måndag 2 mars 2009

Underlagsdeppig



Jag hatar att vara beroende.
Tänk vad världsliga ting som väder och vind kan ställa till det för en?
Just detta eländiga väder håller på att ta musten ur mig. Har en rejäl motivationssvacka då jag och Lyckan sitter bokstavligt talat fast i stallet. Det är glashalt hela vägen ner till ridbanan så skulle vi ens tänka tanken att ta oss ner dit skulle vi dö på kuppen. Hon är barfota vilket gör att fästet är inte sådär jätte stabilt så att säga.
Jag själv har tydligen inga skor som heller är vettiga för detta underlaget så igår halkade jag och de två 10 liters-hinkarna jag bar på fick jag såklart över mig.
Jag hatade världen just då en kort stund.
Det var tre onda ting för mycket.
Det var halt och jäkligt för det första och för det andra så halkade jag och slog mig i fallet och för det tredje var det sådär lagomt kul att ligga där med värkande rumpa och dessutom bli översköljd av iskallt vatten.

Var är min vår?

Mina krokusar har börjat smyga upp ur jorden.Vackert och vårigt värre men krokusar...solen ger er bara falska förhoppningar. Tro mig.
Denna värld i form av en iskaka med knögglig mark under, lovar inte gott för i alla fall någon vecka framåt känns det som. Mitt ridhus, vart är du?

Innan vårt winter wonderland förvandlades till islandet så har Lyckan blivit ridhäst, jepp ni läste rätt, ridhäst.
Har suttit på henne och traskat runt på ridbanan runt en 5 ggr och än så länge har det har gått bra.
Härlig skritt som vinner mycket mark och massor av egen vilja och motor. Stadig som sjutton och inte det minsta "unghästvinglig".
Har ridit på sidepull och repgrimma vilket hon blir lite stark på när hon inte riktigt är inne på samma linje som jag.
Har introducerat bett vilket i sig var ett litet mission... vad som helst passade inte damen. Hon spottade och fräste när hon fick prova Makheens gamla favoritbett och blängde argt och vägrade stänga munnen när jag kom med det raka bettet trots rätt storlek och så vidare.
Gjorde en chansning och beställde ett Billy Allen-tränsbett.
Blundande när jag tränsade henne och förväntade mig massor av grimaser och spott och fräs...men det uteblev. Helt. Hon stog där med stängd mun och såg ut som hon aldrig gjort annat än just haft bett i munnen. Haha! 1-0 till mig! Eller hur blir det nu?

Hur som så är det mest lite pysslande med min gamla utrustning som hon fått ärva av Makheen, träns som måste ställas in annorlunda för att sitta bra och bröstan har jag har fått lov att bredda så att den passar Glorih samt breddat vidden i sadeln.
Hon är helt enkelt både större och grövre än Kheen men allt sitter bra efter lite ändringar. Det är skönt med Biothane-utrustning kan jag ju säga.
Söt som socker är hon i alla fall i vår turkosa utrustning med våra skrikrosa detaljer. Det passar oss bra tycker jag.

Inga kommentarer: