Löshoppning och hjärngympa

I förrgår dvs söndags kväll stog det löshoppning på schmemat.
Hon var laddad när hon se mig i trädgården redan och följde mig vaket med både blicken och hakade sedan på.
Hela hon riktigt trånade efter att få gör något.
Benskydden kläddes på och ridbanan gjordes i ordning för vår lilla aktivitet. Blev en liten studsserie på fem språng (tror jag att det blev?).
Fram med foderhinken även om den inte skulle behövas men det är ett smidigt sätt att få stopp på henne mellan varven.
Just löshoppning och serier insåg jag snabbt var en jättebra grejj att träna på. Hon har inte riktigt koll på hur stor hon är och vart hon har sin kropp men just studsserie med lite olika mellanrum där hon både behöver korta sig och länga sig är nyttigt!
Krävdes några försök innan hon klurat ut hur hon skulle uppföra sig för att få till det, för viljan att lyckas finns där hela tiden, men sedan flöt det på bra.
Bjöd på en hel del glädjesprång när det satt som det ska och hon var så nöjd.
Bästa från tre olika världar: mat, hinder och en massa bus.

Igår då jag mådde sådär pga en urinvägsinfektion så blev det bara lite hjärngympa för henne i form av lite trickträning.
Lyfta på ben på kommando och buga och annat trams.
Hon tyckte att det var roligare än jag och var väldigt nöjd med att få jobba med huvudet och verkade tycka att det var mysigt.
Låååång mys-stund då jag hann inspektera hennes man och svans väl nära....
Manen är full i äcklig koda som bildar dreads och är allmänt fet och äcklig.
Jag tror aldrig att jag kommer få ut kodan....vad gör man då?
Som hon ser ut nu kan hon inte göra!
Svansen som jag vill enhörningsvit är dessutom lite skitig igen så den bör tvättas men det rä ju inga problem... men manen.
Vad sjutton ska jag göra med den?

Hållfastighetsprov

Jag har hört att man ska ha ett sådant där hållfastighetsprov på sig själv någon gång om året så att man vet att allt fungerar som det ska och jag kan säga att jag har överlevt mitt.
Den här veckan har varit ett enda stort hållfastighetsprov...
Kört en herrans massa maskiner på jobbet som jag knappt visste fanns för kantklippning och raka kanter och för att inte tala om häcksaxar i olika dess former och funktion och så har det toppats med det vanliga ogräsrenset.
Jag har haft träningsvärk denna i vecka i muskler jag inte visste att jag hade.
Dessutom red jag ju ett dressyrpass på en väldigt explosiv dam i torsdags så det kändes också lite i benen efter det.
I fredags skulle jag rida hade jag tänkt men eftersom jag vankade som en gammal gås så blev det en powerwalk med damen istället.
Rask trevlig promenad och jag tror både hon coh jag kände oss bättre i kroppen efter det. kändes som ett klokt val av aktivitet i alla fall.
Igår stog det ridning på schemat och jag har äntligen fått igång min GPS. Mamma var så snäll att hon tog sig tid att åka och köpa en adapter så att jag kan ladda den i svenska uttag vilket så blev gjort.
Att jag knappt förstår hur den fungerar är en annan liten detalj som jag får sätta mig ner med senare. Igår lyckades jag i alla fall få fram tid, hur fårt det går och hur långt.
Glorih har en skritt som ligger oftast i en skritt mellan 6,5 -7 km/h vilket hon går obehindrat fram i. Inte överrilad utan en helt vanlig avspänd skritt.
Hon var het och på när jag satte upp och jag tror hon är påväg att brunsta igen snart då hon är lite sådär i sin egna värld igen.
Det går dock mycket fortare för henne att varav ner och börja koncentrera sig på mig nu mot vad det gjorde för bara en månad sedan vilket är jätteskönt.
Det blåste en hel del ute på slätten och fälten som liksom vågade i vinden var lite obehagliga från början tyckte hon nog då hon gick och sneglade mot dem lite till och från.
Travade när vi kom fram till grusväg och både vi och vårt sällskapsekipage L och hennes ponny skyggade för en gräsklippade som kördes på en gård. Ingen av oss hade hört den pga vinden och helt plötsligt så red vi förbi något som rörde sig ganska fort och lät massor. Inget hysteriskt utan mer byta sidan av vägen skyggning eller vad man ska kalla det och alla fyra var lika förvånade tror jag över maskinen som plötsligt bara var där, haha!
Vi rider längsmed E4an en ganska bra bit och denna gång brydde sig inte G om varken bilar eller långtradare det minska men arg som ett bi blev hon när hon inte fick börja galoppera och bjöd på diverse bockar.
Jag blev arg och röt i och hon slutade vilket är skönt att hon gör när man faktiskt morrar åt henne. Travade sedan på igen med en herrans massa schung då hon hade blivit lite laddad.
Kom fram till kohagen som vi valde att rida rakt igenom på traktorspåren istället för längsmed sidan av åkern då kalvarn stog så nära och Fröken fräken var så duktig!
När vi kom fram till diket så fick L och hennes ponny rida först då jag tyckte det var lite läskigt då det är rätt djupt. Allt flöt på bra och Glorih tassade så mjukt och försiktigt nerför där.... tills det far ut ett rådjur bredvid oss.
Jag blev minst lika rädd som Glorih som for upp ur diket från det håll vi kom från och iväg.
Just när det är sådär panikartat känns det ju alltid som att man har färdats så långt och man hinner tänka tusen tankar om huruvida hon kommer sticka med en och om man kommer åka av i hennes panikfärd men icke.
Fick stopp på henne redan efter 15 m knappt även om de ynka metrarna känns som en mil.
Hon är inte en häst som sticker och hon var så rädd att hon skakade när jag hoppade av och kramade henne. Jag skakade också pga allt adrenalin men allt gick bra. ledde henner över diket iegn utan problem och hoppade sedan upp.
Nu var hon fortfarande lite stressad och spänd och när vi fattade galopp och blev hon arg igen då hon inte fick bestämma tempo och började bocka. Höga upprörda bockar men inget som man inte kan sitta kvar på typ och hon ger sig efter tre.
Känns lite pubertal tonåring faktiskt...
Känner igen mig själv i humörsvängningarna och just den där tonen och attityden:
"Meeeeen! Alla ANDRA får ju!
Hon slappande av igen när vi kom ut till skogen igen och hon fick tänka på annat så som hitta en vettig väg runt en fallet träd.


Hon börjar kännas ganska stark och fin nu ändå mellan varaven när hon ska testa var gränserna går och hon börjar bli fin i kroppen.
Härliga häst!

Nu går det fort!

Är påväg i säng nu för att sova och inser helt plötsligt att det är torsdag sen kväll.
Jag har inte hunnit öppna min dator sedan i lördags vilket är lite pinsamt men jag lever!
Jag jobbar och står i så dagarna liksom bara försvinner. Mina föräldrar är här nere på besök så jag försöker hinna träffa dem så mycket som möjligt utöver jobbandet och så har jag ju min kära lilla häst som borde ha gått mer denna vecka men tiden har snurrat vansinnigt fort.
Igår fick hon nya skor påslagna så nu är hon sådär superfin om fötterna igen och hon skötte sig utmärkt. Blev skodd i vårt gamla stall så det fick bli transportresa dit vilket alltid att bra att träna på. Lätt att lasta och lasta ur och trevlig att ha i lådan.


Nu är det bestämt att Glorih och jag blir stadsråttor och bor kvar där vi är på betet.
Blir bra att ha henne lite närmare nu när framtiden är så osäker med jobb etc så det sparar tid att ha henne så nära som på gården.
Tack så mycket pojkvän,svägerska och resterande familj för att ni ger mig den öppningen och möjligheten!

Och TUSEN TACK AnSo för tiden vi har haft hos er.
Kommer sakna dig och hela din familj, både fyrbenta och tvåbenta, men var så säker på att jag kommer att komma och våldgästa er när ni minst anar det!

Till dagens ridtur då:
Träna grunder på banan stog på schemat och jag släppte henne lös på ridbanan så att hon kunde skutta av sig lite överskottsenergi så att vi slipper att ha den att bråka med till en början med. Hon for runt som ett skållat troll och var överlycklig över att det fanns hinder på ridbanan som hon kunde fara över fram och tillbaka i olika gångarter. jag satt bredvid och skakade på huvudet, mycket nöjd afv att slippa sitta på när hon visade samtliga högre skolor med inkluderad skruv och diverse kast.
Sj'älva ridpasset flöt på bra. Hon vill dockg ärna placera nosen långt bakom lodplan men där trampar hon på utan att bli vevig med huvudet men nöjd är jag inte med det. Försökte variera formen lite fram och tillbaka och var ganska nöjd.
Vi har en hel del att öva på men trevlig känsla trots brunstig dam med massor av överskottsenergi.
Hon är så söt när man hoppar av ibalnd då hon gnäggar åt en när man ställer sig vid hennes huvud.Brummar åt en liksom.
Hon såg väldigt nöjd ut efter passet och såg ut att gå runt och mysa när jag skrittade av henne för hand.
Go´mulen!

Nu måste jag verkligen gå poch lägga mig då jag börjar sju i morgon bitti..

Superfräsch häst och kalas

Kollade med hinknissen K igår och min dam är superfräsch.
Jag är dock knas som sagt var...men så länge hästen är fräsch så är jag nöjd och glad!
Kort uppdatering då jag är med och håller kalas idag och just nu.
sååå..mer uppdatering imorgon.

Trasigt

Handen är lite trasig, hästen är kanske lite trasig och bilen är trasig och transporten är trasig.
Hu! Det låter nästan som jag varit med om jordens olycka men så är inte fallet.

Red en trudilutt idag och vi har träffat kor för första gången.
Fruktansvärda varelser enligt min dam som blev tämligen speedad av mötet och de fläckiga djuren som i detta fall var en flock ystra kalvar som tyckte det här med hästar är lattjo.
Glorih var som sagt var inte lika road av mötet och visste inte riktigt vart hon skulle göra av sig så jag valde att hoppa av och leda henne.
Tog oss över ett ganska brant dike men i och med att hon var lite speedad så vet jag inte riktigt vad som hände mer än att tyglarna ryckte till i handen på mig och vips var den tunna tunna tunna hud jag har där jag haft blåsorna borta.
Huden är ju så skör...så nu är det skrubbsår där.
Gjorde inte ens ont när det hände och känns så larvigt men nu är det hål igen på den huden lite här och var.
När jag hoppat upp så var hon lite inne i sin koskräck frortfarande så koncentrationen var ju sådär och när vi skulle fram över en äng så snubblade hon på en grästuva eller dylikt och stog på knä.
Vad fort saker kan hända liksom...
Hon kändes dock helt ok även efter det så jag red hemmåt tillsammans med vårt sällskap efter ca:1,5km max så hoppade jag av och visiterade henne.
Inte varm eller öm någonstans men jaa...
Jag vet inte om jag inbillade mig eller ej men till och från såg hon halt ut men när jag kom ut på planare underlag såg hon ok ut igen.
Jag blir galen på mig själv.
Jag vet inte om jag hittar på och ser i syne eller om det verkligen är något där och vet liksom inte hur nojjig jag ska vara eller inte.
Det bara snurrar.
Väl hemma klämdes det och kändes det ytterligare och jag hittade en lite gallig hovled.
Typ lika gallig båda fram men kanske lite mer hö fram.
Dock inte varm över huvudtaget.
Varken kota eller hovleder.
Men tanken finns ju där....tänk så har hon blivit så sansad och trevlig för att hon har ont i hovlederna!?!
Samvetet gråter liksom bara av tanken.

Jag tycker att det är så svårt att få en balans i det här med skador och hältor och allt annat hej och hå.
Att jag själv som gammal idrottstjej, vet att man inte är tipp-topp fysiskt varje dag är en självklarhet, och att man kan ha ont lite här och var trots att det inte är någon fara med det eller akut på något vis är liksom en självklarhet även det.
Men är det då inte orimligt att en häst ska vara tipp topp jämt?
Ändå så håller jag på att krypa ur skinnet så fort något litet ändras i tex attityd eller så när det gäller hästen.
Hur mycket ska man nojja över saker och vad ska man ojja sig mer över och mindre av?
Jag vänder och vrider på allt hela tiden och funderar på orsaker.
Rannsakar mig själv och min ridning och upplägg etc.
Om hon har ont i hovlederna... beror det då på att hon bara är skodd fram och inte bak och då överbelastat fram?
Eller är det jag som ryttare som är boven i dramat?
Har hon ens ont i hovlederna?
Älskade lilla fina hästen.
Jag vill ju bara göra rätt hela tiden...

Imorgon kommer den andra distansryttaren ut som även är van hinknisse och som i år hinkat FEI-ekipage och med många år på nacken vid vetgrindar och hon ska få kika på henne.

Annars då?
Min dragbil är trasig.
Pajj och dan.
Det är eländigt.
Min transport är också tydligen trasig.
Belysningen leker flipperspel/disco och luckan har tydligen börjat jävlats satan nu.
Den går liksom inte att stänga utan är liksom lite sned på något vis så den blir jävlig att öppna och stänga.
Surt sa räven då det problemet är åtgärdet en gång sedan tidgare när min mor och far var ner men när jag skulle använda den i juni så var problemet tillbaka och har inte försvunnit.
Hur som måste den lagas för att jag ska kunna åka någonstans ensam med hästen då jag inte får upp luckan själv och ner den pga det där problemet.

Mycket trasigt nu tydligen.

Och ojoj vad trött jag är.

Nu väntas det en varm dusch,mat och kanske en visit i solariet.
En film och lite mys i soffan med karln.
Känns som en helt ok kväll i alla fall.

( Och så ska jag ut och klämma och känna på benen på Fröken fräken för annars kommer jag inte kunna sova. Ibalnd är det ruskigt skönt att ha 30 m ut till hästen från köket sett.)


Uppdatering:
Nu har jag varit ute och klämt och känt en gång till nu före maten, och då tycker jag att hon är torr och fin överallt.
Lika sval om samtliga ben och väldigt glad precis som hon brukar vara.
De två tjejerna som går i samma hage och som är BFF, roade sig med att kasta runt på deras saltstensblock och det fanns inte ett spår av mörka moln på deras himmel som kunde dra ner på den totala tillfredsställelsen såg det ut som...
Med andra ord så fann jag ingen halt ömmande och ledsen märr i hagen.
Bara mina egna hjärnspöken som skuttade runt och hånskrattade åt mig.
Jag behöver terapi.
Seriöst.

Powerwalk

Idag har vi haft aktiv vila i form av powerwalking av lilla rundan på 3km.
Jättetrevligt och så enkelt nöjje.
Bra tempo och genuint trevlig häst att ha med sig på promenad.
Vid 110-vägen när vi gick förbi den tämligen tunga trafiken fick jag lov att stanna och ta kort med mobilkameran på Glorih för att mmsa Ingela.
Hon är en stjärna min häst och det är verkligen skönt att veta att tex långtradare och fort färdandes fordon inte bekommer henne något.
Annat är det med vattenpölarna som hon nog inte riktigt bestämt sig för vad hon tycker om. Ibland går hon rakt igenom dem utan problem och ibland så lägger hon ner stor tankeverksamhet om hur hon ska ta sig förbi dem tex gå vid sidan av dem och så vidare.
Hon fryser dokc aldrig fast utan tar sig smidigt förbi dessa hittepåfaror med stort mod och tappar aldrig farten så att säga.
Jättefin i ben etc efteråt.

Nu börjar vi ju bli proffs ju!

Från klarhet till klarhet.
Det är så himla skönt att se att det helt plötsligt rasslar till och så hamnar bitarna på plats bara sådär.
Min älskade fröken fräken har gått från att kännas lite väl het på gröten och tjofräs-tänk till en känsla av att hon faktiskt är en van räv i gemet som inte har behov av att så fort man sitter upp pinna på i 200km/h utan till en ung dam som förstått sig på det här med att värma upp i skritt och sedan kan man få göra något annat roligt.
Hon känns så fin just nu och jag hoppas att känslan håller i sig.
Allt blir ju så mycket roligare när man slipper koncentrera sig på att "tjata" om att man ska vänta in mig och mina komandon osv.
Nu flyter allt på och det är en fröjd att rida henne!

Jag känner att det är roligt med hästarna igen och har mer energi åt det just nu.
För energi är något jag har lite lite av just nu annars.
Det är så mycket som är rörigt i mitt liv just nu så som boende och hur ska det bli med jobb och ekenomin och hej och hå. Mycket som snurrar kring frågor om vad man vill göra med sitt liv och hur man ska beté sig för att nå dit och vad ska man göra med sitt liv fram tills man kommit på vad man vill göra???
Just nu känns det som att jag är av eller på hela tiden.
När jag är på så snurrar alla tankar etc superfort och sedan liksom tar batteriet slut och jag vill bara sova och smälta allt som man tänkt.
Det sägs att jag tänker för mycket och oroar mig för mycket men jag vill ha mer ordning och reda i mitt liv än vad det är nu eller rättare sagt känns som att den närmste framtiden kommer bli.
Jag vill vara 35 år och ha tänkt klart!
Jag vet att jag har jobb i tre veckor till och sedan är framtiden lite av ett svart hål eller ska man kalla det tomma sidor istället då det låter betydligt mer positivt.
Jag har pengar till mina fasta avgifter (och för lite mysigt utöver dessa) för i alla fall två månader till och sedan får jag ta tag i det när det kommer.
Det känns i och för sig rätt lugnt och det är skönt att ha i alla fall en fast punkt och hobby som man trivs med och som ger energi just nu och det är ju ridningen och hästen.
Det är i alla fall en grejj som jag vet att jag vill pyssla med.
Hos hästen laddas batterierna och jag tycker om att komma in med ett leende på läpparna och vara lyriskt om stunden med hästen och berätta om den för alla som vill lyssna (men även dem som har ett lagmot svalt intresse för satt höra på mitt svammel om grå mular och skitig svans).

Jag kan berätta att jag har kommit in på min Sports management-kurs jag sökt och som jag är väldigt nyfiken på och det kommer ju bli en sak till hösten som kommer roa mig.
Kul att läsa något som jag faktiskt har intresse av. Det är en kurs på halvfart på kvällstid så det blir nog bra.
Redan nu kan jag nog säga att måndagar kommer bli en vilodag för damen i fråga då det är en sådan dag som lektioner eller vad det nu blir kommer gå av stapeln.
Jag ser fram emot det!

Ytterligare en sådan där härlig tur!

Jajemän!
Idag fick vi till en sådan där supertrevlig tur igen.
Nu hoppade jag upp tidigare mot vad jag gjorde under gårdagen men det gick bra och var så nöjd när hon tuffade på först i den lilla skogsdungen och sedan red vi lite vid utkanten av bebyggelsen och sedan in på kortrundan.
Trevlig häst, trevligt väder och hopp om framtiden.
Hon var lagomt "på" dvs pigg och glad och allmänt jättetrevlig.
Inget tjaffs om gångart, inget tjat om vilken gångart jag vill ha och inget balanstravande.
Bara väldigt trevlig ungmärr!

Jag stoppar dagens och gårdagens små lyckoturer i en liten låda och dem ska jag sedan ta fram och tänka på när man har sådana där dagar när ingenting klaffar.
Mys!

Lyrisk

Jag kan knappt sätta ord på det...
Men...
Dagens ridtur ...
Ja..dagens ridtur.
Den var precis sådär underbar som en perfekt ridtur ska vara.
En sådan fantastiskt trevlig häst jag har äran att äga.
Jag älskart!

Så besvärligt det kan bli!

Jag tror det är dagens tema faktiskt.
Besvärligt alltså.
Kanske inte så farligt besvärligt men så besvärligt som man gör det helt enkelt.
Jag lånade ut min bil idag som sagt var och var golf-änka fram till tvåsnurret då jag fick tillbaka bilen med den efterlängtade regnjackan som låg däri.
En extra fleecetröja fick jag också tag på via mitt fordon så jag blev väldigt nöjd och glad.
Jag fick som extra bonus på samma gång som jag fick tillgång till kläderna och bilen, hem ett stycke dyngsur,iskall, droppande, huttrande och tilltufsad pojkvän som muttrade om ett varmt bad och storstryk innan jag struttade ut i regnvädret för att ta in min ädla springare för en ridtur.

På med alla grejjer och under sadeln hamnade vår antiglidpad då Glorih har helt glömt bort allt hon lovat om Beach-09 och allt i sadelväg hamnar vid öronen på henne utan just denna filt av knepigt material. sadeln sitter faktiskt riktigt vettigt med den under så jag är glad att slippa svanskappan och skavrisken som en sådan kan ge med sig.
Skydd runtom mest för att jag är en daltig hästägare som precis har fått hästen frisk och som inte vågar riskera något mer första ridturen efter den skadan och så gav vi oss i väg.
Eftersom hon är så fruktansvärt het på gröten så promenerade jag bredvid henne första kilometern i hopp om att hon ska liksom bränna av den värsta överskottsenergin och det verkade funka bra... tills vi kom fram till grusvägen.
Det är himla besvärligt som häst att undvika gå i alla vattenpölar som bildas av det strilande regnet i en tämligen gropig grusväg som sett sina glansdagar som nylagd sådan.
Jag kan säga att jag är mer än glad att vädret inte lockar ut motionärer om man bortser halvgalna distansryttare på skimmeldamer som fått för sig att man inte kan gå i alla dessa pölar små.
Vi kan inte sett kloka ut helt ärligt.
Jag kom på mig att sjunga alldeles för högt för mig själv (för att anses fullt frisk):
" Åhhhhhhh, ÄN slankt hon DIIIIIIIIT och ÄN slank hon DIIIIIIT........"
Ja... ni kanske förstår själva. Vi var överallt på samma gång och vi använde oss inte av någon specifik gångart utan det blev mer en hov än här och än där.
Denna grusväg påminde mer om någon typ av teknikbana med alligatorer som lurade i veranda pöl som man behövde till varje pris akta sig för.

Jag gav upp någonstans efter att vi gjort en helikoterlyftning över en pöl som var ungefär metern bred och som sträckte sig över hela grusvägen och hoppade av för att visa henne att vatten minsann inte är farligt.
Jag tröttnade helt enkelt.
Tog tyglarna över halsen på henne och ledde fram henne till vattnet och hade förväntat mig att hon skulle fnysa och blåsa sådär som hon kan göra när hon är skeptisk och som hon gjort med total inlevelse innan vi gjorde det där megaskuttet över pölen.
Vad gör hon då?
Jo hon går raka vägen ut i den där läskiga pölen som döljer drakar och demoner och ställer sig obekymrat och dricker sig otörstig.

Jag skakade bara på huvudet och suckade och gick hem med henne.

Logiken...
Har någon sett till den idag?

Jag kom över det här youtubeklippet idag och jag blir så glad i magen av det!
http://www.youtube.com/watch?v=pfHxFlXwqZo&feature=related
Går man in på hennes användare så kan man hitta hennes typ vidoedagböcker med träningsbilder etc.
Lite mysigt!

Teknikens värld....

Jag har kommit på att jag faktiskt har ett sådant där ehmm...minneskort? i kameran som jag ska sätta i min dator...
Här kom det en bild!

Varför ska det regna?

Sitter här med ridkläder på och håller på att somna...
Hade ambitioner att skritta en kortare snutt på min Fröken fräken idag men har regnkläderna i bilen som är utlånad.
Inte ens en långtröja till hands.
Men jag har inte gett upp än...idag ska det ridas.
Jobbade sista dagen igår och nu vankas det en till semestervecka.
Skönt som sjutton kan jag säga för jag är lite seg av någon konstig anledning.

Hur som så gick jag och min lilla tjej en promenad igår. Är ju så nojjig över allt som rör hältor etc så jag har banne mig blivit lite hippokondriker och ser mystiska hältor som ingen annan kunnig människa ser och känner värme och svullnader än här och där där ingen annan heller ser eller känner det... så jag tog mig i kragen igår och försökte inse att det nog är mest inblling.
Hon var glad över att få följa med på någonting och traskade glatt på.
In i lilla skogen och snurrade runt lite där.
Inspekterade ett körsbärsträd med otäcka typ metallprasselsnuttar som frasade och glittrade i sol och blåst. Ni vet sådana där saker som ska skrämma bort fåglar?
Hur som så var hon modig och kollade in dem noga och vågade till och med nosa på en av dem trots ett himla frasande och snurrande i vinden.
Min modiga lilla häst!
Sprang upp henne hemma och hon kände soch såg fräsch ut med schvung i steget och driv och båda fram var jämnvarma/kalla och ingen svullnad så långt ögat kunde nå!


Nu idag hade jag tänkt uppdatera bloggen med lite bilder som jag tagit under dagarna och veckorna som varit men...jag upptäckte nu att jag fått med mig fel sladd...
Lite surt men men... får bli nästa gång!

Superkort blogguppdatering

Tänkte bara skriva att min hand börjar sakta men säkert bli lite bättre.
Såren läker fint men just nu pågår ett evigt insmörjande av händer då överallt där jag tidigare haft blåsor blir det stenhårt och torrt och till följd av detta spricker det.
Sviiiiider.
Men det har funkat att jobba denna vecka såhär långt trots gräsklippning och rabattrensning med hjälp av lite gummihandskar under de vanliga arbetshandskarna. Jätteskönt.
Får göra om min semestervecka eller vad man ska kalla det nästa vecka då jag är ledig vilket känns lite plåster på såren efter min första lilla misslyckade semestervecka.
Då ska jag komma igång med min träning igen och komma igång med hästeriet igen.
Glorih är söt som socker igen efter att hennes brunst är över och tycker att hon vilat färdigt nu.
Jag är inte lika övertygad som hon om att hon är fit for fight än men kan inte höra något som låter orent eller syns när jag springer upp med henne själv och hon verkar obekymrad. Kan dock antingen inbilla mig att hon är lite lite varmare i kotan som hon slagit i eller vad hon nu gjort och kanske lite gallig fram än men jag kan erkänna att hade jag inte sett hur hon sett ut där tidigare så hade jag aldrig lagt märke till det som det är nu.
I morgon planerar jag en promenad av lillrundan dvs den som är 3 km typ.
På tal om sträcka så måste jag pallra mig till Teknikmagasinet och köpa en laddare till min GPS. Jag vet ju hur mycket roligare jag tycker att det är med träningen om jag har den med!
Rolig leksak!

En annan bekännelse är att jag börjar bli mer och mer nyfiken på golf....
Jag tycker att det är så roligt att slå lite bollar här på gården och har varit med som caddy eller hur det nu stavas och känner hur det rycker liksom i hela mig efter att få prova slå själv när man är på banan.
Handen är ju pajj eller har i alla fall varit så pajj att ens tanken på att slå själv har varit heeelt befängd men jaa....jag är sugen som sjutton på att prova mer.
Jag kanske kommer på när jag provat mer att det inte är min kopp thé all?


En annan sak som jaga lagt märke till att Hööks har släppt sin nya katalog och de har en del fint där i...
Funderat på om man inte borde ha ett snoffsigt läderträns när man åker till ridhus etc och tränar men vad är då finast på ett flugprickigt litet näpet arabhuvud?
Dressyrnörden i mig gillar det nya tränset med 4cm bred nosgrimma men tippar på att det inte kommer vara så tjusigt på hennes lilla nätta huvud. Väl maffigt kanske...
Hoppnörden säger att pullarträns är sååååå snyggt.
Jag tycker verkligen att det är snyggt men varför ha en nosgrimma som jag inte har användning för egentligen bara för att det är tjusigt?

Annars kommer det gå av en beställning till Börjes nu inom kort.
Passa på nu när L ska köpa nytt till sin ponny.
Kommer bli deras regnchaps och ett par vanliga chapsför min del i alla fall. Har nog inte råd med mer och vet inte riktigt om jag är i behov av något annat heller för den delen....
Men utrustning är så kul!


På tal om utrustning så såg jag att Mia har fått hem de där kyllindorna och kylfilten nu som jag sett på en del amerikanska sidor tidigare och blivit nyfiken på.
Någon som testat?

Och andra dagar myser man mest

Idag är en sådan där mysdag.
En bra dag.
Jag älskar bra dagar.
Och dessutom regnar det idag, och ÄNDÅ är det en bra dag.
Det säger en hel del det...

Denna dag har sett ut som så att den började med en rejäl sovmorgon vilket egentligen är en dålig idé med tanke på att jag börjar sju i morgon bitti men det var skönt må ni tro...
Jag gillar sömn och sovmorgon är ett av livets finaste.
Inte så lämplig passion när man är hästägare och distansryttare men än njuter jag av att ha unghäst som är under uppbyggnad och att det är betesperiod!

Ramlade ut till hagen och tog in min madame som kom till mötes och sprang upp henne på asfalten som går utanför huset efter ha klämt och känt på hennes ben.
Det kändes mycket bättre idag och hon lät faktiskt riktigt ok.
De som kikade såg inget men jag kan tycka att det var något litet där men det är banne mig minimalt.

*Lyckodansen*

Det går verkligen åt rätt håll!

Band sedan upp henne och har borstat och donat med henne.
Långt mys i hagen och så blev hon insmord med antiflugmedel kring ljumskar och tuttar.
jag känner mig modigare med min hand nu och är inte alls sådär instinktivt rädd om den som jag varit innan vilket inte är en dag för sent eftersom jag börjar jobba i morgon.

Nu längtar jag efter att få komma igång med riktig träning igen både för hennes del och min egen.
Hon för att få bort lite mage för hon är väl tilltagen i midjemått just nu och jag för att jag skulle må bra av det.

Nu ska hon ta det lugnt ett tag till och jag kommer lägga till korta små promenader för hennes del och det fortsätter se såhär bra ut kring hennes kota.

Ibland kan man vara bitter

Efter att ha landat lite med allt vad skador heter kan jag konstatera att jag har ett blåmärke på ryggen och en bula i huvudet efter där hoven tog i hjälmen, en dryg jobbig hjärnskakning som gjort att om blir jag sittandes still i mer än 10 min ensam tyst så somnar jag som en stock och gör jag någonting typ lagar mat eller så blir jag hysteriskt trött.
Handen ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig och jag försöker fortfarande hävda för mig själv att det kommer att gå utmärkt att jobba som trädgårdsvaktmästare nu på måndag.
Läkare har i alla fall tittat på den två gånger och den ser helt ok ut under förutsättningarna. Fina sårkanter etc.
Men...skithand.
Idag siktar jag mot Apoteket för fler värktabletter och typ compeedplåster eller något åt det hållet i alla fall.

Ambitionen var annars att rida idag men hästen är halt.
Höger kota svullen och varm och tvågradigt halt rakt fram i trav.
Största sannolikhet att det är en stukning så den kyls och jag ska ringa vet på måndag.
Lite allmän misär såhär vid semesterns slut och massor av tankar om varför man håller på med det här med hästar och är det verkligen roligt och värt sitt pris?
Hjärtat blöder ju så fort de har ont.
Hennes stukning har ingenting med min olycka att göra kan jag förtydliga också.
Hon var helt ok igår under dagen, men på kvällen när vi skulle ha ihopsläpp av L´s nya projektponny som vi köpte i onsdags, med resten av flocken så var hon tydligt halt när hon kom travandes för att titta på den där spännande ponnyn som L hade i snöret på andra sidan tråden.
Varför är de alltid halta etc på en fredag kväll?
Suck och dubbelsuck.
Klämde igenom lilla fröken fräken och hittade först igenting men vid en nogrannare undersökning fann vi den där kotan.
Kyla och sedan ut i stora hagen då hon var mycket lugnare där än på ridbanan.
Senare på kvällen tycker jag att värmen gått ner en hel del och hon var inte alls lika svullen så hoppas det går över fort.

L red min madame under torsdagen. Ett pass dressyr som gick strålande!
Hon är som vanligt väldigt het i början av passet och har svårt att fokusera men efter att ha brännt av den värsta överskotts energin så gåt hon bra.
Jag satt vid sidan av och höll på att förgås av avundsjuka då jag så gärna hade velat rida själv men handen sätter stopp för det.


Jag är så jäkla bitter.
Mindre bitter idag mot igår kväll men ändock bitter.

Jag liksom äts upp av känslan, men det är väl så att jag måste gräva ner mig djupt som fasiken i träsket för att sedan komma upp ur dyn när jag är mogen för det.
Just nu är jag bara less och livrädd att det ska gå åt skogen.
För mig finns det liksom inga vanliga hältor som man behandlar och sedan blir bra.
Glömmer aldrig när jag åkte in första gången till klinik med min första arab. Jag har ju hunnit avliva tre stycken med bara några års intervall.
Tänkte att: "Jo men många åker ju in med sina hästar och så blir de behandlade och så får man vara självkritisk och se över sin ridning och så blir det bra".
Tyvärr så ser inte mitt facit ut så nuförtiden som sagt var och idag har jag rätt klart för mig vad en arabhäst oftast drabbas av för sjukdommar typ cystor.
Tre arabhästar senare, miljoner tårar och stort bristande förtroende för att det faktiskt bara kan vara en liten stukning som sedan läker och sedan är frid och fröjd.
Det har ju liksom aldrig blivit så för mig tidigare så varför nu?
Nu är jag ju övetygad om att Glorih är stark och en jäkligt sund individ i grunden och jag är på ett sätt är övertygad om att " det där kommer gå bra det!" men jag är livrädd.
Jag satt i pojkvännens knä igår och störtbölade av ren skär panik och rädsla för jatt hon aldrig ska bli bra, hur larvigt det än låter men som sagt var...med mitt tidgare facit så har det ju aldrig blivit bra med de andra hästarna.
Jag älskar ju den här hästen och den här gången skulle det gå vägen.
Jag tror också att jag blev lite chockad. I min värld så finns det liksom inte att hon, min lilla pansarvagn, ska vara halt. Hon är ju urstark och en klippa så jag blev nog lite chockad.
Självfallet fattar jag ju egentligen att skador kan drabba en bäste men ändå.

Min stackars lilla skrutta!

Vi har även kollat upp varför hon tog ett jätteskutt över mig i tisdags morse. Det är ju så olikt henne helt enkelt. Vi upptäckte då att hon måste ha backat in i ett äppelträd bakom sig och detta gjorde att hon av rädsla hoppade in i mig så att jag hamnande under. Hade det inte varit där och överraskat henne så hade hon inte blivit sådär fruktansvärt rädd känns det som.