ridning deluxe och med extra strössel!
Men... ju mer jag satt och grunnade och muttrade om detta inför pojkvännen så kom han med en massa idéer och lösningar. I början vad jag negativ till allt och ”åh nej! Så kan man inte göra!” men ju mer jag funderar på det ju vettigare låter det.
Skrota i all stolthet och erkänna för allt och alla att: JAG KAN INTE DET HÄR OCH JAG BEHÖVER HJÄLP MED MIN RIDNING.
Så.
Nu är det sagt och det var ju inte så farligt.
Och jag ska titta på alla de möjligheter som faktiskt finns här i min direkta närhet för att få hjälp helt enkelt. Misstänker att det kommer bli hårt och skoningslöst men väääääldigt nyttigt.

Igår var jag tidigt som sjutton ute i stallet och mockade och donade och tog sedan in min dam och sadlade henne. Jag hade ju en sådan där morgon idag då jag satt och smakade på det här med vad allt som rör min ridning och kände mig liksom för.
Jag bestämde mig för uteritt och på grund av att det är så hårt på grusvägarna nu igen så åkte easybootsen på. Jag hatar ju att de ramlar av så idag kom el-tejpen fram. De tejpades alltså fast.
Tro´t eller ej men det funkade hela passet igenom!
Blev ponnyhacket som bettval då hon gick med bett under gårdagens dressyrparodi.
Brukar inte vilja ha samma bett på henne fler dagar än max två för att jag vill undvika tryck och det har alltid funkat bra.
Hur som så skulle jag skritta vår lilla runda hade jag tänkt och hon brukar ju alltid vara väldigt framåt och gärna går upp i balanstrav om man inte har koll på henne. Idag krävdes det inte många halvhalter alls och hon kändes väldigt trevlig. Pigg och glad och efter en kilometer jobbande hon på bra i skritt utan tendenser att byta gångart.
Mötte diverse trafik så som traktorer med släp och hundekipage utan att hon brydde sig alls men när vi kom till ett ställe som det nu var ett tag sedan vi red förbi så tittade hon till rejält… för där…
I diket…
Fanns det ohyggliga saker.
-Lupiner-
De är lila, de är bullig i formen.
De växer i diket.
Minst sagt otäckt.
Lila liksom!
Hon fick trava någon snutt både här och där men innan jag lät henne trava funderade jag både en och två ggr om det var en bra idé att "störa" henne med trav nu när hon skrittade så fint. Bad om trav ändå. Det var inga problem att få skritt igen när jag bad om den!Hon kändes mogen och väldigt trevlig.
Underbar känsla.

Hon kändes positiv hela passet igenom, gjorde det jag bad henne om och jag kände att jag red prydligt och faktiskt helt ok. Väldigt nöjd med både min och hästens insats idag.
Plåster på såren och karameller till de snälla barnen.
Varför stressar jag upp mig så mycket som jag gör på ridbanan för men inte alls på samma sätt när jag rider ut?

Just nu sitter jag och förkovrar mig i en bok som heter ” RyttarCoaching- Hur du höjer din självkänsla, medvetenhet och närvaro i din ridning”. Har inte kommit så långt i den ännu men såhär långt så tycker jag den är helt klart läsvärd.
Har hittat nyttiga tips redan nu som jag ska börja ta fasta på i fortsättningen. Ni kommer märka vilka det blir här i bloggen i framtiden.

Nu ska jag banne mig gaska upp mig och ta tag i mig själv och min ridning.
För någon dag sedan kändes det lite vilse i hästeriet och det gör det än nu och då men jag har större acceptans idag.
Hästarna har tagit sådan oerhörd stor plats i mitt liv.
De har bland annat fyllt ut platser som egentligen borde ha funnits för vänner och umgänge när det varit brist av den varan när jag var lite yngre och sedan har det bara varit så att hästarna har varit kvar där på de platserna också även in i dessa tider. Jag har ju haft lite panik över känslan att det känns som att jag prioriterat bort hästarna när jag valt umgänge med människor före, men om sanningen ska fram så börjar nog mitt hästintresse få en mer normal ton. Dvs det är en oerhört viktig del av mitt liv men inte mitt ALLT som det har varit tidigare om åren.

Svamligt inlägg det här med ett oerhört stort steg för min del. Faktiskt.
Något av ett försvarstal kanske. Men det år ju trendigt har jag hört.


Idag har hon promenerats och såg väldigt nöjd ut.


Och jag har bestämt mig nu för att skaffa en till katt. Vi har fyra supersöta saker i stallet och min egen katts syster har fått två.
En som ser ut att vara lite beige men ser ut som min Tristan i teckningen. Vad kan den kallas? Chokladsmokemaskad? Han är i alla fall Blåsmokemaskad.
Och så finns det en gräddvit liten sak.
Jag har nog tingat den gräddvita. Lite roligare att ha två olika än två likadana med samma typ av teckning.
Den gräddvita är nog creméfärgad på något vis då den ser ut att ha ljusgula ränder eller något åt det hållet dvs inte i rött utan i mjukt gult, men vi får se lite senare när den är äldre om den är maskad eller vad den nu har för teckning. Kommer komma bilder. Är det en hankatt blir nog namnet Caspian tror jag.Eller kanske Florian? Eller kanske Porthos?
Är det en honkatt blir namnet Ofelia känns det som.