Toppar och dalar. Ett hästliv.

Sabla förrädiska is. Den blir inte mindre förrädisk med lite snö ovanpå så att man få gissa sig till vart isfläckarna är...
Idag blev det en smärre katastrof för vår del.
Vid lunchning slog Grathea omkull sig rejält, när hon skulle vika undan för en annan häst som tyckte att hon stog lite för nära. Detta brukar ju i vanliga fall inte vara ett problem när det är bra underlag men just idag så satte hon båda fram på en isfläck och dunsade med full kraft ner i backen.
Jag var ju inte där när det hände, men först blev hon tydligen blockhalt men när jag hade hunnit dit från jobbet lite drygt en timme efter olyckan (Tack stallägare för att du informerar mig så fort när något händer och STORT tack chefen, du är världens bästa!) så var hon typ 3gradigt halt och efter att hon stått lite still så vill hon först helst inte röra på benet alls utan uppmuntran.
Jag och stallägaren baxade in min älskade lilla häst in i stallet och klämde och kände lite.
ONT ONT OOOONT! sa Thea och skakade bara av tanken att jag skulle få smeta på kylbalsam etc på veterinärs inrådan. Nu är hon i och för sig lagd lite åt dramaqueen-hållet men ändå.
Ont som sjutton har det lilla livet och det tar ju kål på mig. Hon är ju en av mina ögonstenar!
Hemmavet tyckte mer is i magen och invänta morgondagen för vidare utredningar.
Såååå...idag har eftermiddagen på min hästfria dag spenderats sittandes i halmen i Theas box, där hon varvade mumsa hö och stå med mulen mot min panna och kind och blev klappad på.
Fina fina Fina älskade lilla hästen.
Vad det skär i en när de har ont:(

Nu håller jag alla tummar och tår för att det ska bara vara ett rejält blåmärke etc som hon har dragit på sig.
Men hu så orolig jag ändå blir...