Dressyr i solnedgång

Ok...
Hade de riktiga dressyrnissarna sett det jag kallar dagens pass för, hade de blivit mörkrädda men för mig som haft en skadad häst så länge och nu är ägare till en grön häst så FÅR jag kalla dagens pass för dressyr!

Vi började dock dagens träning med en rejäl avborstning av massa päls vilket är ett halvt evighetsgöra men så skönt tycker Glorih som står där med näsan ihopskrynklad till Tapirläpp. Sedan följer det vanliga träna på att lyfta framfötterna och sedan ha dem uppe ganska länge vilket idag gick plättelätt.
Idag räckte det med ett: "FOT!" och så fick jag fot och fick hålla i fot så länge som jag ville och kunne ställa tillbaka foten mjukt och fint när jag ville.
Inget ryckande och dålig balans!
Tror det är superbra för henne att vara ute och röra på sig och bli lite riden samt knata över stock och sten då det ökar hennes kroppskontroll.
Hon har tyckt att det varit lite otäckt att få just framfötterna lyfta tidgare vilket nu verkar ge sig *peppar peppar!* !
På med alla grejjerna och idag var sadeln allt lite läskig?
Kan ha varit det rosa schabraket som skar i hennes ögon, men det måste användas då vi fått det i julklapp av mor. Dessutom är det ganska fint på henne även om det kanske inte kommer användas allt för ofta, hehe!
Hur som så var resten av påklädningen odramatiskt och så gick vi ner till vår gräsridbana.
Underlaget är ju inte direkt tipp topp men tycket att det var ok då vi ändå bara skulle skritta och träna det grundläggande så som start och stopp, svänga och ge efter för tryck.
Hela känslan idag var helt annorlunda mot hur den var senast vi var där.
Som om att vi förr försökte prata med varandra bara det att hon pratade arabiska och jag svenska. Vissa problem att förstå varandra helt enkelt.
Nu har hon vuxit massor med sin uppgift och visst, allt gick inte perfekt idag men känslan var så bra!
Som att vi börjat prata lite knagglig engelska helt enkelt!
Hon börjar ge efter och har börjat fråga så smått vad jag vill innan hon hittar på något på egen hand. Hon har även börjat ge efter mer och är inte lika "pinnig" i hals och kropp även om det är en bit kvar.
Rom byggdes ju inte på två månader så att säga...
Idag vågade jag trycka till henne ordentligt dessutom när hon var påväg att dumma sig med att studsa lite och fokuserade på att vi skulle frammåt.
Jag kände mig trygg och i balans och var inte alls rädd eller osäker vilket är lätt hänt om de börjar studsa lite och protestera tycker jag.
Det var jätteskönt så nu sitter jag fortfarande här och klappar mig på ryggen över att jag var modig och vågade ta diskussionen! Att hon dessutom tog emot min korrigering så bra som hon hela tiden gjorde, gör mig ännu gladare!
Passet var verkligen en självförtroende-bomb och solen sken så fint när den var påväg ner och fåglarna kvittrade.
Kan det bli trevligare?

Jag var så glad efter passet så jag stog och skuttade i sadelkammaren och skrämde iväg katterna upp på höloftet av bara farten.
Det finns hopp för oss!

Kom på lite ridtekniska detaljer idag när jag red som jag måste få ordning på. Måste jaga ikapp någon instruktör och få mig en genomkörare. Är ju tämligen ringrostig just nu så att säga...