måndag 27 maj 2013

Ska köpa nya kyl-skydd...

Och har klämt och känt på säkert hundra olika modeller.
Vilka gillar folk?

Föredras sådana som skall förvaras i frysen eller ska jag backa för risken av frostskador?
Upplever de modeller som man kyler med hjälp av vatten snabbt värms upp av hästens temperatur,fördelen är dock att man slipper tänka på frostskador.
Horseweres Icevibe skydd känns som en innefluga mest, och var inte så imponerad när jag klämde och kände på dem. Passformen får stort plus av mig dock men känns lite fjösiga?

Bequins ser ju bra ut men kostar därefter och så måste man ju passa de där 15 minuterna pga frostskaderrisken.

Så...risken att kyla för lite med "kalltvattenskydden" eller kyla för mycket med "frysskydden".

Vattenkyla med slang är ju bäst men svårt när man inte har spolspilta iordning plus att med skydd törs man lämna hästen 2 sek iaf utan uppsyn.

Nu har Glorih åkt på betäckning

Och det är så tomt hemma utan henne.
Hon skulle ju åkte redan förra helgen men allt blev så stressigt då hon plötsligt började, för min del, oplanerat brunsta. Enligt mina beräkningar så blev hon 5dgr tidigt, kanske pga värmen och att samtliga ston på gården började brunsta typ samtidigt, eller så har jag totalt räknat fel. Hur som så fick hon åka nu redan denna helg för att det INTE ska bli stressigt vid nästa brunst. Så nästa år hoppas jag på en Maj-unge. Det får gärna bli en fux med mycket tagel, men jag är inte kräsen.Vad som helst undan den hästen skulle göra mig lycklig.
Känns tryggt att hon kommer få bästa möjliga omvårdnad och såg nöjd och glad ut när vi åkte.

Lite overkligt känns allt dock. Ska jag ta fram ett föl? Se där! En punkt som kommer kunna strykas från min "Bucket list"

tisdag 21 maj 2013

Grathea



Lite tjockis,men snart är minivilan slut igen;) Och i dagsläget är hon nyfriserad.


Världens bästa Tinna är fotograf. Paparazzi!

måndag 13 maj 2013

Det artar sig!

Vi har ju flyttat till gården nu, och förberedelserna pågår för fullt för att kunna ta hem våra älskade hästar och övriga djur så som våra efterlängtade höns. Här kommer det en liten bildserie:

Vår vän Robert hjälper till att dika ur i hagen

Pappa har hjälpt oss att fixa utebelysningen på stallet, liksom väl fungerande el till hagarna.Hjärtat på väggen har vi fått i inflyttningspresent av Joar och familj :)


 Guldkant på vardagen: Dricka kaffe i trädgården!

I väntan på vår egen hund får vi vara hundvakt ibland. Vi har sådan otur så det föds bara mängder av hanar och inga tikar och det är en liten Tollar-tik vi vill ha!

 Några av våra bokade höns...de pyttesmå! Det är korsningshöns mellan Kindahöns och någonting mer som jag nu naturligtvis inte kommer ihåg nu.Svårt att få tag på rena Kindahöns men dessa är trevliga och ruvar bra så det blir toppen!

Det är väldigt vackert här....



Här är den första bilden på den nygjorda hagen som Olle och pappa hjälpte mig att göra. 

Och fina fina köksgruppen som nu är vitmålade. Stort tack Farmor och farfar!

Nu skiter jag i det här och...

....detta innebär att Glorih åker nästa helg på betäckning.
Inget ont som inte för något gott med sig, och jag behöver något roligt att se fram emot.
En fölis slår ju inget!


måndag 6 maj 2013

2013.. året som inte blev riktigt som det var tänkt

Alla har sådana här mellanår..jag vet. Det viktiga är bara att veta vad man ska göra av det.
Mitt år har börjat med sjukdom för min egen del och, äntligen, såhär några månader in i året  så börjar saker och ting reda ut sig. Äntligen börjar det hända lite grejjer.
 Det är en stor prövning för min del då jag har höga ambitioner, massor av vilja och en stor portion envishet och när kroppen inte fungerar bättre än en rostig gammal Ford, så blir det en viss friktion mellan kropp och själ.
Detta har medfört att i dagsläget hålls enbart Grathea igång i ridning och hon utvecklas fint. Kan inte säga det nog: Hon är vansinnigt trevlig att rida. Tänk att hon är 4 år i år!
Garzon har jag backat i träning och tömkör enbart för tillfället, för oss bådas skull. Jag får komma ut lite i skogen, tycker det är roligt att tömköra och Garzon mår sannerligen inte dåligt av att bygga överlinje, and so on, utan ryttare på ryggen. Han är min rara älskade spillevink och jag älskar att han ser lika glad ut över att se mig som jag känner mig när jag ser honom. Han är för härlig när han hummar som hälsning när man kommer.
Glorih går bara runt och skrotar i en hage just nu pga en skada som envist vägrar ge med sig.

Ibland tänker jag att allting händer med en mening och på något vis är det lite befriande att Glorih inte är redo för en tävlingssäsong i år. Jag hade gråtit floder om hon var tävlingsklar, men inte jag...
Nu är vi ju båda under rehab, så vi två duracellkaniner för stötta varandra i vår ovant lugna vardag.


Jag bor nu mera ute på  vår gård och det är så vackert här att jag ibland tappar andan.
 Det är tyst och fridfullt och naturen är helt fantastisk. Katter och kaniner bor här redan och vi väntar tålmodigt på att en valp ska bli en ny familjemedlem och jag längtar efter att ta hem hästarna.
Att ha hästarna hemma hade varit pricken över i-et. Jag kommer att se dem från både sovrumsfönstret och köket och det finns nog ingen annan syn som hade gjort mig mer rofylld.