Jag har ikväll haft Arabjouren mitt i flyttkaoset....
Det innebär att allt på fyra ben,krokiga öron och med arabblod i ådrorna är mitt ansvar.
Det har mockats, höats ( ca: 40kg ), vattnats, fodrats och klämts på åt fyra hästar som hjärtat klampar lite för.
Ikväll har jag haft Fröken fräkenmys men fröken fräken är lite öm i huden känns det som, och uppskattar inte riktigt det här med ryktmys och massage som hon brukar men den supermjuka borsten gick bra...
Ett tag i alla fall.
Mest var det surmulen som visades och eviga blickar och suckar om " Ska du aaaaldrig ge dig din dryga fan??? Har vi inte "myst" färdigt nu?? För typ alltid?"....
Otacksamhet är livets drivkrafft.
Pälspsykosen får gärna gå ur kroppen på henne nyss om jag får säga mitt...
Saknar min Mumin kan man väl säga.
Thea stog därmeot med långmulen utanför sitt boxfönster ut mot gången där vi stog och tyckte att det minsann måste vara hennes tur och "Hallå personalen! Är det ALDRIG min tur någon gång???".
Så olika de kan vara!
Jag längtar efter att rida och promenera med mina hästar... sjuuukt mycket men jag måste verkligen bli färdig med den här flytten innan det är helt ok med att jag "roar" mig på annat håll.
Jag drömmer om flyttkartonger till och med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar