Det är precis det Glorih står för idag.
Hovslagare Lasse har varit ute och sist han donade med min prinsessas fötter var hon inte trevlig. Alls.
Det är inte roligt att ha en häst som står och rycker till sig fötterna och "dummar" sig när man har hovslagare ute och speciellt inte en hovslagare som man tycker så mycket om, som jag gör med Lasse.
De bra hovslagarna vi har ska vi vara rädd om!
Efter detta så har vi tränat må ni tro med att lyfta fötter i tid och otid.
Stå ensam inne i stallet.
Hålla kvar fötter osv.
Nu har all denna träning inte varit speciellt krävande eller svår och hon har alltid skött sig bra och gett mig sina fötter och jag tror att det var bra att Lasse är så cool som han är när han verkade henne första gången hos mig.
Kallar henne för "lilla hjärtat" och kliar henne i pannan istället för att vara förbannad vilket jag tycker är så skönt.
Finns det något värre än hovslagare som ryter, morrar och slår vare sig det är förtjänat av hästen eller ej?
Tyvärr så har man ju träffat en del sådana också tidigare om åren..
Idag stog min lilla prinsessa som ett proffs under hela verkningen och det var så roligt att se att träning och envishet ger stort resultat och dessutom är det ju så skönt att jobba med denna häst då hon fattar snabbt vad allt går ut på!
Nu har hon alltså 4 fina fötter och ett par easyboots i stl:1 påväg till oss. Super!
Kan berätta att jag red en liten sväng igår.
Blev den "lilla tömkörningsvändan" som jag denna gång fakstiskt hittade runt.
På sig hade hon min gamla trotjänare Torsion endurance som låg som en smäck.
Ska nog rida i den nu ett litet tag då min ST Comfort shorty helt plötsligt ruggar pälsen på henne?
Mycket skumt och kan inte hitta någon speciellt anledning heller varför det ruggas.
Hon är inte öm eller visar något ogillande på något vis men...helt bra känns det ju inte.
Blir i alla fall en paus med den sadeln och nu får vi traska runt med Torsionsadeln vilket absolut inte är helt fel.
Känslan när jag satte upp i var att " jahapp, nu är jag hemma igen".
Har haft min Torsion i såååååå många år och den har alltid funkat super när någon annan sadel har krånglat.
Blev faktiskt riktigt förvånad över att jag hittade "hem" i den så fort då jag inte suttit i den på över två år men det kändes som jag alltid ridit i den.
Skönt hur som att man har något som funkar!
Hon var som vanligt pigg som en spigg med idel spetsade öron.
Hon är så härlig för hon vill alltid frammåt.
Jag har haft hästar tidgare som när de blir pigga och lite heta lagt energin på fel saker dvs kastar sig för stenar och all energi går liksom mer uppåt/ åt sidorna istället för frammåt, men som sagt var: Denna dam ska frammåt och har ett otroligt sug frammåt.
Turen går över lite knökigt underlag dvs skogstig med lite grenar och stenar som kräver hennes uppmärskamhet och hon tar ansvar för att vi tar oss fram på ett vettigt sätt.
Bara skritt var planerat även om hon gärna själv smyger upp i trav.
Hon har råkoll på vart hon har fötterna och den lilla turen är prefekt som hjärngympa åt henne!
Vädret var dessutom så härligt att det var nästan svårt att hålla sig till planen dvs bara rida den där lilla kort-turen då hon faktiskt haft vila nu ett tag, och inte rida lite längre eller gå lite längre med henne. Det sunda förnuftet vann och vi begav oss hemmåt, med mig avsutten från och med asfalten.
Idag har jag dessutom varit ute och sprungit.
Ny tur för min del även om jag promenerat den bitvis tillsammans med pojkvän och hans systers hund, men idag var det löparpremiär.
Hade gott sällskap av pojkvännens syster, som hade betydligt bättre kondis än vad hon gett sken av så jag hade fullt upp med att hänga på utan att dö på kuppen.
Gjorde några tappra försök att prata under turen men det resulterade i svår andnöd så jag blev tystare och tystare under turens gång.
Var bara 3 kilometers löpning men det räckte gått och väl åt mig som med all sannolikhet hade avlidit i skogen någonstans om det varit längre.
Tyvärr såg min kära man min svaga spurt genom sitt fönster från sitt arbetsrum (måste komma ihåg att den jäkeln kan sitta och tjyvkika efter oss i framtiden så att det åtminstonde ser bättre ut än vad det faktiskt är när det gäller mig och min löparstyrka ).
Måste börja stretcha mer också har jag kommit på.
Korta höftböjjare och allmänt stel tjej är vad jag är.
Man tycker alltid att den är en sådan självklarhet att man ska stretcha efter löpning etc men varför ser jag det inte som en självklarhet efter ridning?
Man kan ju bli matt för mindre på sig själv.
Nu är jag hur som hysteriskt trött och somnade 3 ggr i badkaret för ett litet tag sedan så kaffe hägrar även om jag måste dra ner på den varan...
Jag gillar förresten träningsutrustning massor vilket ni säkert insett vid det här laget, oavsett om det gäller till hästen eller till mig själv och idag kände jag när jag drog på mig ett par tunna strumpor som jag faktiskt vet kan ge mig skav till och från, att man borde införskaffa sig några par riktiga sportsockar typ Seger-strumpor eller så?
Vad har ni när ni tränar och rider?
Nu är vi igång igen i alla fall!!!
Over and out!
Liten uppdatering: Jag fick nyss reda på att systern höll igen.
Jag misstänkte detta faktum men ville fortsätta tro på att min kondition inte är så illa däran.
Det är precis så illa däran med den som det låter.
Nu MÅSTE jag rycka upp mig.
Allvarligt talat.
Livet är hårt mot de hårda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar