Promenad

Blev väckt av att my sister in crime, Karin, ringde mig i morse (jag erkänner Karin...jag blev väckt).
Hon ville ha med mig till stallet för en promenad.
Jag hade egentligen tusen andra saker att ta tag i men vad gör man inte när vapendragaren gärna vill ha med en? Och sällskap med på promenaderna är vi inte bortskämda med!
Glorih fick gå naken utan täcke i det fina vädret i repgrimma. Karin tog Glorihs storasyster i vanlig grimma och med oss hade vi Karins förtjusande schabrador.
En genomtrevlig jycke som inte ens jag är rädd för trotts att jag är lite mesig när det gäller hundar, som den inbitna kattmänniska jag är..
Vi traskar iväg nerför backen som tidigare har kunnat användas som hockeyrink men som nu är hårt ansatt av tö-vädret och vi tog oss ner galant utan några problem alls.
Vi gick den vägen som jag och Lyckan brukar gå dvs vår "lilla rundan" och genar lite från asfalten genom att snedda genom skogen.
Vi släppte lös vovven som far runt som en liten galning och hittar på massor av tok som att dra med sig alldeles för stora pinnar och fallna träd.
Mycket mental träning för min unghäst kan jag säga men hon är så häftig för även om hon kanske skyggar till när han drog till en gren som ligger under snön och fladdrar upp mitt framför näsan på henne så flippar hon inte utan på sin höjd kastar sig lite åt sidan av pur förvåning, men hon tänker hela tiden efter. Hon är med en hela tiden och frågar en om hur farligt det egentligen är. När hon blir lite "rädd" så smyger hon nära nära en så att man kan klia henne tröstande på pannan. Lyckans storasyster skötte sig som ett A-barn under hela promenaden. Två raringar!
Jag är mycket stolt över min lilla häst som sköter sig så bra trots nya saker som händer kring henne så som halvgalna superlyckliga gula vovvar som far runt i skogen, på stigen framför henne,bakom henne, bredvid henne etc. Det känns stablit!

Hon blev lite trött mitt under turen, framför allt i huvudet tror jag, men repade sig ganska fort och traskade på bra bakom mig. Hon har en sådan himla härlig skritt.
Den vinner som jag tidigare nämnt massor av mark och hon har en supertrevlig attityd. Allt är verkligen roligt!

Väl hemma så släppte jag ut henne efter att jag tagit på henne sitt täcke.
Hon knatade iväg en bra bit innan jag kom på att jag glömt att erbjuda henne vatten... gick och hämtade en hink och ropade : "Glorih! Kom och drick vatten!". Tror ni inte att hon vänder på klacken direkt och knatar tillbaka till mig och ställde sig och drack sig otörstig?
En raring som sagt var...
De har fri tillgång på vatten i hagen kan jag nämna men jag brukar vilja erbjuda vatten efter aktivitet. Lika bra att köra in dem på det innan de är tävlingshästar...blir ju så mycket enklare då om allt är bekant!