torsdag 21 januari 2010

Snö i nacken

Igår var det en riktig ligga på soffandag.
Jag var inte pepp på att prata med någon eller göra något och det var så det blev.
Tidig kväll dessutom.
Ett långt bad.

Stallet är man tvungen att åka till oavsett och Glorih såg nog vilket humör jag var på som hon kom travandes och ville mysa. Sötmulen.

Idag var det nya tag även om jag konstigt nog hade jättesvårt att ta mig i kragen för att åka ut till stallet. Pratade lite med Karin som peppade och så tog jag mig upp på hästeryggen.
Så fort jag sitter i sadeln så trivs jag som fisken i vattnet och tycker det är roligt, men det är allt innan man väl hamnat där som tar emot ibland.
Idag blev det en kortare tur med fokus på grundlydnad igen.
Start och stopp och massor av övergångar från halt till skritt till halt till skritt till trav och ner till skritt igen.
Glorih blir dock väääldigt peppad av övergångarna och ibland blir det tramp istället för trav trots att jag inte sitter och tjuvhåller eller något.
Det bara blir så för att hon vill så mycket.
Hon skötte sig jättebra på hela passet och när vi var inne i skogen så har all nysnö tyngt ner grenarna så det är ett litet sjå att försöka att inte få all snö över sig.
Vi lyckades halvdåligt och såg ut som snögubbar när vi kom ut från skogen...
Hon var jättetrevlig idag!

I morgon blir det en lite längre tur då hon ska ridas i alla gångarter och på lördag blir det en ny långtur. Vila söndag.

1 kommentar:

Mia sa...

Jag tror att det är många som känner samma sak, det är bra motigt att samla så mycket kraft att man verkligen gör det man bör, om man nu vill göra allt sen. Sen när man väl kommer upp på hästryggen tycker jag att det oftast är roligare, men ibland inte ens det. Fast då behöver man ju inte ta igenom det som kärvar utan bara mysrida. Eller se fram emot att få hasa ner i soffan efteråt;)