Snön fortsätter trilla ner från himmelen och nu börjar vi bli lite utesnöade från ridvägarna...Vi börjar komma upp så pass högt att det enda man får göra är att sitta och ducka för låga grenar! Dessutom blir det en himla massa pulsande...
Idag har snälla rara Karin varit med ut och kikat på min häst.
Klämma och känna och så springa upp vilket var ganska spännande.
Hon rör sig fantastiskt trevligt!
Fröken fräken tyckte att det var fruktansvärt roligt att få öva trava upp och tog i för kung och fosterland och jag kan säga att det är svårt att se någon hälta med en sådan upptravning som hon levererade gång på gång.
Jag valde att känna på henne lite genom en skritt-tur uppsuttet och även där samma sak.
Är hon halt och lytt så är jag oförmögen att känna det och hon är en oerhört taktfast häst.
Hur som var hon fruuuuuktansvärt nöjd med att få ha gjort något kändes och såg det ut som efter turen som hon skötte sig utmärkt på.
Hon smög upp i trav en gång och det kändes inte alls som en klassisk knäledsinflammations övergång ( de brukar nästan ta ett tjolahoppsanhopp eller typ som en galoppfattning fram när de går in i traven enligt min egen erfarenhet när de har knäledsinflammation) utan övergången var ren och kändes stark, jämn och stabil.
Härligt att sitta till häst igen. Som att hitta hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar