Jag har haft en supertrevlig helg på alla sätt och vis.
Igår red jag , Karin och Anna på tur i det fina vädret... Härligt härligt!
Nästan 2 mil tror jag vi skrapade ihop bara sådär.
Glorih tuffar på bra och går verkligen bra. Det är enkelt helt enkelt att rida och det gillar jag.
Keep it simple.
Thea får Metacam vilket hon kanske inte är sådär jätteförtjust i men det går bra. Går små promenader med henne och hon sköter sig väldigt bra trots boxvilan.
Idag var jag och A.S uppe med tuppen för att släppa ut hästar och för att komma ut och rida.
-18 grader stog termometern på när vi anlände till stallet men de blev under dagen behagliga -10 grader.
Vi skulle rida samma runda som gårdagen men med några extra smårundor som man kan liksom lägga till på ca: halvmilen stycket, och det var på den andra lilla rundan när vi var som längst bort som jag och A upptäcker att Glorih huxflux saknar båda framskorna när hon liksom hasade runt på isen utan något vettigt fäste.
Jag fick ingen förvarning alls, inget snubblande, ingen känsla av att nu rök det en sko och en till, pga att hon klev på sig eller så.
Ingenting, men utan framskor stog hon plötsligt där.
Helt värdelöst och jag fick en smärre suckation.
Jag menar... Sååååå kul är det inte att stå mitt i ingenstans med skog så långt ögat kan nå och pulssnö och veta att man har någon timmes fysiskt jobb framför sig i form av promenad och jogging men det som inte dödar härdar. Bara bita ihop.
A fick rida hem på egen hand och jag fick börja knata hemmåt med en påse nötter som jag fått av A i tröst . Färdproviant helt enkelt.
Det tog tid kan jag säga att komma hem men jag hann i alla fall tina upp ögonfransarna etc och fick ju tid att fundera på livet när jag gick där i skogen i ensamheten med en Glorih glatt traskandes bredvid mig.
Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar