Jag har sett en bamse-älg på jobbet ( vilket är väldigt underligt med tanke på att jag jobbar på kyrkogårdar och dessutom sådana som ligger ganska centralt ) och så vimlar det av älgspår som är gjorda av ytterligare en bamse-älg som håller till vid skogarna intill stallet. Slutsatsen att det just är en bamseälg och ingen liten mesälg är pågrund av sizen på spåren... Glorih har ganska rejäla fossingar men hennes spår ser ut som en fis i havet jämförelsevis.
Jag bjöd med andra ord på en redig dos av falsksång igår på min och Fröken fräkens lilla ur i skymningen under både gårdagen och dagens lilla tur.
Jag är övertygad om att både häst och älg har träffats förr så att säga, men jag har inte träffat älg på nära håll på ett bra tag nu och de är maffiga djur....så jag sjunger och de brukar hålla sig borta. Min tämligen tråkiga sångröst gör med andra ord lite nytta!
Jag är rätt fascinerad över att jag alltid blir lika överraskad när hösten och mörkret bara dyker upp bara sådär. Varje år. Verkligen varje år.
" oj! det är alltså höst nu och det blir alltså mörkt strax före åtta redan? Aha...varje år menar du???" Lite kort i kolan är man allt i vissa avseenden...
Nu i stallflytten passade jag på att kasta en massa gamla dåliga benreflexer och sådär men nu står jag ju helt utan upptäckte jag så sent som igår kväll då...
En massa måste fixas och donas med andra ord innan man är ordentligt höstrustad.
Höst-täckerna har jag i alla fall kollat över ( halleluja-moment för att vara jag) så sådant kan vi slita på i alla fall en säsong till men annat krimskrams som jag förtränger då...
Jag måste tex ta hem pannlampans batterier och ladda dem (fungerar den ens denna säsong??), min blinkande reflexväst glappar upptäckte jag så detta måste jag också åtgärda men Glorihs reflexländtäcke sitter i alla fall bra!
Alltid något!
Rent ridmässigt så skrittar vi frenetiskt vidare som sagt var. Händer inte så mycket alls så att säga, men hon sköter sig utmärkt och trampar på som sjutton.
Kameran får följa med till stallet nu alldeles strax för att liva upp denna blogg lite...
2 kommentarer:
Jag har inte heller hängt med att det blivit höst. Har hamnat i en rejäl motivationssvacka och vill ingenting. Ariel vilar just nu, men skall sättas igång igen nästa vecka. Jag fasar...
Man måste komma ihåg att det är helt OK att ha motivationssvackor.
Det är inte alltid "livet!" att klaffsa runt i leriga hagar för att leta rätt på skitiga hästar med tappade skor eller trasiga täcken, mocka dynga och bära tunga hinkar vatten etc .
Det är inte så himla konstigt egentligen att vi hästfolk får dippar av vår livsstil för den är tung på många olika sätt.
Jag tror det är viktigt att vi får känna att det är helt OK att båda säga och känna att det inte alltid är så roligt att vara en hästägare för alla bitar i hästägandet är faktiskt inte så skojj om man granskar det under lupp.
Jag har några sådana perioder varje år faktiskt men sedan när de vänder och man plötsligt kommer ihåg vad det är som är så himla härligt och såååå värt det med att ha häst... Jaaa...då är det magiskt igen och kanske ännu roligare mot vad det var från början.
Jag tipsar om att gå ut i skogen och titta på alla vackra färger som börjar komma fram nu. Speciellt att ta tillfället i akt när det är ett sådant där toppenväder med solsken och högt till tak. Just en sådan dag är just hösten kanske världens bästa årstid!
Skicka en kommentar