Det känns bra nu

Glorih har haft två vilodagar men jag har powerwalkat och tränat styrka på egen hand under dessa dagar.
Kändes bra och det känns som att jag blir starkare sakta men säkert.
Grymt skön känsla måste jag säga!
Ska börja lägga in mer löpträning nu allt eftersom men funderar på om mina skor verkligen kommer duga åt ändamålet då mina nya löpskor låg i bilen som blev stulen.
Fruktansvärt tråkigt att jag inte fått höra ett ljud om vart den är.
Borta med vinden är den fortfarande såhär en månad efter att den blev stulen.
Jättetrisst och jag saknar den oerhört mycket!

Dagens ridpass kändes också bra.
Letade fram mitt supertunna bridongbett för ett prova om det passar Glorihs smak bättre vilket jag faktiskt tyckte att det gjorde. Hon är fortfarande lite joxig och grejjar en del med det men ändå trevligare vilket alltid är positivt.
Vi började passet sedvanligt med uppvärmning i skritt, hon kändes väldigt pigg och alert och sedan plockade vi upp och ner tempot i skritt mest för att se hur uppmärksam hon var på mig och mina signlarer och det funkade fint.
Vi red in på vägen som jag och L rekade förra veckan som faktiskt är riktigt fin just nu och travade de små snuttar som är travvänliga.
Pigg och lite stark i traven de första gångerna men blev bättre. Stabilare i formen och inte lika joxig med mun och huvud i traven och jobbar lite bättre, mer fokuserat i trav.
Kanske inte lika tråkigt?
Red sedan till ängarna där jag lät henne "pulsa" runt i det höga gräset ett tag. Lösgörande och hjärngympa på samma gång. Utmärkt!

Hela passet i sig kändes bra och det känns som att något är påväg att lösa sig.
Ett steg framåt till helt enkelt.
Det är väl lite så med att rida unghäst. Saker som funkar ett tag behöver inte vara bra nästa dag och ibland så är det tre steg fram och ett steg tillbaka. Ibland tre steg bak och ett steg fram.
Men det får aldrig bli för enkelt för då kan det bli tråkigt;)

Träning är oerhört intressant tycker jag och utvecklingen stannar aldrig, det gäller bara att hänga med och anpassa sig.
Jag surfade runt och såg att Anna Haag har skrivit lite om sina tankar kring träning på hennes blogg.
Om att det är svårt att veta om man tränar tillräckligt.
Hon skriver att tränar man för lite stannar utvecklingen och tränar man för mycket så riskerar man överträning.
Då ska vi veta att hon åker längdskidor i landslaget och har Sveriges bästa tränare kring sig konstant.
Om man som människa tycker att det är svårt med att veta hur man ska träna... vilken utmaning är det inte då att träna och tävla en distanshäst?

I morgon väntar ett dressyrpass vid ridklubben och med oss har vi snälla L.
Skönt att åka bort till en bra ridbana och ha med sig L måste jag säga.

Vi har beslutat att vi kommer medverka båda två hos Staffan.
Vi får se det som ett ytterst nyttigt träningstillfälle!
Tack alla som peppat via sms etc. Det är klart vi båda två ska med. Självfallet.

Nytt nummer av EWOL ute nu såg jag också...blir morgondagens kvällsläsning.