Hoppträning!

Idag, söndag, har det hopptränats av mig och Glorih!
Kosan styrdes mot närmaste ridklubben där L hade bokat ridhuset i två timmar, vilket behövs om man ska dra fram hinder etc och sedan städa efter sig igen efter passet. Nu använde vi iofs inte hela tiden men det är alltid skönt att ha gott om tid på sig. Heldre det än att känna att man inte hunnit med det man ville!
Både fröken fräken och hennes bästa hästkompis som faktiskt är en riktig hoppeponny fick följa med till ridhuset då jag och A som är ponnyns medryttare skulle träna för L.
Så jäkla roligt!
Jag har inte kommit över det än....

Glorih var jättepigg som vanligt och var i början av passet lite störd av två yngre tjejer som gick fram och tillbaka på läktaren samt var lika fascinerad som alltid av sin egen spegelbild men båda grejjerna la sig fort. Var helt enkelt inte så spännande när hon tänkte efter...
Fick rida fram, först i skritt naturligtvis och sedan gå upp i trav. G var som vanligt het och ville älga fram lite och jag liksom lallar med och tappar bort allt vad takt heter.
Jag, en flygande vante?
L rådde bot på det hela med hjälp av peppningar och påminningar om takten takten takten.
Jepp... jag red lätt och tänkte ETT----TVÅ---ETT---TVÅ bara för att inte låta mig ryckas med i Glorihs tempoökningar och få henne att anpassa sitt tempo efter mitt istället.Peppar peppar så funkade det rätt bra!
Ganska snart ( alldeles för snart kände jag först, då G kändes fortfarande uppspelt och spänd) bad L oss att börja galoppera och jag tänkte att nu kommer jag dö...
Morr från L och jag fattade galopp.
Och Hon rullade fram i galopp!
Inget bockande, inget tok, inga konstiga idéer...bara en ganska snabb stor galopp med en lite räddhågsen matte som satt och tjyvhöll på innertygeln.
Hela tiden peppade L och jag blev mycket tryggare efter två varv galopp och en insikt om att jag kan lätta på innern för hon gjorde bara det hon skulle..dvs galopperade.
Jag kunde dessutom utföra övningen som L gett oss innan fattningen vilket gick ut på att vi skulle korta galoppen några steg i varje typ kortsida. in och sedan ut från kortsidan. .
Det var en magisk känsla!
Samma sak i andra varvet.
Bara galopp och göra sitt jobb.
Blev fel galopp första två fattningarna men kunde bara sakta av och fatta ny galopp och återigen gå in i en vanlig vettig galopp utan tokerier.
Jag satt och log och log och log.
Efter att låtit hästarna pusta lite skulle vi rida en åtta i ridhuset och byta galopp över ett hinder som stog mitt i ridhuset.
Glorih gjorde klockrena byten och efter två varv kunde jag slappna av mer igen och ge efter mer över själva hindret och fick vettigare språng.
Jätteduktiga vi, tyckte jag.
Efter mer pustande skulle jag och Glorih skutta två små kryss och hon är som en hindersökande missil.
Var man inte noga med vägarna och vara tydlig med vart man skulle så sökte hon sig själv mot hindren hela passet igenom oavsett om det var tänkt att vi skulle skutta något eller ej...
Fanns ingen som helst antydan till att vika ut sidan eller vägra...bara en sjukt glad häst som bara älskade hela grejjen.
Det kändes tryggt, stabilt och bara förbannat roligt!
Hon skötte sig helt magiskt och L var helt till sig över det faktum att hon hittat ett sätt för att få mig att sluta fokusera på mina egna ryttarfel och alla ojoj-tankar.
Det blev tydligen lättare att få mig att göra rätt när jag hade andra vettigare saker att fokusera på;-)

Tyvärr blev det inga bilder från passet men det kommer bli fler kan jag lova!
Åh vad roligt det var!

Tomten....
Skit i dressyrsadeln förresten.
Det är ju en hoppsadel vi vill ha!


Och pssst!
Nytt nummer av EWOL är nu ute..