fredag 6 november 2009

Det är nyttigt att åka bort och träna!

Då får man reda på vad man bör träna mer på innan man dyker upp på tävlingsplatsen med hästen.
Jag har lärt mig massor idag när jag har varit i Karin A´s stall och ridit en tur med henne och Katmandu.
Saker som jag inte visste att jag och Glorih behöver träna är:

a)Träna galoppera mer. Gärna i uppförsbackar.
Vi har seriöst aldrig galopperat i en uppförsbacke först idag och hon tyckte det var lite läskigt i och med att balansen blir lite annorlunda antar jag.
Hon dängde mig i backen deluxe så nu ligger jag här med lårkaka, blå arm,bula i huvudet och en vad/vrist som är stor svullen och gör fjantigt ont. Nu vet jag att hon inte sticker om jag skulle ramla av utan hon snor runt och står och tittar på en som ett fån. Söt som socker. All ilska rann av mig kan jag säga.
Var bara att sitta upp igen och fortsätta att rida. Göra om och göra rätt.
Vi galopperade mer och det flöt på bra.
Måste vänja henne med mig som drummel till ryttare i uppförsbacke helt enkelt.

b)Glorih tycker att islandshästar och shettisar är lika med boskap.
Hon reagerar exakt likadant på kossor som på dessa lurviga hästar.
Vi har jobbat bort korädslan som hon haft tidigare då hon blev väldigt stressad av att se dessa djur men hon nu saktar hon bara ner och tittar skeptiskt på dem. Kossor liksom dessa oftast lurviga hästar då... " vanliga" hästar går bra att passera utan att rynka ögonbrynen.

c) Jag måste träna mer på bett. Inte för att jag måste utan för att hon ska vänja sig att gå på det. Känslan av att rida på bett just nu är exakt samma som när jag började rida på bett. Har ju slarvat en del med den biten på slutet och bara ridit bettlöst då det funkar så bra och hon är så trevlig på det men hon måste kunna gå lika trevligt på bett när vi åker exempelvis till tränare.

Jättetrevlig tur som vi ska göra om fast en ny runda så att vi inte harvar samma runda varje gång.
Bra med miljöombyte och intressant att se hur ens häst reagerar på att gå på stigar den aldrig sett förut etc.

När vi kom tillbaka och tog av sadlarna låg Katmandu´s puls på 47 och Glorih´s 52.
Ganska irrelevant egentligen då de bara grundas just så pulsen spelar ju ingen roll,men kul att se att de inte var ett dugg medtagna över turen.
Jätteroligt har det varit trots att jag är rejält mörbultad just nu.
En ny ridhjälm kanske vore en idé?

Inga kommentarer: