Jag är så fruktansvärt tacksam över att L red igenom min sessa igår och för alla tips jag fick.
Hon kändes rastad, mjuk, fin och uppmärksam och verkade nöjd med att när jag bad henne om något ge henne mer stöd och tydlighet. Raka rör helt enkelt och det blev stor skillnad faktiskt.
Idag gjorde jag också experimentet att rida på ett bett med rörliga ringar istället för fasta och det visade sig som jag misstänkte att hon blir lite stummare i munnen på bett med fasta ringar jämfört med rörliga.
Red en liten tur på några km i sällskap med L´s medryttare och ponny och båda traskade glatt på i den varma vårsolen.
Härligt att bara kunna "åka" häst på lång tygel den första kilometern och bara njuta...man gör verkligen inte det där med att njuta tillräckligt ofta!
Det är härligt att ha med sig medryttaren ibland för hon är som en frisk fläkt. Det forsar energi ur henne och man sitter mest och ler åt hennes underbara berättelser och allt hennes engagemang. Hon är för härlig!
Rent ridmässigt blev det mest skritt och någon travsnutt och under 100m så var jag i himmelriket. Det var perfekt helt enkelt... Hon orkar ju inte gå sådär som hon gjorde i traven någon längre stund men att det finns där!
100m orkade hon och sedan kände man hur hon liksom inte orkade hålla ihop det även om hon försökte.
Nu vet jag vilken känsla det är som jag söker i traven när det gäller dressyrbiten.
Det känns inte alls så abstrakt längre och oj vad fin hon var!
Lätt pass rakt igenom och båda hästarna var pigga och glada vid hemkomst.
Jag har varit duktig och både tvättat och flätat Frökens fräkens svans och så har vi dränkt hennes arma ynka strån som är i början på hennes man i pälsglans och jag hoppas hoppas hoppas att det ska skona de få strån som hon har kvar...
Hon ser lite rolig ut med rejäl kalufs från öronen ner till halva halsen och där börjar det helt plötsligt bli tunt ner mot manken till.
Jaja, barn svälter tyvärr i Afrika och hår växer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar