Dagar som denna gör att jag kommer ihåg varför jag så fruktansvärt sällan dricker alkohol nuförtiden....
Festen var fasligt rolig och jag har nog aldrig varit på något roligare partaj och visst sjutton fick jag svänga på mina lurviga till tre inatt..
Fantastiskt trevliga människor, roligt upplägg och mycket skratt och stoj. Jättelyckat helt enkelt!
I morse var det dock inte sådär jättelyckat. Jag vaknade vid sex och var absolut säker på att döden var kommen...men som tur är gick det över men jag lär väl inte vilja se åt ett glas vin på ett halvår nu igen.
Trots ett lätt mörbultat huvud,träningsvärk i ben efter vild dans så har jag och L lagat vårt el-aggregat som min Glorih aka Houdini, har dragit ner och försökt sabotera genom att kliva på det, tugga på det och sedan dra det runt i hagen i snön.
Vi har fått byta ut alla kablar, elkontakten och alla spännen som man fäster i eltråden och i jordningen.
Mycket spännande, men idag har vi alltså fått upp det igen.
Fråga oss inte hur hon fått tag på det för det kan vi helt enkelt inte lista ut...
Nu ska det i alla fall sitta på behörigt avstånd från nyfikna vita små arabmular och nu är det återigen kareta i staketet. Vi vet detta för "Huodini" har provsmakat på tråden, både den övre och den undre, och fått sig smällar på båda.
Hon provade detta två ggr per tråd för rent logiskt så kan en gång med stöt av tråden vara ett olyckligt sammanträffande, men två ggr är ett faktum. Detta gällde som sagt var också undertråden.
Sur som ättika stog hon länge och tittade hotfullt på aggregatet och sedan på tråden, provade om hon nådde aggregatet men fick sig en ny smäll av eltråden på halsen och där någonstans fick både jag och L en varsin blick fylld av förakt;-)
Mycket förnärmad av oss dårar stövlade hon iväg för att äta hö istället.
Vi misstänker att hon redan har börjat smida nya planer på hur man kan ta sig ur hagen.
Hon är väl påhittig må jag säga... vi har fått byta lite grindhandtag bland annat för hon har klurat hur hur man öppnar grinden genom dessa etc.
Ingen ridning idag då jag är nästans säker på att jag nog dör då.
Synden straffar sig självt så att säga.....
2 kommentarer:
Min första fjordhäst lärde sig att om det tickade så var strömmen på och om det var tyst så var det bara att kliva igenom. Strömmen var därmed alltid på för att hålla henne inne. Då lärde hon sig att vi minsann kunde ta i det röda handtaget fast det tickade... Så vissa dagar tog hon helt sonika tag i handtaget med tänderna och lyfte bort grinden...
Visst är det roligt?
Man kan ju få gråa hår av mindre!
Men lite intressant ändå hur fort de lär sig...de är inte dumma!
Skicka en kommentar