måndag 11 januari 2010

"Den bästa träningen är den som blir av"...

Måste säga att Mia är väldigt rar...

Fått mitt paket idag med Glorihs nya rosa grejjer.
Jajemän och så fina de är...
Det kommer bli ridhusuniformen i första hand ( men hon är söt som socker i sitt rosa måste jag säga så det kan användas mer...så som i morgon då jag ska rida ut på tur;) )
Bilder kommer att komma.

Annars då?
Jo vila idag för prinsessans del.
För min del väntar en uppfriskande löprunda i kylan.
Om jag är sugen och pepp?
Nope.
Men som en klok kvinna påminde mig om idag är ju att: Den bästa träningen är den som blir av.
Undrar om jag ska tatuera in det någonstans månntro?
För att komma ihåg det menar jag?

Jag har för övrigt gjort en liten målsättning och planerings triangel eller vad jag ska kalla det. Såg någon bloggerska på Hippson som hade gjort en sådan med hjälp av duktiga Lotta Björe för att göra stora och små mål mer konkreta och synliga.
Min blev inte så bra då det är VÄLDIGT svårt att finna sådant som man själv är bra på medans listan ppå vad jag måste jobba med kan bli minst en mil lång, men jag misstänker att det inte riktigt är det som själva "triangeln" är till för.
Inspirerande och jag misstänker att denna grejj kommer bli bättre ju fler gånger jag gör den.
Kan slänga ut en bild på hur min triangel ser ut i morgon.

Uppdatering:
Nu har jag kommit hem från min löprunda som blev runt bostadsområdet. Rundan blev 4,56 km lång och det på 35 min.
En joggingtur i kylan med ett tempo på 7,84km/h.
Kändes bra och stabilt och jag är helt grym på att hålla jämt tempo.
Gick de sista 300 metrarna och då upptäckte jag att benen liksom domnat och jag saknade känsel.
Hmmm tänkte jag och drog slutsatsen att det där inte var sådär jättebra.
Väl hemma fann jag ett par knallröda lår med massor av små små vita prickar och på vissa ställen lite större vita fläckar.
Att förfrysa låren och rumpan känns som en mindre bra idé om jag ska vara ärlig...

Hur lyckas man?
Jo man går ut och joggar i de vanliga löpartightsen med enbart ett underställ under.
Om jag frös? Icke! Varken om händer, fötter eller lår och rumpa under tiden jag sprang men tydligen var det illa ändå med de två sistnämnda kroppsdelarna.
Klantigt....


Nu känner jag mig hur som omåttligt nöjd med min insats.

Nu ska jag stretcha och fortsätta värma låren som det sticks som tusen nålar i.

Inga kommentarer: