torsdag 4 februari 2010

Fri fart?


Glorih var inte riktigt helt överens med dagens plan om en liten skrittrunda.
Hon skrittade snällt på under uppvärmningen och var nöjd och glad.
När vi vände kosan mot stallet igen blev hon plötsligt arg som ett bi! Här hade hon förväntat sig en normalt lång tur i alla gångarter och matte bjöd på den här skiten.
Inte konstigt att fröken fräken blev förbannad!
Hon bjöd på en, bara en, men ack så demonstrativ, riktig argbiggebock i vild protest mot det långsamma tempot hennes fjolla till matte hade valt.
Sedan började taktandet....en halva vägen var-deal enligt henne.
Det är ju inte skritt som surpuppan på ryggen bad om men ändå inte den fria fart hon önskade men ändå närmare hennes egna önskan...

Gav jag henne ett lillfinger tog hon handen och verkligen rann iväg i trav.
Jag blir lika knäsvag VARJE gång av hennes trav ( den är förtjusande och som ett beroendeframkallande gift) och då blir det så att det tar alltid lite för lång tid att korrigera och knäppa mig själv på näsan för att komma ur transen, och sudda ut det där finurliga leendet från läpparna.
Hon vet ju så väl att jag bara älskar det lika mycket som hon så hon blir alltid lite förnärmad när jag väl korrigerar...
Hon gav mig tre steg i skritt och så taktandet igen med en ständig fråga om ökad gångart.

Hon är ändock väldigt trevlig...

Kelstund efter turen och lite gladare häst att släppa ut i hagen ;-)
Jag gillar när hon står länge och tittar efter mig vid grinden efter att jag gått.
Jag tror hon tycker om mig lika mycket som jag tycker om henne.

Inga kommentarer: