Kände mig riktigt hurtig i morse när jag körde in på stallets parkering strax efter sju i morse. Jag är ju sannerligen ingen morgonmänniska för fem öre så jag kände mig ovanligt duktig och driftig när jag konkade sadel och träns till bilen.
Ridhuset hägrade och vi hade med oss L och hennes ponny till ridhuset, eller jag kanske ska säga att det var de som såg till att de hade med sig oss dit...
Jag personligen hade nog aldrig kommit på att det är en bra idé att åka till ridhuset före åtta på morgonen en torsdag, men vi är aldrig sena att haka på!
Just detta med ridhus är väääldigt nytt för min del, det har aldrig varit en naturlig del tidigare i mitt hästägande och inte heller under mina år som ridskoleunge.
Förfrysta tår och fingrar var vardag och en självklarhet för mig som 10årig ridskoletjej där man satt och harvade varv på varv på den snötäckta ridbanan i snålblåsten.
Jag sitter fortfarande och känner på dagens pass och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva om det. Funderar och klurar.
Det var väldigt spännande ur många aspekter och jag fick med mig en del tankeställare hem.
Glorih var väldigt pigg och låg på massor och dessutom tämligen exalterad över att vara där.
Jag blev trött på nästan en gång, inte fysiskt men psykiskt.
Jag liksom gav upp på något vis.
Ett halvhjärtat försök att ta udden av all överpigghet genom att galoppera något varv runt i ridhuset och sedan in på en volt. Hon ploppade ner form och var jättefin men jag var alldeles för upptagen med att tänka negativa tankar och leta fel på min egen ridning för att ens uppmärksamma detta på ett vettigt sätt.
Provade sedan att trava lite och hon for iväg i 300km/h och jag blev hängande som en vante efter henne. Jag var fortfarande helt ofokuserad och trött på att hon drog iväg för mig istället för att jag gjorde något vettigt åt det.
Saktade av till halt och jobbade i skritten istället där hon faktiskt var jättetrevlig och vi flyttade lite för skänkeln och det flöt på bättre än vad det någonsin gjort tidigare men inte ens detta gjorde mig nöjd med oss. Provade att trava igen och det gick bara inte alls. Vi fladdrade runt.
L jobbade med sin ponny som hon tyckte kändes sur och vresig och där någonstans bytte vi hästar.
Jättenyttigt att byta häst kan jag säga!
Helt plötsligt hade vi båda massor av tålamod med våra "nya" hästar och båda blev genast positivare tack vare detta nya tålamod.
L´s ponny är verkligen HELT annorlunda att rida än min Sessa vilket också är spännande att känna på när man är van med något annat.
Alla hästar har ju + och - och det är intressant att prova något annat ibland. Man lär sig alltid något!
L´s ponny måste ha stöd på alla vis för ett ens gå framåt och är otroligt tydlig och skvallrar blixtsnabbt när man själv tappar ridningen. Detta tvingade mig att rida med mer fokus och jag fick verkligen en rejäl aha-upplevelse.
Jag tycker att hon blev fin även under mig trots att jag inte är en lika duktig ryttare som L, vilket känns som en liten välbehövlig självförtroende-boost vilken satt fint då mitt självförtroende hade fått sig en rejäl törn efter att allt hade känts så "pissigt" innan.
Att låna L´s ponny fick mig att inse att jag måste rida även min egna häst med mer stöd och hjälp och inte bara flaxa runt som jag tidigare gjort i framför allt traven. Kombinationen av att både Glorih och jag blir som fjärilar och bara fladdrar runt är inte så bra helt enkelt.
Fröken fräken blev riktigt fin efter bara en liten stund under L. Jättekul att se!
Saker jag verkligen lärt mig idag är att Glorih kräver en aktiv initiativrik ryttare som kan styra upp det hela... det går inte att göra som jag gör i framför allt traven, bli passiv och liksom vänta på bättre tider. L red ständigt nya vägar och bytte gångart mellan skritt och trav och vips så blev hon jättefin och jobbade på superfint.
Jag måste rida Glorih med mer fokus i traven och hela tiden ge henne uppgifter.
Det är nyttigt att rida andras hästar ibland som sagt var.. jag tycker att jag hittade knapparna ganska fort ändå på L´s ponny och hon kändes faktiskt ganska nöjd under mig.Roligt!
Jag gillar att träna med L för hon ger alltid så fantastiska tips, lugn och konsekvent.
Det blir alltid en liten analys av träningen och även det dåliga vänds till något bra som man kan ta med sig till nästa gång.
Keep on walking.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar