Dagens träningspass har varit förlagt på ridklubbens ridhus vilket i sig är lite spännande. Det är (eller ska jag säga var?) en ganska stor grejj för oss och någon typ av mental tröskel att ta sig över för att ta sig dit. Det är tur man har L som sparkar lite på en ibland när det gäller sådant där.
Jag är ingen van ridhusmänniska och Glorih har aldrig direkt vistas i ett sådant heller om man bortser Staffans då men helt onekligen blir det en annan grejj när man sitter upp.
Hon var modig som sjutton i min mening som gick glatt in i ridhuset med mig på ryggen trots att jag tyckte att det är i trångaste laget i passage där mellan dörrarna.
Väl inne hade vi sällskap av ett ekipage som tränade skolor och gjorde övriga lösgörande aktiviteter så som galoppfattningar från skritt och trav. Trevligt ekipage.
Vi skrittade runt där i ridhuset och som vanligt har det en tendens att gå väl fort och bli ganska överilat tempo.
Lite konstigheter fann vi så som ridhusspeglar ( båda lika fascinerade av att det fanns ett sådant stiligt ekipage i manegen ) och annat bråte längs med sargväggarna. En pall i ett hörn, en städtant som gjorde märkliga ljud för sig i cafeteriadelen av ridhuset. L som gick på läktaren.
När vi skulle komma till jobb så har vi en hel del att jobba på.
Jag har bestämt mig för att ta tag i våra problem nu ordentligt. Jag menar...chanserna att man kommer vakna en dag och allt är löst av sig själv är ganska små så att säga.
För att sammanfatta passet kortfattat så ska vi ta tag i att träna på detta med tempo och attityd.
Jag måste fokusera mer på min ridning och min kropp då jag i dressyern blir lite ofokuserad och fladdrar bort i tusen tankar och " oj, hur ska jag lösa det här?" .
Vi är lite inne i en spiral som vi måste bryta.
Jag måste lära mig rida lätt på ett annorlunda sätt än vad jag är van vid för att " tvinga" ner tempot för Glorihs del då hon tenderar att försöka rusa från jobb.
Jag måste hitta takten, bestämma mig för vad som är min tempo och takt och inte låta mig rinna med i hennes tempo för det är då spiralen kommer igång.. hon älgar på i ett rasande tempo, jag blir stel och stum i hand och i kroppen, hon kan då rusa på som hon vill och jag fladdrar med. När allt det där händer hamnar jag i obalans och allt är liksom tappat.
Säga vad man vill om distanssadlar men till någon extra hjälp i dressyren är de inte...
Jag hade kanske behövt eller i alla fall fått lite extra hjälp av en hygglig vanlig dressyrsadel med lite ordentligt stöd för nu är det många små bitar som jag jobbar emot, både mig själv i min kropp som dels tvingas till en sits som kanske inte alltid är ändamålsenlig liksom en ganska pigg het häst som inte drar sig för att "utnyttja" min obalans.
Hur som så stretar vi på och vi fick ner tempot i skritt och fick någon fin trav även om min bestämda fröken fräken är sådär lagomt imponerad över att matte tar kommandot över vilket tempo prinsessan ska ha.
Hon är i alla fall söt som socker när man kliver av och hon brummar åt en och ser lika förvånad som glad ut.
Ibland så funderar jag på om hon verkligen kopplar att det är jag som sitter där uppe på ryggen och är "en satmara som kör med henne", då hon verkligen ger uttryck för " Åh vad roligt! Är DU här också!" när man hoppat av och kliar henne i pannan.
Jag jättenöjd med passet i sig.
Hon var trevlig att lasta både dit och hem, åker trevligt, uppförde sig bra i ridhuset om man ser det till att det är första gången någonsin hon rids i ett sådant och det kändes som att nästa gång kommer det gå mycket bättre.
Dels för att jag sitter just nu och suger på känslan som ska vara där, har analyserat passet ihop med L om vad som kan göras bättre, vad som var bra och vad som var mindre bra.
Jag har umgåtts med min älskade pilatesboll som är för övrigt superbra att ha till hands när man ska prova rörelsemönster i tex lättridning och känna efter sittben etc.
Ett jättenyttigt pass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar