Det är precis vad jag fått idag.
Skulle bara ha varit ute och joggat idag men tänkte att eftersom batteriet på pannlampan hade dött så fick det bli ridbanan helt enkelt.
Glorih fick ha sin gamla sadel på sig då jag lånat ut paddarna från vår nya och hon var inte helt nöjd med den lösningen även om den gamla sadeln ska ligga bra den med.
Redan där borde jag ha tagit allt med en nypa salt och sänkt ribban även om den var jäkligt låg från början men istället började jag bråka med henne.
Jag och Glorih är väldigt lika varandra, vi löser saker och ting på samma sätt,reagerar på liknande vis.
Ikväll blev vi arga och så blev vi blockerade och så himla inne i våra egna huvuden.
Inte en hållbar lösning på det hela så att säga och där måste jag vara den större och klokare. Måste träna på det. Jag bara måste det.
L kom ut och styrde upp det hela med någon sorts konkretistiskt sätt och hon lugnade både mig och Glorih även om jag morrade en massa och Glorih morrade lika mycket tillbaka, men det gick bättre.
Ibland är man inte mer än en väldigt liten liten flicka....
L fick ta över ridningen när jag kände att jag inte pallade att lösa allt och gjorde det jättebra.
Roligt att se hur hon hittade knapparna fort och löste problemen och blev ett bra exempel för mig om hur man kan lösa vårt problem på ett bra sätt.
Glorih börjar bli jättefin att se på och har en snygg sida.
Het och blir lite stark ibland och så är hon ju inte fullt utbildad än.
Hon försöker göra det man ber henne om och när hon inte förstår så chansar hon och blir väldigt upprörd när man korrigerar.
Dessutom är hon väldigt viljestark och tycker att det är hennes fulla rättighet att välja tempo och gångart själv, så där kommer vi jobba nu i dressyren...att det är ryttaren som bestämmer tempo i skritten och framför allt i traven.
Det som är så bra med L är att jag kan visa alla mina fula sidor för henne och vara sårbar.
Hon är precis så rak och rejäl som jag behöver att någon i min närhet är.
Hon blir inte rädd och backar när jag är arg och fjantig, och hon kan riva i när det behövs och när jag är så insnurrad i min egen spiral av tankar och frustration att jag inte tar mig ur därifrån själv.
Hur som så har hon gett mig jättevettiga nycklar att jobba med i framtiden.
Jag kommer inte åka till Staffan med Glorih den 21e då vi inte är mogna för det än.
Vi måste hitta takten och börja jobba därifrån och nivån kommer vara för hög på Staffan-kursen för att kunna ge oss egentligen någonting för oss rent ridmässigt denna gång även om man alltid får med sig hem massor av vettiga redskap och inspiration som man kan använda på hemmaplan. Men hästen får kanske stanna hemma denna gång.
Vi har en handfull att göra med bara att jag ska hitta en lämplig takt och tempo och kyla ner våra huvud.
Om allt det här löser sig fortare än vad det känns nu så kan vi kanske följa med båda två till Staffan och vara med på en del saker men just nu så räcker vår egna dressyrridning för oss.
Ute funkar ju allt väldigt bra för oss även om vi jobbar på takt och tempo där med men det blir ju ändå inte på samma sätt.
Ganska utelämnade inlägg men vad ska jag säga?
Bryta ihop och komma igen.
För att sno två citat från en väns blogg:
Den svåraste av alla segrar
är segern över sig själv.
Och:
En framgång föregås alltid av 99 misslyckanden.
Alla är vi nybörjare i någonting och någon gång och jag har aldrig ridit en häst som är som är lika tuff som Glorih och hon kommer lära mig massor och har redan lärt mig massor.
Ingenting som fungerat på andra hästar jag ridit har fungerat på henne så allt är väldigt nytt.
Hon är en stor utmaning som jag älskar ( och ibland kan bli galen på )och det här med skolridningen kommer bli väldigt spännande.
Jag kommer från och med nu försöka rida för L en gång i veckan då jag behöver hennes erfarenhet och lugn vid min sida samt hennes väldigt konkreta råd.
Hon är så jäkla bra och jag är så tacksam över att hon finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar