måndag 21 februari 2011

Olika sätta att orka

Idag är jag hästfri.
Det är skönt och något som jag behöver. Ofta känner jag att jag ständigt jagar minuter och timmar. Mil och kilometer. Fokus fokus fokus.
Det är ett himla livspussel tycker jag att hinna med allt, sköta sig och vara vuxen. Jag liksom tappar ofta någon del bara för att jag faktiskt inte hinner.
Man jobbar heltid och gör allt på jobbet helhjärtat, man försöker ha relationer med andra människor och försöker vårda de vänskapsbanden man har, försöker hinna haka på aktiviteter så som bio och utekvällar etc.
Sådana aktiviteter som andra jämnåriga människor gör och försöker vara med i gemenskapen. Det är så lätt hänt att när man tackat artigt nej 8 ggr så blir man inte ens tillfrågad de sista 2 ggrna....
Jag försöker äta rätt och göra bra mat, försöker se till att jag alltid har matlåda till jobbet och ha råvaror och mat hemma.
Försöker hinna städa och ha det fint utifall någon skulle komma på idén att hälsa på en.
Och.... framför allt går fritiden på vardagen ut på att träna hästarna och träna mig själv.
Och så försöker jag också hinna med att sova.
Det är sällan jag får med alla tårtbitarna som jag vill ha med kan jag säga... Det är alltid något man tappar på vägen för man har bara 24h per dygn.
Att hålla på såhär som man gör med distansritten tar tiiiiiid.
En himla massa tid.
Det kräver engagemang, ambitioner och en stor portion tålamod och snällhet mot sig själv när man ligger där och sprattlar i diket för att man liksom ramlat ihop där i ett hörn för att man inte riktigt kan hålla jämna steg med livet.

Idag är jag hästledig. Hästledig dag innebär för min del att liksom städa upp spåren av när jag inte riktigt hunnit med.
Det har handlats basgrejjer som var sluuuuuuuuut till kylen, det ska dammas och städas,vikas in tvätt, våttorkas golv och diskas, kollas igenom viktiga papper ( så lätt när man har vardag att bli disträ när man har mycket i huvudet) och så ska det bokas ny tvätttid. Höög tid att tvätta träningskläder som det gärna blir mängder av...

Jag är mycket väl medveten om att mitt valda liv med distansritten i fokus är helt och hållet självvalt och inget jag skulle vilja välja bort. Det är drivkraften genom vardagen och sorts meningen med livet. Anledningen till att jag går upp på morgonen och tar mig genom dagarna oavsett väder och vind och utmaningar.
Ibland glömmer jag bara bort att andas när allt snurrar så fort.

Jag kan också erkänna, om än motvilligt, att jag ibland är så avundsjuk på dem som lever sitt liv ihop med någon att jag kan bli grön av avund...
Vilken lyx att kunna få dela på lite sysslor någon gång ibland.
Att få lite avlastning.
Vad otroligt mysigt och vilken lättnad att någon gång kanske komma hem till färdiglagad mat eller varför inte en färdigtvättad tvätt...

Man ska kanske starta ett sportkollektiv?
För alla som håller på med en sport som tar tid och lever sitt liv ensam måste ju sitta med samma problem och någon sorts inre önskan om lite hjälp på traven ibland?


Jag orkar motivera mig själv mitt i allt den hör fokuseringen och livsstilsvalet genom att helt enkelt få en paus i det ( Att läsa tidningen Ridsport och dricka kaffe räknas fortfarande som paus...ok?).
Att bara vara en vanlig människa som inte är ambitiös och har höga mål och ambitioner och som inte bara tänker träning hela tiden.
En sådan där människa som går i någonting annat än jobbkläder och sedan träningskläder för att sedan byta dessa till pjamas för att kliva upp dagen efter och även denna dag köra på samma dresscode.

I morgon var jag erbjuden en till hästfri dag men tackade nej.
Vi får se hur det känns i morgon och hur mycket jag hunnit städa upp i den röran som kallas "Det vanliga livet" jag sitter i just nu.
Det är väldigt lätt att göra som strutsen och köra huvudet i sanden och dra på sig trikåerna och fara till stallet istället...

1 kommentar:

Ellinor Karlström sa...

Du skriver precis så som jag tänker! Men med daglig pendling på 70 min enkel resa (när det inte är försening) och 20 min enkel resa till stallet har jag fallit till föga och insett att jag bara vill ha kul. Mitt livspussel går inte ihop om jag måste åka till stallet varje dag, igår kom jag till exempel hem vid kvart i åtta, trots att jag åkte från jobbet vid kvart över fem...
Så med en häst på fullskötsel i lösdrift och en som motioneras av ridskoleelever så njuter jag av lyxen att bara åka ut och rida när jag själv känner för det. Vilket vintertid blir lite mer sällan än sommartid. ;-)
Men jag beundrar alla som kämpar på och faktiskt vill klara den där 8- 12- eller 16-milen i slutet på säsongen...

Sedan har jag egen tvättmaskin och det är guld värt! :-D