Jag kan villigt erkänna att jag inte är någon eldsjäl som oavsett väder tycker att livet som hästägare, men även som motionär för den delen, är toppen.
Jag gör mig bäst där det är sol och värme och det här med att träna oavsett om det är till häst eller till fots, på egen hand, så är jag oerhört skicklig på att hitta på anledningar att slippa utsätta mig för detta när det regnar.
Jag hatar regn...
Kallt och eländigt och en kyla som kryper in och så blir man blöt och eländig.
Mitt regnhat har nått dessa gränser att jag hade seriöst strukit mig från fjolårets Hallandsritt enbart pga vädret.
Jag är grymt imponerad av alla ni som lyckades ta er runt och dessutom med den värdighet som ni gjorde det med…
Jag är dock en fruktansvärd tävlingsmänniska så om någon elak sate hade slagit vad med mig om att jag inte skulle palla att ta mig runt… då hade jag varit tvungen till det.
Detta är den berömda konsten med att trotsa vind och väder.
Dessa små tävlingsmoment.
Utmaningen.
På tal om utmaningar så är jag anmäld till Vårruset, en löpartävling som kommer ske i Norrköping runt slutet av denna månad och vad tror ni inte att jag gjorde tidigare idag?
Jo, jag snörade på mig löpardojjorna, tog pojkvännens systerS hund med mig på lilla löparrunda som går alldeles utanför dem.
Trots regnet,efter att ha solat solarie förvisso, men ändå!
Det ni!
Kändes bra i kroppen även om jag kände av vänster knä till och från beroende på underlag då jag åkt från mitt Rehband-knäskydd men betydligt bättre denna gång om man jämför med första gången jag var ute och sprang utan skydd.
Gjorde sedan upphopp och utfallssteg eller vad sjutton det nu heter på gården efter turen, och tränade sedan mage med hjälp av en sådan där ”maskin” som man håller i och sedan rullar framåt medans man står på knä.
Svindrygt.
Blev bara tio men kunde knappt skratta sist jag lekte med den där ”maskinen” och då gjorde jag ynka tre…
Jag är ju så illa tvungen nu att fila på formen inför Vårruset så nu jäklar blir det springa av.
Har ju sagt något så löjlig att jag ska slå Karin Thorén vilket lär bli svårt då hon tränar mer ihärdigt och vettigare än mig.
Jag vet banne mig INGEN människa som jag beundrar så mycket som henne.
Hon har en hjärna av stål (och hjärta av guld) och i hennes värld finns det ingen plats för ursäkter om att det är för dåligt väder för att träna både häst och för sig själv.
Hon gnatar på och det verkar liksom inte finnas något stopp där.
Jag borde verkligen ta efter henne i det.
Hon brukar dock ge mig en spark i baken nu och då, som igår när hon såg till att jag red min madame trots envist duggregn.
Ursäkter som att hästen är blöt imponerades hon inte av så jag tog mig ut till stallet och tog in mitt lermonster. Ok, det var bara Glorihs fötter som var leriga men hela hon var blöt och för första gången har jag haft användning av mitt svarta fleecetäcke med helhals. Det har varit alldeles för stort för lilla Makheen som kunde ha 115 i täcken så det är skönt att lite gamla grejjer som legat oanvända kan komma till pass nu med en lite större häst.
Hon torkade fort och idag gick det lätt att få på henne bootsen. Börjar få in snitsen tror jag? Är inte alls lika bökigt och jäkligt som jag vill minnas att det är att få av och på dem.
Gårdagens utrustningsval blev Startrekk-sadeln som ligger still och bra i kombination med en sådan där antiglidpad man kan ha närmast hästen och så föll valet på en Sjöhagen-polypad samt turkosa bröstan och turkosa tränset. Blev även en martingal fastspänd i bröstan då jag kände att hon var lite laddad.
Har även bytt gjord till en sådan där ”islandshäst-sadelgjord” som man kan köpa på Hööks och den funkar jättebra. Rekomenderas varmt!
Själv så gjorde jag en tabbe i form av att komma på den briljanta idén att rida i mina vanliga regnbyxor. Att säga att det var spännande att halka runt i mina regnbrallor på en väääääldigt het dam är en underdrift.
Men jag måste ge henne credd i massor då både jag och Karin var i stallet samtidigt och hade hästarna sadlade och klara samtidigt och vi red iväg från stallet samtidigt fast åt olika håll.
Detta bekom inte Glorih det minst utan hon var i närmast extas över att själv få ridas ocvh hon sket fullständigt i att hennes storasyster gick åt ett annat håll.
Pigg och faktiskt het var hon under gårdagens tur och det tog ett tag innan hon kom till arbetsro.
Får hon välja själv så vill hon gärna bara springa med idel spetsade öron och ”livet är en fest!”- attityd men lyssnar ändå. Hon provar även lite olika saker och klurar på lösningar som när jag rider. Lite ”kan man göra såhär?” och så vidare. Inget ont i det, nästan lite förståeligt då det är en helt ny värld som öppnas för henne och massor av nya perspektiv.
Helt plötsligt måste hon ta hänsyn till vad någon annan vill, i det här fallet en tråkig apa som jag, och dessutom göra mig till viljes som inte alltid är lika roligt som hennes egna idéer.
Igår testade hon om hon kunde liksom hänga sig på bettet vilket jag var sådär lagomt imponerad av men periodvis är hon verkligen jättefin.Urfin till och med.
Hon fick faktiskt som belöning en lite travsnutt igår efter att hon skött sig prickfritt och gjort det jag bett henne om så som stopp (utan en stoppsträcka på 10 m) och start och varit lyhörd för vad jag bett henne om.
Traven kändes hon ännu finare i och hon har ett trevligt schvung och en lätthet i traven. Det känn som att hon tycker att det är lättare att söka sig till en trevlig arbetsform i trav än i skritt vilket nog har med styrka och eget intresse skulle jag tro.
I skritten finns det ju så mycket annat man kan ha fokus på menar jag…
Självfallet slutade det regna i den sekund som jag hoppade av henne och solen tittade fram.
Men trevlig är hon. Jag har banne mig bara gott att säga om denna dam.
Och det är farligt att hon har helsystrar till salu… Man vill ju bara ha fler känns det som!
Jag är inte alls bortskämd med bra hästar och nu när man har en så vill man ju bara ha fler!
Glömde nämna att idag har hon vilat som planerat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar