måndag 9 november 2009

Höstfärger



Att vara ute i skogen och rida just nu, är som att ta sig fram i ett lövhav i gult och olika rostnyanser.
Jag älskar det!

Dagens tur har varit lite av en rutinrunda men med spännande inslag i form av dessa islandshästar (varför står det aldrig en eller två islandshästar i en hage utan alltid en hel flock?) och lågt flygade JAS-plan eller om det nu är Gripen-plan?
Skitsamma egentligen vad det är för typ av plan, då summan av kardemumman är att de låter gaaalet högt när de dundrar förbi.
Så pass högt att jag är tämligen säker på att det inte spelar någon roll om man pratar lugnande till hästen eller ej då jag är bombis på att den ändå inte hör vad jag säger..
Jag är ju stolt ägare till en oftast väldigt klok och förnuftig ung individ så ingen av dessa "farthinder" har stört oss nämnvärt mer än att när flygplanen dragit över oss så har vi stannat(marken skakar när de dånar förbi till och med) och sedan fortsatt framåt som om ingenting har hänt och när vi råkade på islandshästarna så stannade vi och Glorih försökte kommunicera med dem genom ett mjukt hej-gnägg men fick ingen respons mer än att det kom ännu fler töltande individer fram till staketet och tittade nyfiket på oss.
Jag tror att Glorih nu är ännu mer övertygad om att det inte är hästar utan någon typ av långhåriga kossor eftersom hennes hälsning inte fick någon större respons.
Lite spänd och exalterad över mötet var hon dock men inget tokande på något sätt vilket var skönt tycker jag.
Det som är lite lustigt är att denna flock med islandshästar som står på andra sidan E4an är att de har varit dolda bakom ett buskage innan löven fallit ner så vi har aldrig sett dem tidigare trots att vi ridit förbi där mååånga gånger i sommar.
En annan sak som jag tänkte på är att Glorih finner en flock islandshästar mer "skrämmande och underliga" än de dånande lastbilar och långtradare som körde förbi oss alldeles intill i 120km/h.

Det här med hästar och logik är spännande...

När vi tröttnade på att titta på flocken så travade vi en bit för att sedan återgå till skritt då underlaget krävde det.
Red vanliga rundan som sagt var men med den nya biten skogsstig som vi rekade i veckan som en sorts nyhet. Att vi har den nya biten att rida på betyder att vi rider lite mindre i trafiken vilket är skönt nu när det börjar bli lite mörkt även om vi alltid använder reflexer.
Sista snutten hem så stannade Glorih och tittade längtansfullt in i skogen igen så visst styrde vi in där igen men nu red vi runt inne där i skogen lite på den lövtäckta marken och snurrade lite runt träd och klev över lite fallna träd och annat vi kunde hitta på.
Väldigt mysigt var det hur som.
En humörhöjande tur helt enkelt utan några större krav på varken henne eller mig.

Ibland är det bara så skönt att ha sådana turer.
Man ska vara så duktig ändå jämt och ständigt och visa framfötterna och hej och hå så att bara få komma ut i skogen och andas är som jag vet inte...det är underbart.Sådan lyx!

Inga kommentarer: