Idag fick jag tillgång till min nya lägenhet.
Bra och fint kan man tycka men huuuuuuu vad jag inte vill bo där egentligen.
Hjärtat kokar i bröstkrogen och jag biter mig i läppen varje gång jag bär upp en ny kartong för de tre trapporna och stänger den nya dörren bakom mig.
Det är inget fel alls på lägenheten om man bortser det faktum att den är grymt svårmöblerad och jag måste slita mig från massor av möbler från min gamla lägenhet som jag faktiskt älskar högt och innerligt, bara för att det helt enkelt inte får plats i den nya lyan, krossar hjärtat lite på mig.
Ambitionen är att bygga mig ett hem. Ett ställe att höra hemma.
Lite ironiskt och bakvänt kan man tycka nu när jag precis berättat att jag inte alls vill bo där, men om sanningen ska fram så vet jag inte vart jag vill bo, men jag måste ha ett hem även om jag inte vill bo någonstans.
Mitt hem.
Ett ställe där jag hör hemma.
Ett ställe att slå lite rot på för att jag någon gång kanske ska sluta känna mig så rotlös som jag i princip alltid känner mig om man bortser den lilla stunden jag tillbringar i stallet per dygn.
Det är lite error i huvudet just nu och jag sitter nu i min gamla lägenhet som det råder totalt flyttkaos i. Lite känslan av att stå mitt i en storm. Ungefär.
Om tre dagar är det 2 år sedan Makheen somnade in. Hjärtat går i tusen bitar varje år den 20/1.
Kan bli lite luddiga blogginlägg nu för ett par dagar framöver men nu vet ni varför i alla fall.
Idag var det jag som fick hjälp med hästarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar