Har under veckan som varit, varit hem till Borlänge en sväng. passat på att hälsa på hos mormor och morfar och övrig familj. Välbehövlig halvtidsvila på något vis.
Under tiden jag varit bortrest så har L och hennes medryttare hjälpt mig med Glorih och de har bland annat varit på hoppträning som gick helt ok med utgångspunkt att medryttaren aldrig suttit på min häst tidigare. Hoppade bana på 60cm och det flöt på bra.
Att medryttaren på 20 minuter åkte i backen fler ggr än vad jag någonsin ramlat av min häst sedan jag ridit in henne är något vi kan prata lite tystare om, men det flöt tydligen på bra när hon väl hittat knapparna på min lilla märr..
När jag kom hem igår fann jag dock Glorih med ett sår på framsidan höger fram och typ en halv grad halt. Det blev nog så då de lämnade henne ute i hagen när de åkte till klinik med L´s ponny. Hon stog lugnt och fint både när de åkte och när de kom hem men rent logiskt bör det vara då hon dragit på sig smällen och såret. Trist och jag var lagomt road.
Det blir arresten i framtiden jämt när ponnyn åker då jag inte orkar med några sådana där onödiga skador på min donna. Hon dör inte av att stå inne på box en timme hit och dit lite då och då. Hellre det än konvalescens så att säga.
Blev på med kyllera och ut i hagen igen.
Idag ohalt och inte speciellt varm över huvudtaget så det blev lite ridning.
Jag passade på att rida naturreservats-slingan den delen jag fått OK från kommunen att rida och undvek den snutten av väg som en privatägd av en tjurig bonde som inte gillar hästar, genom att rida samma väg tillbaka och så red jag bort mot vår lilla skogsdunge och till sist hem.
Måste säga att det är en sådan fruktansvärt befriande känsla att rida en liten liten snutt på grusväg. En lagomt mjuk sådan som inbjöd till lite travövergångar, öppnor och slutor, skänkelvikning och lite serpentiner. Glorih kändes fin och mjuk om än lite laddad men det är helt ok ändå så länge man sköter sig vilket hon gjorde.
-LIVET! var ett ord som dök upp i huvudet på mig några ggr under turen idag.
Skönt att hitta hem igen helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar