Bitarna på plats

Åren går fort.
Ibland hinner man inte med.
Andra gången är det man själv som styr vart världen är påväg.
Kanske inte i det stora hela, men i den egna lilla världen, den egna lilla verklighet som man skapat runt sig.
Jag är en Dalkulla i grund och botten och i början sa jag alltid att "jag är på vift" men ju mer tiden går inser jag att jag inte alls är på vift.
Jag har självfallet haft stunder där jag tappat bort vägen som jag gått på men jag har alltid hittat en ny väg att gå på när detta har hänt.
Ibland har det bara varit en liten gropig stig men den har alltid tagit sig och blivit trevligare att gå på, rent av trivsam.
Idag vet jag som sagt var att jag inte är det minsta "på vift" längre utan har faktiskt hittat hem.
Jag bor här.
Här är mitt liv och min värld och jag trivs.
Jag bygger staket runt mina träd och kan faktiskt ställa mig en bit från dem och beundra dem lite på håll sådär nu och då.
Jordad, grundad, står stabilt och det gör ingenting om det blåser för jag vet att ingenting kommer att falla.

Det är en fantastisk känsla!
Bollen är definitivt i rullning nu.